Ironman Kalmar 8:58:43


Hallå!

Läser man min föregående blogg innan start så kan man väl sammanfatta det med – I told you so!

Årets Kalmar Ironman var förlåtande mot dess deltagare och bjöd på förutsättningar som skulle ge merparten av den erfarna deltagarskaran rejäla PB´n. Det ska göras också! Bara ställa ut skorna och luta sig tillbaka är det aldrig tal om. Omöjligt säga hur mycket det är i faktiskt tid en sådan här dag. Framför allt varierar det extremt mellan person till person och vilken taktik man kör med. Sammanfattningsvis gynnas bra simmare & löpare en sådan här dag. Ska förklara varför: Upp tidigt ur vattnet, kroka sig sedan fast i en passerande kolonn av duktiga cyklister. Efter åkt med stora delar av distansen är det sedan bara tacka för skjutsen och vinna loppet på löpningen. Den stora förloraren en sådan här dag är svag simmare, stark cyklist och löpare. Han har jagat förgäves på cykeln för senare om någonsin komma ikapp men inte ha krafter nog på löpet för hänga på de som haft en behagligare resa. När det är en ”normal” dag på Öland blåser det hårt och då är det mycket svårare för svaga cyklister hänga med i högre tempo samt de som är sämre simmare men duktiga på cykeln kommer ikapp lättare samt alla slitna när löpningen sedan börjar. Slutsats – det är vanskligt ha en alldeles för dålig simning om man inte är ett odjur på de övriga två grenarna. Man kan nästan gå så långt och säga att Marcus vann årets Kalmar redan på simningen. Endast Adam Stenman & Morgan Pätsi lyckades med det omvända.

För min egna del så gjorde jag det som jag aldrig trodde var möjligt – körde ett kontrollerat och ”tråkigt” lopp. Det värsta är att det fungerar så bra. Gjorde dock ett par kostsamma taktiska beslut på cyklingen som jag stör mig på. Bara lära sig från dem och försöka undvika när liknande situationer dyker upp igen. Löjligt hur några minuter kan skilja en sådan här lång dag. Kolla på resultatlistan på de första 15 som kom i mål. Plats 2-13 är inom samma 9 minuter och de första 13 som kom i mål är under 9 timmar, sex av dem i AG M35-39. Det är sällsynt!

Har svårt hetsa upp mig över SUB9 även om jag inser att det ser riktigt bra ut på CV´t då det är nåt konkret som väldigt få triatleter lyckas göra. Det jag däremot är stolt över är hur jag orkade trotsa mina negativa tankar inför och under loppet och beslutsamt pusha vidare genom dippar och tillfälliga motgångar. Resa sig från tvivel och hopplöshet för sedan överprestera och göra det man knappt vågar drömma om längre….det mina vänner är sinnessjukt skönt!

Kände mig bra redan innan loppet. Hade sovit mycket och träningen hade gått bra. Det enda egentliga orosmolnet var cyklingen. Skulle sedan visa sig vara befogat. Hade en naiv förhoppning att om jag bara fick växla från cykeln med hyfsade ben så skulle åtminstone 3:10h vara möjligt, kanske t o m ännu snabbare. Simningen hade gått fantastiskt senaste veckorna vilket gav mig självförtroende nog för ställa mig bland de främsta simmarna vid starten. 

Simning 3890 meter – 58:57 mins
Inte mycket säga om den. Iskallt vatten under de första 2.500 metrarna men annars hade jag grymt flyt, stabila simmare omkring mig och navigerade klockrent. Upp fräsch och glad efter gjort en bra inledning på dagen.

Cykel 180.2km – 4:46:34h
Hade för dagen en ny idé – cykla med cykelkläder. Har ett exklusivt och snabbt ställ från Bontragers Ballista kollektion. Har haft enorma problem med tävlingskläder då jag måste ha ”blöja” för inte dra på mig skav eller domningar. Inser bytet i T2 kommer kosta 30-60 seks men jämfört med vara plågad i 3h på cykeln så är det billigt. Genidrag visade det sig. Upplevde inte en enda minut av obehag. Hade däremot mer problem hålla mitt normala tryck på pedalerna. Ingen katastrof men tillräckligt för känna mig sårbar. Normalt känner jag mig som en dirigent på banan och kan växla tempo och leka med gaspedalen. Nu var jag glad om jag lyckades hålla mina konkurrenter inom synhåll. Tre kisstillfällen där jag tappade mitt sällskap var inte bra för stridsmoralen heller. Sista 4 milen är hemska inne på fastlandet, svårt förklara varför med kvalitén på underlaget i kombination med knixig bana är vidrigt för en trött kropp. 

Löpning 42.2km – 3:07:28h
Något sur över min långa T2:a pga klädbytet trummade jag iväg. Inga som helst besvär och fick påminna mig om hålla jämn och behärskad fart på benen. Fick ganska snabbt sällskap av en tysk som ville slå följe. I 17 kilometer hade jag denna trevliga herre på mina hälar. 49 år gammal hade han hunnit bli, 8 st Kona tydligen. ”Jävla maskin” tänkte jag och bestämde mig för att jag hellre dör än låter en ”50-åring” springa ifrån mig. När han klipper ”I´m zorry, but I can´t talk anymore” så bestämmer jag mig för lämna Thomas. Mycket dumt av honom att blotta strupen. Auf Wiedersehen! Hade ingen smärta, jämnt och fint energiflöde som ständigt fick injektioner av en massa vänner som gapade på en längs banan. 30 kilometer hinner passera innan jag bestämmer mig för gå några meter då jag behöver mer energi. Stannar fyra gånger till för kyla av mig samt ta in mer energi. Börjar bli rejält utmattad och yr. Benen går fortfarande bra men nu är jag less. Hade jag inte varit jagad här eller haft 9 timmar som hägrade vet jag inte hur det hade gått. 

Kalmar Ironman 2016 – 8:58:42h
Springer sista kilometern med tårar längs kinderna. Känsloexplosion när jag når röda mattan och när Adam möter mig med en björnkram efter mållinjen är jag nog den lyckligaste människan i världen. Vi har tränat som svin sista två månaderna ihop och nu står vi där båda två med overkliga sub9 på resultatlistan. Hjärnan sprutar endorfin & adrenalin ut i kroppen att jag känner inte ens av hur trött jag är. Har haft med- & motgångar under min sportsliga karriär men det här toppar allt.

De faktorer som gjorde detta möjligt är (förutom de självklara – välsignelsen från familj & jobb) en bättre simform och skadefritt år. Men det mest avgörande på dagen var att det hela tiden fanns något att kämpa för. Var hela tiden med i toppen och då finns den dynamik som gör det möjligt. Någon att jaga samt någon som jagar dig – utan det är det väldigt svårt hålla motivationen uppe i 9-10h.

Tack alla ni som trott på mig och fortsatt stödja min satsning. Ingen nämnd & ingen glömd!

Ska försöka njuta lite denna vecka innan jag tränar för vad jag anser är det coolaste man kan göra – Ironman Hawaii den 8:e oktober.

Mahalo!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kalmar kommer gå fort


Hej!

Imorgon startar jag min sjunde (?!) Kalmar i rad. En ganska sjuk bedrift men då jag likt många män gillar rutiner så känns det som vara hemma på mammas gata igen. Tryggt och lugnande men samtidigt förväntansfullt. Inom golf kallar man det ”Hemmabana” och det ger en klar fördel mot dem som aldrig förut spelat där. Till skillnad från golf kan man dock inom triathlon gynnas av bryta ny mark då det ger en viss positiv överraskningseffekt. Vill ändå säga att nettoeffekten är klart till min fördel då jag kan banan och vet vilka effekter som olika faktorer kommer påverka förutsättningarna. Tänker då främst på vinden…

Kan inte i modern tid påminna mig om ha varit i bättre form. Simningen har lyfts till helt nya nivåer tack vare mer fokus samt hjälp från främst Gabriella Fagundez. Cyklingen som normalt brukar vara mitt säkra kort har senaste året känts motigt men är nu på sin plats igen. Hade en 5 veckors period efter Vansbro där jag cyklade 150 mil. Lugnaste passet låg runt 220 watt så det var bara för cykelmusklerna suga i sig att Husse menar allvar. Löpningen har under 2016 känts fantastiskt. Farten har varit medioker men uthålligheten finns där och mina gamla skador är ett minne blott (peppar peppar).

Förutsättningarna imorgon ser väldigt snabba ut. Förutom kallt vatten långt ute i sundet gissar jag vi kommer se 10-15 minuter bättre resultat på 10-timmars atleter allt annat lika mot 2013, -14 & -15. Ska förklara varför…

Simningen – Inga vågor & lugna strömmar. Mer lättnavigerat samt psykologiskt lättsmält bana. Enda faran är om man simmar för hårt första 1500 ut i sundet där det är ner mot 15-16 grader i vattnet. Det kommer kosta och har man otur sitter det i resten av dagen. Det är som springa för hårt i extrem värme – en mycket dum idé.

Cyklingen – För regionen lugna sydliga vindar på 3-4 m/sek är det perfekt för denna bana. Motvinden kommer ligga mestadels under banans första 4-5 mil samt där man är i hyfsat skyddad inne på fastlandet. Kommer däremot ha fin medvind på nästan hela hemresan på Öland. Den smarta cyklisten använder det för spara benen och istället lägga krut på löpningen. Den oerfarne kommer få hybris & bomba på sin nyköpta tempocykel med lånad bakdisk och undra varför en Ironman sägs vara så tuff.

Löpningen – Med en temperatur som ligger strax under tjugo grader, moln och relativt skonsam cykling så finns det möjligheter till riktigt fina löptider här. En Ironman är en Löptävling och ingen cykeltävling som 95% av deltagarna verkar tro. Säger inte att simningen & cyklingen är oviktiga men väldigt få race avgörs på de grenarna. Var inte övermodiga utan sakta in på nästan alla aid stations. Kroppen behöver energi & vätska. Tror ni mig inte – testa utan ska ni se….

Jag avslöjar inte min taktik här idag eller vad jag siktar på. Ambitionen är dock som alltid, vara top 10 bland amatörerna i mål. Då racet saknar proffs så innebär det i princip komma i toppen totalt av alla 2500 som startar.

Lycka till imorgon……följ oss gärna på ironman.com

Jag har bibno 1322, AG M35-39.

Nelker

SBS



Hej!

En sommar har passerat, en av de bättre om jag får säga det själv. Har som vanligt bedrivit semestern nere på mitt semesterparadis i Haverdal, Halland.

Detta år har det blivit tydligare än någonsin att jag har behövt den extra vilan och avkoppling som vara på semester innebär. Mitt sportår har ju rent ut sagt gått åt helvete. Började bra med en sinnessjukt bra form, pallplats i Dubai och biljett till VM på 70.3. Efter det när jag skulle kvala i Sydafrika så valde jag cykla in i ett kravallstaket efter 300 meter. Lätt berusad av en vågig simning och träffad av en brännmanet i ansiktet. Bröt av cykeln på mitten samt fick sy ett par stygn då jag hade ett stort gapande sår under hakan. En hjärnskakning och svullen höft lyckades jag även åstadkomm. I desperation över kasta bort min bästa form någonsin anmälde jag mig till Lanzarote på vinst och förlust. Behöva bryta tre stycken Ironmans på rad är dålig Kharma. Måste ta mig i mål, struntar i hur. Dagen före start drar jag dock på mig ett virus och startar med en regelrätt förkylning/luftrörsinfektion. Genomför loppet men uppskattar jag är 20% svagare än normalt. Förödmjukande inte få hålla min normala nivå men ta mig i mål kändes åtminstone som ett fall framåt.
Med knappt om tid för omgruppera bestämmer jag mig i alla fall för starta Vansbro. Vet redan med mig jag saknar kraft men testar ändå. Går självklart åt pipan och får nöja mig med hålla styrfart på löpningen med en strejkande kropp.

Året blev precis så som det inte skulle bli. Tävla sliten och omotiverad skulle jag ju sluta med. Tydligen styr man inte över sitt öde och jag var beredd ta ett längre avbrott från tävlingar för se om jag kunde omgruppera till nästa år istället. En chans köra Kalmar dök upp hastigt och lustigt. Impulsiv som jag är tog jag den. Även Björn tyckte och trodde jag skulle hinna träna upp mig om jag bara fick några bra träningsveckor på sommaren. Jag själv var skeptisk då jag anser vara ”sugen” är den absolut mest viktiga komponenten om man ska lyckas inom sport, framförallt denna.

Stängde av mitt känslocentra och satte igång träna. Tränade mycket, hårt och gav mig själv inga ursäkter för sluta. Resultaten på löpningen & simningen kom direkt. På cykeln fick jag bara mediokra resultat och hur mycket jag än kämpade så visade sig inga förbättringar. Började så smått misstänka min wattmätare. Tycker normalt skylla på materialet är buskis men nåt var fel. Väger mer än någonsin, 82 kilo samt cyklar hastighetsmässigt väldigt fort men på väldigt beskedliga watt. Så kom till slut förklaringen. Efter ett 6 mils pass där jag höll bra tryck och snittade 38-39 km/h visade wattmätaren blygsamma 220 watt. Matematiskt omöjligt då jag hade sidvind hela vägen på en böljande bana. Min coach Björn hittade till slut beviset på SRMs hemsida – ” If you are changing to or from a solid TT ring, it is recommended that you have your PowerMeter re-calibrated“ – Slopen förändras. Nu föll alla bitar på plats. Har sedan bytet från 53 till en 55:a upplevt mig mer sliten efter cyklingen men då detta skedde efter Lanzarote så trodde jag det var jag som tappat formen. Istället har jag kört på tok för hårt och brottats med hjärnspöken om varför min cykelstyrka försvunnit. Det förklarar även Vansbro där jag kämpade första halvtimmen med sliten kropp hålla 275-280 watt för att sedan behöva slå av och nöja mig med 250-260. Har inga exakta bevis men uppskattar mätaren visar 20-25 watt för lite beroende på var i rangen jag kör. Är känslig för öppna hårt och startar jag en 90 kilometers cykling med köra första halvtimmen över 300 watt så är resten av dagen körd. End of story.

Som ni märker – det är SBS igen (SBS – skit bakom spakarna)

Med 53:an tillbaka på vevpartiet, en fungerande kropp utan anmärkningsvärda skavanker och framför allt – en djävulsk lust att revanschera mig. Så fruktansvärt trött på misslyckanden. Jag VET vad jag kan åstakomma på träning och har gjort på tävling. Tycker det är hög tid jag får ut det nu på ett race av dignitet. Vad passar bättre än Sveriges obestridda kronjuvel bland tävlingar – Kalmar. Har historiskt gjort ok resultat där men inte riktigt fått en ren träff om man nu kan få det inom triathlon?! Skitsamma – den 20:e augusti startar jag min 7:e Kalmar på raken. Kör jag som jag vill går det på cirka 9 timmar. Men då jag aldrig lyckas knyta ihop säcken så säger vi 9:05-9:15h så låter jag även lite ödmjuk. På frågan vad siktar du på – placering, Hawaii eller tid?! Jag kör för mina barn! Vill hänga två blomkransar runt deras halsar och säga. – På med armpuffarna skitungar, nu ska vi bada med sköldpaddorna!

Nelker


 

Vansbro Triathlon med farmors ben


Hallå!

Det blev som väntat uppe i Vansbro. Väldigt många fina prestationer men tyvärr även ett par regelrätta genomklappningar. Skönt vi slapp se några otäcka olyckor eller skador i samband med loppet. Tycker utifrån mina kunskaper det blev ungefär som jag förutspådde med ett par undantag såklart. Statiska cykelbanor har en tendens skörda sina offer. Foten på gasen oavbrutet i över två timmar utan avbrott eller skiftningar i sittställningen tar på kroppen mer än man tror.

För egen del gjorde jag precis det jag skulle men det spelade ingen roll. Kroppen ville inte alls. Kände redan efter simningen att något inte var som det skulle. Svårt beskriva känslan. Närmaste jag kan komma är det det känns som om hjulen är för hårt åtdragna och inte vill rulla så lätt som de brukar. Min wattmätare har på senaste tiden visat något lägre nivåer än vad som stämmer in på verkligheten så har inte hakat upp mig så mycket på det. Det är alltid känslan som är viktigast och den fanns inte där. Mitt första varv ute på cykeln var bedrövligt. Ingen kraft när det behövdes och ingen fart när det var lätt. Cyklade upp mig något på andra varvet men det hjälpte föga. Dem jag jagade cyklade bättre och jag var redan efter cykeln 4-5 minuter efter där jag ville vara.

När man har klena cykelben och får kämpa för varenda kilometer då kommer sannolikt inte löpningen fungera speciellt bra. Precis så var det också men min lägsta nivå brukar ändå vara ok. Lyckades av någon märklig anledning ändå springa de första 5 kilometrarna runt min planerade fart, 3:55-4:05 min/km. Kämpade mot kramper i benen, magen & ryggslutet. Vid 6-7 kilometer stannade jag för en kortare kisspaus och hoppades den skulle ge mig nya krafter. Tyvärr fanns det inget där och en plågsam och tråkig halvmaraton väntade samtidigt som jag fick se mina chanser till en anständig placering försvinna. Istället för att hänga med huvudet började jag heja på mina vänner som till skillnad från mig körde riktigt bra. Lika bra omvärdera situationen och försöka ha lite kul. Oavsett om det går dåligt så är det ändå ett bra träningspass.

Simningen – 30:40 min. Hade kunnat simma bättre i en snabbare klunga men kunde inte komma runt den jag hamnade i så fick nöja mig med det för dagen.

Cyklingen – 2:18:44. Ärligt så var det vad som fanns, hade inte mer. Har känt mig mindre stark på cykeln på sistone men det här var ett lågvattenmärke. 255-260 watt är mina Ironmanwatt och inte halv. Bedrövligt men bara gneta vidare, vet att jag har mer.

Löpningen – 1:32h. Mer ett resultat från dålig cykelform. Löpningen är bra just nu så inte direkt oroad över den här biten.

Totalt – 4:25:30h. Blä!

Slutsats: Svårt tävla på hög nivå när man jobbat mycket, stressat och simmat för lite sista veckorna. Är nog heller inte helt återställd från Lanzaroteäventyret. Kroppen är sliten och jag behöver semester. Är inte speciellt oroad i dagsläget, Kalmar kommer nog gå bra ska ni se.

Vill nu passa på lyfta fram några prestationer från igår. Ni kanske kommer ihåg listan jag skickade inför loppet?! Skrev att Patrik vinner om inget händer vilket det tyvärr gjorde. Kramp i sätet tvingade honom att bryta 7 mil in på cykeln. Istället vann Bäckson efter en fantastiskt bra cykling och solid löpning. George Bjälkemo tvåa efter levererat en mycket stabil insats som vanligt. Trea Oskar Djärv följd av Sebastian Björklund. Erik Holmberg femma. På sjätte plats har vi nog loppets stora gigant – Jonas Örarbäck. Pojken går från klarhet till klarhet och hade på dagen snabbaste löpsplit på 1:18h (Banan är 21.1km). Övertygande 2:14h ute på cykeln innan så knappast fegt kört.
Marcus Hultgren 7:a. Tillbaka från ett år utomlands. Brunast ben och stark på cykeln!

Damernas lopp var som väntat. Åsa Lundström övertygade med cykelstarka Annie Thorén in som tvåa, 5 minuter efter. Mikaela Persson kom in på en hedrande tredje plats.

För klubben så var det en fantastisk dag. 46 medlemmar där ute och många fina placeringar både i tävlingsklass och Masters. Bäst prestation på dagen utifrån ens förutsättningar hade nog Markus Hagberg, Johan Granath & George Bjälkemo. Alla tre mycket duktiga men att leverera när det verkligen gäller är något som verkligen gäckar sportvärlden. Hatten av!

Till sist, tack till Vansbro Triathlon för ett fantastiskt välorganiserat race.

Nelker

Vansbro – Revised


Här kommer en uppdaterad lista inför Vansbro. Hade missat några saker och vill ta chansen hålla listan fräsch.

Som sagt:

Platserna 2-12 kommer sannolikt hamna extremt tight. Där kommer ordningen bli hur som helst. Listan är inte numerisk i sin följd. Dagsform & taktik kommer avgöra ödet.

1. Patrik Nilsson – Ohotad om han inte drabbas av något mekaniskt haveri eller dylikt (Ingen press buddy).
2. Oskar Djärv – Formstark kortdistansare med ruggigt bra cykel vilket gör honom farlig även på 70.3
3. Fredrik Bäckson – Saknar någon/några minuter på simningen annars toppklass.
4. George Bjälkemo – Gör sällan ett dåligt lopp, litet frågetecken på cykeln i år. Snabbast löp?
5. Nils Svensson – Komplett triathlet. Kommer vara i topp vid T2.
6. Ludvig Fleetwood – Ung & lovande men saknar erfarenhet från längre lopp.
7. Sebastian Björklund – Doldis som kom 2:a på Duathlon SM. Se upp med honom.
8. Erik Holmberg – Alltid farlig och kör hårt.
9. Johan Kärner – Höjt sin simning. Väldigt farlig och nog bäst pannben i landet.
10. Adam Stenman – Duathlonexpert i ruggig form. 
11. Joel Vikner – Kortdistansare utan svagheter. Erfaren & snabb på alla grenar.
12. Marcus Hultgren – Jämnheten själv som jag hoppas vågar bli riktigt trött.

Bubblare: Jonas Örarbäck, Carl Brummer, Joel Evertsson, Johan Larsson, Magnus Olander, Jeff Frydenlund, Tobias Höglin, Kristian Ek, Jonathan Bejmar m fl.

Björn Andersson & Pontus Lindberg kommer sannolikt inte till start pga Sjukdom. KJ- Danielsson kör Haugesund 70.3 istället & David Näsvik har nyligen kört Challenge Danmark.

Damerna – Där är Åsa Lundström ohotad favorit. Tidigare var Sara Svensk en utmanare men har nyligen brutit nyckelbenet så nu står vi utan toppstrid enligt mig då Lisa Nordén är i alperna och Eva Nyström inte är med. Blir istället en kamp om 2:a & 3.e platsen. Best guess enligt mig är att Mikaela Persson & Annie Thorén gör om om det.

Som sagt, kan ha fel. Men större bredd på ett SM var nog länge sedan om någonsin. Tror det kommer vara 20-25 pers inom samma 5-10 minuter på herrsidan från 4:05-4:15h. Det som skulle kunna ställa till det är testosteronet. Finns risk för hets & korkad stolthet vilket kan leda till att en del från toppen brinner upp. En ära deltaga i detta lopp. Hamnar jag topp 15 är jag mer än nöjd.

Banan är pannkaksplatt så inga naturliga avskiljare på cykeln. Blir tufft för domarna håålla ordning på de 30-40 snabbaste då omkörningsreglerna ställer till det när det är en 500 meter lång kolonn. En bra idé enligt mig vore ha 12 alt 20 meters regel.

Stay Tuned!

Nelker

Pre Vansbro – Topplistan


Mindre än en vecka kvar till vad som enligt mig är årets största sammandrabbning på Svensk mark. Man kan argumentera för den absoluta toppen varit bättre eller sämre historiskt men SM på halvdistans i Vansbro verkar ha lockat de flesta inom den svenska triathloneliten på herrsidan. Damsidan är tyvärr något tunnare då skador och andra lopp kommit i vägen för våra bästa damer men det finns helt klart några intressanta namn på startlistan där också.

Mina ambitioner har tyvärr sänkts något från hur det var tänkt i början av året. Min olycka i Sydafrika och ohälsa i Lanzarote gav mig ingen halvtidsvila i säsongen som det var tänkt utan jag har krigat på med ganska sliten kropp. Först nu börjar det lossna men känner inte riktigt att jag har den form jag skulle önskat för dom där sista viktiga minuterna. Känner dock ingen stress över det då jag lite oväntat fick en chans att köra Kalmar igen så det här blir en kul genomkörare med förstklassigt sällskap.

Svårt sia om top tio på herrsidan men jag ska göra ett försök: platserna 2-13 kommer sannolikt hamna extremt tight. Där kan ordningen bli hur som helst. Ordningen är mer för lista de som jag tror kommer landa i toppen. Dagsform & taktik får avgöra deras öde. Har säkert missat några namn och i så fall ber jag era stora egon om ursäkt.

1. Patrik Nilsson – Ohotad om han inte drabbas av något mekaniskt haveri eller dylikt.
2. Oskar Djärv – Kortdistansare med ruggigt bra cykel vilket gör honom farlig även på 70.3
3. Fredrik Bäckson – Saknar någon/några minuter på simningen annars toppklass.
4. George Bjälkemo – Gör sällan ett dåligt lopp, litet frågetecken på cykeln i år. Snabbast löp?
5. K-J Danielsson – Kommer ligga sida vid sida med Patrik efter cykeln om inte före.
6. Nils Svensson – Komplett triathlet som även han kommer vara i topp vid T2.
7. Ludvig Fleetwood – Ung & lovande men saknar erfarenhet från längre lopp.
8. Sebastian Björklund – Doldis som kom 2:a på Duathlon SM. Se upp med honom.
9. Erik Holmberg – Alltid farlig och kör hårt.
10. Johan Kärner – Höjt sin simning. Väldigt farlig och nog bäst pannben i landet.
11. Adam Stenman – Duathlonexpert i ruggig form. 
12. Joel Vikner – Kortdistansera utan svagheter. Alltid läskiga.
13. Marcus Hultgren – Jämnheten själv som jag hoppas vågar bli riktigt trött.


Bubblare: Jonas Örarbäck, Carl Brummer, Joel Evertsson, Johan Larsson, Magnus Olander, Jeff Frydenlund, Tobias Höglin, Kristian Ek, Jonathan Bejmar m fl.

Damerna – Där är Åsa Lundström ohotad favorit. Tidigare var Sara Svensk en utmanare men har nyligen brutit nyckelbenet så nu står vi utan toppstrid enligt mig då Lisa Nordén är i alperna och Eva Nyström inte är med. Blir istället en kamp om 2:a & 3.e platsen. Best guess enligt mig är att Mikaela Persson blir tvåa….

Som sagt, kan ha fel med större bredd på ett SM var nog länge sedan om någonsin. Tror det kommer vara 20-25 pers inom samma 5-10 minuter på herrsidan från 4:05-4:15h. Det som skulle kunna ställa till det är testosteronet. Finns risk för hets & korkad stolthet vilket kan leda till att en del från toppen brinner upp. En ära deltaga i detta lopp om hamnar jag topp 15 är jag mer än nöjd.

Stay Tuned!

Nelker