VABB


 

VABB – Våga Använda Benen Bekvämt. D v s ung dotter för sjuk för dagis. Men inte för sjuk för Staden. D v s lågintensiv löpning. S k promenad.

Först färja Gröna Lund – Gamla Stan.

Kall karusell.

 O var e källaren Fimmelstången?

Hmm, Hemingway ….

Crewdson är nog bra, men korven ännu bättre!

 

Tre timmar senare, återhämtning i soffa. På det hela taget, ett sjukt bra träningspass …

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan
Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Onödigt vetande är viktigt vetande, hur ska man annars kunna vinna i Trivial Pursuit! Visste Orson var begravd i en brunn, men har aldrig kopplat till Well. Kul! Universum expanderar ….



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Springtime!!


 

Vaknar. Sol genom gardinerna. Vill upp och springa.

Äter gröt. Vill springa.

Går ut genom dörren. Vill springa.

Sitter på bussen. Vill springa.

Hamnar på kontoret. Vill springa.

Det är Springtime, ta mig faen!

Om några dagar kommer Djurgården se ut såhär:

 

 

I alla fall på ett ungefär ….

Early Grey


 

Ut före frukost, innan Earl Grey. Into The Early Grey.

Lite fuffens här, är ingen tedrickare, mera åt nezkaffe med socker-hållet. Men lät ju lite snyggt. Lite som titeln på någon amerikansk generationsroman. Och litterär frihet och allt. Så, Into The Early Grey.

Brorsan hade lovat sol och 17 grader varmt till helgen, men han är visst inte bättre än SMHI.

Benen fortfarande i någon slags maratonchock. Man försöker dra på gasen, men inget händer. Som på den tiden man hade moppe, och man drog på gasen, och det bara gurglade till med ett elakt ljud  i förgasaren. Eller om det var i munstycket. Det ställbara. Och man hängde på sidan och skruvade och skruvade för att få tonen rätt. Det fick man sällan.

Själv har jag ju inget ställbart munstycke inopererat. Så bara ta det som det kommer.

17 km, lätt lufsande, med någon enstaka fartökning (i nerförsbackar). Kravlös löpning. Bara skönt röra på benen. Torrt nu på Djurgården. Blåsigt, men inte kallt.

En fin morgon, trots allt.

Early Grey:

 

Nytt liv


 

Ny byline, nytt liv?

Kanske, kanske inte. Men känner i alla fall kroppen börjar återuppstå efter äventyret i Jerusalem. Hemma igen och sköna isvindar och blåsregn. Man vet inte hur bra man har det hemma förrän man varit borta ett tag.

Två maror inom loppet av tre veckor, det var en ny upplevelse. Jag vet, det finns dom som sprungit över kontinenter, det finns dom som sprungit en mara om dagen i ett år. Själv räknar jag mig dock till skaran av de alldeles vanliga dödliga. Och som en vanlig dödlig kändes det rätt stort att det faktiskt gick så bra som det gick.

Det gav också en känsla av att allt är möjligt. Någon slags tröskel som passerats, en vägg som gåtts igenom. En mara? Ja, vad faen, kör bara kör ….

Och för de som är roade av sådant, finns det ett alldeles underbart litet replikskifte i kulturdelen av dagens SvD (jag läser Aftonbladet på e m) mellan en ursinnig Lars Gustafsson, poet och författare, som i sin senaste bok bollade med en massa matematiska formler, och därefter blev recenserad av poeten och docenten i matematik, Helena Granström, som på ett snyggt sätt förklarade att hrn Gustafsson vad gäller matematiken, uppenbarligen inte hade en susning om vad han talade om. Gustafsson refererade då till matematisk expertis som inte hittat några fel i hans resonemang, och bad recensenten om exempel, om icke var nog recensentens dagar räknade som recensent.

Och Granström svarade. Fullkomligt obegripligt, och alldeles underbart. Matematiskt språk ger mig alltid känslan att allting faktiskt är möjligt. Bortom det obegripliga, nya världar att upptäcka.

Granström hade i sin tur tillkallat några docenter i matematik som stöd. Mycket spännande. Fortsättning följer, hoppas jag.

Ja, och väl hemma igen, hämtade jag ut de här godingarna. Mizuno Wave Elixir 6. Och nej, jag är icke sponsrad. Dojorna har jag köpt själv, som en alldeles vanlig dödlig. Provkörning om c a en timme. Lugnt tempo, med tankarna åt det matematiska hållet.

Döö Dead Sea


 

Det blev en sväng till Döda Havet också.

Så här glad kan man vara i Döda havet:

Var inte lika glad någon minut senare när jag fick en droppe av Döda Havet i ögat. Då fick man känna att man levde. Rena syran. Fick stoppa ett finger i munnen och gnida rent med saliv.

Ett märkligt hav, Döda Havet. Ser ut som ett hav, men inga fiskar, inga växter, och ett vatten man inte kan simma i. Och botten stenhård, som stalakit. Stelnat salt. Lite läskigt, faktiskt. Fick en droppe i munnen också. Smakade gift. Fick känslan av att befinna mig på en annan planet. En omänsklig sådan.

Det skulle i alla fall vara bra att doppa maratonlåren i detta hav. Havet skulle påskynda läkeprocessen, menade en guru på ett närliggande spa. Gyttja med mycket mineraler kunde man också köpa, i fina förpackningar. Ganska så dyra. Här gör man guld av dy, det är rena alkemin.

Och så for vi tillbaka till Tel Aviv. I morgon bitti ska jag gå upp tidigt och springa på strandpromenaden, mycket försiktigt. Låren känns bättre, kanske Döda Havets förtjänst, kanske inte, vill säga adjö till Tel Aviv med en liten runda. Och sedan avsluta med ett dopp i Medelhavet, ett betydligt trevligare hav än det döda.

Man kan lätt vänja sig vid Tel Aviv.

Alla människor borde få bo vid ett hav. Alla människor borde få springa längs ett hav.

Det blir man lycklig av.