Blogg

Idag slöt vi fred


Skivstången och jag. Vi har haft en lite jobbig konflikt ett tag. Jag har försökt att visa min kärlek, men det är ju lite motigt när man inte får någonting tillbaka. Jag bara ”Jag är så kär i dig”, och stången bara ”Ja, det är ju jättefint och så, men jag kommer ändå inte låta dig göra en snygg frivänding. Någonsin!”.

Det är framför allt frivändningarna jag har svårt med. Jag får inte till det med timingen mellan stången och höften. Det blir långsamt och segt och jag får liksom muskla upp den sista biten. Det blir liksom inget PANG där höften rätas ut och stången bara hamnar på axlarna med höga fina armbågar. Frustrationen har legat som en blöt filt över varje pass där vi har gjort frivändningar. Hur svårt ska det vara, liksom!? Jättesvårt, tydligen.

Men idag var min kärlek plötsligt besvarad! Coach Björk hade en kommentar: Perfekt timing! Det har aldrig hänt förut! Äntligen! Senaste gången jag fick en kommentar om mina frivändningar var jag nära att börja grina och ville lämna över mitt medlemskort till någon som inte var lika kass.

Nu är det ju inget som säger att det blir lika jättetoppen nästa gång det vankas frivändningar, och jag hade fortfarande lätta vikter på, men va fasen! Nu njuter vi av känslan en stund och tänker att det var den här fredagsmorgonen det vände.

Det firar vi med hallonfrukost.

Och med att det är fredag!


Nr 4 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Bästa skorna för trail! 14 nya modeller
  • Så springer du milen! Träningsprogram för alla nivåer
  • Så börjar du springa med din hund
  • Barnsoldaten som blev en av världens bästa traillöpare
  • Så toppar du formen
  • Forskning: Därför har du en löpares DNA
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pre Cannes Triathlon


Hey!

Årets första tävling på söndag. Eftersom jag varit skadad och nyligen börjat springa igen har jag inte lika höga krav på mig själv som normalt. Personligen tycker jag det är lämpligt lägga en medellång tävling såhär års för ta reda på var man ligger och om ens bild av sig själv är riktig eller skev.

För min del så har mitt självförtroende historiskt varit alldeles för bra i april-maj vilket resulterat i ganska mediokra resultat. Det är risken när man tränar korta & hårda pass. Tror man kan dra grafen obrutet vidare trots distanserna ökar och glömmer de påverkande faktorer som tillkommer. Nutritionen kan bli direkt avgörande för hur man ska kunna slutföra en halv ironman eller en Marathon. Även om man ser till äta tillräckligt och ofta behöver kroppen vara van vid den typer av produkter. Somliga har väldiga problem med just det och spenderar nästan mer tid i buskarna än på löparbanan. Viktigt därför man ser till träna som man planerar tävla närmre inpå ett lopp. Sedan tillkommer även andra saker som är svåra efterlikna på träning som trängsel, stress, press, publik och väder. Dessa saker är enligt mig minst lika viktigt att vänja sig vid som kunna sina pulszoner.

Alltså, inför din första tävling för året var lite ödmjuk och ställ inte för höga krav på dig själv. Börja INTE året med en Ironman, speciellt inte om det ska vara årets A-race. Se till hitta ett kortare lopp strax innan så du får en generalrepetition. När jag hittade Cannes Triathlon blev jag väldigt glad då distanserna passade bra samt det är en så pass tuff bana att det blir svårt för mig gnälla över resultatet. Vore banan helt platt skulle man analysera sönder sin snitthastighet & watt. Nu kan man skylla på något konkret vilket som alla vet är den fjärde grenen inom triathlon. Mest nyfiken faktiskt över hur simningen kommer kännas samt hur jag står mig i backarna mot bergsgetterna. Löpningen får bli som den blir, inga jätteförhoppningar där även om senaste passen känts bra. För bättra på mina chanser för en bra tävling så vilar jag i princip nu fram till söndag, har visat sig vara extremt viktigt för mig.

Precis som vid varje tävling så förbannar jag sporten över hur mycket meck det är innan. Lokalisera sina grejer man ska ha under tävlingsdagen samt se till de är i toppskick tar flera timmar plus kostar en halv förmögenhet. Känns som 50% av utmaningen är ta sig till startlinjen utan genomgå en ”falling down” på vägen. Själva loppet i sig är ju bara kul.

Nästan alla saker jag kommer använda är helt nya och hyfsat obeprövade. Ska bli intressant om det blir en total katastrof eller om det går smidigt ändå. Prövar en ny våtdräkt från märket HUUB, testat den 2 gånger tidigare. Cykeln har gått 10 mil, inte gjort någon bikefit än. Nya skor, Adidas Energy Boost. Alla dessa tre har dock känts helt magiska och tror snarare de kommer hjälpa mig än det omvända. Den enda riktiga jokern är min ischiasnerv som i skrivande stund är väldigt skötsam. Jag har goda fysiska föraningar, kroppen känns fantastisk och jag är riktigt sugen få blåsa ur mig fullständigt. Kommer alltså inte hålla tillbaka vilket jag iofs inte vet hur man gör 🙂

Riktigt vasst startfält. Vad sägs om Fredrik van Lierde & Victor del Corrall. Vet inte i vilken form de är i men van Lierde är nog den som jag tror vinner även om del Corrall är en sinnessjukt stark löpare. Belgaren är en komplett världsstjärna och enligt mig saknar han svagheter. Trots han vann VM på Hawaii 2013 är jag mest imponerad över hans cykeltid när han vann Ironman Nice samma år, 4:33h. Det är en bedrift som jag bara inte kan smälta speciellt inte när karln dammade av en mara efteråt på 2:42h.

Kommer stanna en vecka i Cannes. Säkert ganska mosig efter tävlingen så blir nog inte så tuffa pass efteråt även om jag gärna skulle vilja passa på när jag ändå är där.
Nästa lopp är redan den 26:e april då jag kör Challenge Fuerteventura på halva Ironman distansen. Många duktiga svenskar med så det gäller ha en bra dag så man slipper bli hånad resten av året…

Hörs på lördag inför tävlingen!

Michel



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Otippat spring i benen


Joråsåatte, det är ju två veckor kvar till Women’s Health Halvmaraton. Så nu är det väl läge att böjra springa lite…

Jag tänker inte ljuga. Jag gillar verkligen inte att springa. Jag ser inte fram emot att springa en halvmaraton, men jag kan se tjusningen i utmaningen. Och att komma i mål. 

I morse klockan 06.00 var första löprundan på MYCKET länge. Jag har just varit förkyld och jag fasade för att rundan skulle bli en orgie i maxpuls, förnedrande löpsteg och panik. Men så blev det inte alls så. Jag fick trampa på i mitt trivseltempo utan att det kändes drygt och det var tillräckligt ljust för att jag skulle kunna springa i min älskade skog vid Sicklasjön. Inte en bäver såg jag heller.

När jag var på väg hem igen fick jag sånt spring i benen att jag SPURTADE sista kilometern. Det har aldrig hänt förut, förutom på lopp. Så vem vet. Halvmaran kanske inte blir det fullkomliga helvete jag fasar för. Det återstår att se.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vinn skor, stockholmare!


Bor eller jobbar du nära Odenplan, Hornstull eller Fridhemsplan är det dags att spetsa in blicken lite extra i jakten på ett par Reebokskor, löparskon Zquick. De finns utplacerade på de här tre platserna, och det gäller att hitta skorna och fånga dem på bild och lägga på instagram med hashtag #ReadyZGo. Den som får flest likes för sin bild vinner skor till sig och tre kompisar.

Läs mer om tävlingen HÄR! Tävlingen håller på till och med nu på söndag.

Ut och leta!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mikes Bike 2.0


Så äntligen kom den. Min specialbeställda Trek Speed Concept 9.9 Project One. Detta är flagskeppet i deras flotta när det kommer till Triathlon- & Tempocyklar. Eftersom jag var supernöjd med föregångaren blev valet enkelt. Finns säkert minst lika fina och bra cyklar därute men orkar inte gå igenom ovissheten hitta något som passar min kropp och mina behov. Why try fix something that isn´t broken?!

Då vi triathleter tvingas på gott och ont att bli prylnördar så följer här lite specs på de aktiva val jag gjorde.

Valde mekaniska växlar från Schimano från deras värstinggrupp Dura Ace. Elektroniska växlar är säkert bra men extremt dyra och gissar knepiga att mecka med om man skulle få problem långt ifrån kunniga mekaniker. På bilderna har jag inte fått dit min wattmätare från Quarq/Sram ännu. Då kommer vevpartiet se annorlunda ut. Det går inte att ha Quarq på Schimano, därför kommer cykeln tyvärr ha mixade komponentgrupper.

Hjulen är Bontragers Aeolus 9 clinchers. Valde bort tubdäck denna gång då jag tycker det är lättare att byta däck på det ”vanliga” sättet. Limma tubdäck har jag aldrig gjort och det skulle antagligen bara ta lång tid och bli fel om jag försökte. Körde på Zipp 808 innan men enligt de som kan så är dessa minst lika bra. Dessutom sägs det gå lika fort på kanttråd numera så varför inte göra det lätt för sig?! Discen åker på när det är dags för den typen av tävling. Knappast i Cannes eller på Fuerteventura.

Tog max drop på styret då jag kände att jag hade limiterade möjligheter att sänka det så mycket som jag ville på den förra. Känns lite ovant nu i början eftersom jag kört på linjecykel länge men antar att jag kommer vänja mig. Valde hyfsat raka pinnar denna gång då det kändes bättre för mig helt enkelt. Jonas Colting kallar för övrigt de uppåtböjda varianterna för ”Age Groups” pinnar. Not in a good way 🙂

Färgsättningen är mitt eget val. Gillar orange och tycker en svart cykel är snyggt. Resten är standard förutom sadeln där jag valde Bontragers RXL Hilo då den påminner om ISM sadlarna. Traditionella sadlar fungerar inte på mig, får väldiga domningar och smärtor av sådana. 

Nå vad tycks….fram med era reflektioner?!
Jag vet att den är stor XL, ett s.k Älgstaket. Ni vet vad de säger va, stor cykel = långa, hrrmm ben.

(Har inte cykelns alla förvaringsboxar på, det får ni se på pre race bilderna)

 

Så här såg föregångaren ut. Som ni ser inte samma drop sadel/styre.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jag kastade boll, jag snuvade, jag simmade.


”Men vad gör hon!? Dansar? Fristående gymnastikprogram?”

Nej, jag tränar crossfit. I fredags ingick ”kasta en boll över räcket” i passet. Det var jätteroligt, som du säkert ser på bilden, även om jag ser lite för fånig ut för mitt eget bästa. Det var överlag ett roligt och rätt soft pass. Lite goblet stepups, kast med stor boll och halos med viktskiva. För mig var det tur att det var ett soft pass, annars hade jag inte kunnat vara med för jag hade en snuva på ingång. Och mycket riktigt. På fredagseftermiddagen däckade jag ihop fullkomligt. Jag var helt sänkt och somnade så fort jag satte mig ner.

Snuvan kom som ett brev på posten, så där som det gör när man haft en mycket stressig period och sedan får ett andrum att slappna av i. Då är det som att kroppen, helt felaktigt, tänker ”HON BEHÖVER SNUVA!” Nåväl. Elva timmars sömn mellan fredagen och lördagen gjorde susen och gjorde att jag piggnade till tillräckligt för att kunna…

…SIMMA! AD-Sofie Lantto fyllde 40 och det var dags för fest. Och som den rediga triathlet hon är så inleddes festen med två timmar simning. För alla. Vi som inte kunde skulle få lära oss att crawla. Och de som redan kunde fick teknikputs. Själva simningen gick över förväntan. Jag måste erkänna att jag hade lite hybris och trodde att jag skulle vara GRYM! Och när jag fick ligga med ansiktet ner i vattnet och bara köra gick det bra. Det gick till och med snabbare än jag hade tänkt mig. Sedan kom problemet med andningen. Jag kunde inte andas! Efter ett tag fick jag in rätt huvudrörelse för att suga in luft, men insåg då att jag inte andas ut när jag simmar. Jag bara drar in en massa luft och håller sedan andan. Så när jag försökte andas igen var det ju redan fullt! Och jag kan avslöja att det är jävligt svårt att bli snabb på att simma om man måste stanna varje gång man ska andas.

Roligt var det i alla fall.

Idag är snuvan på tillbakagång. Jag vilar idag och hoppas på att kunna köra träning i morgon, men då ta det lite lugnt för att se att kroppen hänger med.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*