Blogg

Trek SRM Dura Ace


Trots min förra cykel endast var 6 månader gammal så bytte jag ändå ut den mot en ny ”likadan”. Kan verka helt onödigt för de flesta men det finns faktiskt en anledning, eller två. Det som initierade det hela var att en köpare dök upp utan att jag hade annonserat ut den. I och med detta började jag leka med tanken skaffa en ny och därmed byta ut min wattmätare. I två år nu har min wattmätare småstrulat. Inga jättebesvär men tillräckligt. En sådan är inte gratis och jag tycker man kan ska kunna lita på den och inte behöva misstänka felaktiga siffror hela tiden. Det är små marginaler när man tränar & tävlar så fokuserat som jag gör och då kan 3-5% felmarginal vara på tok för mycket. Självklart ska man aldrig stirra blint på bara en informationskälla utan lita på sin känsla också. Gillade iofs min gamla Quarq för dess enkelhet och misstänker jag hade oturligt nog fått ett måndagsexemplar. Kommer sätta den på min nya Trek Emonda som kommer om några veckor (?!).

Hur som helst, denna gång unnade jag mig mätarnas mätare, SRM. Tycker nästan det är pinsamt hur dyr den är om man tar deras dator till men va fan. Har säkert bara några år kvar innan jag måste lägga ner min satsning. Vem vet, men det är ju nu jag behöver den?! Efter att ha tränat med watt i några år nu så anser jag att det det mest optimala verktyget som finns inom cykling. Speciellt när man inte har obegränsat med tid & erfarenhet.

Kört fyra pass på den och kan inte önska mig något mer i en cykel. Gillar när man hittat något som verkligen passar ens kroppstyp. Skulle vara fler watt då…

Cykeln blev annars densamma med i stort sett samma specs. Kör vidare med Shimanos Dura Ace grupp. Tog mekaniska växlar då jag anser dem vara fantastiska. Älskar ljudet av att köra med dessa i kombination med carbonhjul….klonk klonk, ni som vet vet.
Likadana hjul, Bontragers Aeolus 9 clincher fram & bak. Har redan en 5:a till båsiga dagar & en Zipp Super 9 om jag ska tävla med Disc. Även om Bontrager gör fina moderna triathlonsadlar så upplever jag att ISM Attack är enastående.

Vet inte om bilderna visar det men färgen är Blue Smoke. Kommer synas bättre i solljus. Ska även fixa en bra lörsning för datorn & nya flaskhållare. Även pedalerna är provisoriska.

Några frågor?!

Trek Speed Concept 9.9 – Blue Smoke – Stl XL.

Shimano Dura Ace – SRM powermeter

Cockpit

ISM Attack

Utväxling 53/39 resp 11-28. Bra att ha om det är buckligt som i Playitas eller Cannes Triathlon.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lazy bastards


Inte skrivit något på länge. Både ett medvetet val samt inte haft mycket att berätta. Säsongen var över och jag avslutade året genom ta ett litet uppehåll när det kommer till struktur och annat. Det kräks ut bloggar där folk summerar sina år och sätter upp nya mål att jag ville bespara er eländet.

Just hemkommen från två veckors semester på Mauritius. Spektakulärt ställe, påminner en del om Hawaii när det kommer till klimat och geografi. Ställer dock en del krav på resenären och man måste göra sin research för att hitta bra träningsmöjligheter samt ta en del risker.

I varma paradisländer verkar lokalbefolkningen inte direkt träna ihjäl sig. Knappast turisterna heller. Alkohol, mat och dagdrömma verkar stå högst på semesterfirarens lista. Rätt tragiskt kan jag tycka då man äntligen har tid och möjligheter att röra på sig. Maten smakar dessutom hundra gånger bättre efter ett pass samt ens samvete & sömn förbättras. Nä, människan är tamejfan det lataste jävla väsen som finns. Ett mirakel att vi dominerar jorden när 80-90% knappt orkar ta sig ur solstolen. Menar inte att man inte ska unna sig några glas vin då & då eller en daglig tupplur men en promenad eller simtur dör man inte av?! Då man själv har förstört sin fysik och knappt orkar med tillvaron ja då ger man sina barn free access till godsaker & Ipads så de håller sig lugna. Gud förbjude de skulle bli såna där ADHD barn…..hur skulle man då kunna fortsätta sin stillasittande livsstil?! Barnmisshandel anser jag, visa dem världen istället och låt dem utforska sin fantastiska fysik som formats genom årtusenden. Kasta inte bort den enorma gåva som givits oss!

Fel forum gnälla om sådana saker. Inte direkt att de jag vill nå ut till är inne på den här sidan och läser om mediokra triatleter…

Då mitt stora träningsmål för 2015 är mängd så passade jag på att träna så mycket som möjligt utan att det gick ut för mycket över familjen. Hellre ofta än långt är temat jan-feb. Det innebär 1-2 pass om dagen á 45-60 mins. Intensiten är lägre än normalt förutom fyra pass i veckan som är riktigt tuffa. Har riktigt svårt för att hålla tillbaka när benen känns bra men i år ska jag fan lyckas. Nåt måste jag göra annorlunda om jag ska fortsätta utvecklas. Har redan märkt förbättring, löpningen börjar kännas bra för första gången på länge och jag är duktigt sugen på att ge min nya cykel en ordentlig omgång.

Nu ska jag på släktträff.

Mauritius Mike



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det är mycket nu!


Ja, jag har varit lite frånvarande från bloggen senaste veckan. Jag har haft lite mycket. Att jobba, plugga och att det snart är jul tär på kroppen och knoppen. I söndags var jag så ohyggligt trött att jag fick ta en sovmorgon från plugget och sen sov stora delar av kvällen. Jag kom igång igen efter det, men kroppen börjar nog säja stopp nu. Jag tror att en av anledningarna också var att min son skulle opereras för en knöl på halsen. Inget farligt, men man är inte kaxig när ens lilla kille ska sövas och opereras. Nu är det över i alla fall och jag känner att jag är mycket lugnare nu.

Fyllt år har jag gjort också! Heja mig!

Nåväl, på bilden ser du en bild från i lördags när vi alla  på PT-utbildningen fick träna varsin spelare från AIKs innebandylag. Jag fick Simon Lindroos. Han var snuvig, så vi strök konditionsdelen och fokuserade slfutet på passet på hans obefintliga inåtrotation i vänster höft i stället. Simon jobbar också som PT, så det var lite extra spännande att träna honom. Men han verkade nöjd efter passet. Och jag också. Det var skitkul!

I morgon börjar Eleiko Strength Coach-utbildningen, som är den sista delen i utbildningen. På söndag är det tenta. Det är den del jag har längtat mest efter! (Alltså inte tentan, utan Strenght Coach…) Det kommer att bli en rolig och intensiv helg. Jag hör av mig här på bloggen igen när det hela är över. Jag tror inte att jag hinner före det.

Kram på er!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Håll, så att säga, i hatten – nu blir det löpning!


”Det går så långsamt att alla kan vara med. Framför allt du måste med.”

Orden kommer från Runner’s Worlds chefredaktör Stefan Larsén som tog i från tårna för att locka med mig på lunchlöpning idag. Och när någon spelar på smickersträngen har jag så svårt att säga nej. Klart jag skulle lunchspringa! Det skulle bli den första löpturen sedan augusti, så jag ville försäkra mig om att det fanns någon att springa med som skulle hålla 6-minuterstempo. Efter Stefans ord kände jag mig lugn.

Vädrets makter var på min sida. Regn, kyla och blåst. Kladdigare än kladdigast i spåret. Jag gillar domedagsväder när jag ska springa. Jag var laddad.

När jag så ska till att byta om så visar det sig att Stefan inte ska med och de andra i gruppen ska till en löparbana och springa intervaller. Jo, tjena… Jag fick som tur sällskap med Stefan en liten bit (han skulle springa hem) och kunde sedan fortsätta in i skogen på egen hand.

Och tro’t eller ej – jag njöt av det. Regnet smattrade mot jackan, det plaskade om fötterna och jag log. Jag blev inte ens trött. Tassade fram i skogen tills jag kom till en lång trappa. Då körde jag trappintervaller. Och så fick jag syn på ett litet berg där jag rusade upp i obanad terräng. Det var superhärligt! Jag lyssnade inte ens på något, bara mitt eget flås.

Nej, jag är inte ironisk. Jag tyckte om det. Sug på den!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Linus the genius


Om man kunde hoppa in i någons hjärna och liksom ta det man ville ha där inne och sätta in det i sin egen hjärna, då skulle jag vilja göra det på Linus Johansson. Vi hade honom som lärare förra helgen på PT-utbildningen, och om jag hade fått välja så hade han fått stå där och prata bindväv i flera dagar i sträck. Det är så fruktansvärt fascinerande och intressant. Och självklart att man ska tänka på kroppen som en enhet. Vi sitter ihop från tårna till skalpen. Att om man har ont i knät sitter problemet inte i knät utan kanske i höften, foten eller bröstryggen. Det här är ju precis samma tänk som PT-Andreas har, men jag har ju inte låtit honom stå och föreläsa för mig två dagar i sträck om det.

Dessutom lyckas Linus göra det hela otroligt kul. Och vi fick testa oss och vår funktionalitet i kroppen. Jag fick full pott på alla övningar utom en – grrrr…. Och jag hittade möjligen svaret på varför jag ofta får lite ont i höger ländrygg. Jag har en betydligt svagare inåtrotation i höger höft än i vänster. Dags att göra något åt det.

Linus fick naturligtvis känna lite på mina exemplariska fotleder. Alla var imponerade. Han drog lite i mina höftleder också – även de exemplariska naturligtvis. Allt tack vare PT-Andreas envishet: ”Nu ska ni göra tusen utfall åt alla håll. Och så ska jag sätta fast era lår i tjocka gummiband och så ska ni göra tusen utfall till.”

Nu vill jag bara ut och jobba med det här, titta på folks kroppar och hur de hänger ihop. Testa. Hitta folks svagheter och hjälpa dem stärka upp. Men för att kunna göra det skulle jag vilja kunna hoppa in och först plocka med mig den kunskap jag vill från Linus hjärna. För nu är det klart att det känns lite förvirrande och som att jag inte har förstått tillräckligt. Men det kan man kanske inte begära än. Det gäller bara att inte sluta vilja lära sig nya saker och utbilda sig.

Sist av allt radade han upp oss mot väggen och fick oss att förstå hur stela vi är. Det kändes sådär.

Men oavsett så var det en fullständigt briljant helg! Nu ser jag fram emot en helg om kost! (Sa hon och stoppade munnen full med Snickers.)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nu är det slut på 2014


Precis som veckodagarna så har månaderna en känsla eller specifik karaktär. Om måndagar för de flesta är impopulär så är december för mig månadernas måndag. Man är trött som aldrig förr, alldeles för mycket att göra givet den energi som finns i kroppen, utgifterna skenar och man ska låtsas vara glad och spirituell trots man bara vill lägga sig på soffan och dra nåt gammalt över sig. Det enda som får mig hålla skenet uppe är mina barn. Ungarna älskar julen och de kan inte rå för att deras pappa är en sur, söndertränad gubbstrutt. Som tur är är jag medbjuden på en resa över jul & nyår så jag får träffa solen igen. Mina tidigare resor i år har samtliga varit av träningskaraktär men denna gång blir det fokus på familj och vila. Ni som känner mig vet att jag kommer ändå träna varje dag men kanske mindre strukturerat än normalt och mer alternativ träning. Dit jag ska finns inga cyklar så det blir löpning, simning samt surfing. Precis som tidigare år så har jag säsongsvila i december. Ingen idé försöka träna bra denna period då schemat är sönderhackat av diverse julstök. Bättre fly in illa fäkta även om jag gillar uttrycket ”Bättre fäkta illa än fegt fly”. Gäller välja sina strider och nu sex månader innan tävlingssäsong är det bättre krypa till korset, klä på sig tomtedräkten & dyka ner i glöggen.

Mitt sista lopp för säsongen Challenge Laguna Phuket på halva ironman distansen gick åt skogen. Hade väl inga större förhoppningar på att kunna prestera i värmen även om träningarna strax innan kändes ok. Hade inte cyklat längre än 60 minuter på åtta veckor vilket för mig är katastrof. Då jag kände mig tillfredställd med årets prestationer tack vare resultatet på Hawaii så tänkte jag jag satsa lika hårt som vanligt. Det får bära eller brista. Vi svenskar som reste med Terrible Tuesdays & Apollo kom tyvärr ner bara några dagar före loppet och oturligt nog blev det en ovanligt varm & fuktig dag på tävlingsdagen. Jag simmade för formen helt ok, cyklade så gott jag kunde men kände att jag saknade det där lilla extra som man brukar ha när man är i form samt led av värmen. När löpningen sedan startade visste jag nästan direkt att detta inte kommer gå. Benen har oavsett vad jag utsatt dem för inga problem springa i 4:00-4:20 fart men resten av kroppen upplever kaos. Försökte ta små promenader och hälla is över mig men lyckades inte få ner kroppstemperaturen. Mådde illa, vinglade och tappade all kämparlust. Säsongen var slut helt enkelt och jag fick ledas in i sjuktältet efter 10 km löpning. Bröt min första triathlon och känner mig fortfarande skamsen över det. Har sedan dess varit obotligt trött och haft fruktansvärda allergiska reaktioner vilket vittnar om att beslutet ändå var korrekt. Memo to self: Tävla aldrig om du inte är i tävlingsform, speciellt inte i djupaste djungeln. Fotnot – det var 42 grader och 90% luftfuktighet på tävlingsdagen. ”Det får Hawaii kännas luftkonditionerat” – Luke McKenzie


Hårdaste jäveln var som vanligt Emma Graaf. Somliga kanske tror att Emma är en söt postergirl som inte kan mejsa ur (hennes eget favorituttryck) men de är helt fel på det. Banan var knappast designad för henne då 17-22% lutning inte är hennes starka sida men hon lyckades ändå komma in på 5h denna stekheta dag. Så coolt se henne på löpningen, aldrig sett en mer lack person damma fram i djungeln! Hälften av de killar som ställde upp fick bryta, där ibland Rasmus Henning, Björn Andersson och jag själv. Bara Allan Hovda, Simon Wahlström och min kära barndomsvän Philip Kellin tog sig i mål.

När vi gör om detta nästa år skall vi tidigarelägga resan ner så vi har en hel vecka på oss att acklimatisera. Anläggningen i Tanyapura är fantastisk och tävlingen är superhäftig MEN den kräver att man är bättre förberedd. Gör om gör rätt!

Khun Nelker







Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*