I låren. Mjölk(syra)shake. Lunchpass, 5×1 km backe, totalt 18 km ( rullbandsbacke). Har fått backe på hjärnan. Tror backe leder till löparhimlen. En liten backanal ovan moln. Låren plågas, hjärnan plågas. Känns positivt. Går det uppför, går det ju inte utför. Gammalt löparordspråk.
Bra backup:
VABB – Våga Använda Benen Bekvämt. D v s ung dotter för sjuk för dagis. Men inte för sjuk för Staden. D v s lågintensiv löpning. S k promenad.
Först färja Gröna Lund – Gamla Stan.
Kall karusell.
O var e källaren Fimmelstången?
Hmm, Hemingway ….
Crewdson är nog bra, men korven ännu bättre!
Tre timmar senare, återhämtning i soffa. På det hela taget, ett sjukt bra träningspass …
Antal kommentarer: 1
Onödigt vetande är viktigt vetande, hur ska man annars kunna vinna i Trivial Pursuit! Visste Orson var begravd i en brunn, men har aldrig kopplat till Well. Kul! Universum expanderar ….
Snart dags för kortbrallor. Bäst passa på. Snart kan det vara försent. Snart kan det vara Icebugs året om. När det börjar plaska om polerna:
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/smaltvatten-fran-ishavet-riskerar-stora-havsstrommen
En ny pool:
Antal kommentarer: 2
Webbredaktör 😉
Och spinndoktor …
Vaknar. Sol genom gardinerna. Vill upp och springa.
Äter gröt. Vill springa.
Går ut genom dörren. Vill springa.
Sitter på bussen. Vill springa.
Hamnar på kontoret. Vill springa.
Det är Springtime, ta mig faen!
Om några dagar kommer Djurgården se ut såhär:
I alla fall på ett ungefär ….
Ut före frukost, innan Earl Grey. Into The Early Grey.
Lite fuffens här, är ingen tedrickare, mera åt nezkaffe med socker-hållet. Men lät ju lite snyggt. Lite som titeln på någon amerikansk generationsroman. Och litterär frihet och allt. Så, Into The Early Grey.
Brorsan hade lovat sol och 17 grader varmt till helgen, men han är visst inte bättre än SMHI.
Benen fortfarande i någon slags maratonchock. Man försöker dra på gasen, men inget händer. Som på den tiden man hade moppe, och man drog på gasen, och det bara gurglade till med ett elakt ljud i förgasaren. Eller om det var i munstycket. Det ställbara. Och man hängde på sidan och skruvade och skruvade för att få tonen rätt. Det fick man sällan.
Själv har jag ju inget ställbart munstycke inopererat. Så bara ta det som det kommer.
17 km, lätt lufsande, med någon enstaka fartökning (i nerförsbackar). Kravlös löpning. Bara skönt röra på benen. Torrt nu på Djurgården. Blåsigt, men inte kallt.
En fin morgon, trots allt.
Early Grey:
Antal kommentarer: 1
Absolut, en rensopad asfaltsväg rena nirvana efter den här vintern!
