Ryggskott och photoshoot


När jag vaknade i morse kände jag att jag var stel i ryggen. Den har gjort lite ont ett tag, så jag var inte så förvånad. Mer förvånad blev jag när jag skulle ta upp min deo ur en låda i badrummet och fastnade med överkroppen lutad snett framåt i vinkel från höften. Jädrans. Efter några minuter kunde jag räta upp mig ordentligt och kunde ta mig iväg till gymmet. Men jag var inte med på passet. Det är testvecka just nu med omtester, men nu missar jag nog dem. Det känns inte helt rätt att maxa med en rygg som när som helst kan fastna i vinkel.

Jag fick i stället köra ett eget pass med övningar jag vet brukar funka för min rygg, alltså att bara röra den i alla tre plan och sedan rulla röven på en sådan där lite taggig boll. Det släppte och resten av dagen mådde jag som jag brukar. Men något är ju knäppt med ryggen. Tror att det främst sitter i höger röv, så det är bara att forstätta rulla där och se om det blir bättre.

Efter det blev det photoshoot, så det var ju tur att jag inte längre hade en överkropp i vinkel. Det var lite övningar för sommarnumrets utmaning. Nu har ni något att se fram emot!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tränings-PMS


Här sitter jag och känner mig dålig. Det där var i torsdags och jag hade marklyft gång på gång på nära 100 kilo. Jag borde känna mig stark och duktig, jag hade ju trots allt som träningsmål för ett par år sedan att lyfta 100 kilo EN gång. Men i stället kände jag mig dålig. Och svag. För att jag började jämföra mig med andra, inte med mig själv. Jag valde att sura ihop över att jag stod och marklyfte knappt vikten som coach Númi hade kört ryck på ett par dagar tidigare. Och jämförde med hur mycket Coach Patricia tar i marklyft. Nu är det ju så här att Númi ska tävla i EM i crossfit och Patricia precis var och tävlade i EM i tyngdlyftning, så det är ju inga dunungar jag jämför mig med. Men där och då spelar det ingen roll. Jag är svag och dålig.

Nu har jag börjat se ett mönster. Jag har sådana här dagar ibland, men har tänkt att ”Så är det väl bara”. Men nu har jag kunnat koppla ihop det här med att jag ett par dagar senare får molande ont i magen. När värken är borta känner jag mig stark igen. Jag lider helt enkelt av tränings-PMS! Det är otroligt skönt att se ett sådanat här mönster, för då vet jag vad som händer nästa gång känslan av att man är kass kommer krypande. Det kommer att släppa, och det snart!

Idag var jag tillbaka på banan igen, stark som en oxe och uthållig som en häst. Och utan molande värk i magen.

Är jag verkligen en regnlöpare?


”Om jag ska springa ska det helst vara dåligt väder, det får gärna regna och vara kallt.”

Så brukar jag säga. Men så kommer våren och jag måste tillstå att jag verkligen njuter av att vara ute i solen, till och med när jag springer. Och tur är väl det, för i morse blev mina intervaller sega, jag var otroligt sömnig när jag vaknade och hade en nästan overklig träningsvärk i rumpan av gårdagens yoga. Jag fick aldrig något tryck i benen, utan lufsade fram. Men – det var soligt och alldeles underbart ute. (En sak håller jag fast vid, jag hatar att springa när det är varmt. Det går liksom inte.)

Något som inte vara underbart var min frisyr, så jag fick ta en bild i motljus för att skona era ögon.

Idag är det hemmajobb i soffan och sedan PT-kunder i eftermiddag. Det är världens bästa blanding av jobb! Jag får vara ensam, och när jag är trött på det får jag åka till gymmet och träffa folk. Om du känner att du är redo att ta din träning till nästa steg är ni välkomna att kontakta mig på anna-lena@crossfitnordic.se och boka en PT-timme. Det vore så himla kul! Både för mig och för dig. 😉

Syftet med att springa


Under åren har jag gett löpningen otaliga chanser. Jag har sprungit Göteborgsvarvet (med en muskelbristning som pris), jag har sprungit vår egen halvmara (med en episk löparmage som pris), jag har tränat inför Lidingöloppet 15k och sprungit det, jag har sprungit Lidingöloppet 15k utan att träna löpning innan (vilket resulterade i en FEM SEKUNDER långsammare tid än när jag hade tränat) och jag har kämpat mig genom många löppass då jag hellre hade hoppat i sjön är fortsätta. Jag anser fortfarande att löpning är ett flyktbeteende, men jag har senaste veckorna och förstått varför jag inte gillar att springa. Jag har hittills inte haft något syfte med löpningen. Syftet ”att springa det där loppet” räcker liksom inte. Varför ska jag snöra på mig skorna och sticka ut? För att bevisa för vem att jag kan? Jag struntar ju ärligt talat i om jag kan springa långt eller inte. Jag vill lyfta tungt och göra coola grejer med kroppen – inte springa.

Men! För ett par veckor sedan funderade jag lite på det här. Löpning är ju så smidigt att ta till när man till exempel jobbar hemma (och har dagen FULL av jobb, som idag) och ändå vill ut och röra på sig lite direkt på morgonen för att väcka kroppen och hjärnan med lite flås och frisk luft. Det borde gå att kombinera träningen jag gillar med löpningen. Vi springer ju trots allt ibland på crossfitpassen och då vill jag ju helst bara sätta mig i soffan i receptionen och sura.

Min nya plan, som i alla fall har funkat hittills, är att försöka bli bättre på just det jag behöver. Att inte gå ut med ambitionen att springa milen och vara arg hela vägen. Nej, jag ska ju bara springa korta intervaller. Det är ju det enda jag har nytta av i min vanliga träning. Mitt pass idag var 1 minut jogging, 1 minut snabbt och 1 minut gång, 10 varv. Jag är klar på en halvtimme, jag blir supertrött och svettig och jag är inte arg en enda gång! Jag ser syftet med min löpning för första gången! Fortsätter jag med det här kommer jag att bli bättre på de korta löpningarna vi gör på gymmet, kommer att kunna hålla en högre hastighet och kommer att få ett bättre löpsteg (jag jobbar hårt på tekniken när jag kör de snabba intervallerna, fram med höften, landa med foten under mig och allt de där).

Nu, mina kära vänner, löpcoacher och löpare. Ge mig inspiration! Jag behöver fler intervallpass där jag springer snabba intervaller runt eller under minuten. Hit me!

Like a pro


Så här slutade min Mallorcaresa. I soluppgången på takterassen. Eller inte riktigt, det är en lite missvisande bild. Sanningen är att jag inte alls var så där harmonisk. Jag orkade inte komma på vad jag skulle träna, vankade av och an och gjorde någon övning lite då och då. Det slutade med att jag brände av 10 varv av 10 squats, 5 hindu pushups och 10 situps. Då blev det ju i alla fall något!

Nu är jag hemma igen och har häcken full av nästa nummer av Smart mat som kommer ut i april. Det blir förstås en gryyym tidning.

När jag inte håller på med tidningar och PT:ar så skriver jag en del material – bland annat till Svettig, en undersida till Jogg.se. Idag fick jag visa hur man gör en Turkish getup, like a pro. Så in och lär er!