Patriks sluttid blev fina 08:12:11 efter att han simmade på 00:47:04, cyklade på 04:27:50 och sprang på 02:53:37. Segrare blev Denis Chevrot (FRA) på tiden 08:05:58, och trea blev Per Bittner (GER) på tiden 08: 14:37.
Åsa simmade på 0:57:54, cyklade på 04:55:04 och sprang på 03:14:28, och sluttiden för henne blev fina 09:11:13.
På damsidan segrade Britta Martin (NZL) på tiden 08:56:34, tvåa blev Mareen Hufe (GER) på tiden 09:00:21 och på tredje plats med tiden 09:02:11 kom Liz Blatchford (AUS).
Två fina svenska prestationer i Australien med andra ord. Vi fick prata några ord med dem bägge två om hur tävlingen kändes och vad som gjorde att de presterade så bra.
Berätta om racet, hur la du upp taktiken Patrik?
– Efter loppet i Malaysia har jag varit i Phuket och tränat med min coach och några av hans danska adepter. Så anledningen att jag åkte till loppet i Australien var för att se hur bra jag står mig på en snabb bana (som senare visade sig vara hårdare än väntat) med ett bra startfält när vi var i närheten. Taktiken var simpel och ”bara” att simma och cykla med en första grupp, för att sen se hur fort jag kunde springa på en flack bana. Dock blev loppet hårdare än planerat med vågor i vattnet samt vind och höga temperaturer på både cykel och löpning. Dock fick vi se hur jag står mig på simningen och cykeln mot några riktigt starka killar i startfältet med bland annat Joe Gambels (3a i 70.3 VM 2013, 6a i 70.3 Vm 2014 och 4x segrar i Boulder 70.3), David Dellow (3a i Melbourne 2014, 1a i Cairns och 2a i Western Australia 2013) samt Romain Guillaume (1a i Lanzarote, 1a i Mont-Tremblant och 10a i Kona) som efter Kona tränat för det här loppet och enligt sig själv var i form, säger Patrik.
Vad kändes bäst?
– Tyvärr hade jag ingen ”top notch” känsla i någon av delarna… Simningen var vågig och relativt stökig, cyklingen gick fort i vindarna som var på banan, så den blev hårdare än planerat och löpningen var varm, blåsig och känslan var inte hundra i benen på löpet. Men det höll nästan hela vägen och jag kunde överleva även de sista kilometrarna utan att tappa en andra plats.
Något du känner att du kunnat göra bättre?
– Egentligen inte… Jag åkte till Australien för att vinna, så taktiken var klar och den följde jag till löpningen. Kanske hade jag kunnat ha en annan inställning på löpningen och försökt springa för det svenska rekordet när Denis Shevrot var för långt fram, men när det varken var målet eller det jag kom hit för var det inget jag hade i tankarna. När Denis sprang för seger, var det ända vettiga att försöka springa för en andra plats och inte göra om misstagen från Kalmar förra året.
Vad gör dig så stark som du är?
– Det senaste halvåret har för mig varit otroligt utvecklande… Jag har tillsammans med Fredrik Lundin lyckats ta min simning till en ny nivå och börjat jobba tillsammans med Frank. Han jobbar på ett väldigt speciellt sätt vilket jag har svarat bra på, men det finns fortfarande mycket att jobba på. Speciellt på cykeln och de sista kilometrarna på löpningen…
Vad händer nu, vad är stora målet inför nästa triathlonsäsong?
– Nu blir det lite vila och fira jul hemma i Sverige. Efter det får vi se, förmodligen läger på Fuerteventura/Playitas och Mallorca för att bygga lite styrka på cykeln. Tävlingsmässigt får vi se… Nu har jag 3600p i Kona rankingen vilket borde räcka för att kvala. Det är en tävling som har en legendstatus och ett mål jag har haft ända sedan jag började med triathlon, så det vore en dröm att få tävla där som proffs. Efter loppet i Kalmar förra året när jag halvt om halvt tog mig i mål är det dock något som jag vill tillbaka till… Ironman Kalmar är ett enormt event för triathlon i Sverige och ett lopp jag vill försöka ge något tillbaka till. Så hur tävlingsplanen ser ut kring Kona och Kalmar får vi se, men Kalmar är ett lopp jag vill tillbaka till och försöka ge loppet en svensk herrsegrare. Bortsett från dessa två lopp är självklart VM i Motala det största målet!
Något du vill tillägga?
– Det roligaste under resan var bilturen från flygplatsen till Busselton (ca 2 timmar). Vi stannade för att sträcka på benen och så kommer det en känguru hoppande… Den luktar på bilen och är en halvmeter ifrån oss när vi står utanför bilen. GRYMT och helt klart värt resan!!
Åsa berättar kort om tävlingen i Australien.
Hur kändes tävlingen för dig Åsa?
– Årets sista Ironman på platta banor i Busselton, söder om Perth. I teorin en snabb bana, men med förrädiska vindar som kan komma att spela en betydande roll – vilket det också gjorde under vår tävling.Vi simmade runt den 2 km långa bryggan, cyklade en två-varvsbana i typisk australiensisk terräng, nära havet och i gles skog. Löpningen var uppdelad på 4 varv ut-hem-stil längs indiska oceanen, säger Åsa.
Något du kände att du kunnat göra bättre?
– Det är väl mest spekulationer om något kunnat påverkat mitt resultat. Kanske inte tränat hemma i ett kallt och blött Danmark hade gjort en skillnad. Kanske skulle jag inte tävlat alls, då det inte var länge sedan jag körde Hawaii och det har varit en lång säsong.
På dagen gjorde jag vad jag hade att ge och känner ändå att jag fattade rätt beslut under vägen.
En av dina bästa tider på IM-distansen. Vad gör dig så stark?
– Kontinuitet, variation och glädjen till sporten. Det tror jag är mitt recept till framgång. Generellt är jag mycket stabil i mina resultat och tar oftast inga stora chanser, utan litar på min egen pacening och försöker ha tålamod tidigt i loppet.
Vad händer nu?
– Nu är det jul!
Vad är stora målet inför nästa år?
– Jag ska försöka kvala till Hawaii igen, samtidigt som jag gärna vill köra VM i Motala.
Något du vill tillägga?
– Jag tror många hade räknat med en snabb och förhållandevis lätt dag igår, vilket gjorde att många slet, mig själv inkluderad. Ingen av förhandsfavoriterna fick en bra tävling och många (dam)proffs bröt.
Se hela resultatlistan från Western Australia tävlingen här.
