MEST LÄSTA
Allt du behöver veta om ultralöpningens historia
Blogg

Allt du behöver veta om ultralöpningens historia


Från att nästan ha varit en skambelagd företeelse under 1980-talet har intresset för ultralöpning – det vill säga distanser över maraton – exploderat de senaste tio åren. Är du också sugen på att testa dina gränser? Här är allt du behöver veta om ultralöpningens svenska historia och sportens olika grenar och inriktningar.

Ultralopp delas huvudsakligen in i tre kategorier: distanslopp, tidslopp och backyard ultra. Distanslopp har en bestämd sträcka som alltid är längre än ett maraton. Vanliga distanser är 50 kilometer, 100 kilometer och 100 miles, men i dag finns lopp med alla tänkbara distanser – från relativt korta utmaningar till extrema lopp på flera hundra kilometer. Man skiljer även på traillopp och lopp som går på väg eller bana.

I tidslopp är det i stället tiden som är bestämd från början. Löparnas uppgift är att ta sig så långt som möjligt på den tiden. Vanliga format är 24-timmarslopp och 6-dagarslopp på varvbana där deltagarna springer runt under hela tävlingstiden. 

I backyard ultra gäller det för löparna att klara den 6,7 kilometer långa banan så många gånger som möjligt med ny start varje timma. Världsrekordet ligger nu på runt 5 dygn.

Klassiska internationella ultralopp

Runt om i världen finns en lång tradition av klassiska lopp som blivit legendariska. Världens  äldsta är Comrades Marathon i Sydafrika, 89 kilometer som arrangerats sedan 1920.  Spartathlon i Grekland, 246 kilometer asfalt, räknas som ett av de tuffaste ultraloppen. Swiss Alpine Marathon genom alpmiljö i Davos, 78 kilometer är ett av Europas största ultralopp.

UTMB i Alperna går på stigar i bergen, är ungefär 170 kilometer och har 10 000 höjdmeter. Det finns en mängd 100-mileslopp i USA varav de kändaste i är Western States Endurance Run och Leadville Trail 100. Badwater, som är 216 kilometer är ett av de varmaste loppen med temperaturer upp emot 50 grader.

Svensk ultralöpnings start

I Sverige anordnades Lejonbragden i Lund första gången 1984 som det första ultraloppet på väg. Distansen var 100 kilometer och vinnaren, RW-krönikören Rune Larsson, sprang på drygt 7 timmar. Detta lopp brukas sägas ha lagt grunden för svensk ultralöpning.

Men innan dess hade Hälsingeleden arrangerats under tio år, 1976-86. Den var 51 kilometer lång och gick på trail. Om man går ännu längre tillbaka i tiden ordnades ett 82 kilometer långt gång- och löplopp mellan Varberg och Göteborg 8-9 gånger från 1921-1935.

Sedan dess har flera stora svenska ultralopp vuxit fram. Ultravasan, avgörs i augusti på den klassiska Vasaloppssträckan, 90 km. Värda att nämnas är även Black River Run, 100 miles i Västerås, Täby Extreme Challenge, 100 miles i Stockholm (numera Tyresö Extreme Challenge) samt Kullamannen som erbjuder flera ultradistanser i dramatisk terräng och går i november på Kullaberg i Skåne. Österlen Spring Trail är ett populärt lopp i Skåne på 60 kilometer och Uka Pain i Älvdalen är ett väldigt tufft lopp med flera ultradistanser.

Även tidsloppen har fått en stark ställning. I Sverige anordnas sådana lopp bland annat i Förslöv (Viadal), Borås, Skövde, Växjö och Karlstad.

Ultralöpning etableras som friidrottsgren

Sedan 2006 har Svenska Friidrottförbundets Kommitté för Ultradistanslöpning jobbat för att utveckla och främja ultralöpningen i Sverige. Under den perioden har ultralöpning gått från att ha varit en nisch för ett fåtal entusiaster till att bli en etablerad gren inom svensk idrott med allt fler deltagare.

En av våra mest kända ultralöpare är nämnda Rune Larsson som vunnit det mytomspunna Spartathlon tre gånger. Jonas Buud tog sedan svensk ultralöpning till en ny nivå genom ett världsrekord på 100 kilometer 2015. Han har också vunnit Swiss Alpine Marathon åtta gånger och Ultravasan två gånger.

Johan Steene har varit svensk rekordhållare på 48-timmars, 24-timmars samt 6-dagars, Erik Olofsson slog Johan Steenes rekord på 24-timmars 2022 och Tobbe Gyllebring slog Eriks rekord 2023.

Elov Olsson är en av våra bästa ultralöpare på väg. Med flera svenska rekord, SM-guld och internationella topplaceringar har han visat en imponerande bredd och uthållighet. Han har starkt bidragit till att höja nivån på svenska ultralöpning.

Petter Engdahl har etablerat sig som en världsstjärna genom segrar bland annat i Transvulcania, CCC by UTMB, Eiger Ultra Trail och Zugspitx Supertrail.

Svenska världsstjärnor på damsidan

På damsidan är Emelie Forsberg en av sportens stora pionjärer som gjort stora avtryck genom sina världsmästartitlar i Skyrunning och en lång rad segrar världscuptävlingar i traillöpning. Kajsa Berg var Europamästarinna på 100 kilometer och Maria Jansson har nu haft det svenska rekordet i 24-timmars i ett decennium.

I dag är det Tove Alexandersson som dominerar den internationella scenen. Med segrar i några av de riktigt stora och kända tävlingarna, rekordprestationer och en position som världsetta har hon etablerat sig som en av sportens främsta genom tiderna.

Ida Nilsson är en annan löpare som förnyat sin karriär. Efter en tid med framgångar på medeldistans valde hon att satsa på trail och längre distanser där hon snabbt nådde toppen. Bland hennes främsta meriter finns bland annat segrar i Ultravasan, Transvulcania och Swiss Alpine Marathon.

Ultralöpning – inte bara distanser och tider

Ultralöpning handlar ytterst om så mycket mer än bara distanser och tider. Det är en sport där uthållighet, strategi och förmågan att hantera både fysiska och mentala utmaningar till slut avgör vem som står högst på pallen. Men det är även en sport med en enormt stor gemenskap och kärlek till löpning. För vem kan springa flera hundra kilometer utan att känna kärlek till sin sport?

Svensk ultralöpnings främsta ambassadör: Daniel Westergren
Daniel Westergren är ett välkänt och uppskattat ansikte inom svensk ultralöpning, som brinner för att få fler att upptäcka sporten. Nu drömmer han om att skriva en bok om ultralöpningens historia – men ett tufft sjukdomsbesked kom i vägen. Du kan läsa mer om Daniel i Runner’s World #4–2026.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Plantarfasciit? Gör så här!
Blogg

Plantarfasciit? Gör så här!


Plantarfasciit är en diagnos som varje år stoppar många löpare från att springa. Så här säger forskningen om vilka åtgärder som är värda att satsa på – och vilka som inte är det.

Plantarfasciit är ett smärttillstånd i plantarfascian, den tjocka bindvävsstruktur som löper längs fotsulan från hälbenet till tårna. Smärtan sitter oftast – men inte alltid – på insidan av hälens undersida, vid fästet in mot hälbenet. Besvären uppkommer vanligen gradvis och är särskilt tydliga vid de första stegen på morgonen eller när man ska röra på sig efter en stunds vila.

Plantarfascian fungerar som ett stöd för fotens längsgående valv och utsätts för stora krafter vid gång och löpning när foten ska plattas ut och dras ihop i samband med stötupptagning och frånskjut. Om belastningen överstiger vävnadens kapacitet kan smärta uppstå.

Prognosen för plantarfasciit är generellt god, men besvären kan vara långvariga. De flesta förbättras inom 6–12 månader med lämplig behandling och anpassad belastning, även om både snabbare och långsammare förlopp förekommer.

Plantarfasciit/plantarfasciopati går alltså över med tiden. Men det finns flera saker du kan göra för att minska symptomen och för att komma tillbaka med bättre förutsättningar än du hade innan skadan. Två av dessa åtgärder rekommenderar jag alltid: att stretcha vaden och hålfoten och att träna upp fotstyrka. 
Stretcha vaden och hålfoten direkt på morgonen eller efter längre stunder av inaktivitet. Stretching har visat sig vara smärtlindrande framför allt de första månaderna med besvär. Evidensen säger däremot inget om effekterna på mer än tre månaders sikt.

Träna fot- och fotledsstyrka

Författarna till publikationen som denna artikel bygger på rekommenderar också övningar för fot- och fotledsstyrka. Rekommendationen är stark, om än inte lika stark som för stretching. Trots det är styrketräningen enligt min mening en av de viktigaste delarna av rehabiliteringen.

Precis som vid belastningsrelaterade senbesvär handlar rehabiliteringen till stor del om att successivt belasta och stärka vävnaden. Träningen bidrar även till att styrka inte förloras i fot och underben under skadeuppehållet. Detta till skillnad från stretchingen, som framför allt verkar vara symtomlindrande. 
Effekten av att träna fotstyrka verkar vara störst när träningen kombineras med andra insatser. Det saknas fortfarande tydliga råd kring vilken träning som är bäst.

Tejp och fotbäddar

Utöver dessa två åtgärder brukar jag ofta rekommendera två andra också: tejpning och att använda fotbäddar/inlägg. Tejpning används i avlastande och smärtlindrande syfte. Evidensen för kortsiktig smärtlindring är god, men det saknas stöd för att någon särskild tejpningsteknik eller tejptyp är överlägsen.

Det finns också bra vetenskapligt stöd för att inläggssulor som stöttar fotvalvet och/eller ger extra stötdämpning under hälen minskar smärta på både kort (2 veckor) och lång (1 år) sikt. Översikten som denna artikel refererar till poängterar att sulor inte bör användas som ensam behandling.

Det finns ingen konsensus kring vilken sultyp som är bäst och färdiga sulor verkar på gruppnivå ge lika god smärtlindring som individuellt tillverkade fotbäddar. Jag brukar rekommendera att inläggen långsamt och successivt fasas ut efter att smärtfrihet uppnåtts. Som tumregel kan utfasningen få ta mellan halva och samma tid som inläggen har använts.

Manuell behandling

Utöver dessa kan man även komplettera med manuell behandling av mjukdelar och leder. 
Manuell mjukdelsbehandling handlar om att bearbeta triggerpunkter och muskler i fot och vad. Metoden används främst för smärtlindring och kan vara ett viktigt komplement under rehabiliteringen.

Manuell ledbehandling kan användas för att återställa eller bibehålla rörlighet i fot, fotled och underben. Den syftar främst till smärtlindring samt till förbättrad funktion när rörligheten är nedsatt.

Andra typer av behandlingar vid plantarfasciit

Nattskena
Det här är en ortos som används nattetid för att hålla fotleden i ett mer neutralt läge. Kan minska morgonsmärta och rekommenderas främst under de första 1–3 månaderna.

Laserbehandling och dry needling 
Detta rekommenderas inte av författarna till översikten, men kan vara värt att prova om övriga insatser inte ger tillräcklig effekt.

Stötvågsbehandling 
Det finns relativt stark evidens för måttlig smärtlindring av stötvågsbehandling, särskilt vid besvär som varat längre än sex månader.

Ultraljud
Rekommenderas inte då evidensen är otillräcklig.

Kortisoninjektion 
En injektion med kortison kan ge snabb smärtlindring men riskerar att försvaga vävnaden. Bör därför främst övervägas i undantagsfall när andra behandlingar inte haft önskad effekt och besvären är långvariga eller kraftigt påverkar livskvaliteten. 

Glöm inte helheten 
Se över löpteknik, skoval, träningsupplägg samt eventuella styrke- eller rörlighetsbegränsningar i resten av kroppen.

Tips till dig som är terapeut!
Om besvären är väldigt uttalade så kan det hjälpa att med tejpningar, skor eller inlägg minska på hälens eversion och på tårnas (framför allt stortåns) extension i stegavvecklingen.

Andra tänkbara orsaker till smärtan (differentialdiagnoser)

Hälkuddsinsufficiens
Hälens stötdämpande fettkudde har förlorat en del av sin tjocklek eller elasticitet. Ger ofta smärta centralt under hälen.

Stressfraktur på kalkaneus (hälbenet)
En överbelastningsskada som resulterat i små sprickor i hälbenet. Till skillnad från plantarfasciit blir smärtan ofta successivt värre under aktivitet och förbättras inte när man har kommit igång. Bör bedömas av ortoped och gärna med bilddiagnostik. I vissa fall krävs total avlastning med kryckor och/eller ortos.

Triggerpunkter
Smärta under hälen kan ibland vara refererad från triggerpunkter i framför allt vaden eller musklerna under foten.

Nervpåverkan
Flera nerver kan ge upphov till smärta under hälen:

  • Baxters nerv – inklämning av en liten nervgren på insidan av hälen. Besvären liknar ofta plantarfasciit men kan även ge brännande eller stickande smärta. Morgonsmärtan är ofta mindre uttalad.
  • Tarsaltunnelsyndrom – inklämning av nerv bakom den inre fotknölen. Kan ge liknande smärta som plantarfasciit eller Baxters nerv, men ofta även neurologiska symtom i fotsula och tår.
  • Nervpåverkan från ländryggen – kan ibland ge utstrålande smärta till hälen. Ofta förekommer även bensmärta, domningar eller andra sensoriska symtom.

Fakta plantarfasciit
Termen plantarfasciit är egentligen missvisande. Ändelsen -it betyder inflammation, men modern forskning tyder på att tillståndet oftare präglas av överbelastning och degenerativa förändringar. Därför används allt oftare termen plantarfasciopati, som inte säger något om bakomliggande mekanism.

Rehab av plantarfasciit                     

För att få rätt dosering av träning, behandling och belastning bör rehabiliteringen anpassas individuellt. Hur aktiv du kan vara beror bland annat på smärtans intensitet, hur länge besvären funnits och hur foten reagerar på vardags- och träningsbelastningen. Styrketräningen av foten fyller flera syften och därför används olika övningar beroende på syfte.

Här visar jag några exempel på inslag som jag ofta använder i rehabiliteringen.

Vadmuskelstretch 

Gör 1–2 x 30–60 sekunder per sida, både med rakt ben och med lätt böjt knä.

Stretch plantarfascia 

Gör 1–2 x 30–60 sek per sida – även den sida som är smärtfri.

Bollmassage hålfot

Gör 2–4 minuter per sida. Variera mellan långsamma massagerörelser och att stanna på ömma punkter samtidigt som du böjer och sträcker tårna. Undvik att massera direkt på det smärtande området vid hälens fäste.

Fotstyrka

Syftet med kilen på bilden är att tårnas uppåtvinkling gör att plantarfascian spänns upp mer. Pressa gärna tårna lätt ner i kilen. Det gör att du känner arbetet ännu mer i hålfoten. Sikta på att bli trött av 3–5 × 10–20 repetitioner. Använd vikter, ryggsäck eller viktväst vid behov.

Tejpning

Ett tips om du vill tejpa foten en längre period är att använda tejpunderlag eller klisterspray. Detta kan minska risken för irriterad hud och gör att tejpen fäster bättre.

Referens
Thomas A. Koc Jr: Heel Pain – Plantar Fasciitis: Revision 2023. Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy (2023)


Antal kommentarer: 2


Michael

Under vårvintern kom “min” plantar fasciitis smygande. Känningar i början av löppass, som sen gick över. I början på april, small det till, kändes som något som gick sönder, fick linka hem (de sista 4km på rundan). Förra veckan, nästan 5 månader senare var smärtan borta jag kunde springa igen! 5 månader med mycket styrketräning, tejpning och hopp (hopp om att det skulle vara läkt…). Min egen teori att jag drabbades av skadan är en kombo av för mycket långa distanser i kombo med allt för mjuka skor. I maj-juni, när jag provade att belasta foten igen med mycket lugn jogg, så hade jag bytt till nya, “stela” skor (kolfiber), och då gick det gradvis bättre och bättre att belasta – både vid gång och lugn jogg. Och jag har nu fortsatt med den typen av skor för löpning samt bytt promenadskor mot noll-dropp-skor med extra wide framdel. Jag menar inte att “min lösning” passar alla med liknande besvär, men den som vill kan ju alltid prova ett liknande upplägg!


Jimmy Englund

Tack för att du delar med dig.
/ Jimmy



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så ska du agera om en löpare kollapsar
Blogg

Så ska du agera om en löpare kollapsar


Varje år deltar närmare 17 miljoner människor i organiserade motionslopp världen över. Samtidigt visar data att omkring 25 av 1 000 löpare uppsöker sjukvård under eller direkt efter ett lopp. Av dessa beror så många som 59–85 procent på så kallade löparkollapser. Men vad innebär egentligen en löparkollaps – och hur ska man agera om någon kollapsar?  I litteraturen råder viss oenighet kring vad som egentligen avses med löparkollaps. Ursprungligen definierades tillståndet som ett godartat fenomen som uppstår när löparen abrupt avslutar sin aktivitet, till exempel vid målgång. I dessa situationer ansamlas blod i benen eftersom muskelpumpen – det vill säga…

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så lägger du upp träningen inför höstens lopp
Blogg

Så lägger du upp träningen inför höstens lopp


Semestern är över och vi går in i den andra halvan av säsongen. Beroende på vad du har gjort under sommaren finns det lite olika sätt att ta sig an höstsäsongen träningsmässigt. Coach LG Skoog förklarar hur du kan tänka. Nu ska vi ställa om kropp och huvud efter semesterledigheten. Min förhoppning är att du går in i hösten med rak rygg och hyfsad solbränna. Nu är jag bara fundersam över hur du skött dig under semestern. Tillhör du dem som vilar på semestern för att man ska vara ledig och ha det skönt, och tycker att träningen får vänta…

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur kommer man i form igen efter semestern?
Blogg

Hur kommer man i form igen efter semestern?


För att komma igång igen efter semestern kan det krävas en andra grundträningsperiod. Här ger vi dig några tips på hur du kan lägga upp träningen inför höstens alla långlopp.

Ungefär sex veckor innan du vill nå höstens toppform är det dags att dra igång förberedelserna. Avsätt de fyra första veckorna till en progressivt stegrad grundträning, lätta sedan på träningsmängden ordentligt under de två sista veckorna före tävlingen. Då fokuserar du i stället på att spetsa tempoförmågan och att låta kroppen återhämta sig så att den kan tillgodogöra sig hårdkörningen.

Under den inledande fyraveckorsperioden återuppbygger du den uthållighet och grundstyrka som du kanske delvis har förlorat under de lugnare sommarveckorna.

För att hitta höstfomen är det följaktligen fyra olika komponenter som bör prioriteras:

  • Ökad träningsvolym, vilket ger förbättrad uthållighet.
  • Funktionella styrkeövningar som underlättar en effektiv löpteknik och minskar risken för skador.
  • Målinriktad träning för att stärka svaga punkter, vilket ger direkt ökad prestationsförmåga.
  • Träningspass i planerad tävlingsfart som simulerar den kommande tävlingssituationen.

Så här kan du jobba effektivt med dessa fyra faktorer:

1. ÖKAD TRÄNINGSVOLYM

Att träna mer är ett självklart medel för att förbättra sin kondition och styrka. Viktigt är dock att belastningen höjs progressivt under den aktuella fyraveckorsperioden och att du balanserar den ökade träningsvolymen med mer tid för återhämtning.

Efter en semesterperiod är det paradoxalt nog ofta lättare att hitta tid till den vila som behövs eftersom dagarna återgår till mera normala rutiner igen. Stegra inte träningsmängden abrupt från en vecka till en annan. Det ökar nämligen skaderiskerna avsevärt.

Erfarenhetsmässigt är en tioprocentig ökning per vecka något som de flesta kan hantera. För en löpare som normalt brukar springa cirka 50 kilometer i veckan under sommaren kan det se ut så här:

  • Vecka 1: 55 km
  • Vecka 2: 62 km
  • Vecka 3: 68 km
  • Vecka 4: 75 km

Därefter minskas träningen under de två tävlingsförberedande veckorna till 50 respektive 35 kilometer. Observa att det under dessa veckor däremot bör ingå flera löppass i hög fart.

2. GRUNDSTYRKA

Med den stegrade träningsmängden följer också ett ökat behov av styrketräning. Har du problem med att motivera dig till denna typ av träning? Försök att se den som en sorts försäkring mot överbelastningsskador.

Dels ökar styrketräningen hållfastheten i muskler och stödjande vävnad, dels bidrar en starkare kropp till bättre löpteknik och därmed ett mer effektivt rörelsemönster.

Men under denna del av löpsäsongen är det svårt att hitta tiden för att lägga in mer omfattande styrkepass. Sikta därför i stället på att avsätta 10–20 minuter i slutet av tre löppass i veckan, för att stärka till exempel knän och coremuskulatur.

3. FARTLEK

Fartlek är en utmärkt träningsform för att få bättre fart på benen och hitta ett optimalt tävlingstempo, speciellt för den som har ringa erfarenhet av tempoträning. Fartlek går helt enkelt ut på att man under ett och samma träningspass blandar olika löptempon i ett spontant och oregelbundet mönster där man växlar mellan lugn distansfart och snabbare tempoavsnitt.

Mixa fartavsnitt från 1–5 minuter med ett mer normalt distanstempo. Nyttja gärna uppförsbackar till att trycka på lite extra och försök att “rulla” avspänt utför. Låt känsla och humör bestämma tempoavsnitten, men undvik att sänka tempot mellan fartavsnitten till ren joggningfart.

Den stora fördelen med denna träningsform är att den i princip kan genomföras var som helst. Genom sin lösa struktur fungerar den utmärkt under en tuff uppbyggnadsperiod, eftersom känslan (och inte klockan) är det viktigaste styrmedlet.

4. TÄVLINGSSIMULERANDE TRÄNINGSPASS

Efter fyra veckors målinriktad hårdträning är det dags att skörda frukten. Som nämndes i inledningen bör nu träningsmängden märkbart reduceras. Genomför några löppass i planerat tävlingstempo och låt sedan kroppen få möjlighet till återuppbyggnad.

Under de två veckorna närmast en viktig tävling handlar det mest om att ladda batterierna. Våga vila – och lita på att de föregående fyra veckornas träning har gett den rätta effekten.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*