Som en hälsena kan ställa till det
Och det är ju inte ens min hälsena! I lördags skulle min sambo imponera på vår 4-åriga son genom att spänsthoppa upp på ett tak i en lekpark. “Tjong” sa hälsenan. Ja, han närmar sig 40 år. Nej, sonen blev inte ett dugg imponerad. Så nu är sambon konvalecent och ligger med foten högt och väntar på operationen som är i morgon och jag fixar allt – lämnar och hämtar på dagis, handlar, lagar mat och leker. Det borde kunna bli bättre när operationen är klar och gipset är på plats. Det här ställer ju till det lite. Den bästa lösningen på vardagsproblemen är att gå upp i svinottan, cykla till träningen, träna, cykla hem, lämna på dagis, åka till jobbet, jobba, åka hem och hämta på dagis…. Det blir alltså ännu mer morgonträning för mig nu ett tag. Tur att man är morgonpigg!
I morse var jag extra morgonpigg – eller rättare sagt, jag hade underskattat hur fort det gick att cykla till Odenplan och Nordic, så jag var på plats redan 05.45. Coach Javad hade inte ens hunnit tända lamporna. Men då vet jag att det till nästa gång och kan åka lite senare framöver.
Och nu gäller det att grabba tag i varje träningstillfälle som ges! Så även om vi sitter i skick till tryckeriet just nu så gick vi alla iväg och träffade PT-Andreas i eftermiddags. Det var rygg-och höftmys för hela slanten för mig och Marie. Sofie fick (när hon inte satt uppflugen i luften och fotade) knämys. Eller mys och mys, Andreas behandling av hennes trasiga knä ser inte alltid så mysig ut, men verkar funka för nu ska hon testspringa på torsdag. Hon skadade sig, som ni kanske minns, när vi tränade i en hinderbana och hon fortfarande gick under namnet OBSTACLE SOFFI!
Marie och jag fick göra de klassiska vrid och sträckövningarna. Så skönt och välbehövligt för trötta kroppar. Nu är det bara att gasa och gå upp tidigt i morgon igen!


