Skottskadad


 

Det var One Of Those Mornings. Upp med tuppen för att hinna med en massa grejer. Rusade till bilen för att åka iväg och göra ETT VIKTIGT ÄRENDE. Innan kontoret. Innan röja massa jobb. Innan lunchlöpning. Innan åka till Paris och heja på brorsan i Paris Marathon. Bråttom, bråttom, bråttom.

Så när man skulle backa ut bilen (skriver ”man”, känns lite mer allmängiltigt, mindre ”jag”, och skämsfaktorn mer … universell) tänkte man att man skulle ta en liten genväg, backa ut direkt på Artillerigatan/korsningen Valhallavägen, dit det bara var tjugo meter, i stället för att köra runt en sväng på tvåhundra meter, så då gjorde man det.

Och det sa BADONK!! (ungefär). Det var oerhört märkligt. Fanns ingen stolpe bakom bilen. Men när man öppnade dörren och blängde bakåt såg man att vänstra bakhjulet förlorat markkontakten. Då gick man ut och tittade under bilen. Där såg man en stor jädra stenbumling. Man trodde inte sina ögon. Man ville snabbt zappa till en annan kanal. Men insåg att det inte gick. Att det som skett var den grymma verkligheten. Bilen hade gått på grund. På landbacken. Helt overkligt.

Jaha, tänkte man, man får väl försöka putta. Bilen rörde sig inte ur fläcken. Jaha, tänkte man, man får väl försöka lyfta och putta samtidigt. Åhejochå. Och så drog det till i ryggen. Man visste exakt vad det var. Man hade varit med om det förut. Man hade legat tre dagar i en soffa och fått hjälp med att ta på strumporna. Man stod där och tog sig för ryggen. Bilen stod där den stod. Bilar for förbi, med flinande bilförare. Ingen steg ut för att erbjuda hjälp. Det är slut med solidariteten i det här samhället. Bara skadeglädje över andras olycka. Må de flinande brinna i helvetet, i fat med gammal spillolja.

Så man satte sig i bilen för att begrunda sitt öde. Man hittade en påse Polly i ett dörrfack. Man slängde in en grabbnäve i munnen. Man tänkte att socker tänker man bättre med. Man tog fram mobilen, slog en signal till Hamid, en bilmek som skruvat mycket på Volvon. Han har ett garage en dryg kilometer från där man grundstött med bilen. Hamid svarade på femte signalen. Undrade var man var. Berättade. Jag ser dig, sa Hamid, och man hörde Hamid tuta femtio meter bort.

Ofta har man tvivlat på guds existens, men nu började man undra om gud inte fanns trots allt. Hamid hoppade ut, fäste lina i fronten, och drog den gamla Volvon av grundet. Och än mer under över alla under, bilen var oskadad.

Man kom sen till kontoret med hållning som en vinkelhake. Gick med underlig krabbgång. Gick i alla fall att jobba. Men skulle det gå att springa? Man frågade Kalle på Kadens om möjligheten att springa bort ryggskott. Kanske var det dumt fråga Kalle. Han är en sådan där som åker cykel nerför Åreskutan i 200 knyck (på ett ungefär), och brukar roa sig med tjugofyratimmarslopp i terräng med mountainbike. En man som är vän med smärtan.

Spring sa Kalle. Så man sprang. När man väl fått på sig dojorna. Det tog ett tag.

Det var inte helt bekvämt i början. Men man tänkte att bara kroppen blir varm så blir man bättre. Och det blev det. Lite bättre. Efter sex kilometer kändes det riktigt bra. Upp över Västerbron, och det var en stilig dag. Blåste rätt bra. Blås bort, smärta, blås bort. Tänkte man. Och rullade på. Och man fick ihop tolv km, innan nya VIKTIGA ärenden.

Fast i morse var en annan dag. Man vaknade och man tänkte att så här måste det vara att vara etthundrafem år. Man kunde inte röra sig. Högg till i höger rygghalva för varje försök till rörelse.

Man fick hjälp med strumporna (än en gång). Man tänkte att det är kanske så här kungen har det, blir påklädd varje dag. Rätt trevligt. Aningens pinligt. Man fick hjälp med att komma i upprätt stående. Ajajajaj. Man fick hjälp med ett par Ipren. Och kunde påbörja dagen med gång meddelst hasning.

Det var kanske dumt att springa. Kanske inte. Man är ändå rätt nöjd med de 12 km inför resan till Paris. Där man bara ska sitta i solen och smärtlindra ryggskottet med något bubblande och vinka till brorsan när han passerar vid 28 km. Det är dags för den yngre generationen att ta över. Åtminstone för ett tag.

A bien tout!!

 

 

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Påskhare


 

Fick man vara själv. Iväg runt åtta i morse, då minusgrader i skuggan. Gärdet glimrade av nysmält frost. Kalldimma mellan träden vid Kaknäs. Solen på gång uppåt, en och annan hundägare vaken. Och så jag.

Grusgångar och nyborstad asfalt. Varv på varv på varv. Lätta fötter, lätta lungor. Färjan från Estland i långsamt glid genom Saltsjö i bleke. Ljuset ljusare än ljust. Närkontakt av tredje graden. Korsvägar.

28 km, varierande tempo, höjder och dalar. Hem till det slaktade lammet. Arma fä.

 

Glad påsk!

Magnetiskt


 

Lite besvärligt det här. Känns inte helt friskt. Var ju så nöjd förra året. Mer än nöjd. Tänkte att nu var det färdigt. Nu har jag gått i mål här. En gång Järnman, alltid Järnman. Vila i frid. Rosta i frid.

Men det är något magnetiskt med Järnmannen. Det drar, obevekligt, från Kalmar, allt mer allt eftersom månaderna går från målgång … och minnet bleknar. Plötsligt kommer man bara ihåg morgonen på Kattrumpan i Kalmar, hur solen gick upp över Kalmar sund, den otroliga spänningen, förväntan på stranden. Kön där man stod och väntade för att få startnumret ritat på kinden. Det var Det Stora Äventyret som väntade.

Så, anmäld igen. Vete f-n om jag kommer till start. Jag vill egentligen inte. Men här verkar tydligen krafter, starkare än mig själv …..

 

Järnmannen vs Hjärna (min) ….

 

 

VAB


 

VAB – Very Active Baby.

Young Milly drar runt i hallen. Äter på mina Mizuno Elixir. Det ska börjas i tid. Snart kan hon gå. Snart kan hon springa.

Sprang själv igår. Första gången på en vecka. Fortfarande lite rassel i luftrören, men ingen fara. En snabbis på gymmet. Efter dagishämtning. Har ni problem med fritiden. Svårt att fylla ut tiden. Skaffa barn. Det är kul. Det är fantastiskt. Och du slipper fritidsproblem för all framtid.

Körde trappa. 2 km i femfart, 2 km i fyratrettiofart, två km i fyrafart, lite andhämtning i femfart i femhundra, sen 1 km trefyrtiofemfart, mera andhämtning i femfart, sen 1 km i fyrafart, andhämtning i femfart, och 500 m i tretrettiofart, pust pust i femhundra femfart, 500 i tretrettio, och så plana ut i ett par km fyratrettio, totalt 16 km.

Alldeles eget upplägg, rubricerat som ”Gysings tidseffektiva”, klarar precis 90 min på minisats för miniMax. Ger fin lungskjuts och lagom drägel (3.30fart).

Nu dags rädda sko ….

 

Gore – Sveriges bästa arbetsplats

Gore – Sveriges bästa arbetsplats


Pressmeddelande från Gore

Frågeställningarna baseras delvis på hur företagets ansvariga redogör
för verksamheten – personalpolitik, företagskultur, möjligheter till
karriärutveckling med mera. Ännu större vikt läggs dock vid vad
medarbetarna själva anser – vilket utgör två tredjedelar av den totala
bedömningen. Metoden ger en bra bild av vad organisationen säger utåt
och hur medarbetarna egentligen upplever den.

Gore är ett av de få företag i USA som varit listat bland de bästa
att arbeta hos sedan Great Place To Work startade tävlingen.
Systerbolagen i Europa – Tyskland, UK, Italien och Frankrike – toppar
oftast dessa länders listor.

– Vi har en stark företagskultur som lever och utvecklas över tiden.
När Bill och Vieve Gore startade företaget 1958 ville de skapa ett
annorlunda företag utan hierarkier, där alla som ville kunde påverka sin
situation, anta egna ”commitments” och utvecklas som individer. Det är
den kulturen som attraherar nya medarbetare och är grunden till
utmärkelsen som vi nu fått, säger en stolt Gunnar Carlsson.

– Företagskulturen har också sannolikt lagt grunden till att vi har
utvecklat många innovativa produkter, GORE-TEX®-membranet är bara ett
exempel, tillägger han.

Gore vann även specialpriset Bra arbetsplats för kvinnor.

– En av våra grundprinciper är FAIRNESS – att behandla varandra
schyst! Det gäller oss medarbetare emellan och alla vi gör affärer med.
Fairness betyder också att alla ska ha lika möjlighet att utvecklas hos
oss. Det har i sin tur inverkan på hur belöningssystem byggs upp. Att vi
får utmärkelsen är sannolikt för att vår kultur möjliggör för kvinnor
och män att utvecklas under lika villkor, säger Gunnar Carlsson.

Det finns gott om kvinnliga förebilder inom Gore. Vieve Gore grundade
företaget tillsammans med sin man Bill och hade en signifikant påverkan
på företagskulturen. Det svenska bolaget grundades och leddes under 20
år av Mona Ribarits och sedan 2001 leds moderbolaget Gore Inc av Terri
Kelly.

Medarbetarna menar att företagskulturen skapar en jämställd
arbetsplats.

–  Det handlar om jämlikhet och att underlätta för till exempel
småbarnsföräldrar att arbeta med stimulerande arbetsuppgifter på lika
villkor, förklarar Ingrid Andersson som arbetar med bland annat
personalfrågor på Gore.

– Vi tittar på individuella lösningar, bland annat flexibla
arbetstider, möjlighet till arbete hemifrån och träning under
arbetsdagen. Allt utifrån den enskilda medarbetarens behov. Vi
uppmuntrar till balans i livet helt enkelt, säger hon.

W.L Gore startades i USA för 50 år sedan som ett familjeföretag av
William Gore, som var fast övertygad om att alla medarbetare hade ett
lika värde för företaget. Familjen Gore skapade en radikal organisation,
där den traditionella hierarkin med chef och underställd ersattes av
likställda ”associates” som samarbetar när det behövs. Dessa samarbeten
bygger på direkt kommunikation mellan medarbetare och tvärs över
konventionella nivå- och marknadsgränser. En person i Sverige kan till
exempel ingå i ett projekt som initieras från Tyskland, tillsammans med
arbetskamrater från Frankrike och Italien.
Formellt uttrycks
kulturen i att alla associates är delägare och utöver lön är med i
vinstdelning via en stiftelse.

Grunden till företagets framgång är materialet som kallas ePTFE
(expanderad polytetrafluoretylen). Konstgjorda blodkärl, filter för
kemisk industri, packningar och skärmningar i mobiltelefoner liksom
gitarrsträngar är bara några exempel på vad W.L. Gores egen forskning
resulterat i sedan 1958. Det mest kända varumärket är GORE-TEX®, ett
material som används bland annat i sport- och skyddskläder.

W.L. Gore Scandinavias kontor ligger i det expansiva
Åbro-området i Mölndal utanför Göteborg. Företaget har 45 anställda av
vilka 21 är kvinnor. W.L. Gore Scandinavia är en sälj- och
marknadsorganisation för Norden inom områdena kläder och skor,
medicinska implantat, elektronik och industri.

Fakta: Sveriges bästa arbetsplatser

Stora organisationer (mer än 250 medarbetare)
1
Accenture
2 American Express
3
Microsoft

Medelstora organisationer (50-250 medarbetare)

1 SAS Institute
2 Centiro
3 QlikTech

Små organisationer (20-50
medarbetare)

1 W.L. Gore & Associates
Scandinavia
2 ConcreteIT
3
Tenant&Partner

Specialpriser

Bra
arbetsplats för:

Nyanställda:
Telia
Sonera Finans

Kvinnor:

W L Gore and Associates

Äldre:

Nackageriatriken

Kompetensutveckling:

SATS

Internkommunikation:

SAS Institute

Tillit betyder mest
GPW:s definition
av en utmärkt arbetsplats är en där medarbetarna ”litar på människorna
de arbetar för, är stolta över vad de gör och trivs med människorna de
arbetar tillsammans med ”.
Tillit mellan ledare och
medarbetare är det som betyder mest för att en arbetsplats ska vara
bland de bästa.
Källa: Great Place to work

www.gore.com
www.gore-tex.se
www.sverigesbastaarbetsplatser.se
www.greatplacetowork.se

Bloggvila


 

 

Inget springa, inget skriva.

Har varit snorigt ett tag. Förfärligt mycket jobb. Snörvla och skriva.
Skriva och snörvla. Men snart skriver jag igen. Mer än såhär. Snart springer jag igen. Ska bara snyta mig. Igen. Och igen.

Prosit!