Blogg

I radioskugga på slalomskidor


Halloj igen! Jag har varit i radioskugga och firat sportlov med familjen. Vi var i Orsa Grönklitt (ok, inte riktigt radioskugga, men ruggigt dålig mottagning, så jag kunde inte blogga) och åkt utför. Och lite längd. Jag hade dock sett framför mig innan vi åkte att jag skulle åka mycket mer längd. Åka timme ut och timme in. Långa fina diagonaltag. Nu blev det inte så. Jag började med att sätta på mig för tjocka strumpor i pjäxorna så att jag redan i inledningsskedet på turen hade tappat känseln i mina fötter. Förvisso gjorde det inte ont, jag kände ju inte fötterna alls, men det kändes lite läskigt när benen tog slut vid fotknölarna. ”Det här kan inte vara nyttigt” tänkte jag. Dessutom diagonalade jag eländigt dåligt. Det hjälper visst inte att vilja bli bättre på att åka – man måste visst träna också. Jag fick staka mig runt.

Resten av helgen blev det utförsåkning. Jag är inte bra på det heller – jag åker fult och det sprutar ganska mycket snö, men jag ramlar inte och jag tycker att det är jätteroligt! Min sambo och son var med (och min systers familj), så jag åkte en hel del i barnbacken och en del blåa backar med en hyfsat kaxig snart-femåring. Väldigt kul!

Men nu är jag tillbaka i Stockholm och tillbaka på Nordic där jag inledde veckan med ganska många ruggigt snygga ryck. Kan ju inte bli bättre!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Next stop Dubai


Kände en hunger efter nya sportäventyr. Svenska vintern är lång och mörk. Grundträningen som i stort utövas inomhus kan lätt bli enformig och trögrodd stundtals. Jag har svårt som det är få till långpass & simpass när det är långt till nästa tävling. Kör mycket hellre kort och hårt då det är det jag tycker är roligast. Avskyr långa löp- & cykelpass. Simning ska vi inte tala om, fy fan för nöta kakellängder.

Legat på Apollo om biljetter för komma till Dubai och köra den nya Challengetävlingen där som är en av de tre i området som fått mycket uppmärksamhet då prispengarna är relativt stora. De andra två är Bahrain & Oman. Med kort varsel dök det upp ett rum och överkomliga flygbiljetter. Pang sa det och jag hade ett race bara tre veckor fram i tiden. Formen är god då jag började i mitten av december samt varit skadefri samt frisk hela 2015. Däremot är uthålligheten inte riktigt där vilket den heller inte ska vara såhär års. Simningen har jag fuskat med och det är väl den jag är mest osäker på följt av cyklingen.

Tävlingen går fredag den 27:e februari kl 7:20 på morgonen. Proffsen startar ca 20 minuter före min grupp (sub 4:40). Övriga age groupers släpps iväg i olika vågor med 5 minuters lucka. Det är en väldigt platt bana. Misstänker den är precis som i Bahrain några meter kort också. Vet att löpningen i Bahrain var 20.6km, även cyklingen hade kapats för att ge deltagarna snabba tider. Buskis tycker jag, varför i helvete kan man inte ha korrekt uppmätta distanser?!

Förhållandena är annars gynnsamma bortsett från värmen. Saltvatten, platt cykelbana och få vändpunkter på löpningen. Bör gå fort om jag bara lyckas sätta nutritionen och hålla vätskebalansen.

Blir nya cykeln med diskhjul på samt 90mm högprofil fram. Tempostrut. Lite osäker på vilka watt jag klarar få ur mig i +2h men 255-265 är nog rimligt. Måste ha lite krut kvar till löpningen också. Väger relativt lite för årstiden, 78-79 kilo så 38-39 km/h i snitt är en bra gissning. Förra året i Cannes & Fuerteventura hade jag 275 watt men alla klättringar tar upp snittet. Löpningen har funkat riktigt bra sista veckorna men +30 grader och ovan vid distansen gör mig osäker på tempo. Går nog ut i 4:05-4:10 och tar det därifrån. Simningen skiter jag i. Simmar som en kratta just nu och är bara glad om jag kommer upp därifrån utan vara helt färdig. Gissar jag klarar 1:35-1:39 min per 100 meter, usch.

Finns på Instagram @nelker om ni vill följa vistelsen där. Planen är att Apollo nästa år ska erbjuda detta resmål som en tävlingsresa. Jag är en klassisk försökskanin, hyfsat lyxproblem…

Nelker

Varför i helvete väljer jag bara bastulopp?!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Efter Freja – semla!


I morse möttes man av Freja. Det kan låta som en trevlig tjej, men I beg to differ. Det handlar om 21-15-9 burpees, svingar och pullups på tid. Jätteäckligt. Med lite kräksmak i munnen landade jag på 7:14.

Men. Efter det förtjänar man en semla. Jag äter semlor en gång om året – på fettisdagen, men då är det helt hejdlöst. Jag får äta så många jag vill. Att det blir en till vet jag, för den ska jag äta efter middagen ikväll, men det kanske halkar ner någon mer under eftermiddagen.

Happy fettisdag allihop!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fast det spelar väl ingen roll!


(Foto: Disney)

Just nu rasar kritik mot Disneys nya film om Askungen på grund av skådespelaren Lily James lilla lilla midjemått som anklagas för att vara manipulerat och förminskat på digital väg. ”Nehej”, säger Disney, ”det har vi inte alls! Lily James har blivit toksnörd med en hård korsett som gör att hon har fått ett sånt där litet midjemått så att det ser ut som att hon skulle kunna gå av på mitten. Inte har vi pillat i datorn inte!”

Nähä. Men spelar det någon roll? Problemet kvarstår väl, snörd eller inte? Bara för att hon är snörd, att midjan alltså är trådsmal på ”naturlig” väg är det väl inte ok att skicka signalen att flickor och kvinnor ska ha minimala midjemått? Om jag kollar på andra bilder på Lily James känner åtminstone inte jag ”Nä, vet ni, ett sådant där fläskmonster kan vi inte ha i filmen – fram med korsetten!” Kunde hon inte bara fått ta på sig klänningarna? Utan att först behöva stöpas om? Lily James själv har sagt i intervjuer att korsetten var mycket obekväm eftersom den var så hårt snörd.

Det är ju inte första gången som Disney hamnat i midjestormar. De har ett flertal gånger anklagats för att de teckande kvinnliga hjältarna har smalare midjor än halsar, vilket ärligt talat skulle se helt galet ut på en verklig människa. I den här artikeln kan du se hur de skulle se ut med ett mer normalt midjemått. Jättefina tycker jag!

Sånt här gör mig trött. Less. Och glad över att inte ha en dotter. För hur ska man förklara att alla prinsessor i alla filmer ser ut att ha flyttat omkring sina revben för att klämma in sig i klänningarna de har på sig? Det är gammaldags. Mossigt. Tröttsamt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Yogagames och fezt – typiskt bra helg.


Hej måndag! Jag hade en finfin helg och gav mig själv precis vad jag ville ha, och behövde. Det blev ett par yogaklasser på Yogagames på Alla hjärtans dag (därav det blåa tovade hjärthalsbandet min son hade gjort till mig på dagis) – en klass för Johanna Andersson (alltid bäst) och en för Jonathan Monks. När jag bokade in mig på Yogagames hade jag ingen aning om vilka klasser jag skulle ta. Johanna Anderssons klass var självklar, jag kan liksom inte få nog av hennes yoga.

Men sen då? Jag kände inte igen namnen på instruktörerna och visste inte alls vilken typ av yoga de körde. Men bekväm som jag är beslöt jag mig för att stanna kvar i samma sal. Därför blev det Jonathan Monks klass Vienna. Jahapp, satt jag och tänkte. Ska det bli akroyoga? Måste jag stå på händer? Vankas det en timmes meditation? Jag hade verkligen ingen aning. Den klass som var hade jag aldrig väntat mig, däremot.

Det var ett balettliknande flöde till musik. Väldigt kul och väldigt skönt. Jag ber om ursäkt för det udda filmvinkeln, men jag fick lov att pallra upp kameran mot min jacka, så jag kunde inte vara så knusslig. Man ser ju åtminstone nästan vad jag gör.

Yoga och välmående ena stunden och fezt den andra. Det är väl så livet ser ut? Jag behöver i alla fall både och för att må riktigt bra. Att få gröta runt i träningstajts hela dagen och sedan på kvällen få kränga på sig Audrey Hepburn-klänningen (som numer är rätt trång över ryggen. Baksidan med att träna för att klara av en muscle up…).

Nu är det ny vecka som börjar med jobb och slutar med skidåkning i Orsa.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ny favoritövning!


Jag har sådan fruktansvärd tur att ha inspirerande människor runt mig som bara strösslar med roliga och utmanande övningar. Framför allt är det mina två PTs Jakob Sandström och Andreas Öhgren jag tänker på. De fyller min övningsbank med så mycket som jag är sugen på att använda på mina egna PT-klienter.

Igår hade jag PT-timme med Jakob. Mitt enträgna arbete mot en muscle up har betalat sig och igår satte vi ett slutdatum. Om två och en halv månad ska jag klara en muscle up. Nu är det bara att ta tag i de sista svagheterna. Framför allt är det att stabilisera axlarna så att jag orkar dra mig runt i övergången, och att axlarna orkar hålla det hela kontrollerat så att inte armarna far iväg. Det blir mycket häng i ringar på olika sätt nu. Bland annat den här övningen: Pike compression i ringar. Ringarna är fantastiska eftersom de är så instabila och mer än gärna far iväg från kroppen. Det är bara till att pressa in dem intill kroppen för allt vad du är värd.

Sedan ska du lyfta upp rumpan, som i en pik genom att använda hela bålen. Mitt mål är att komma upp med rumpan i samma höjd som axlarna. Det är en bit kvar, men dit upp ska den.

Testa du också! Böj benen om det känns för tungt.

Ha en skön fredag!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*