Blogg

Upp som en sol…


…ner som en magsjuka.

Istället för att få en sjujädrar kickstart på träningen så här i början på året så blev det några träningsfria dagar på grund av en oväntad och högst oönskad magsjuka. Som tur är var den hastigt övergående och jag var egentligen bara sjuk på måndagkvällen och natten mot tisdagen. Igår låg jag däckad i soffan hela dagen, idag är jag lite mer på banan. Fortfarande trött och lite aptitlös, men mår annars bra. Men så mycket träning blir det ju inte att blogga om dagar som denna. Istället bara konvalescens dag 2. Men jag återkommer.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Testa nåt nytt – ge inte upp


Känns som första riktiga veckan på året, den förra räknas inte. Tack vare vädret och närheten till jobbet så blir det en del pass på gymmet. Lätt att störa sig på alla med nysvurna nyårslöften som står där och trängs. Älskar se dem träna, det är inte det. Störelsemomentet är att jag inte kan begripa varför de inte tar motion till sig året runt, livet ur. Måste man lova på allt dyrt och heligt alt. slå vad för att komma igång?! Vid första muskelinflammationen eller förkylning så slutar många med ursäkten ”jag håller inte för träning” ”mina knän tål inte löpning, jag är gammal fotbollskille”.

Största felet de gör att de tränar för att träna och inte för att de hittar något fysiskt som de tycker är roligt och vill hålla på med. Desutom lägger många abrubt om kosten vilket tar bort det enda roliga som är kvar i livet. Om två månader är gymmet tomt igen. Kvar är över hundra nysignade kort som sannolikt kommer vara outnyttjade till nästa nyår.

Tänk va lätt det är att ge upp och hur fruktansvärt mycket svårare det är att genomföra något eller göra en riktig förändring till det bättre. Med alla fantastiska lösningar som förenklar tillvaron har det nu blivit helt onödigt att ens öppna ytterdörren hemma. Finns i stort sett inte ett ärende man behöver göra längre som inte går att göra på Paddan. Perfekt för den som ändå är ute i svängen och vill optimera sin tid för ägna mer tid åt sina intressen samt familj. Inte lika perfekt om man inte har något av dessa, då är det lätt att man hamnar i en ond spiral. Den målgrupp som lättast hamnar i denna rävsax är tyvärr våra barn. Unga människor har svårare se konsekvenserna av sina handlingar, speciellt de längre. Så sjukt viktigt hjälpa alt tvinga dem hitta fysiska sysselsättningar. En bra strategi är att föregå med gott exempel. Oftast gör de inte som vi säger utan som vi gör.

Enligt mig har det aldrig varit coolare för en ungdom att vara elitidrottare. Det innebär att man säger Nej till alla lockelser och enkla utvägar och gör istället något helt annorlunda – man tar den svåra vägen. Ta t ex våra längdåkare, de är enligt mig de hårdaste i tillvaron just nu.

För egen del betyder årsskiftet inte så mycket. Som jag nämnt tidigare kör jag på som vanligt. Min målsättning är inte konkret, den är mer flytande men min strävan efter att bli bäst står kvar. Mer svårdefinierat vad bäst innebär. Först från A till B antagligen?!

Måste dock göra något nytt för att förbättra detta års resultat. Idén är fler och längre lugna pass men samtidigt bibehålla antalet hårda. Större skillnad även mellan dessa. Förhoppningen är att jag får till 75-100h mer träning i år i en bättre mix. Björn har hela tiden påpekat detta man jag har varit för tjurskallig för att verkligen lyssna. I år ska jag göra som han säger. Har faktiskt redan börjat och även om det inte är jätteroligt bara samla mängd så är det skönt slippa vara helt död efter varje pass och känner redan en viss förbättring när jag väl testar farten.

Förra året blev inkl tävlingar 383h. 175h cykel, 105h löp & 73h simning. Tävlade i 33h ungefär fördelat på fem lopp. Rimligtvis landar jag på ca 450h i år. Kommer bli mer av allt men löpningen kommer öka mest då jag var löpskadad i 12 veckor förra året.

Tack för visat intresse!

Nelker

Hoppas vara här om exakt 10 månader igen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nu är det inte lika mycket


Förra gången jag skrev här på bloggen, uppskattningsvis på Gustav den tredjes tid, var det mycket. Då var det jädrar i mig mycket. Jobb och PT-utbidning gick i ett och jag hann inte med mig själv, eller familjen alls i den utsträckning jag ville. Jag var en synnerligen trist mamma och sambo. Sedan blev jag godkänd på tentorna och alltså licencierad personlig tränare (YAY!) precis före jul och sedan följde tre veckor av total vila. Sådan där vila när man sover 12 timmar per natt och bara ligger i soffan och lägger pussel under all ens vakna tid. Otroligt skönt! Och bra eftersom jag ledsnar på sådan ledighet och var grymt sugen på att komma igång med att jobba igen nu.

Jag har inte ens öppnat datorn under ledigheten, därav inga blogginlägg. Och det är ju inte som att jag har haft så mycket att skriva om heller ”Näää, men idag har jag lagt några pusselbitar och sen läste jag lite och somnade med boken på magen så där som en gubbe”.

Några gånger har jag visserligen tränat. Inte många, men ändå. Första passet efter jul fick jag dessutom inviga mina nya supertuffa julklappstajts från Teeki. Men ett tufft dött djur på.

Jag var också och gästspelade på Crossfit Uppsala. Där blev jag igenkänd av två brudar, en som läste min blogg och en som kände igen mig från tidningen. Jag är jättedålig på att minnas namn, men om ni läser det här så blev jag jätteglad över att ni kom fram och pratade! Tack! Coach Daniel på CF Uppsala jagade igång den julsega Anna-Lena-kroppen med lite ryck och många Turkish getups. Lederna fattade ingenting och protesterade högljutt. Men de kom igång efter ett tag.

Jag hade också en snabb träningsdejt med min polare Rikard från OBS-klassen på Nordic. Den stränga uppsynen är för att de andra i OBS-klassen var hemma och vilade, verkade det som. Inte ok.

Nu är det nytt år och nya tag. Nya tätare blogginlägg. Och lite mindre att göra.

Puss och kram på er!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Trek SRM Dura Ace


Trots min förra cykel endast var 6 månader gammal så bytte jag ändå ut den mot en ny ”likadan”. Kan verka helt onödigt för de flesta men det finns faktiskt en anledning, eller två. Det som initierade det hela var att en köpare dök upp utan att jag hade annonserat ut den. I och med detta började jag leka med tanken skaffa en ny och därmed byta ut min wattmätare. I två år nu har min wattmätare småstrulat. Inga jättebesvär men tillräckligt. En sådan är inte gratis och jag tycker man kan ska kunna lita på den och inte behöva misstänka felaktiga siffror hela tiden. Det är små marginaler när man tränar & tävlar så fokuserat som jag gör och då kan 3-5% felmarginal vara på tok för mycket. Självklart ska man aldrig stirra blint på bara en informationskälla utan lita på sin känsla också. Gillade iofs min gamla Quarq för dess enkelhet och misstänker jag hade oturligt nog fått ett måndagsexemplar. Kommer sätta den på min nya Trek Emonda som kommer om några veckor (?!).

Hur som helst, denna gång unnade jag mig mätarnas mätare, SRM. Tycker nästan det är pinsamt hur dyr den är om man tar deras dator till men va fan. Har säkert bara några år kvar innan jag måste lägga ner min satsning. Vem vet, men det är ju nu jag behöver den?! Efter att ha tränat med watt i några år nu så anser jag att det det mest optimala verktyget som finns inom cykling. Speciellt när man inte har obegränsat med tid & erfarenhet.

Kört fyra pass på den och kan inte önska mig något mer i en cykel. Gillar när man hittat något som verkligen passar ens kroppstyp. Skulle vara fler watt då…

Cykeln blev annars densamma med i stort sett samma specs. Kör vidare med Shimanos Dura Ace grupp. Tog mekaniska växlar då jag anser dem vara fantastiska. Älskar ljudet av att köra med dessa i kombination med carbonhjul….klonk klonk, ni som vet vet.
Likadana hjul, Bontragers Aeolus 9 clincher fram & bak. Har redan en 5:a till båsiga dagar & en Zipp Super 9 om jag ska tävla med Disc. Även om Bontrager gör fina moderna triathlonsadlar så upplever jag att ISM Attack är enastående.

Vet inte om bilderna visar det men färgen är Blue Smoke. Kommer synas bättre i solljus. Ska även fixa en bra lörsning för datorn & nya flaskhållare. Även pedalerna är provisoriska.

Några frågor?!

Trek Speed Concept 9.9 – Blue Smoke – Stl XL.

Shimano Dura Ace – SRM powermeter

Cockpit

ISM Attack

Utväxling 53/39 resp 11-28. Bra att ha om det är buckligt som i Playitas eller Cannes Triathlon.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lazy bastards


Inte skrivit något på länge. Både ett medvetet val samt inte haft mycket att berätta. Säsongen var över och jag avslutade året genom ta ett litet uppehåll när det kommer till struktur och annat. Det kräks ut bloggar där folk summerar sina år och sätter upp nya mål att jag ville bespara er eländet.

Just hemkommen från två veckors semester på Mauritius. Spektakulärt ställe, påminner en del om Hawaii när det kommer till klimat och geografi. Ställer dock en del krav på resenären och man måste göra sin research för att hitta bra träningsmöjligheter samt ta en del risker.

I varma paradisländer verkar lokalbefolkningen inte direkt träna ihjäl sig. Knappast turisterna heller. Alkohol, mat och dagdrömma verkar stå högst på semesterfirarens lista. Rätt tragiskt kan jag tycka då man äntligen har tid och möjligheter att röra på sig. Maten smakar dessutom hundra gånger bättre efter ett pass samt ens samvete & sömn förbättras. Nä, människan är tamejfan det lataste jävla väsen som finns. Ett mirakel att vi dominerar jorden när 80-90% knappt orkar ta sig ur solstolen. Menar inte att man inte ska unna sig några glas vin då & då eller en daglig tupplur men en promenad eller simtur dör man inte av?! Då man själv har förstört sin fysik och knappt orkar med tillvaron ja då ger man sina barn free access till godsaker & Ipads så de håller sig lugna. Gud förbjude de skulle bli såna där ADHD barn…..hur skulle man då kunna fortsätta sin stillasittande livsstil?! Barnmisshandel anser jag, visa dem världen istället och låt dem utforska sin fantastiska fysik som formats genom årtusenden. Kasta inte bort den enorma gåva som givits oss!

Fel forum gnälla om sådana saker. Inte direkt att de jag vill nå ut till är inne på den här sidan och läser om mediokra triatleter…

Då mitt stora träningsmål för 2015 är mängd så passade jag på att träna så mycket som möjligt utan att det gick ut för mycket över familjen. Hellre ofta än långt är temat jan-feb. Det innebär 1-2 pass om dagen á 45-60 mins. Intensiten är lägre än normalt förutom fyra pass i veckan som är riktigt tuffa. Har riktigt svårt för att hålla tillbaka när benen känns bra men i år ska jag fan lyckas. Nåt måste jag göra annorlunda om jag ska fortsätta utvecklas. Har redan märkt förbättring, löpningen börjar kännas bra för första gången på länge och jag är duktigt sugen på att ge min nya cykel en ordentlig omgång.

Nu ska jag på släktträff.

Mauritius Mike



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det är mycket nu!


Ja, jag har varit lite frånvarande från bloggen senaste veckan. Jag har haft lite mycket. Att jobba, plugga och att det snart är jul tär på kroppen och knoppen. I söndags var jag så ohyggligt trött att jag fick ta en sovmorgon från plugget och sen sov stora delar av kvällen. Jag kom igång igen efter det, men kroppen börjar nog säja stopp nu. Jag tror att en av anledningarna också var att min son skulle opereras för en knöl på halsen. Inget farligt, men man är inte kaxig när ens lilla kille ska sövas och opereras. Nu är det över i alla fall och jag känner att jag är mycket lugnare nu.

Fyllt år har jag gjort också! Heja mig!

Nåväl, på bilden ser du en bild från i lördags när vi alla  på PT-utbildningen fick träna varsin spelare från AIKs innebandylag. Jag fick Simon Lindroos. Han var snuvig, så vi strök konditionsdelen och fokuserade slfutet på passet på hans obefintliga inåtrotation i vänster höft i stället. Simon jobbar också som PT, så det var lite extra spännande att träna honom. Men han verkade nöjd efter passet. Och jag också. Det var skitkul!

I morgon börjar Eleiko Strength Coach-utbildningen, som är den sista delen i utbildningen. På söndag är det tenta. Det är den del jag har längtat mest efter! (Alltså inte tentan, utan Strenght Coach…) Det kommer att bli en rolig och intensiv helg. Jag hör av mig här på bloggen igen när det hela är över. Jag tror inte att jag hinner före det.

Kram på er!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*