Ryggmys med Barbagrå
Idag var det dags för Andreas att ta tag i Maries och mina ryggar. Det har varit mycket höftfokus nu några veckor, så nu är vi så mjuka i höfterna att det nästan sladdrar. Dags för byte!
Jag var naturligtvis snygg som alltid på passet. Marie, som landade från en jobbresa i New York igår morse, hade enligt egen utsago rivit med sig det som hängde på tvättsträcket, så hon visste att det inte var helt genomtänkt.
Jag har liksom typ vintertajts och en långärmad tröja, gnällde hon i omklädningsrummet.
Det hon hade missat var att hon hade packat med sig Barbagrås skinn! En onepiece i gråmelerat.
Alltså, har du valt det där själv? frågade PT-Andreas när vi låg och rullade igång våra ryggar på triggerpointrullar.
Jag bestämde mig för att vara Röda blixten. Marie var Barbagrå. (Och det har bara med färgen att göra. Och naturligtvis det faktum att Marie kan förvandla sig till vad som helst. En harpa. En soffa. En sten. Precis som de andra i Barbafamiljen.)
Jag får ganska ofta frågan “Vad gör ni hos Andreas egentligen?” och det är omöjligt att svara på! Vi gör tusen utfall och vrider åt olika håll, sträcker armarna åt andra hållet och gungar lite upp och ner. “Eeehhh…ok. Låter ju jättetoppen”, tänker du kanske nu, och undrar hur fasen det gick till när Andreas blev Årets PT 2013. Men jag lovar er ingen kan be oss göra tusen utfall, vrida oss åt alla håll och gunga upp och ner, lika bra som just han. Han känner våra kroppar rätt väl nu, vet var vi är stela och vad våra problem är. Och inte minst hur han ska få bukt med alla skavanker. Vi snackar alltså om ett riktigt jädra fullblodsproffs.
Så nu är ryggen mjuk. Nu blir ju halvmaran om knappt två veckor en baggis. (Säger hon med panik i rösten.)
