Utdragna lats i OBS-klassen

Jag gillar när ens träningsmål finns att köpa som Playmo. Förutom just det faktum att den här figuren KAN göra muscle ups så är vi rätt lika – svart hår, plattbröstade och glada. (Om man räknar bort de vita tajtsen. Jag har inte vita tajts.)

Trevlig fredag på er!

Ja, ni misstänkte det säkert. Det var inte särskilt skojigt att ro i 30 minuter. Som jag skrev igår har jag tänkt att lägga till 30 minuter rodd när jag kör kortare pass på egen hand på gymmet, till exempel Jakobs muscle ups-pass, eller som idag när jag lyfte lite raka och vanliga marklyft för att inte tappa det för mycket. Jag behöver flås och lite kondition med jämnare och lägre intensitet än en metcon (den jobbiga delen i ett crossfit-pass) ger. Springa tycker jag ju inte om, som mina trogna läsare vet och det var dags att testa något nytt.

Nej, det var inte roligt. Men det var skönt. Och det lättade upp att jag fick sällskap av Rikard Jonasson, som just tränat och behövde vila (och som gick att utnyttja som fotograf) och Fredrik Andersson, som skulle träna. Eller som jag själv väljer att se dem – min lilla fanclub. De satt vid mina fötter och pratade mig igenom min halvtimme.

Ont i häcken fick jag också. Men skam den som ger sig. Det kändes bra och jag kommer att göra om det.

Efter passet belönade jag mig med favoritfrukosten apelsin, banan, äpple, turkisk yoghurt, valnötter och honung. Jag är en enkel människa. Inga superbär, superpulver eller super någonting. Inte för att jag har något emot det, jag bara orkar inte bry mig om vad jag skulle äta om jag skulle ge mig in i superträsket. Jag kör på med enkel och bra mat som jag mår bra av och som jag tycker är GOTT. Jag är i princip aldrig sjuk, orkar träna, får bra resultat och har till och med energi över till familjen. Så jag tror inte att jag lider av någon brist. Nu lät jag kanske trist och Livsmedelsverket-aktig, men det får ni leva med.

Nu ska jag sätta mig och kolla igenom första numret av Women’s Health som just damp ner på kontoret. IRL liksom! Läskigt som fan! Det första man tänker när man sprättar upp lådan är ”Tänk om det står bajs på omslaget”. Det stod inte bajs på omslaget. Men vi har ju 115 sidor till att gå igenom.

Roddmaskinen. Jag älskar den. Och jag hatar den.

I morse körde vi 4 intervaller á 2 minuter av 6 styrkefrivändningar, 8 boxhopp, 10 wallballs och resten av tiden rodd. Det finns verkligen ingenting som kan köra slut på mig som pass där man blandar in roddmaskin. När jag ser tillbaka på passet och funderar på vad som var jobbigast landar jag alltid i att det var rodden. Mina värsta nära-spya-upplevelser under träningspass har varit just i roddmaskinen. Rodden blir ju inte lättare heller efter de andra övningarna som också är ben- och armövningar. Vi hade också före intervallerna kört 5 set av frivändnings-thrusters, alltså djupa frivändningar som avslutas med en thruster – stången upp på raka armar.

Men jag älskar samtidigt roddmaskinen. Jag älskar sättet jag blir trött på efter ett roddpass. Helt slut. Så. Nu är min plan att lägga in mer rodd i min träning, även på mina egna pass. Jag måste ju för bövelen få till lite flås nu! Och jag tror att rodden är min väg att gå. Från och med nu – 30 minuter rodd efter varje muscle ups-pass!

I morse blev passet lite exra roligt. Det var till stor del samma personer som brukar vara med på fredagarnas 06.10-pass, vilket är garanterat skoj. Och dagens coach Javad gjorde det ännu roligare. En rätt rå men hjärtlig jargong som bara infinner sig när många känner varandra rätt väl. Hoppas bara att vi inte skrämde bort någon av de som inte känner oss så väl. Men det tror jag inte – det var mer hjärtligt än rått. Faktiskt bara hjärtligt, när jag tänker efter.

Så nu är det bara att ladda inför morgondagens rodd-krönta pass. Får se om jag tycker att det är lika bra idé efter det passet som jag tycker just nu.

Jag kräver inte av någon att vara vältränad. Däremot kräver jag att man gör något. För mig är det en skyldighet att alla gör det man kan för att ta hand om sig så bra man kan efter sin egen förmåga. Därför blev jag lite ledsen när jag var och tränade idag. Jag kom in i omklädningsrummet och det var bara jag och en till tjej där. Jag började byta om, hon var redan färdigtränad och skulle in i duschen. Hon såg obekväm ut när hon skulle ta av sig kläderna. Tjejen var överviktig och verkade inte vilja visa sig naken. Hur fel får det bli? Hon har ju verkligen INGENTNG att skämmas för. Hon ska ha tusen tummar upp för att hon var där och gjorde något bra för sig och sin kropp. Det är mer än man kan säga om många andra, smala som överviktiga, som bara ligger på soffan och äter skit och inte ens försöker. Jag ville ju säga det till henne – du är grym! Så om du läser det här, eller om du bara känner dig träffad så får du här världens största tumme upp! Var stolt! Keep it up!

Vad jag gjorde själv? Tja, det var biccar och triceps. Lite chins och lite rodd med skivstång. Sådär fint som bara jag kan.