Ironman Hawaii 9:53:05
Hallå!
Om en timme påbörjar min långa resa hem, 24h innan jag får träffa min familj igen. Har varit en väldigt annorlunda och omtumlande semester. Inte många stunder som man har kunnat slappna av ordentligt utan jag tror att det kommer dröja några veckor innan alla intryck har sjunkit in och jag kan njuta av vad jag har upplevt och åstakommit.
Här kommer min race report, som vanligt något nerkortad. Somnade kvällen innan redan kl 21:00. Vaknade av mig själv runt 03:00 och bestämde mig att det var ingen idé att försöka somna om. Vi begav oss till startområdet med endast det vi skulle simma i plus de kläder man ville kunna byta om till efter loppet. Allt annat var inlämnat dagen innan. Efter en process av vägning, body marking och incheckning så fixade man det sista med cykeln. Fyllde på flaskorna, pumpade däcken något lösare än vanligt då den varma temperaturen får luften i hjulen att expandera samt ordnade med lite annat.
Efter 30 minuters väntande och medans starten för proffsen gick så stod två tusen personer ganska sammanbitna på piren innan det var dags att hoppa i vattnet och simma till startlinjen.
Simningen, 3.8km utan våtdräkt. 1:07:09. 870:e plats(?)
Jag valde att starta längs ut till vänster där mer konflikträdda simmare håller till. Bestämde mig t o m för att starta bakom den främre linjen så att de fick slåss utan mig och så jag istället kunde simma i min takt bakom dem innan jag sökte upp rätt grupp/fötter/vatten.
Visade sig vara ett genialiskt beslut, inte en sammandrabbning de första tusen metrarna. Hade knappt mer än nuddat en annan simmare förrän det var dags att vända. Mestadels simmat ensam men med folk som låg på mina fötter. Tyvärr svängde jag av lite tidigt vid vändpunken och simmade in med rusningstrafiken vilket gjorde att på hemvägen var det mycket stökigare. Ett par rejäla sammandrabbningar men inget värre än normalt.
Kändes väldigt bra 2/3 innan jag fick syn på slutet. Då skickade hjärnan signaler om att det snart var klart och musklerna började strejka lite. Fick anstränga mig på att kriga vidare och vips så var man framme. 1:07:09, nytt PB på distansen trots ingen dräkt och ett rejäöt yttervarv. Hetsade inte upp mig för mycket men altid skönt att komma iväg bra. Belönade mig med ett mindre stressat ombyte och såg till att få rejält med solskyddsfaktor samt kissa.
Cyklingen, 180.2 km, 1350 höjdmeter. 5:06h.
Det var massor med folk på banan, rusningstrafik är bara förnamnet och omkörningar skedde på insidan, utsidan och där man minst anade det. Jag valde att inte stressa upp mig initialt, spara på krafterna och vänta till loppet börjar på riktigt. Efter en mil i Kona för att dryga ut cykelbanan var det dags att cykla upp till Landsvägen Queen K som tar en hela vägen bort till vändpunken i Hawi och tillbaka. Jag cyklade väldigt avvaktande första timmen då jag märkte att det gick en bra bit över 40 km/h trots att man knappt låg över 200 watt. Fortsätter vinden blåsa åt det här hållet samt ökar i styrka kommer krafterna behövas när vi kommer tillbaka mot stan.Höll min plan i ca 2h innan jag började trycka på lite till, kändes som om benen hade outtömliga krafter och jag fick anstränga mig för att inte köra mer aggressivt. Upp till Hawi var det medvind/sidvind så den beryktade stigningen var väldigt snäll i år. När vi vänt och körde ner så var det motvind vilket nästan var en besvikelse då man ville testa på alla beryktade cross winds som sägs kasta folk av vägen. Istället blev det en ganska seg och behaglig nerförskörning. Sista fem-sex milen var ganska tuffa då det blåste upp samt började bli ganska varmt. Började äta mer samt verkligen hälla iskallt vatten över mig vid varje aid station. Kände en smygade huvudvärk som jag verkligen inte ville skulle få fäste. Sista 3 milen gick långsamt, mycket solokörning från min sida och koncentrera mig för att inte gå för hårt. Aldrig upplevt 5h gå så snabbt, utan större besvär var man framme med hyfsade ben att springa med. 228watt i snitt vilket kanske var lite väl defensivt nu i efterhand.
Löpningen, 42.2 km. 3:31h
Igen ett längre byte för att hinna med att kissa på en toalett, mer solskydd och på med strumpor & skor utan slarv. Ut med grymma ben. Planen var att springa första avsnittet på 16 km utan att stanna tills man kommer till Palani Road där det är en monsterbacke på några hundra meter som jag skulle gå uppför för att sedan springa resten.
Planen höll, första 15 kilometrarna tog 1:06 och då saktade man ändå in vid vätskekontrollerna och gick lugnt uppför de backar som kom. Efter Palani så var det fortfarande bra men nu började jag tyvärr återfå mer och mer huvudvärk. Visste av erfarenhet när jag tränar nere i Cannes att jag lätt får det av värme & vätskebrist. Började gå i varje aid station och hällde litervis med isvatten över mig samt drack & drack Cola. Tyvärr var det en envis huvudvärk som gjorde mig illamående så farten blev lidande. Under banans varmaste del, nere i Energy Lab började jag dock må bättre. De liter vätska jag fått i mig samt all is hade fått effekt. Kunde avsluta sista 11-12 kilometrarna med flaggan i topp. Inga hastighetsrekord men tro mig, det går långsamt när det är +30 grader ute och fuktigt som i en bastu där ett fyllo just hällt hela hinken över aggregatet.
Sista 400 metrarna på Alii Drive på väg mot mål är ett episkt minne. Att få gå upp och höra speakern ropa ens namn är magiskt. Något som jag verkligen hoppas ni som läser detta får uppleva någon gång i livet!
Sluttid 9:53:05.
Är nöjd, har nog fysiken att bättra det men första gången man är här så vill man ta sig i mål för egen maskin löpandes. Har inte flygit över halva jorden och offrat allt för att gå en marathon i solen för jag skulle minsann visa folk hur man cyklar. Man är ändå en fluglort här. Kom in som 520:e man i mål. När jag ska hit igen, för hit ska jag tillbaka då kan jag nog testa gränserna lite mer. Oklart om det blir redan nästa år eller längre fram i tiden.
Tack alla ni för visat intresse!
Kommer uppdatera bloggen med bilder och fler reflektioner från veckan men här har ni tillsvidare. Nu väntar min taxi på mig…
Mahalo!
Maui Mike
