NYCM – 3:01:44


Det var en ledbruten man som kröp över mållinjen i New York. Som jag skrev innan så var det en kravlös tillställning att springa men ville ändå ge det en ärlig chans.
Finns inte så många med min profil som gjort något liknande tidigare så svårt veta hur kroppen skulle orka med. Svaret kom efter ca 16-17 kilometer. Märkte hur kranen ströps åt och farten slutade komma ”gratis”. Till en början låtsades jag som om ingenting och försökte motverka mina stumnande ben med en gel och kasta in några extra pulsslag i brasan. Den strategin funkade hyfsat i ytterliggare en mil förutom i uppförsbackarna när jag blev omsprungen av den ena klungan efter den andra. På platten hängde jag bra med men så fort det var uppför eller utför så blev jag hjälplöst avhängd. Hade redan vid halva distansen som jag gjorde på 1:27:44 insett att 2:53-2:55 var helkört och att jag fick nöja mig om jag ens fixade 3h.

Fokuserade för att behålla lugnet och inte bli för negativ. I denna situation har jag varit förut men det var länge sedan nu. Koncentrade mig på att bibehålla viss teknik och hålla frekvensen hög. Tyvärr kom de ifrånkomliga kramperna vid 30 kilometer och då vet man att det enda som återstår nu är smärta och frustration. Att ligga i fartintervallet 4:20-4:30 blev utmanande vilket kändes förödmjukande då det normalt är min återhämtningspace när jag kör intervaller med aktiv vila. Inte mycket att göra annat än göra det bästa av situationen tänkte jag men har glömt hur tråkigt det är att avsluta ett lopp i misär.

Bli passerad av hundratals löpare är inte stimulerande och gör hela situationen fruktansvärt demoraliserande. Mot slutet började jag t o m störa mig på allt oväsen längs banan och ville mest bli lämnad ifred. Kan inte riktigt göra något åt det men känner mig nästan lite skamsen under sista halvan. Försökte verkligen höja farten under de sista 4 kilometrarna men alla insatser resulterade bara i mer kramper och ytterliggare stumnad. Brydde mig inte ens om vad klockan stod på när jag gick i mål och tårarna var nära. Normalt brukar jag gråta i mål av kombinerad lättnad & glädje men denna gång så var det nära pga smärta & besvikelse.

Nu såhär i efterhand var det ofrånkomligt. Finns inga ursäkter annat än jag inte är bättre löptränad just nu. Det har sina förklarliga skäl, det inser jag men kan inte låta bli att bli besviken.
Fullkomligt avskyr att göra dåliga resultat och mitt självförtroende får försvara sig för det batteri av negativa slutsatser jag genomgår efteråt. Men precis som jag visste innan så skulle jag oavsett resultat bli en nyttig erfaranhet rikare.
Tyvärr verkar det så som om åldern börjar göra sig påmind, löpningen kommer inte lika gratis och jag har mycket svårare för att springa fort sliten eller med begränsad träningsmängd innan.
Den ovärderliga listan över ens begränsningar & styrkor växer sig längre och mer detaljerad. 2013 har verkligen varit ett lärorikt år. 2014 hoppas jag blir mindre volatilt och ännu snabbare…

Hade tänkt skriva några rader om loppet som sådant men struntar i det. Mitt minne från loppet är negativt och vill inte vara den som bara gnäller. Misstänker dessutom att detta var ett ganska mediokert år för arrangörerna med allt som har hänt.

Väldigt påtagligt hur säkerheten har skapat stora problem för dem och vädret i söndags var allt annat än perfekt både för löpare samt åskadare.
För er som siktar på en storstadsmara, göra en bra tid i kombination med upplevelse så tycker jag att Paris och framför allt London är två bra alternativ. Då slipper ni dessutom allt besvär med logistiken, lång restid & jetlag.

Ska testa en ny grej. Kommer inte träna som vanligt i November utan ha en välbehövlig paus. Egentligen inget fel på motivationen men inser att jag inte är odödlig längre och ska jag fortsätta utvecklas samt hålla mig skadefri måste jag låta kroppen få en chans att återhämta sig. Kommer sannolikt simma 2 gånger i veckan och köra lite MTB när tillfälle bjuds men all form av kvalitativ löpning ligger nere. Istället ska jag försöka ta mig till gymmet och styrketräna. Det är verkligen något jag kan bli bättre på. Inte besökt gymmet en enda gång under 2013, det är för dåligt. Kan verkligen förbättra hur jag behandlar min arma kropp. Den var INTE imponerad över att behöva släpa sig runt New Yorks gator i söndags och den ger tillbaka med full kraft i skrivande stund. Har svårt att gå fortfarande, ett par naglar är bortom all räddning och känner mig som en Zombie. Träning är bra för hälsan sägs det men för extrema doser kan fan inte vara nyttigt heller?! Vore intressant att veta var ens personliga brytpunkt ligger…

Detta var knappast munter läsning men såhär dyster blir jag av ett skitlopp.

Nelker

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Manhattan Mike


I tisdags var det sista gangen for Terrible Tuesdays under HT 2013.
November blir traningsfri, atminstone nar det kommer till strukturerad traning.
3:e december drar vi igang igen med nomhustraning pa Boson i fyra manader. Utan tvekan den mest givande loptraningen man kan fa under vintersasongen i Stockholm. 200 meters ovalen pa Boson vacker skrackblandad fortjusning hos de flesta av oss som varit dar. Ytterst sallan om nagonsin jag kommit darifran utan blodsmak i munnen och varkande benmuskler..

Helt sjukt att den lilla mailslinga jag startade for 2 ar sedan nu ar en Facebook grupp pa over 250 personer. En lustig observation ar att antalet inte har okat mer an namnvart pa traningarna. Oavsett sa ar det valdigt smickrande att sa manga foljer oss och forhoppningsvis far de nagonting ut av det?

Jag gillar den trend som man kan se hos liknande grupperingar runt om i staden. Terrible Tuesdays, Le Peloton m fl. Entusiaster som ses och kor skiten ur sig sjalva och varandra utan att det ska behova kosta nagot. Stenhart, kravlost, gratis & kul, precis sa som sport ska vara. Sjalvklart finns det prestige inom gruppen men det ar bara nyttigt och framjar utvecklingen.

Tisdagens pass var 3×2 km @ marathon pace. Hade gott (snabbt) sallskap sa det forvandlades snabbt till 3×2 km troskel med joggvila pa 500 meter. Inte optimalt kanske sa nara inpa en marathon men kande att jag behovde se var jag star om jag ska springa anstandigt stabilt pa sondag. De tva forsta som gick i 3:49 resp 3:45 min/km denna blasiga kvall, kandes mycket bra. Den sista som landade runt 3:40 kandes valdigt hard. Normalt ar detta farter som jag inte alls ska ha problem med men motvind, ovana/slitna ben gjorde att jag led ordentligt. Nasten glad att jag ska springa ett marathon snarare an ett 10km lopp da hog fart verkar vara ett dilemma for mig kort efter en Ironman

I skrivanda stund ar min plan denna for sondag: Oppnar forsta milen runt 40 minuter sen far jag utvardera hur det kanns. Kanns det ok sa fortsatter jag i samma fart, om inte ar det bara att omgruppera och gora det basta av situationen. Ta en 5:a i taget typ…

Nu vantar 3×1000 meter i Central Park med Viktor. Bara grejen att vara har och fa mojligheten att springa i denna maktiga stad borde ge 5-10 sek per km!

Manhattan Mike


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Big Apple coming up


Så, nu har jag lökat klart. Haft mitt längsta träningsuppehåll sedan jag låg på sjukan för 15 månader sedan. Har väl inte varit helt stilla men inte gjort något som kan beskyllas för strukturell träning i alla fall. Normalt hade detta varit tortyr för någon med vuxendamp men just denna gång har jag faktiskt njutit av min tillfälliga frihet.
Har med framgång intalat mig själv att inget jag gör är av godo utan alla desperata försök att stressa kroppen till god löpform bara förvärrar saken. Två stycken Ironman inom loppet av två månader plus resan och tidsskillnaden är nog tuffare för kropp och själ än vad man tror. Inser självklart att tre veckor knappast är tillräckligt om man frågar experterna för vad som är lämpligt men nu är situationen sådan så det är bara att försöka göra det bästa av den.

På söndag morgon står jag där på en bro, 42 kilometer från Central Park tillsammans med över 40.000 oroliga själar.
Har fortfarande inget specifikt tidsmål. Låter det vara osagt tillsvidare. Ska testa benen ikväll och på torsdag först. Väldigt relaxed oavsett hur det går då jag inte behöver bevisa något för mig själv eller någon annan.

Mitt gamla PB från London 2012 lyder 2:53:23h. Var i kanonform då men insjuknande veckan innan och sprang med penicillin i kroppen vilket lade lite sordin på slutresultatet. Naivt tror jag att jag hade åtminstone 2:48-2:49h i mig men det får jag aldrig veta.
Sedan dess har min löpning gått framåt, inga jättekliv men det plus lite mental mognad & erfarenhet borde ju påverka om något positivt?!

Nåja, lätt att sitta här och babbla om hur fantastisk man är. En annan sak är ju att springa de där 42,2 kilometrarna med en snittfart som är under 4:00 min/km. Innan Hawaii hade jag utan tvekan den formen, frågan är vad som finns kvar idag.
Finns inte många som testat exakt det jag ska med liknande profil. Antingen så har de varit profesionella monster som fnyser åt mina bleka insatser eller så har de varit komfortlöpare som springer för upplevelsen.
Får helt enkelt lita på det lilla jag vet och ge det en ärlig chans. Det enda jag vet med säkerhet att jag kommer gå 110% för ett så bra resultat som möjligt, något annat vore mesigt. Man ska förvalta de chanser man har, alltid lär man sig något.
Precis som med allt annat i livet så tenderar man ju ångra saker man INTE gjort snarare än saker man gjort. Kanske inte ett talesätt som sitter på väggen på Kumla men i övrigt fungerar det?!

För att detaljerat beskriva uppladdningen sista veckan så kommer den här:

Måndag: VILA (sur jävla träningsvärk i baken från söndagens tennis)
Tisdag: Löpning, 3×2 km @ Marathon Pace (3:50-4:00)
Onsdag: VILA (Resdag)
Torsdag: Löpning 3x1km @ 3:20-3:25 min/km.
Fredag: VILA alt jogg med sambon i 20-25 minuter.
Lördag: Kortare jogg 15-20 minuter inkl några rusher i överljudsfart.
Söndag: New York Marathon, BOOM!

Hör av mig på torsdag, då kommer jag sannolikt ha en ambitiös game plan.

Manhattan Mike

Kona Underpant Run


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ironmankalender Europa 2014


Råkade hitta denna på Ironmans hemsida. Lägg märke till att Köpenhamn IM nu körs helgen efter Kalmar nästa år samt att UK, Zurich samt några andra har flyttats.
Även 70.3 Aix en Provence är tidigarelagt med några månader. Ny för nästa år är IM Mallorca 27:e september samt 70.3 Budapest 23:e augusti.

Såhär vid första anblick blir Aix & Kalmar två självklara val för 2014.
Blir fler race såklart men de får bli av mer lokal karaktär.

IRONMAN 70.3 Mallorca (Alcudiá, ESP) – 10/05/2014

IRONMAN Lanzarote (Lanzarote, ESP) – 17/05/2014

IRONMAN 70.3 Aix en Provence (Aix en Provence, FRA) – 18/05/2014

IRONMAN 70.3 St. Poelten (St. Poelten, AUT) – 25/05/2014

IRONMAN 70.3 Switzerland (Rapperswil-Jona, SUI) – 01/06/2014

IRONMAN 70.3 Italy (Pescara, ITA) – 08/06/2014

IRONMAN 70.3 UK (Exmoor, UK) – 15/06/2014

IRONMAN 70.3 Luxembourg (Region Moselle, LUX) – 21/06/2014

IRONMAN 70.3 Aarhus (Aarhus, DAN) – 22/06/2014

IRONMAN France (Nice, FRA) – 29/06/2014

IRONMAN Austria (Klagenfurt, AUT) – 29/06/2014

IRONMAN European Championship (Frankfurt, GER) – 06/07/2014

IRONMAN 70.3 Norway (Haugesund, NOR) – 06/07/2014

IRONMAN UK (Bolton, UK) – 20/07/2014

IRONMAN Switzerland powered by ewz (Zurich, SUI) – 27/07/2014

IRONMAN 70.3 European Championship (Wiesbaden, GER) – 10/08/2014

IRONMAN Sweden (Kalmar, SWE) – 16/08/2014

IRONMAN Copenhagen (Copenhagen, DEN) – 24/08/2014

IRONMAN 70.3 Budapest (Budapest, HUN) – 23/08/2014

IRONMAN 70.3 Zell Am See-Kaprun (Zell am See, AUT) – 31/08/2014

IRONMAN Wales (Tenby, WAL) – 14/09/2014

IRONMAN Mallorca (Alcudiá, ESP) – 27/09/2014


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tajming


Det finns ju somliga som påstår att turen har en väldigt stor portion av ens framgång inom idrott. Jag tycker det är ett övertramp att kalla vissa saker tur när de i själva verket faller under tillfälligheter, omständigheter och tajming. Dessutom är det ju så som Stenmark så fint uttrycker det att ju mer man tränar & förbereder sig ju mer ”tur” har man och vice versa. Knappast en tillfällighet att vakna människor som lägger en stor vikt på förberedelser och materiell noggranhet mer sällan får punkteringar eller annat strul.
Kommer aldrig vara någon annan än dig själv som gör jobbet åt dig när det kommer till din nutrition eller vid diagnosställande av diverse åkommor.
Ligger i var och ens eget intresse att få bukt med detta. Förvänta sig att någon annan ska fixa det är naivt och slött. Självklart ska man om man har möjlighet bolla idéer samt rådfråga experter i ämnet men i slutändan blir det endå en själv som måste tänka till.
Saker är sällan svarta & vita och vi är alla olika. Svensk sjukvård är inte riktigt anpassad för krisande medelålders människor med idrottsskador. De har märkligt nog viktigare saker för sig än hjälpa Mr X bli av med sin hälsporre inför Stockholm Marathon.

Vet egentligen inte vart jag vill komma med det här. Blir bara lite trött när den 25:e personen för veckan pekar på sitt knä efter ha sprungit för 4:e gången i sitt vuxna liv och gnäller över att han/hon har ont. Förväntar de sig att jag ska släppa allt och komma med en vetenskaplig förklaring som löser dennes våndor? Kan ibland bli lite skrämd av den kunskapsnivå som finns där ute när det kommer till träning, kost och hälsa i allmänhet.
Märkligt att man ska behöva kunna räkna ut rymdfysiska tal i skolan men när man tar examen kan man inte ett skit om saker som håller en vid liv utan krämpor så man får uppleva sin pension med värdighet.
Kanske inte så konstigt att Aftonbladet säljer så många lösnummer när de för 711:e gången har en 3 veckors genväg till fysisk perfektion. Alla som är pålästa i ämnet vet att det är omöjligt men de är knappast målgruppen.
Folk vill inte ha sanningen. Inse att det tar ca 2-3 år att komma i form samt nå anständiga nivåer inom en konditionssport är inget som väcker soffliggarens intresse. De vill ha en App som ger dem ett resultat som är synligt innan helgen.

På tal om tajming så är jag krasslig. Inte under rubriken sjuk som förpassar mig till sängen utan mer håglös, trött och slö. Kommer knappt ihåg sist jag var sjuk men det var länge sen nu i småbarnföräldrars mått. Tur i oturen antar jag då mina muskler verkligen behöver vila. 4-5 dagars komplett stillasittande är nog bara bra om jag ska ha någon chans att prestera en tid i NY. Oddsen är inte direkt med mig men ska ge det en ärlig chans.
42,2 km är för långt för att bara jogga igenom, bättre gasa på så man får det gjort så fort som möjligt.

Här kommer föresten min efterfrågade annons på cykeln. Bara för den som är småladdad & +185 cm lång att höra av sig.

http://www.blocket.se/stockholm/Trek_Speed_Concept_9_9_Triathloncykel_50161756.htm?ca=11&w=1

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Materialval


Triathlon är en sport där man inte kommer undan prylarna. För somliga är dock prylarna viktigare än själva utövandet och för somliga tvärtom. Oavsett var man står i frågan måste man ändå var och vartannat år göra ett par större aktiva val. 
Jag har alltid haft en inställning att man får det man betalar för samt att det är tråkigt att behöva hämmas av undermålig utrustning. Det är kanske inte den mest ekonomiska inställningen och inser att jag är lyckligt lottad som har haft möjlighet att alltid ha det bästa.

Då jag har en ganska ovanlig kroppstyp så är det dessutom svårt att hitta ”dussinvaror” för bra priser då de storlekar jag behöver sällan köps in i större kvantiteer. Att vara 190 cm lång, väga 79 kilo och ha stl 47-48 i sportskor är inte direkt en europeisk median. 
Grejerna finns men för att skaffa dessa krävs mycket research samt en ganska stor plånbok. Inget att sura över, vi har alla våra problem och så länge de är materiella snarare än fysiska så ska jag inte klaga.

Inför nästa år måste två större val göras. Behöver en ny tempocykel samt ny våtdräkt. Behöver sannolikt några par skor också men det byter man så ofta att de faller under förbrukningsvaror tillsammans med t-shirts. 

Har kört med Orca 3.8 sedan mitt första år med sporten 2010. De har alltid funkat bra men den sista jag köpte är jag inte helt nöjd med. Passformen är sådär och kvalitéen lämnar mer att önska. Kan vara så att jag förändrat min kroppstyp något och behöver en mindre. 
Ska testa några olika nu under vintern och utvärdera vad som är bäst för mig. Ingen direkt brådska då det är tyvärr sex månader tills man får simma utomhus i Sverige igen.

Något större huvudbry är införskaffandet av en ny cykel. Är egentligen supernöjd med den jag har idag (Trek Speed Concept 9.9) då den tillåter mig sitta bekvämt samt att den är ruskigt snabb. Finns oändliga inställningsmöjligheter på den vilket är det absolut viktigaste för mig. Om en cykel vinner vindtunneltester eller inte är helt oväsentligt om den som äger den inte kan sitta som det är tänkt alt sitter obekvämt om tvingas röra på sig hela tiden. Hela idén går liksom förlorad då. Har sett många på t ex Cervelos P5:a där de har sadeln på en lägre höjd än var styret sitter på. När de dessutom är i aeroställning så ligger de nästan raklånga. Känns som om de kunde gjort ett smartare cykelval då….

Det enda man har kunnat klaga på är att cykeln mer är en tempocykel än en triathloncykel.
Många lösningar som krävs inför en Ironman får man uppfinna själv och det blir sällan optimalt eller särskillt snyggt. På den nya uppgraderade versionen för 2014 är dessa saker korrigerade och ramen sägs dessutom vara om möjligt snabbare än den förra. 
Det jag främst tänker på är hur de löst förvaringen av reservdelar samt vätska under cykling. De har inte mindre än tre avtagbara boxar för reservdelar samt energi. Styret är konstruerat så att man kan ha en flaska mellan sina tri bars samt wattmätaren ovanpå.
Detta gör att man får en clean cykel och jag slipper ha tejpade grejer över hela ramen & styret. Ett stort irritationsmoment att ha en skramlande cykel på träning & tävling samt grejer som lossnar. Nu verkar det som om jag slipper det i framtiden.

Nu återstår endast komma fram till vilka specs jag ska ha på den. Lutar åt Sram Red då min wattmätare från Quarq kör med såna vevar. Ser illa ut när man blandar komponenter. Vill dessutom ha mekaniska grejer, lite old school i den frågan samt frågande om det är värt 15.000 kr extra att ha elväxlar. Lägger man det på ett läger istället så tror jag att cykeln kommer gå snabbare än om det går på batterier?!

Återkommer i frågan när beställningen är gjord. 

Nelker

Ut med det gamla…… 


…….och in med det nya.
 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in