Ironman Kalmar 8:58:43
Hallå!
Läser man min föregående blogg innan start så kan man väl sammanfatta det med – I told you so!
Årets Kalmar Ironman var förlåtande mot dess deltagare och bjöd på förutsättningar som skulle ge merparten av den erfarna deltagarskaran rejäla PB´n. Det ska göras också! Bara ställa ut skorna och luta sig tillbaka är det aldrig tal om. Omöjligt säga hur mycket det är i faktiskt tid en sådan här dag. Framför allt varierar det extremt mellan person till person och vilken taktik man kör med. Sammanfattningsvis gynnas bra simmare & löpare en sådan här dag. Ska förklara varför: Upp tidigt ur vattnet, kroka sig sedan fast i en passerande kolonn av duktiga cyklister. Efter åkt med stora delar av distansen är det sedan bara tacka för skjutsen och vinna loppet på löpningen. Den stora förloraren en sådan här dag är svag simmare, stark cyklist och löpare. Han har jagat förgäves på cykeln för senare om någonsin komma ikapp men inte ha krafter nog på löpet för hänga på de som haft en behagligare resa. När det är en normal dag på Öland blåser det hårt och då är det mycket svårare för svaga cyklister hänga med i högre tempo samt de som är sämre simmare men duktiga på cykeln kommer ikapp lättare samt alla slitna när löpningen sedan börjar. Slutsats – det är vanskligt ha en alldeles för dålig simning om man inte är ett odjur på de övriga två grenarna. Man kan nästan gå så långt och säga att Marcus vann årets Kalmar redan på simningen. Endast Adam Stenman & Morgan Pätsi lyckades med det omvända.
För min egna del så gjorde jag det som jag aldrig trodde var möjligt – körde ett kontrollerat och tråkigt lopp. Det värsta är att det fungerar så bra. Gjorde dock ett par kostsamma taktiska beslut på cyklingen som jag stör mig på. Bara lära sig från dem och försöka undvika när liknande situationer dyker upp igen. Löjligt hur några minuter kan skilja en sådan här lång dag. Kolla på resultatlistan på de första 15 som kom i mål. Plats 2-13 är inom samma 9 minuter och de första 13 som kom i mål är under 9 timmar, sex av dem i AG M35-39. Det är sällsynt!
Har svårt hetsa upp mig över SUB9 även om jag inser att det ser riktigt bra ut på CV´t då det är nåt konkret som väldigt få triatleter lyckas göra. Det jag däremot är stolt över är hur jag orkade trotsa mina negativa tankar inför och under loppet och beslutsamt pusha vidare genom dippar och tillfälliga motgångar. Resa sig från tvivel och hopplöshet för sedan överprestera och göra det man knappt vågar drömma om längre .det mina vänner är sinnessjukt skönt!
Kände mig bra redan innan loppet. Hade sovit mycket och träningen hade gått bra. Det enda egentliga orosmolnet var cyklingen. Skulle sedan visa sig vara befogat. Hade en naiv förhoppning att om jag bara fick växla från cykeln med hyfsade ben så skulle åtminstone 3:10h vara möjligt, kanske t o m ännu snabbare. Simningen hade gått fantastiskt senaste veckorna vilket gav mig självförtroende nog för ställa mig bland de främsta simmarna vid starten.
Simning 3890 meter – 58:57 mins
Inte mycket säga om den. Iskallt vatten under de första 2.500 metrarna men annars hade jag grymt flyt, stabila simmare omkring mig och navigerade klockrent. Upp fräsch och glad efter gjort en bra inledning på dagen.
Cykel 180.2km – 4:46:34h
Hade för dagen en ny idé – cykla med cykelkläder. Har ett exklusivt och snabbt ställ från Bontragers Ballista kollektion. Har haft enorma problem med tävlingskläder då jag måste ha blöja för inte dra på mig skav eller domningar. Inser bytet i T2 kommer kosta 30-60 seks men jämfört med vara plågad i 3h på cykeln så är det billigt. Genidrag visade det sig. Upplevde inte en enda minut av obehag. Hade däremot mer problem hålla mitt normala tryck på pedalerna. Ingen katastrof men tillräckligt för känna mig sårbar. Normalt känner jag mig som en dirigent på banan och kan växla tempo och leka med gaspedalen. Nu var jag glad om jag lyckades hålla mina konkurrenter inom synhåll. Tre kisstillfällen där jag tappade mitt sällskap var inte bra för stridsmoralen heller. Sista 4 milen är hemska inne på fastlandet, svårt förklara varför med kvalitén på underlaget i kombination med knixig bana är vidrigt för en trött kropp.
Löpning 42.2km – 3:07:28h
Något sur över min långa T2:a pga klädbytet trummade jag iväg. Inga som helst besvär och fick påminna mig om hålla jämn och behärskad fart på benen. Fick ganska snabbt sällskap av en tysk som ville slå följe. I 17 kilometer hade jag denna trevliga herre på mina hälar. 49 år gammal hade han hunnit bli, 8 st Kona tydligen. Jävla maskin tänkte jag och bestämde mig för att jag hellre dör än låter en 50-åring springa ifrån mig. När han klipper I´m zorry, but I can´t talk anymore så bestämmer jag mig för lämna Thomas. Mycket dumt av honom att blotta strupen. Auf Wiedersehen! Hade ingen smärta, jämnt och fint energiflöde som ständigt fick injektioner av en massa vänner som gapade på en längs banan. 30 kilometer hinner passera innan jag bestämmer mig för gå några meter då jag behöver mer energi. Stannar fyra gånger till för kyla av mig samt ta in mer energi. Börjar bli rejält utmattad och yr. Benen går fortfarande bra men nu är jag less. Hade jag inte varit jagad här eller haft 9 timmar som hägrade vet jag inte hur det hade gått.
Kalmar Ironman 2016 – 8:58:42h
Springer sista kilometern med tårar längs kinderna. Känsloexplosion när jag når röda mattan och när Adam möter mig med en björnkram efter mållinjen är jag nog den lyckligaste människan i världen. Vi har tränat som svin sista två månaderna ihop och nu står vi där båda två med overkliga sub9 på resultatlistan. Hjärnan sprutar endorfin & adrenalin ut i kroppen att jag känner inte ens av hur trött jag är. Har haft med- & motgångar under min sportsliga karriär men det här toppar allt.
De faktorer som gjorde detta möjligt är (förutom de självklara – välsignelsen från familj & jobb) en bättre simform och skadefritt år. Men det mest avgörande på dagen var att det hela tiden fanns något att kämpa för. Var hela tiden med i toppen och då finns den dynamik som gör det möjligt. Någon att jaga samt någon som jagar dig – utan det är det väldigt svårt hålla motivationen uppe i 9-10h.
Tack alla ni som trott på mig och fortsatt stödja min satsning. Ingen nämnd & ingen glömd!
Ska försöka njuta lite denna vecka innan jag tränar för vad jag anser är det coolaste man kan göra – Ironman Hawaii den 8:e oktober.
Mahalo!
