Hatkärlek till millopp

Cykling är verkligen en sport där det inte finns några genvägar för att bli bra. Det är antalet timmar som räknas. Självklart gäller detsamma för löpning & simning men tillgängligheten att springa är oftast överlägsen och simningen står för en så begränsad del av en Ironman att det ”räcker” med att vara anständig på den grenen. Vill man tjäna tid och ork så är cykeln nyckeln. Jag skulle inte kalla mig för en dålig cyklist relativt den tid jag lagt ner men att gå så långt som att kalla mig för en stark cyklist är att ta i.

Inför säsongen 2012 bestämde jag mig för att bli realtivt starkare på både cykel & simning. Simningen har väl gått okej får jag säga givet att jag bara kör 90-120 min i veckan. Är 5-10 seks snabbare per hundring samt tryggare i vattnet än vad jag var förra året då jag hade IM distansen på 1:10. Detta resultat hat kommit genom att gå från 1 pass i veckan till 2. Mer finns det inte tid för.

Förra vintern cyklade jag i princip inte alls. Började så smått i slutet av februari då jag inhandlade min första trainer. Körde rodd som substitut istället. Kände under förra säsongen att jag verkligen hade mer att ge så inför det här året har jag cyklat mycket mer. Tyvärr långt ifrån så mycket som mina konkurrenter men tillräckligt för att nå mina egna mål.

Nu efter en veckas cykling i Spanien & 4 dagar i Cannes känns det verkligen som om det börjar hända nåt. Självförtroendet är där och jag kan köra på tyngre växlar utan att stumna samt tekniken börjar infinna sig. Har inga watt eller tider att briljera med utan SMACK-serien & Duathlon cupen får utvisa resultatet. Hade på Järnmannen i Kalmar 5:08 på 18 mil utan att köra slut mig. På tempo lyckades jag på SMACK DM 30 km på ondulerad väg köra i 40 km/h i snitt. Dessa tider hoppas jag pulverisera….

Nu närmast blir det en lugn vecka för att undvika skador & sjukdomar. Ska toppa löpformen lite inför Premiärmilen på söndag. Inget tidsmål utan kommer gå all in och se vad som händer.

Mike

Sista kurvan på Maran 2011…..envis liten rackare på innerbanan.

Idag kändes det motiverat att köra lite hårdare. Gårdagens 6h i sadeln var förvisso ingen söndagspromenad men jag var sugen på lite fart och blodsmak idag. Dagen började med cykling tur & retur till Saint Raphael ca 4 mil bort. Bestämt innan för ett fikastopp där.
Jag cyklade i min egen takt dit följd av Johan & Erik. Blev nån typ av fartleksliknande sträcka med ok tryck, tog ca 1:20 dit. På hemvägen ville jag testa benen lite mer så jag körde i stort sätt så hårt jag orkade utan att vägga helt, dvs slog av lite när det bränner som mest i låren och lungorna spränger. Gick under 1:10 hem i sidvinden. Svårt att säga om det var snabbt eller långsamt men det kändes bra och jag kunde återhämta mig tillräckligt i utförlöporna för att fortsätta trycka på platten. Känns som om jag äntligen börjar komma i fas med cyklingen. Upp till bevis om en månad när Smack-serien & Duathlon säsongen drar igång.

Efter två timmars latandes i solen bestämde vi oss för att simma lite i Medelhavet. Ryktet sa att det var ca 13-15 grader i vattnet. Låter som Ö till Ö temperaturer inbillade vi oss och bytte om till våtdräkt. Det var faktiskt inte så illa efter man tappat känseln i händer, fötter & ansikte. Vi fick nästan ihop 1000 meter uppdelat i 10*85 meter mellan två stenpirer. Uppfriskande och häftig känsla att simma på riktigt i Mars. Kommer garanterat köra ett pass till imorgon.

Direkt efter löpningen var det dags för veckans andra fartpass löpning, modifierade mina schemalagda 2*5 km till 2*3 km med motiveringen att 2*4 mil hård cykel innan va olämplig uppladdning för nåt längre än så. Ut kändes hur skönt som helst i 3:55 fart. Kort vila på 90 seks innan jag satte av hemåt. Testade gå lite fortare med 3:45 som skamgräns. Det gick men var tungt, saltvattnet i magsäckan från otåliga kallsupar och trötta cykelben tog udden av löparglädjen och jag var glad när det äntligen var över. 3:42 i snitt på sista 3 kilometrarna, men det fick jag slita för. Antar att det är nyttigt att lära sig springa hårt med trötta ben eftersom det är just det man snart kommer att göra på tävling.

Fjärde passet idag var en tre rätters med vin på Caveau 30. Perfekt nerjogg…

M 

Två dagar har gått av vår vistelse här nere i Cannes. Efter en ganska smidig resa med undantag att jag blev av med mitt bagage så mjukade vi upp benen med en behaglig fartleksliknande cykeletapp längs kusten på ca 4.5-5 mil. Eftersom vi alla hade glömt att packa ner en ordentlig pump så blev min löprunda en 8 km lång löputflykt upp till Le Cannet för att inhandla en sådan. 

Igår tog vi oss an större delen av IM Banan Nice. Vi cyklade upp mot Grasse, Valbonne och senare upp helvetesbacken till Chateauneuf. Ca 2 km med snittlutning på 12-13 grader, på sina håll 16-17. Väl där uppe tar man av mot Frankrikes vackraste by Gourdon och sen vidare mot Col de L´Ecre som ligger på 1150 möh. Det som följer sen är platt eller nerför med undantag för en 10 km seg jävla backe upp till Col de Vance.
Det hade varit varmt & soligt hela dagen tills dess att vi skulle börja köra nerför mot Vance. Det vackra molnet vi skulle igenom innehöll iskall fukt samt 4 förvirrade Åsnor som vi höll på att krocka med. Ganska udda farthinder när man kommer stelfrusen och fartblind i 60 km/h nerför berget… Vi valde att inte cykla ner mot Antibes utan klättra upp till Chateauneuf igen för att slippa den trafikera sträckan mellan Nice & Cannes. Tyvärr inföll sig mörkret och sista 30 minutrarna av rundan blev lite halvmärkliga. Jag vet inte vad ni har på era cyklar men jag har inte lampor & reflexer på min i alla fall. Tackar min lyckliga stjärna att jag kom hem oskadd. All in all vart det 14 mil av fantastisk cykling.

Idag väntar ett litet plattare pass. Böljande vägar tur & retur Saint Raphael, ca 7.5 mil. Sen har jag lite tuffare löpning 5+5km tröskel innan vi ska prova på att simma i det uppfriskande Medelhavet som håller ca 13-15 graders temperatur såhär års.

Adieu

Michel 

På onsdag morgon drar jag åter på ”aktiv semester” som jag väljer att kalla det. Veckan i Spanien var fantastisk, lärde mig massor om träning och om mig själv. Har varit ganska sliten i benen efter, framförallt i vaderna. Men nu efter 10 dagar hemma och ganska lugn träning ska det bli kul att få cykla massor igen. Eftersom jag har en Marathon inom kort så ska jag försöka få till en del löpning också. Lär mestadels bli morgonjogg samt off bike löpning. Några fartpass har jag inte planerat.

Känns grymt att ha möjligheterna att kunna göra såna här saker trots min livssituation.
Konditionssporter kräver verkligen sin omgivnings förståelse och tålamod. Utan människor som stöttar och hjälper en hade detta aldrig varit möjligt. Min familj och mina vänner är fantastiska och låter mig leka He-Man så ofta som jag vill. Mina kollegor visar även dem stort tålamod trots att jag har ett ganska speciellt yrke där det ibland kan vara svårt att komma ifrån. Så i den aspekten är jag verkligen lyckligt lottad.

Dessutom så har jag tack vare min coach och träningsvänner lyckats hålla mig skadefri. Helt utan skavanker är jag väl kanske inte. Men ta fram en person som har tränat hårt hela sitt liv som inte har några känningar här och där….

Nu närmast imorgon blir det simning i Micke Roséns regi samt ett hårt intervallpass senare på Bosön. Planen är att köra 2*2km + 4*1km, 60 seks vila mellan reps. Fartidé 3:30 på 2:orna & 3:25 på 1:orna. Ser med skräckblandad förtjusning fram mot detta.

Ska försöka rapportera lite från Cannes. Ske se om jag kan ta lite bilder från IM banan, den är lika vacker som den är jävlig.

Hörs på den

M

Då jag aldrig tränat så mycket som jag gjorde förra veckan visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig av kroppen under dagens två hårda träningspass.

Först simningen, den var trög. Tekniken var flaxigare än vanligt och jag hade initialt värk i axeln. Utvecklade även huvudvärk och kramp i foten mitt uppe i passet. Dock återvände krafterna och glädjen mot slutet och avslutningen var näst intill godkänd. 

Senare på kvällen träffades mitt glada löpargäng som vanligt ute på Bosön. Kändes kul att få springa fort igen och se vad benen hade att ge. Passet idag var 2*2 km med 60 seks vila + 2*1 km även här med 60 seks vila. 2 min setvila mellan.  
Hade förhoppningar att gå under 7 min på 2:orna och under 3:20 på tusingarna.
David var som vanligt vid min sida och höll troget en jämn och hög fart. Resultatet blev trista 7:00, 6:69 & 3:20, 3:19. David satte nog sista tusingen under 3:15. Jag ville hänga på men hade inga reserver att plocka fram. Fick bita i det sura äpplet och släppa honom.
Pulsen idag var det mest anmärkningsvärda, den var säkert 5-10 slag över det normala. Benen kändes starka märkligt nog.

Vet inte riktigt vad jag har lärt mig av det här mer än att det kanske tar några dagar eller t o m vecka innan man riktigt återhämtat sig från en rejäl träningsvecka.
Ska lyssna noga på kroppen i veckan och kanske ta det lite lugnt med höga farter och istället fokusera på distansen. Hellre långt och lugnt än kort och hårt…. Värsta jag vet!

Nu ska jag äta min andra middag.

Hepp

M