Våga tävla


För mig finns inget roligare i sportsammanhang än att mäta mina krafter mot andras. Om det är en stor sanktionerad tävling eller bara ett litet skruttigt bylopp spelar ingen roll. Jag kör så hårt och fort kroppen förmår och lite till. Det är ju då och endast då man får ett kvitto på var man verkligen ligger formmässigt. Med färsk data blir det sen lättare att fortsätta träna på rätt nivå utan att gå bort sig. Sen är det ju enormt viktigt med tävlingsvana också. Stå med 140 i puls innan startskottet pga nervositet gör inte att man tar rationella beslut under loppet. Klart att man ska vara laddad men ”lagom” är nog nyckeln. Tävling är enligt mig den absolut bästa träningen om man vill nå resultat!

Många motions triathleter verkar tro att sporten handlar mest om att träna mer än 600h per år. Sen stå och orera om kostlära, cykelkomponenter och träningsupplägg. Vad vet jag, de kanske har all tid i världen och detta är deras identitet och livsstil. I så fall Fine, fortsätt med det. Men jag vill då se mer jävla anamma på tävlingar och framför allt fler deltagare på tävlingar. Vad är det som är så läskigt med att tävla? Är sanningen så skrämmande……jobbigt att ha gjort antaganden som är skeva mot verkligheten?! Tro mig, ingen annan än er själva kommer döma er efter resultaten. Sist jag kollade var det en induviduell sport och man bör endast jämföra sig med sig själv. Dock ska man använda sig av sina medtävlanden som positiv stress, farthållning m.m.

Med det sagt är det åter igen dags att testa löpformen. På lördag eftermiddag anordnar min coach och Magnus Hagström ett 5 km löptest på Bosön. Ska bli jävligt kul att se var jag ligger. Tyvärr fick jag ett avbräck i träningen nu eftersom jag har legat sjuk förra veckan men hoppas ändå återfå den fina löpform jag hade veckan innan. 
Förra året vid den har tiden hade jag runt 17:45 på den banan. Förhoppningen på lördag är att gå under 17:30, dvs sub 3:30 fart i 5 km. Ska nog gå, eller rättare sagt det SKA FAAN GÅ. Kroppen & hjärtat klarar det, det är bara min sjukt otåliga hjärna som kan sätta stopp för det. Kommer sätta en plan för vad varje 200 meters varv ska gå på och sen försöka glömma allt annat och bara fokusera på det…..

M

 

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nerbäddad


Skrev i mitt förra inlägg att jag skulle ta vara på min nyfunna hälsa och träna hårt. Hann med ett kortare distanspass utomhus på 15 km sen var det slut. Min gamla förkylning byttes ut av en influensa. Inte nog med att det suger att vara sjuk hemma och träningsfri. Jag fick även ställa in en sedan länge planerad middag med mina gamla homies. Sociala tillställningar växer inte på träd direkt i mitt liv sedan man blev tvåbarnspappa och träningsfreak. 

Denna gång ska jag mjukstarta lite försiktigare än vad jag gjorde i tisdags. 3*1600 flat out va riktigt idiotiskt nu såhär i efterhand. Lätt annars skylla sina sjukdomar på barnens dagisbaciller men denna gång är det nog enbart mitt eget fel.

Kan ibland inte låta bli att lite bittert tycka att man borde delas in i andra grupper än ålderskategorier när man tävlar som amatör. Singlar utan barn med 40h arbetsvecka borde få kriga i en egen klass så kan vi skol- och dagisföräldrar tävla mot varandra. Kan dagar som denna kännas mer rättvist. Detta vägs dock kraftigt upp av att vi är gladare, mer tacksamma och njuter mer av själva träningen än de som har massvis med tid då den verkligen är en lyxvara i vår tillvaro. Så det kanske är bästa kompromissen trots allt att köra i age-groups….

Nu ska jag dyka ner i pillerskåpet och knarka mig frisk. Tur att man har en pappa som är läkare.

//Mick

 

Nyfunnen hälsa


Att träna eller inte träna med misstänkt virus eller bakterie kvar i systemet är en ständig fråga man måste ställa sig som seriös utövare. Frågar man en läkare får man alltid rådet att inte träna. De sätter alltid säkerheten först vilket självklart är vettigt men inte riktigt praktiskt genomförbart i alla situationer. Skulle man enbart lyssna efter kroppens signaler under vinterhalvåret så skulle man inte få mycket träning gjord.

Jag vill dock verkligen inte råda nån att träna med sjukdom i kroppen, tvärtom är man sjuk eller skadad ska man självklart vila. Det jag försöker säga är att om man är i god fysisk form och känner sin kropps signaler så kan man testa lite försiktigt nån dag efter det att febern har försvunnit och halsen slutat göra ont. Lite irriterade slemhinnor i näsan kan man inte haka upp sig för mycket på. De kan strula veckor efter en rejäl förkylning trots att viruset för länge sedan är borta. 

Med det sagt så testade jag att träna idag för första gången på nästan en vecka. Valde kanske inte den lämpligaste övningen. Men håller man i en löpargrupp med förutbestämd träningsidé så gör man. Huvudpass idag var 3*1600 meter på Bosöns 200 meters bana.
Öppnade den första kontrollerat på 5:31. Med 90 seks vila tänkte jag att det skulle vara lagom med tanke på min hälsa. Den andra flög iväg på 5:21. Lite väl hårt att köra 3:20 fart visade det sig. 90 seks försvann fort och fick kriga på ordentligt på sista för att fixa 5:25. Skyhög puls idag och stumma ben. Men faaaaaan va skönt att vara tillbaka och att jag fixade passet. Igår visste jag inte ens om jag skulle kunna vara med.

Dagens lärdom, ta det varsamt med kroppen när du har skit kvar i kroppen. Måste inte ”vinna” varje träningspass. 

Nu tänker jag i varje fall utnyttja min nya hälsa till att köra skiten ur mig resten av veckan. Detta är dessutom min sista vecka som 33 åring. Snart når jag den mörka åldern 34. 

Farbror Melker 

Sick game plan


Har sedan i onsdags varit sjuk, inte allvarligare än en rejäl förkylning men tillräckligt för att vara träningsfri. Inte så kontstigt att man åker på saker när man ständigt har barn som har gardinsnor hängande i näsan. Tur i oturen hade jag vilovecka så det var inga viktiga nyckelpass som brann upp. Träningsmässigt finns det alltså inget att rapportera men det har ändå hänt en del saker som kommer ha positiv påverkan på året.

Har bokat två träningsläger. Det första är Head Swimcamp i Spanien v.9. Kommer bli minst ett längre simpass om dagen, ett par rejäla cykelpass samt lite löpning. Perfekt sätt att dra igång cykelbenen på. Trainer i all ära men inget slår verkligheten.

Det andra lägret blir i Cannes i mitten av Mars med några likasinnade. Kortare variant ons-sön men siktar ändå på att få till minst 40 kuperade mil i sadeln. Löpning om det finns tid och ork. Inget simmande då jag är en för stor badkruka för att simma i 15 gradigt vatten.

Lär även avsätta lite mer tid senare i vår till att cykla. Delvis här i stockholm men även på mitt land nere i Haverdal som ligger strax norr om Halmstad. Hoppas slipa till det sista under midsommarveckan då jag åter igen ska ner till Cannes en vecka.

Första Triathlontävlingen i år blir Ironman Zurich 15:e juli. Har inga naiva planer att kvala till Hawaii där så målet blir att genomföra en stabil tävling. Har man sen en bra placering på löpningen så kommer jag ju självklart springa tills jag kräks men det är inget jag räknar med. Är helt enkelt fortfarande en för svag simmare & cyklist för att ha rimliga chanser. 

Sen blir det ju självklart även Kalmar fem veckor senare. På hemmaplan känns det lättare att ge 110% av nån anledning. Inga tidsmål än så länge men under 9:30h om jag har en bra dag borde inte vara omöjligt?!

Har till 99% bestämt mig för vilken cykel jag ska köpa för denna och nästkommande säsong. Eftersom jag är ganska lång (190 cm) och tidigare haft stora problem att hitta en bekväm sittställning så blir det en cykel som har många inställningsmöjligheter. 
Valet har fallit på en Trek Speed Concept 9.9. Kanske inte den billigaste cykeln i katalogen men man får det man betalar för… 

Återkommer när hälsan har infunnit sig igen!

Mike

 

10 km 29:50


Bosön, vilket ställe. Vet inte vad det är som gör att det alltid går så fort där ute. Måste vara atmosfären, alla miljontals fotnedsättningar före oss som gjort banorna så snabba. Hoppas inte att 200 meters ovalen är felmätt bara, då skulle mitt självförtroende verkligen få sig en törn?!

På Schemat ikväll stod 12*400 meter. Vi parade ihop oss i jämnstarka par. En av oss startade sedan vilade man medan den andra sprang sin 400:ing. Jag teamade som vanligt ihop med David som just nu är precis lika snabb som jag är.
Vi hade faktiskt ingen aning om vilken fart vi skulle hålla men bestämde oss för att ligga runt 37-38 sek per varv á 200 meter. Det sket sig som vanligt, öppnade med 35+37 på första.
Sen var det bara att bita ihop, att tappa fart ser jag allvarligt på. Mycket nöjd 12 st 400 ingar + en varsinn 200:ing senare. Vi hade kört 10 km på 29:50 tillsammans. Snittet per 400 för mig blev nånstans 71-73 sekunder. Vissa var nere under 70 seks på slutet. 

En mycket kul övning att köra i grupp, kan varmt rekommenderas. Skulle aldrig kört så pass fort eller hårt ensam. Fick 5 km i mycket hög fart i mig utan tappa kontrollen. 

Helt ofattbart att världseliten som kör Olympisk distans ligger i den här farten i 10 km efter ha simmat och cyklat skiten ur sig innan. Vill knappt tänka på det… 

M

 

Sköljpass


Som befarat blev det en blöt konferens. Vi kom dit med goda avsikter och träningskläder i bagen. Men efter timmar av diskussioner och annat så fann jag helt enkelt inte motivationen att ge mig ut i kolmörkret på glashala vägar med dubbfria skor. Dessutom sägs det finnas gott om Vildsvin på Mörkö. Antar att en 60 minuters jogg bland rovdjur och andra märkliga kreatur inte kommer vara det som tar mig upp på pallen i sommar?!
Tyvärr kom gamla Nelker fram på kvällen, han som både dricker, snusar & röker. 
Som tur är släpps han inte ut så ofta längre, värre var det förr. Det var åtminstone kul i lördags. Synd bara att man ska behöva vara sliten i 2-3 dagar nuförtiden.

Gjorde nåt åt saken idag i alla fall. Direkt när barnen hade gott och lagt sig var det dags för lite cykel. 3*15 plus några rusher på slutet. Kände halvvägs in på första kvarten att det inte stämde. Kroppen har inte återhämtat sig ordentligt. Beslöt mig i alla fall att genomlida 2*15 i med dugligt tryck så jag åtminstone får lite blodcirkulation som driver ut alla onda andar. Jag får helt enkelt stå mitt kast….3 brända träningspass är resultatet av en kul middag. Bedrövligt att man måste offra sånt i framtiden för att bli lite snabb.

Nu är jag i behov av en bra nattsömn så morgondagens dubbelpass ger nån effekt. Har en sorts vilovecka denna vecka så inte mycket träning inplanerat. Men morgondagen rymmer trots det ett simpass samt tuffa löpintervaller på Bosön senare på kvällen. 12*400 meter i så pass hög fart att jag inte tappar varken teknik eller kontroll. Ska bli kul att se hur snabbt det kan gå….rapport om det senare.

Jag och min Wingman Henrik Törn missade Ö till Ö anmälan idag, tog knappt 60 minuter för Lemmel & Co att fylla 100 startplatser. Fantastiskt vilken succé det där har blivit.
Tror och hoppas dock att vi kommer få en av reservplatserna. Så var det förra året i alla fall… Ambitionen i år är top 5. Borde vara möjligt tycker jag. 

Adios