Kungsholmen Runt – Boink


Kungsholmen Runt, 1:21:51 (38:17 efter första 10km) – IG

Sliten – kan inte summera lördagens lopp med ett bättre ord. Har sedan målgången grubblat länge och väl var det var som inte funkade. Löpformen är det definitivt inget fel på, några konkreta skavanker eller missar i uppladdningen finns inte heller. Den enda rimliga förklaringen varför jag hade en ”dålig dag” är nog för att jag körde för hårt veckorna inför loppet. De nyckelpass jag gjorde samt all träning runt dessa borde kanske legat legat 1-2 veckor tidigare och lämnat ytterliggare en vecka till med bara lättare träning. Har mig själv att skylla. Björn bad mig känna efter och anpassa intensitet efter hur jag kände mig. Men jag min idiot ville vid varje träningstillfälle överträffa mig själv och gasade på utan en tanke på konsekvenserna. Hur som helst, det var ett tappert försök som tyvärr inte höll. Nu vet jag det till nästa gång?!
Till nästa lopp så kommer vi justera detta och se om det var det som var boven i dramat. 

Vad som verkligen är positivt så är all den hårda träning senaste sex veckorna verkligen inte till spillo, tvärtom. Kungsholmen Runt var knappast huvudmålet 2013 och den tuffa tiden som jag lagt bakom mig ihop med min nyvunna revanschlusta något som jag verkligen kommer få användning för inom kort. Duathlon SM är bara några veckor bort och jag ser den som top tre viktigaste tävlingarna för mig i år. Men det kommer sitta i ett tag att inte få veta vad jag kunde prestera på en halvmara när allt klaffar. Att missa målet med nära tre minuter svider. Även om jag vet att jag kan så mycket bättre.

Gjorde nog det enda rätta efter målgång. Åkte direkt hem, sadlade om för en svensexa. Införskaffade både snus & cigg. ”Skitsamma – kan ju omöjligt bli långsammare” tänkte jag.
Sen drack jag nog upp halva vätskereservoaren av alkoholhaltig karaktär i Uppland. Extremt renande för psyket med en hederlig gammal karatefylla. Nån gång i månaden borde alla ta en sån, det är fostrande. Dansar man till Gangnam Style är man bra på arslet?

En jävla tur att min sargade kropp har vilovecka och ska ner till mitt älskade landställe över långhelgen. familjehäng i kombination med frisk luft & cykling kommer vara magiskt.

Glöm & gå vidare!

Nelker

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Pre race prep


Människokroppen är en fantastisk skapelse, det är inget nytt. Men lika fantastisk som kroppen är så är den som styr en korkad obotlig optimist och med ett väldigt kort selektivt minne. Veckan som gått har varit tuff träningsmässigt. De flesta pass har varit lika de från föregående veckor fast med en liten upptrappning. Det är de nyckelpass vi kört varje tisdag inför Kungsholmen Runt som har rört till det hela.

I tisdags genomförde vi det sista av Björns fyra nyckelpass inför halvmaran. Lite morska från tidigare träningar tyckte vi att 8 km i 3:40 fart följt av 4 & 2 km i 3:35 resp 3:30 fart inte skulle bli något större problem. 
Det tog bara 1 km innan min idiotiska hjärna tog sitt första ”genialiska” beslut. Utan att tänka efter och inse att jag sprang nerför och hade medvind så bestämde den sig för att ligga 3:35-3:40 genom första 8:an. ”Det känns ju kanon det här, jag är Batman idag” intalade jag mig och bombade på i 2 km till. Efter vändpunken blev det ju naturligtvis motvind och Batman hade blivit en skadeskjuten fladdermus med nedsatt hörsel. Men eftersom jag har väldigt låg IQ efter passerat 150 bpm så tryckte jag på vidare och bestämde mig för att 3:40 fart borde vara korrigerad hastighet i den vinden. Passerade 5 km och den min tidigare odödliga hjärna skickade nu ut signaler ”bryt, bryt, bryt för i helvete”. 
Men skammen över att bryta var för stor. Jag kanske inte är lika snabb som de andra tänkte jag, men jag är fan av hårdare virke. 8 km gick vägen i snitt 3:42 fart. På efterföljande 4 km hade jag dock hyfsat nya krafter & mäktade med 3:43 fart. Sista tvåan klarades av i 3:40 trots rak motvind vilket får duga med tanke på inledningen. 

Med detta sagt och fyra veckors visdom från liknande pass är en rimlig målsättning på halvmaran att klara ligga i 3:40-3:45 min/km under största delarna av loppet om jag bara får till toppningen nästa vecka. En sak är ju prata om vad man teoretiskt bör fixa, en annan sak är ju att göra det också.

Igår var det tävlingspremiär 2013. Fartpass är nyttigt inför en tävling samt riktigt sugen att få köra något som påminner om Triathlon efter en lång och seg inomhussäsong. 
SCT Duathlon som jag kommer ihåg det var kul förra året och inte speciellt kuperat.
Visade sig att jag lurat mig själv igen. Löpningen är kanske inte ”Ursvik-kuperat” men det är fan inte platt. Man börjar dessutom med en lång backe som efter ett plattare parti följs upp med ett långt segt motlut i några hundra meter. 3:30 på första kilometern och 3:33 på andra gjorde att jag skjutit sönder bägge benen och hade inget att sätta emot annat än bevaka min position resten av löpningen. Cyklingen gick relativt bra. Höll ifrån de som jagade sånär som på två riktigt starka cyklister. Lyckades även jaga ikapp de två som låg strax före mig efter löpningen. Detta hade dock kostat för mycket så när vi gick ut på sista löpningen på 2.5 kilometer hade jag absolut inget kvar. 3:45 och 3:30 på sista kilometrarna blev det iaf men då försvann folk framför i bra mycket högre fart. 

All in all godkänt att kräma ur kroppen efter hård vecka. 

Det märks att sporten växer och att de som utövar den börjar bli bättre. Jag hade 17:45 efter första 5:an och då låg jag typ 12:a inför växlingen till cykel. Kom i mål som totalt 8:e gubbe med en del riktigt duktiga atleter efter mig. Det säger en hel del tycker jag om vilken kvalité som börjar växa fram i Sverige. Ascoolt!

Nu blir det en väldigt lugn vecka med fokus på simning och lättare träning med bara korta fartinslag så jag verkligen får ut min fulla potential på lördag.

Ha´de

Nelker

Klädde upp oss inför tävlingspremiären med finskor och lättad packning.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Löparben


Efter gårdagens fina cykelkvitto så var det dags att simma för första gången på över en vecka samt banka av nyckelpass No2 inför Kungsholmen Runt. Glädjande så hade Micke Rosén & Josefine Lillhage förberett ett teknikpass med oss förtappade banktjänstemän på lunchen. Det var som balsam för mina cykelben och lika nyttigt för min ringrostiga överkropp. När vi senare på kvällen möttes upp på Djurgårdsbron kändes det oförskämt bra. Nåt som det visade sig jag verkligen skulle behöva.

Även om vi delar in oss i gäng som är jämnsnabba så slår dagsformen väldigt mycket på längre tröskelpass. Säg att en löpare har en fantastisk dag och ätit precis rätt inför så kan mycket väl en minst lika god löpare ha precis den omvända situationen. Om man kör tusingar kan man ju bita ihop lite och förhoppningsvis inte bli helt ifrånsprungen men på 2×6 km så finns det ingen trygg hamn att gömma sig i. Man blir duktigt straffad om det inte funkar.

Första 6:an rattades av formstarke David som har målet att springa in under 1:18 på KR, vilket innebär att han ska ligga i 3:40 fart. Det är aningens snabbare än oss andra som ”bara” siktar under 1:20. Vi höll dock ihop klungan fint och kom in i samlad trupp. Alla försökte se hyfsat oberörda ut men inombords var det bara spillror.

2 kilometers vilojogg sen en 6:a till. Jag upplevde den första som väldigt tuff så jag bestämde mig för att gå ut något mer försiktigt. 3:45 min/km kändes förhållandevis bekvämt så där låg jag i stort sett hela distansen. Även om jag kastade in ett par pulsslag på slutet och tryckte på så visade hastighetsmätaren ingen större förbättring. Skitsamma, riktigt nöjd över utförandet ändå. Älskar att kunna avsluta starkt.
David höll imponerande nog farten och klockade ytterliggare en 6 kilometare på 3:40. Ansiktsfärgen efteråt var dock ganska intressant. Ljusgrönt möter grisskär, underbart att se 🙂 

Efter en kilometers joggvila var det tanken att vi skulle springa 2 km i 3:35-3:40 fart. Gav det mitt allra bästa men kroppen ville inte samarbeta alls. 3:45 fick jag ur mig, hur jag än försökte laborera med tekniken så fanns det inte mer. Pulsen var relativt ok men musklerna  hade redan åkt hem och lagt sig i Champions League soffan.

All in all en fantastisk löparkväll och ett gott kvitto på att mina förhoppningar om 1:18-1:19 på en halvmara inte alls är omöjligt. Att springa lång & hårt på träning är klart nödvändigt om man ska kunna leverera såna tider. 

Imorgon blir det endast simning. Funderar på om 100 meters grodsim på rygg som huvudpass + 25 meters avbad är tillräckligt för att logga det som träning på Funbeat? 

Adios 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykelben


Otroligt vad lite extra sömn och ett miljöombyte kan göra. Kände mig inte direkt supermotiverad när jag klev upp kl 20:00 hemma på trainern för att genomföra måndagens tröskelpass. 2×20 min @ 305 watt, 2 min vila inkl 10-15 minuters UV & NV stod det på schemat. Uppvärmningen kändes segare än vanligt men jag grävde djupt i skallen och inbillade mig att det är stunder som dessa agnarna skiljdes från vetet. Cheezy som fan, jag vet, men ibland måste man få resonera som en inbillad actionhjälte.
Laddade upp en kass actionrulle med Ninjor från Netflix och öste på. Lyckades få till 315 watt i snitt på första utan att känna obehag. Ökade lite på den andra och fick lida lite för det mot slutet. Lyckades dock bita ihop och hade cirka 320-325 watt på den. Sjöblöt av svett, rejält krokig efteråt men stolt över mig själv. För fyra månader sedan när jag genomförde ett maxtest på samma enhet snittade jag 297 watt på 20 minuter. Nu kan jag ligga 20-25 watt högre under dubbelt så lång tid men ändå ha lägre snittpuls. Känns fantastiskt att allt slit har gett utdelning och jag tackar min brilianta coach ännu en gång!

Nu måste jag ladda om. Stökig dag imorgon med 60 minuter ganska hårt simmande på lunchen och nyckelpass No2 på kvällen med min löpargrupp. Fattar inte hur vi ska lyckas få ihop 2×6 km @ 3:45 fart + 2 km @ 3:40 utan att gå på rött?! En sak att göra det en ljum sommarkväll. Lite värre att göra det när det är nollgradigt uta samtidigt som man har halva garderoben på sig….

Återkommer med en recap om hur det gick!

M

Inte riktigt lika spännande som att susa fram på små franska vägar bland bergen.
 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Flygben


Att resa har jag aldrig gillat, än mindre nu när jag har två rätt rastlösa barn. Övertygad om att de flesta gärna hade sluppit skyfflas runt som omyndighetsförklarat boskap och passa flygbolagens sopiga flygtabeller. Att vara 190 cm lång och ha en släng av diverse bokstavskombinationer är inte heller ett vinnande drag i trånga charterplan. Man blir dessutom föga stolt över sin nationalitet när man ser svenskarna göra sig redo för att gå på sitt plan. Varför i helvete står de stridsklara 40 minuter innan avgång vid gaten och försöker trycka sig fram först så de får sitt jävla överpackade handbagade direkt ovanför deras huvuden? Är de så jävla snåla att tanken över att betala för sina väskor är så fruktansvärt att man hellre beter sig såhär. Tanken att behöva släppa fram handikappade & familjer med barn i upplösningstillstånd verkar totalt främmande för dessa pensionärer. Börjar så smått tappa respekten för våra seniora medborgare. 

Nu var det inte spy galla över svenska gubbor & gummor som jag skulle skriva om men jag ville bara få det ur systemet.

Veckan nere i Cannes har annars varit kanon. Tid med familjen har alltid prioritet ett. Hälsan kommer efter och det känns som om alla verkligen fått ladda batterierna och fått lite färg på näsan.
Träningsmässigt har veckan bara fått knappt godkänt. Är för en gångs skull inte stressad över det, utan varit riktigt skönt att korta ner passen lite och ta en tupplur i solen istället. Kände mig väldigt sliten innan Påsk men nu känns det bättre och roligare att blicka framåt. Det enda jag ångrar är att jag inte cyklade mer nu när man kommer hem till det här skitvädret. Har inte så mycket emot kyla men cykla på is & grus är rent av farligt och det vill jag helst undvika. Fick endast till två pass på vardera 7-8 mil, dock rätt hårda. De löppass jag fick till var desto bättre. Måhända lite tuffa men 6 mil löpning i bra fart är som balsam för formen. Hade en magisk runda precis runt Riddarfjärden då jag plockade fram hunden i mig. Om jag känner mig pigg försöker jag ofta springa ikapp cyklister och diverse löpare jag stör mig på. När jag passerar dem håller jag andan och försöker se stenhård ut så de undrar vad det är för psykfall som är ute och kubbar. Alltid stör det nån 🙂

Ni som saknar inpiration kan jag rekommendera att följa IM-cirkusen som börjat ta fart på allvar. 70.3 distansen är en personlig favorit och jag följer med löjlig fascination de tävlingar som går. Sjukt hur de kan pressa sina kroppar under nästan 4h som de gör. Jesse Thomas och Andy Potts avslutade Oceanside med strax över 1:10 på löpningen. Förutsatt att det var korrekt mätt bana på 21.1 km så är ju det helt sinnessjukt fort efter ha bombat på cykeln i två timmar.

Nu ska jag kolla på schemat vad professer B. Andersson har för kul till mig i veckan.

M

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fryser


Är inte lika strukturerad som många av mina träningskompisar som har A-race & B-race utan jag ser varenda tävling som jag ställer upp i som ett A-race. Även om Kalmar tar mycket fokus på det generella träningsupplägg man har så är det nog min första tävling på halva Ironman distansen jag ser mest fram mot. Dessutom så ser jag mig själv som snabbare än vad jag är uthållig vilket borde gynna min placering & tid där.

Just nu är det fokus på Kungsholmen runt som går den 4:e Maj i Stockholm. Som jag skrev i förra inlägget så har jag fyra veckor i rad ett nyckepass per vecka för att pränta in den fart jag siktar på att kunna hålla under hela distansen, dvs ca 3:45 min/km.
Första passet som var totalt ca 20 km långt bestod först av 6 km som skulle springas fem sekunder per kilometer snabbare än halvmarafart. Efter 2 km joggvila var det sen dags att köra 2×3 km i halvmarafart med en kilometer jogg som vila mellan. Såg inte så jobbigt ut i första anblick men det var så in i helvete tufft. Kanske hade varit lättare om jag sprungit det i en grupp samt undvikit köra det i stundtals hård motvind & ösregn….återstår att se nästa vecka då passet är 2×6 km @ 3:45 fart + 2km @ 3:40 min/km. Som tur är ska jag springa det med jämnstarka löpare vilket borde underlätta.

Annars har jag gått lite bet på vädret. Sydfrankrike brukar så här års bjuda på svenskt sommarväder men idag kändes det mer som om jag är i de småländska skogarna under november månad. Idag plågade jag mig själv i 8 mil längs kusten i 10-12 m/sek stark vind. Envisades med att köra var 10:e minut riktigt hårt så jag fick bra träning av det relativt korta passet jag körde. Trots det vart dagens snitt endast 31 km/h. Kan inte ens skylla på antal höjdmeter som endast var 600m. Får hoppas att det tog nånstans?!

Har t o m släpat med mig våtdräkten för att äntligen få lite saltvatten att simma i. Efter 300 meter i det iskalla vattnet gav jag upp. Tänderna värkte och kroppen producerade adrenalin som fick mitt hjärta att slå trippelt. Kände mig föga tuff när några gamla tanter avlöste mig i vattenbrynet för att simma i 30 minuter utan dräkt till synes helt oberörda.  

Ska försöka få till ett sista kvalitets pass cykel samt ett lite längre löppass innan vi åker hem. Även om vädret suger så är ändå miljön att träna i här nere helt magisk. Gäller passa på att cykla berg. Ekerö & Djurgården där jag brukar träna är inte så buckliga.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in