MEST LÄSTA
5 grymma övningar för återuppbyggnad av musklerna!
Blogg

5 grymma övningar för återuppbyggnad av musklerna!


SKRIDSKOSKOÅKAREN – bild, se ovan!

Ställ dig med cirka 90 centimeters mellanrum mellan fötterna, tårna ska peka framåt. Luta överkroppen framåt. Flytta höger fot diagonalt bakom vänster ben och landa på tårna. Håll positionen i en sekund, aktivera sätesmusklerna, skjut ifrån och hoppa till vänster sida, med vänster fot landande diagonalt bakom höger ben. Upprepa rörelsen 15-20 gånger – totalt cirka 30 sekunder. 

 

UTFALL BAKÅT

Ta ett steg tillbaka med höger fot. Sänk höfterna tills vänster lår är parallellt med golvet och höger knä är nära golvet, utan att nudda det. Håll positionen i två sekunder, tryck sedan vänster häl i golvet skjut ifrån med vad- och baklårsmusklerna för att återgå till utgångsläget. Växla ben under en minut (cirka 12 repetitioner per ben).

 

GÅENDE BENBÖJ

Böj knäna, med rak rygg. Knäna ska hamn strax bakom tårna, inte framför dem. Ta fem steg till höger. Stå kvar i den hukande positionen och gör tio armsvingar. Gå fem steg åt vänster och repetera. Upprepa ytterligare en gång i varje riktning i ungefär 45 sekunder.

 

PLANKAN PÅ EN ARM

Inta plankposition. Lyft vänster hand från golvet och sträck ut armen rakt framför dig, samtidigt som du håller resten av kroppen stadig. Stanna i positionen i tio sekunder och ta djupa, lugna andetag. (Bli inte orolig om kroppen skakar lite, det är normalt.) Gå tillbaka till utgångspositionen och upprepa övningen med höger arm. Upprepa tre gånger med varje arm i totalt en minut.

 

BERGSBESTIGAREN

Inta armhävningsposition. Lyft och höger fot, dra knäet mot bröstet innanför armbågen. Återgå sedan till utgångspositionen. Upprepa rörelsen med vänster knä och rör dig så fort du kan; detta är en repetition. Gör repetitionen sju gånger, och därefter sju gånger till men denna gång med benet utanför armbågen. Upprepa i totalt en minut.

  

 

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Petter avslöjar Arena Runs sista zon
Blogg

Petter avslöjar Arena Runs sista zon


HÄNG MED OSS PÅ ARENA RUN – LÄS MER OCH ANMÄL DIG HÄR!

Banan är uppdelad i olika sektioner med hinder. Dessa delar är skapade av ambassadörerna som består av elitlöparen Mustafa Mohamed, crossfit- och Gladiatorerna-stjärnan Björk Odinsdottir, multiatleten Michaela Askergren Fröstad samt artisten Petter Alexis Askergren, som bjuder på den sista tuffa delen av banan. 

– Min zon är ungefär som en intervallsektion, förklarar Petter. Först blir det höga knän över bildäck, därefter ska man hoppa upp på och krypa under stockar, springa upp och ner för en ramp, klättra över bildäck, springa i tjocka madrasser som man hade på gympan i skolan och krypa under bilar. Det blir med andra ord mycket upp och ned. Räkna med att ha hög puls i den här delen.

Efter Petters zon är det bara målgången kvar så det är här de sista krafterna ska gå åt. Det är också hans tips inför tävlingen:

–  Det är viktigt att ha lite krafter kvar till slutet. Eftersom det är svårt att veta hur mycket man kan ta ut sig under loppet är det bättre att börja lite lugnt och istället satsa i slutet.

Så hur tränar man för att klara Arena Runs sista zon?

– Intervallträning är jättebra. Man kan till exempel spurta 100 meter och sedan jogga lätt i 200 meter, upprepa det 6-7 gånger. Intervaller kan läggas in i ett joggingpass, men kan tränas på många olika sätt. Fråga nån på ditt gym eller kolla upp en guide på nätet, hälsar Petter.

HÄR KAN DU KOLLA IN PETTERS DEL AV BANAN!

Arena Run är ett samarrangemang av Askergrens, Blixten & Co, Friends Arena, Runner’s World och Stockholm Marathon.

Följ Arena Run på Facebook eller via Instagram (@arenarunse / #arenarunsthlm) för att ta del av den senaste informationen. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Coltings krönika: Träningsfarsoten
Blogg

Coltings krönika: Träningsfarsoten


Det pratas mycket om någon form av träningshets. Jag har inte själv sett eller noterat sagda hets, men tydligen ska det vara en farsot som svept in över vårt land och drabbat stora delar av befolkningen.

Tydligen är det en farsot som tvingar den drabbade till upprepad motion i olika former, emellanåt på nästintill daglig basis. Jag skriver “tvingar” då tanken på att någon frivilligt skulle vilja motionera så mycket förefaller näst intill osannolikt för belackarna.

Anledningen till att jag själv inte noterat den här träningshetsen måste ju vara att jag själv är drabbad. Jag är medberoende och har blivit miljöskadad.

Som jag tolkat det så är den här farsoten värst för de som bredvid står opåverkade av träningsentusiasmen och betraktar eländet. De drabbas av existentiell ångest över att andra människors livsstil inte överensstämmer med deras egen. Konflikt istället för konsensus.

Om jag förstår de som ivrar emot träningshetsen rätt så är det dåligt att lägga så stort fokus på träning – på kroppen – eftersom något annat därigenom skulle gå förlorat.

Det är mycket underligt för när jag betraktar mina medmänniskor så ser jag betydligt fler som inte rör på sig mer än nödvändigt, än sådana som motionerar flitigt. Visst ser man löpare, cyklister och rullskidåkare här och där – men det är ju knappast någon större trängsel ute i skogen, i elljusspåren eller ens på gymmen.

När jag går och handlar känns det inte heller som om träningshetsen är särskilt utbredd, i alla fall inte om man antar att de som är drabbade av träningshets också är neurotiskt noggranna med maten. I mataffären ser jag däremot berg av onyttigheter och en massa godis som urskillningslöst lassas upp på kassabandet, blandat med diverse halvfabrikat.

Faktum är att de flesta verkar ha ett minst sagt avslappnat förhållande till vad de stoppar i sig. Träningshetsen diskuteras i olika sammanhang men samtidigt kan vi konstatera att antalet överviktiga och diabetes typ 2-drabbade fortsätter att öka, liksom att sjukskrivningar för mental utbrändhet och psykisk ohälsa slår nya rekord.

Det paradoxala är att när jag pratar med träningsmänniskor, som i övrigt har stressiga liv med familjeansvar och fulltecknade agendor, så är det just träningen som är deras ventil. Det är träningen som skapar balans i en vardag som i övrigt kan kännas överväldigande, och i sin tur lätt leder till ohälsa.

När vi i såväl yrkeslivet som på fritiden blir allt mer stillasittande framför datorer, paddor, mobiler och TV-skärmar så är just rörelsen det som den fysiska delen av vårt väsen kräver för att inte krackelera. Jag undrar därför när debatten om “sitta på röven hela tiden-hetsen” ska komma. 

LÄS MER PÅ TEMAT TRÄNING & VÄLMÅENDE: NÄR LÖPNINGEN SPÅRAR UR

LÄS MER PÅ TEMAT TRÄNING & VÄLMÅENDE: SÅ UNDVIKER DU SITTSJUKAN


Antal kommentarer: 2


Martin Ejermark

Hej
Jag gillar det ni skriver och har er app installerad på min telefon. Det är då väldigt irriterande när texten i reportagen inte går att läsa pga bakgrunden är mörk och kontrasten mot texten blir för dålig så det inte går att läsa den. På er webbsida är ju bakgrunden vit varför är den inte det i appen.
Mvh
Martin


Marco

På tal om konstigheter: Varför behöver charkprodukter sockras idag? Druvsocker i allt..
Och extra protein i yoghurt.. (vassle-> löpe? magsaft från kor?! )



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Emilie Gripewall
Blogg

Veckans triathlet: Emilie Gripewall


Namn: Emilie Gripewall
Ålder: 31år
Längd: 180cm
Klubb: Eskilstuna IK Triathlon

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– I grund och botten är jag ryttare. Som junior red jag SM i dressyr och hoppning och efter studenten blev det hästskötarjobb med basen hemma i Sverige i de stora tävlingsstallen; stall Bratt/Fredricson, stall Baryard och stall Schultz. Världen var då min arbetsplats och stora mästerskap och världscuper avlöste varandra. Däremellan hanns det med en del löpträning och styrketräning som komplement till all träning livet som hästskötare innebar. Tyvärr fick det livet ett abrupt slut när gården jag jobbade på en natt på bara några få minuter försvann i en fruktansvärd brand och många hästar blev innebrända. Jag valde då att återgå till ett vanligt “normalt” liv och började istället arbeta inom sjukvården. Lugnt och skönt tyckte de flesta i min omgivning men det hann inte gå mycket mer än ett år innan olyckan åter va framme. Denna gång då ett, i vanliga fall rutinmässigt, moment i vården fick ovanligt oförväntade konsekvenser för mig. En patient vred tag i mig så pass illa att ländryggen i princip gick av. Jag hamnade själv som patient i sängen bredvid och mina ben lydde mig inte längre… Under två års tid avlöste operationerna varandra och långa perioder var jag ordinerad att ligga helt stilla i planläge. All fysisk kondition och styrka jag tidigare flitigt tränat upp var efter en kort tid som bortblåst. Inför den tionde operationen fick jag höra av läkaren att denna operation var det sista chansen att få ryggen bra och som tur var så gick den operationen äntligen som planerat!

Detta var för fem år sedan och efter det började den långa resan tillbaka. För en aktiv tjej som jag så blev det en chock att knappt kunna ta sig upp för de tre trapporna till lägenheten eller när promenaden runt kvarteret med hunden tog en dryg timme. Där och då, på den promenaden visste jag att jag hade två val; lägga mig ner, gråta och ge upp eller ge mig den på att återgå till mitt gamla aktiva liv igen. Hunden såg till att jag kom ut på promenader, hästen hjälpte mig att åter hitta balans i kroppen, återfå kontakt i de tilltufsade nervbanorna samt åter börja bygga upp styrka i bålen. Simningen blev även den en viktig del av rehabiliteringen. Sjukgymnasten såg till att jag åter kom på fötter när jag tagit i för mycket och kroppen gick i baklås. Det var verkligen ingen dans på rosor, snarare på rostaggar men jag gav mig den på att lyckas med fantastisk uppbackning av familj och vänner.

Ett år senare fick en vadslagning mig att hoppa i Vansbros kalla vatten. Nästa utmaning blev tre mils terränglöpning i Lidingöspåret och plötsligt ledde det ena till det andra och jag genomförde en Svensk Klassiker. Efter det väntade en Tjejklassiker vilken avslutades på en tio-i-topp totaltid. Samtidigt fokuserades träningen på nästa stora mål; långdistans-VM i Motala. Att kunna springa över den mållinjen var en stor seger för mig som person. Min kropp bevisade att den klarar mer än många, inklusive mig själv, någonsin trodde var möjligt!

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Roligt nog var det mina vänner som anmälde mig till SM i olympisk när jag fyllde 30, de ville ge mig en utmaning… utmaningen efter det har för dem blivit att hinna med mig i mitt tempo, haha! Jag blev helt fast, och även om det första loppet va en smärre katastrof och jag blev tilldelad en såg när jag sprang i mål för envist kämpande längs banan så visste jag där och då att det va triathlon jag ville satsa på. Så jag fortsatte tävla och tiderna blev bättre och bättre. Jag blev uttagen till långdistans-VM i Motala och bestämde mig för att ta hjälp av en coach vilket resulterade i snabbt förbättrade resultat ute på tävlingsbanorna. Efter VM i Motala väntade helt plötsligt EM i Genève på olympisk- och sprintdistans och efter det VM i Chicago i olympisk, sprint och aquathlon.

Vilken distans satsar du på?
– Till nästa säsong kommer målet vara att få till riktigt bra tider på olympisk distans. Första målet för 2016 blir EM i Lissabon i maj sen får vi se hur resten av säsongen blir. Jag gillar även de lite längre distanserna och kommer köra några halvironman är tanken.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Beror lite på om det är mitt i tävlingssäsongen eller inte… Jag har ovärderlig hjälp av min coach Anna Rosén Rösiö i simningen och i planeringen inför tävling och träning. Anna hjälper mig med allt från passplanering och träning till glada tillrop och mentalt fokus. En vanlig vecka blir det ca 5 pass i bassängen, 3 löppass och 3 cykelpass. Samt daglig coreträning och stretching enligt program från sjukgymnasten. Utöver det ska ju hästen och hunden ha motion, det är tur att det inte är min grej att göra ingenting!

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har haft en lång säsong i år med start i Challenge Playitas i april till VM i Chicago i september så efter det blev det lite nedtrappning med fokus på teknik i framförallt löpning och simning. Jag måste hela tiden lyssna extra noggrant på min kropp. Den reagerar inte alltid som den borde med tanke på min tidigare skada och pushar jag den för hårt utan att den är med på noterna är risken väldigt stor att det blir pannkaka av alltihop. Jag har aldrig tvingats bryta ett lopp, så några rätt i mitt upplägg under säsongen måste jag ha gjort iallafall.

Vilka är dina svagheter?
– En fysisk svaghet är naturligtvis min skada, även om jag in i det sista vägrar erkänna det för mig själv och min omgivning. Jag är svagare i höger sida och det benet gör inte alltid som jag vill, vilket kan bjuda på extra spänning i tillvaron när benet helt plötsligt struntar i att ta ett steg eller snubblar fram, vilket resulterar i fall och blåmärken på knäna. Sen är jag en obotligt grym tidsoptimist…

Vilka är dina styrkor?
– Jag är väldigt strukturerad inför en tävling, tycker inte om onödiga överraskningar och har oftast allt och lite till med mig inför start. Det är nog mina gamla hästskötartakter som sitter i. Jag har även fått höra att jag har ett pannben av granit och det stämmer alldeles säkert! Har jag bestämt mig för något så är det så, på gott och ont. Det finns en anledning att jag har Murphys lag i modifierad variant intatuerad på ryggen…

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Simning, cykling, löpning…
Årets fokus har varit att sätta en bättre teknisk simning och det har jag verkligen lyckats med. Till nästa säsong ligger fokus på bättre löpteknik för att plocka tid där. På cykeln är jag stark och envis. Så nu blir det löpning-simning-cykel under hösten och vintern, förhoppningsvis med goda resultat.

Vad är ditt stora mål nästa år?
– Det finns många men att komma med till EM i Lissabon i maj i toppform är ett första delmål, så mycket kan jag avslöja.

Vad
är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Våga prova och tävla mot dig själv!
  2. Sätt upp rimliga mål och ta hjälp av en coach. Det är lätt att träna ihjäl sig och få bryta lopp på grund av skadekänningar etc och det är ju inte meningen. Det ska vara roligt utan en massa måsten!
  3. Race with a smile! Både på tävling och på träning och var stolt över att du är en triathlet!

Var tycker du det är bäst att träna?
– Utomhus, helt klart! Det är det fina med triathlon att det går att köra den mesta träningen utomhus året runt och det går alltid att träna oavsett tid på dygnet. Alla väder har sin charm även om ett pass i “lagom” temperatur med en fantastisk solnedgång på himlen är oslagbart! Jag vägrar helt enkelt att stänga in mig och skottar hellre snö än lyfter skrot på ett svettigt gym.

Hur många punkor innan du bryter?
– Handen på hjärtat, jag är sämst på att byta punka! Har bara fått en punka och det var på SM i sprint iår och det märkte jag inte förrän jag kom in i T2, då hade jag visst kört sista varvet på platt däck utan att märka något…

Värsta och bästa simning:
– 
Värsta simmarminnet är en obehaglig start när jag hamnade under vattnet och efter det hostade vatten i en vecka. Bästa simmarminnet i år är från Stockholm Triathlon där jag satte en så perfekt simning att jag trodde jag missat en boj eftersom jag var bland de första upp ur vattnet. Det va en riktigt härlig känsla när jag insåg att jag “bara” varit ruggigt snabb!

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Oj, svår fråga, men det blir många! Kring 25-28 tim/v kan jag tänka mig att det blev iår.

Våtdräkt:
– Zoot Z Force 3.0.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Argon 18 E-116.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Nike Flyknit Lunar 3.0.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
– I hyllan finns medaljer från ett Vasalopp, en Tjejvasa, en Vätternrunda, en Tjejvättern, ett Lidingölopp, ett Tjejlidingölopp, två Vansbrosim, ett Tjejvansbro, två Ångalopp, ett SM sprint, två SM olympisk, ett långdistans-VM, ett sprint-EM, ett olympisk-EM, ett sprint-VM, ett olympisk-VM, ett aquathlon-VM…

14 triathlonstarter säsongen 2015- 12 minuters förbättring på sprint, 47 minuters förbättring olympisk.
En Svensk Klassiker
En Tjejklassiker, topp-tio-totaltid 7 tim 15 min

Målsättning:
– Långsiktigt mål: mästerskapspallplats på olympisk distans inom en inte allt för avlägsen framtid… ett rätt kaxigt mål men diamonds are made under pressure!

Foto: Marie Bremberg

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så undviker du sittsjukan
Blogg

Så undviker du sittsjukan


Jag förmodar att du sitter ner när du läser detta. Sitt still en stund till och läs färdigt. Sen tror jag att du tänker dig för lite extra nästa gång du sätter dig ner.

Många som motionerar gör det för att man vet att motion förbättrar hälsan. Det är en viktig drivkraft bakom den rådande löparboomen. Men jag gissar att en majoritet av de som motionerar också sitter flera timmar om dagen. Tyvärr omintetgör sittandet många av motionens hälsoeffekter.

Faktum är att människor som sitter mycket har en ökad risk att utveckla hjärtsjukdomar, leverskador, cancer och typ 2-diabetes, oavsett om de tränar eller inte. Vi springer ifrån sjukdomar – men när vi sitter ner kommer de krypande uppför benen.

I en genomgång av 47 «sittstudier» kunde forskarna se att de som var mest stillasittande drabbades av fler sjukdomar. Under studieperioden var dessutom dödligheten bland dem 24 procent högre än i gruppen som satt minst. Den ökade sjukdomsfrekvensen och dödligheten var tydligast hos de som både satt mycket och tränade lite, men sambandet fanns oavsett fysisk aktivitetsnivå.

Stillasittande i sig är alltså kopplat till dålig hälsa. En märkbar effekt av sittande är en minskad mängd av de enzymer som bidrar till fettförbränningen. I två tidigare studier fann man att enzymaktiviteten hos stillasittande råttor var en tiondel lägre, jämfört med hos råttor som rörde sig. De stillasittande råttorna hade följaktligen också ett lägre upptag av fett i musklerna och tecken på insulinresistens.

Om man står upp aktiveras musklerna naturligt när kroppen förflyttar sig var och varannan minut, vilket ökar enzymaktiviten. När man sitter ner går denna aktivitet på sparlåga, eftersom kroppen klarar sig på små mängder energi.

När energiförbränningen saktar ner har kroppen inget annat val än att bygga upp fettdepåer (en energireserv inför framtiden) av den mat, vars energi egentligen skulle ha drivit kugghjulen i cellernas maskineri. Det tycks som om bromsandet av enzymaktiviteten sker med en viss fördröjning, så att kroppen håller igång aktiviteten i upp till en timme innan den går ner i viloläge för att spara energi.

Om man är stilla somnar alltså enzymerna in och behöver därför knuffas igång lite då och då. Processen liknar algoritmen i en dator som låter datorn gå ner i viloläge om man inte rör tangentbordet på en stund. Om en person har varit stilla i en kvart är det troligt att hen kommer vara stilla en kvart till, tänker både kropp och dator.

Det borde vara enkelt att få folk att sitta mindre, men vanan att sitta på jobbet, på möten och framför teven är djupt rotad – och det finns inget svårare än att ändra än en vana.

För fem år sedan läste jag en studie om att sittande försämrar hälsan och förkortar livet. Från den dagen bestämde jag mig för att alltid stå upp och jobba. På senare tid har allt fler kollegor också börjat arbeta stående. Några står alltid upp, andra står i perioder och resten förstår inte vad vi sysslar med.

Men de som fortfarande sitter blir skymda av oss som står, så en del reser sig upp lite då och då för att se vad som står på. Att jobba stående är ett enkelt sätt att minimera den dagliga sittiden. I början tyckte jag att det var jobbigt, men sen kände jag mig mer alert och redo för handling. Nu kan jag inte tänka mig att sitta på jobbet.

När man ska skapa en ny vana är det viktigt att ta små steg. Höj skrivbordet ett par timmar innan du går hem så får du en stunds stående i slutet av dagen – och på morgonen när du kommer till jobbet.

Sakta men säkert kan du förlänga tiden som du står upp vid skrivbordet. Hemma i TV-soffan kan du ställa dig upp och göra något vettigt i reklampauserna. Om du följer dessa små tips är risken liten att du drabbas av sittsjukan.

LÄS MER PÅ TEMAT TRÄNING & VÄLMÅENDE: NÄR LÖPNINGEN SPÅRAR UR

Här kan du läsa Johans blogg!

JOHAN RENSTRÖM, Härnösand, är löparnörd men också en kunskaps- och vetenskapsnörd som har studerat allt från vetenskapsteori till fysiologi och neurovetenskap. Under vinjetten Hjärnfysikern skriver Johan om vetenskap och hälsa i allmänhet, och om löpning i synnerhet.


Antal kommentarer: 5


Helena

Hur har man lyckats få råttor att sitta still av egen fri vilja?


Jenny

För att inte tala om hur otroligt mycket piggare man blir av att stå också. Så fort man måste sitt ner på jobbet, på nåt möte eller så, är det ju godnatt nästan direkt.


Johan Renström

Förvånar mig inte Helene, de brukar ju kunna få femåringar att sitta stilla också;)


Johan Renström

Ja Jenny, det värsta jag vet på jobbet är möten som drar ut på tiden och man måste sitta av hela tiden.


Lena

Har själv ståbord både i mitt arbetsrum och i mitt klassrum. En balansbräda i arbetsrummet dessutom. Jätteskönt. Men tänk alla elever! Som vi tränar att sitta från och med att de börjar förskolan och hela vägen genom gymnasiet. Trots all forskning som visar på resultaten av detta. Har äntligen fått in tre ståbord till eleverna i klassrummet där jag jobbar. Fler är på väg in i andra klassrum. Äntligen – kämpa på!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*