Wailing Valkyria

Sömnbrist, det är grejer det. Yngsta dottern har haft en tung period. I alla fall på nätterna. Vaknat vart tredje timme, hostat och snörvlat. Somnat om. Vaknat pigg, tidigt. Den arme fader inte lika pigg. Tre nätter i halvdvala, gör ingen löparstjärna. Tre nätter i halvdvala, och existensen krymper till ett svart hål.

Steg upp på löpbandet i går, trots att kroppen sa neeiii.. Steg av efter 1,2 km. Hjärnan ville inte. Hjärnan ville bara vila. Knallade över till viktavdelningen i stället. Benböj och bänkpress och hantlar hit och dit. Det gick. Rena semestern, jämfört med löpning. Vikter kan man lyfta i sömnen.

I natt drömde jag att jag hörde det här:

Brorsan pingla. Han hade upptäckt något nytt. Rödbetsjuice. En kompis till en kompis hade sörplat rödbetsjuice i en vecka och överträffat sig själv i Berlin marathon. Enligt vissa forskningsresultat ökar rödbetsjuice prestationsförmågan med 16 procent. Enda bieffekten ska vara att man pinkar rött. Kan ju vara kul i julsnö.

Jag vet inte jag. Killarna i filmen Beetlejuice hade kanske hinkat för mycket. De såg i alla fall ut såhär:

Brorsan till höger. Nä, jag bara skoja, han har inte så mycket hår …

Kanske det pris man måste betala för att persa i N.Y …

Om det nu blir något springa. Lite lattjo på rullband i går, och sedan excentriska tåböj, 4×20 med 55 kg på ryggen. Ju mer desto bättre, enligt ny forskningsrapport från Umeå (snart i en RW nära dig). Mycket forskningsrapporter nu. Mänskligheten går på högvarv …

Kändes inte bättre idag. 12 km runt Riddarfjärden, 5x backe 300 meter. Kändes sämre idag. Är det den vägen man ska gå/springa? Rätta vägen, in i smärtan, igenom, och ut, smärtfri?

Efter ett par liter rödbetsjuice spelar det kanske ingen roll? Vad gör väl ont, när man förvandlats till ett troll …

Revelj 06.15. Härligt med små barn. Man slipper sova bort livet.

08.15 började de klättra på väggarna.

Valet mellan lekpark och SATS. Enkelt. Stå på en lekplats och se barnen leka är fruktansvärt tråkigt. Man står där och sjunker långsamt ner genom sandlådan. Kvicksand. Pappa vill inte leka med sand och spade. Pappa har spring i benen. Pappa är egocentrisk.

SATS öppnar 9. Hänger på låset. Milly dyker ner i bollhavet, försvinner helt. Men där kommer hon upp igen. Ser mycket nöjd ut. Max klättrar där man inte ska. Hejdå snälla personalen, åter om 1 tim 30 min.

SATS-barnen. Undrar om de kommer skriva romaner när de blir stora. Nostalgiska återblickar om en uppväxt på gym. Hur solen sakta sänkte sig över bollhavet. Kanske lite statistik i sista kapitlet. Om släktens bästa tider på maran, halvmaran, milen.

Far rusar till rullbandet (bilderbok). Far ämnar fara fram effektivt.

5×2 km i 4 fart. 500 joggvila mellan i 5 fart. 3 km uppvärmning i 5 fart. 1 km nedlöp i 5 fart. Totalt 16 km.

Det var ett tag sedan. Alternativplan var att vika sig efter 3. Man gör ju som man vill. Man är ju en fri människa. Fri att odla sina neuroser. Tvångsföreställningar.

5×2 alltså. Det var lite jobbigt. 2000-ingar är som gummiband som aldrig går av. Man sträcker ut dem, de blir segare och segare, men av går de inte. Bara lite slakare.

Ett bra pass. Mental makover. Sen gick vi och köpte ett ton lördagsgodis. För vidare färd ut i den sägenomspunna Naturen (Gärdet).

Mario Vargas Llosa, från Peru. Brukade springa en runda varje dag. 70+ nu, har kanske taggat ner lite.

Bra författare. Rolig. Snuskig. Machismo. Grym. I den här allt i ett:

Själv då?

Varvade upp inför Peter Englunds tillkännagivande kl. 13.00 på Svenska Akademien, med ett lunchpass Riddarfjärden runt, plus 5xFredhällbacken.

Benen fortfarande lite sega efter 32:an i förrgår, men ont ska med ont fördrivas. Gråväder, blåsigt, lätt duggregn. Optimalt. Svensk höst i original. Kontrasterna ger ljuset.

Bara mjukvara åker till Portugalien och lubbar i shorts i 27 C i oktober. Det ska nypa i skinnet nu. Det ska härdas.

Mantra under backintervallen: Frosten Berövade Esters Astrar Dess Gestalt.

Någon som minns?

Temperaturen börjar stiga på redaktionen. Det kavlas upp ärmar, det flexas med triceps, det utlovas drömtider. Claes har t o m börjat äta lunch. I alla fall en gång. Pastasallad.

– Det ser ju jävligt nyttigt ut det där, sa Claes.

Sen gick han ut och sprang 32 km.

Man känner trycket. New York, New York. Ja va faen, det var bara att gå ut och göra en Åkeson. 4xRiddarfjärden runt, och en sväng runt Fredhäll. 32 km och 18 m, pip, Garmin.

Det blåste styv kuling uppe på Västerbron. 4x styv kuling. Och inte i ryggen. Kan gilla när det blåser. Kom igen vindjävel, jag ska tugga sönder dig!

Men vinden, den bara blåser en ..

Tempo: mellangrått. Snarare depressivt repressivt, än progressivt. Benen rullade på, men inte mycket spring i dom. Sen kväll med jobb dagen innan, natt med usel sömn. But sometimes a man has to do what a man has to do.

Ute 2.35, snitt 4.50. Inga problem käka efteråt. Landstingets personalmatsal. Landstingets personal äter gott och nyttigt. Där lassade man tillbaka lite av landstingsskatten.

Kändisspotting på Norr Mälarstrand. Gösta Ekman på promenad, grå tweedkavaj och gulbruna manchesterbyxor. Originalfärg! Såg ut att gå och grunna på en replik.

– Att löpa eller icke löpa, det är frågan.

32 km, det är ju långt, förjävulen. Årslängsta.

Så, rätt nöjd ändå.