Par-WOD i coach Jennys skor


Idag gick jag i coach Jenny Jacobsens skor. Bokstavligen. Jag hade hängt ut mina skor på vädring och de fick nederbörd på sig, och blöta skor ville jag inte ha på mig. Coach Jenny tog vänligt nog av sig sina så att jag kunde låna dem. Det vankades nämligen marklyft, och då vill man ju ha rätt skor på sig och inte stå och vobbla.

Marklyft ja, det var länge sedan, men det var som att återse sin käraste vän. SOM jag gillar marklyft! Underbart att få lyfta tunga saker från marken och uppåt. Men sedan mitt 100-kiloslyft har jag tappat lite. Dags att bygga på det igen, note to self.

Efter marklyft och hantelsnatchar varannan minut var det dags för en par-WOD. 6 varv var av 200 m rodd, 7 marklyft och 16 meter utfallsgång med viktplatta över huvudet. Jag och Johan parade ihop oss och körde. Damn så jobbigt det var! Efter tre varv ville jag inte mer. Det är den där förbannade rodden. Den sabbar allt. Allting man ska göra direkt efter att ha rott blir skitjobbigt oavsett om det är att stå på händerna, köra marklyft eller knäböj. Rodd suger liksom musten ur mig centralt och lämnar inget kvar till efteråt. Well well. Sex varv klarades av..

…och så här såg vi ut efteråt. Jag lyckas i alla fall se glad ut, Johan ser mer ut som att han har blivit URÅLDRIG! Det är han inte i verkligheten.

I morgon bär det av mot Göteborg och en jättespännande intervjuperson. Åh, jag är en sån teaser!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Blygsamma PR är också PR


Kettlebellssvingar – jag har alltid gillat dem och de har kommit och gått i olika pass då och då. Men det är sällan som vi verkligen nöter svingar. Det gör också att jag aldrig tidigare egentligen utmanat mig i vikt på just svingar. För i passen är det nästan alltid 16 kilo för tjejer och då har jag kört på det. I morse började passet med lite svingar, både teknik och utmaning i vikt. Otroligt kul! Och jag högg tag i this bad boy! Nu är jag medveten om att inte 24 kilo är en jättevikt, men jag lyckades hålla fin teknik i svingarna, alltså hela svingar upp rakt över huvudet, och jag har aldrig svingat så tungt förut. Och ett PR är alltid ett PR – om än blygsamt. Så nu ska jag fira PR-torsdag hemma i soffan med datorn på magen.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Viktade pullups – jo, minsann!


Min kära coach Jakob har ibland höga tankar om mig. Och det har ju visat sig funka förut. Jag satte mitt mål i höstas att ta 100 kg i marklyft till jul. Plötsligt – över en månad tidigare än jag hade planerat sa han ”Vi kör!”. Och det gick ju! Förmodligen såg han något som jag inte kunde se själv. Idag hade han skrivit ”Viktade pullups” 1-2 reps, 5 set, i mitt program. ”Ha ha ha, jättekul, Jakob”, tänkte jag.

Pullups är en av mina sämsta. Jag har övat och övat, men frustrerat konstaterat att jag inte blivit bättre. Därför kändes viktade pullups, alltså pullups med extra vikt, lite som ett hån. Men återigen – Jakob måste ha sett något jag inte kunnat se. Jag testade först lite nervöst att göra en utan extra vikt. Och ta mig tusan, det kändes ju ganska bra. En liten hantel kunde jag ju klämma dit i alla fall. Så sedan hängde jag där med en 3-kiloshantel mellan fötterna och gjorde 5 (FEM!) viktade pullups.

Sällan har jag varit så stolt över mig själv.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Överraskande drygpass


Som coach Jenny sa när hon skrattade åt oss när vi låt utslängda på golvet efter morgonens pass, ”Hur många gånger ska jag bli lurad av det där jävla gymmet!?” Och precis så är det. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat på planen över dagens pass och tänkt ”Det där kan väl inte vara så farligt” och fått en rejäl svettsmäll på käften. I morse var det så. Passet såg ut så här:

On the minute i 8 minuter: 5 push press och 5 squat jumps

Sedan kom sju enminutsintervaller med en minuts vila mellan, då man skulle göra: 10 mountainclimbers, 10 hantelthrusters, 10 armhävningar och resten av minuten skulle man ligga i hollow rock (se bild ovan). (Jag är inte så bra på att ligga i hollow rock eftersom min rygg är helt sned, men det där får duga.)

I min morgonhjärna lät det inte så illa. Armhävningarna skulle ju suga i musklerna, det fattade jag väl, men att jag fullkomligen skulle dö var jag lite oförberedd på. Här kan man väl konstatera att logiken inte riktigt funkar på morgonen, för att om jag tänker efter begriper jag ju att 70 mountainclimbers, 70 hantelthrusters och 70 armhävningar på 7 minuter kör slut på en. Hörde jag högintensiv träning? Otroligt härligt efteråt i alla fall. Och nu är veckan igång!

Hur började du din träningsvecka?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Axelmos med coachen


Idag var det dags för pass med coach Jakob, det första på mycket länge. Jag har ju tragglat på med mina muscle ups-övningar ett bra tag nu och det kändes bra med en utvärdering och en puts av tekniken på vissa av övningarna. Jakob är en teknikälskare. Det petas på små muskler, dras i axlar och pillas på latsen hela timmen. Passet gick ut mycket på att se till att jag kan placera skuldrorna rätt i pullups, och också då i muscle ups.

Tydligen kunde jag det. Och jag hade också blivit starkare, sa han. Sånt piggar upp. Men efter en timmes axelmos i alla vinklar orkade jag knappt lyfta armarna. Jakob masserade också en del av kappmuskeln som hade stelnat till nu när jag haft ont runt nyckelbenet. Det var inte alls skönt, men säkert bra. Passet gav mig en endorfinkick som hette duga! Jag har känt mig lite sänkt några dagar, men efter dagens pass har jag varit helt hög. Otroligt skönt! I morgon blir det en rejäl slutspurt på träningsveckan. Cykel till och från gymmet och jobbet och träning på morgonen. Kul! Sedan blir det total vila i helgen – som sig bör.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kan bara bli bättre


Aningens motigt just nu. Min skada vill inte riktigt ge med sig även om det är avsevärt bättre. Hela tillvaron ses genom ett grått filter känns det som, så mycket saknar jag löpningen. Knepigt med nerver då själva läkeprocessen är oklar och det verkar skilja sig mycket från fall till fall. Detta gör det svårt att få grepp om tillfrisknandet. Igår sprang jag dock hela tusen meter för att se vad som skulle hända. Smärtan var hyfsat hanterbar men det kändes som om nerven var i kläm någonstans vilket yttrar sig i Fantomsmärtor och domningar i vänster knä och fot. Antar att jag måste ge det mer tid. Verkar tyvärr vara en av dom skador som självläker till största del vilket är något frustrerande. Maktlöshet, tålamod & sitta stilla är inte mina paradgrenar. Men ska inte inte klaga för mycket, kunde varit mycket värre. Tajmingen är mindre dålig och jag kan fortfarande simma och cykla som om ingenting hade hänt. 

Känns väldigt kul att ha roliga saker framför sig nu när det känns tufft. Här närmast kommer ett egenkomponerat läger på Playitas. Vi är hela 23 personer som drar iväg den 20:e Mars. Stort tack till Apollo som varit extremt flexibla och samarbetsvilliga vilket gjorde detta möjligt. Fokus detta läger blir att få till nyttig distans på cykeln men även en simboost. Sannolikt slänger vi in några kvalitetspass också för att inte bli för uttråkade. Hoppas verkligen jag kan springa då.

Nästa spännande händelse är min egendesignade cykel som kommer i slutet av Mars. Lite försenad då många cykelmärken är överrumplade över den kraftigt växande efterfrågan som finns idag. Ska bli väldigt intressant att se vad Trek har gjort med den nya för att få den slå den gamla som jag ansåg vara fulländad. Misstänker att de största förändringarna kommer upplevas genom hur användarvänlig den har blivit. Nu slipper man anlita uppfinnar Jocke för att montera på en flaskhållare på styret samt ordna med ett fäste mellan pinnarna för min Garmin. Väldigt bra också med deras förvaringsbox på överröret samt bakom sadelstolpen. Hatar ha grejer påklistade över hela ramen. Det är opraktiskt och ser förjävligt ut. Att ramen skall vara snabbare är jag nog tyvärr inte rätt man att avgöra, får tro deras ord helt enkelt. 

Lyckades även få igenom en påskledighet ner till Cannes. Blev inte helt ledsen när jag såg att de anordnar en tävling i min smak första helgen. Sim 2km, cykel 80 km + 15 km löpning. Detta på en kuperad cykelbana vilket blir kanon. Räknar med ett fiasko placeringsmässigt då Frassarna simmar som delfiner samt klättrar i berg som ingenting. Gör ingenting, behöver en genomkörare med bra motstånd samt en käftsmäll så man är hård när den svenska säsongen drar igång.

Är det någon som har en ischias-story att dela med sig så är jag idel öra. Helst en med ett lyckligt slut…

Nelker

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in