MEST LÄSTA
Löpare med stil: Knox Robinson
Blogg

Löpare med stil: Knox Robinson


Filmen är en flashfil inbäddad från Amerikanska Runner’s World och kan tyvärr ej visas i alla enheter, exempelvis ipad och iphone.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Höstrusk


Det har blivit lite löpning den gågna veckan. 3 pass totalt. Det är rätt skönt måste jag erkänna. Skönt att springa utan krav på distans eller fart, skönt att vara fräsch både före och efter passen och framförallt skönt att bara låta känslan styra. Som ikväll. 17km i höstrusk och spöregn. Ibland fort, ibland långsamt. Börjar känna mig sugen att sätta igång med träningen på riktigt men tar det nog lite piano den här veckan också. Samtidigt känns det som om varje dag utan snö är en välsignelse så det gäller att passa på. För min del får det gärna vara november-väder resten av vintern. Hellre regn än snö. 

Förärade hufvudstaden med ett besök nu i helgen, för ovanlighetens skull inte för att springa som brukar vara det normala utan den här gången för att se Zlatan & Co på Friends Arena. Det gick ju bra trots en nervös avslutning, Erik hade dock inte tid att hänga efteråt som tidigare.

Glädjen att åka ner för att se landskampen hamnade lite i skymundan efter fredagens terrordåd. Helt plötsligt kändes det inte lika viktigt som innan. Det är svårt att inte bli berörd. Jag tänker på dom två gånger som jag sprungit Paris Marathon. Jag tänker att flera av dåden inträffade väldigt nära platser där jag sprungit, i en stad som känns som “hemma”. Jag tänker också spontant att jag gärna skulle vilja springa Paris igen och hoppas att det inte skrämmer någon från att komma och springa ett av Europas bästa marathonlopp i vår pga rädsla. Jag hoppas att vårens lopp blir en manifestation likt Boston och att alla löpare visar att det som hände i fredags inte skrämmer oss från att komma tillbaka och springa. 

Nu när jag lovat mig själv att dra ner på löpningen ytterligare en vecka tänkte jag försöka hitta lite tid för att styrketräna. Knäböj och marklyft i all ära, men jag tänker spontant på bänkpress och chins. Kanske lite militärpress också för att vässa till axlarna. Börjar känna mig oroväckande tunn. Å andra sidan känns tresiffrigt i bänkpress rätt långt borta just nu så det kanske bara är meningslöst. Men det är i alla fall roligare med bänkpress än musslan och höftlyft. Å andra sidan är det kanske det sistnämnda som gör att jag håller mig hel nästa år. Det får väl bli ytterligare en sommar i vassen nästa år. Vad gör man inte för att hålla sig hel och bli snabbare? Ska nog försöka komma igång med nåt fartpass också den här veckan för att inte tappa fartkänslan helt. Men det får nog bli på band inomhus. Idag när jag sprang längs Bergsgatan i mörkret höll jag på skita på mig, såg ingenting pga mörkret och regnet och helt plötsligt dök en skugga upp från ingenstans och skrämde skiten ur mig. I dom förhållandena går det inte att springa fort.

När det sker nånting hemskt nuförtiden kommer jag alltid att tänka på den här sången, så även den här gången. Den ger mig lugn och hopp i en värld som blir mer och mer obegriplig och svår att förstå sig på…

 


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Tack Björn. Håller med om att Paris marathon är ett riktigt bra arrangemang, gillar framförallt att det inte är så omständigt med allt runt omkring, bara att jogga till start och hoppa in i startfållan. Jag tar ju sällan energi under maror så för mig var det inget problem. För mig räckte det med russin och apelsinklyftorna man fick men jag inser att jag borde lära mig att ta in energi under loppen för att kunna prestera bättre.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

När löpningen spårar ur
Blogg

När löpningen spårar ur


Redan som 14-åring diagnostiserades jag med anorexia. Jag fick behandling och friskförklarades efter ett år. Men jag var inte frisk, jag blev bara allt bättre på att dölja hur lite jag åt. Efter studenten, när mina föräldrar inte längre hade koll på mig, förvärrades sjukdomen och jag hamnade på ett slags behandlingshem.

Där gick jag upp 20 kilo, blev åter friskförklarad och började träna för första gången i mitt liv. I den här vevan fattade jag tycke för diskodans, började tävla och fick ganska snart förtroendet att undervisa på dansskolan. När det blev klart att min danstrupp skulle tävla i EM och VM bestämde jag mig för att bli den mest vältränade i truppen. Jag följde ett strikt kostprogram och började träna fem timmar om dagen – löpning, styrketräning och dans.

Jag fick ont i ryggen men trodde att det berodde på att jag var svag, så därför tränade jag ännu mer. Men i själva verket handlade det om att jag var övertränad. Samma ångest som tidigare hade drivit mig till svält, piskade nu ut mig i löpspåret och fick mig att fixera vid mat som ansågs nyttig. Jag sprang tills jag kände mig nöjd och ångestfri.

När ångesten kom tillbaka efter några timmar gav jag mig ut igen. Det gällde att springa slut på all energi, för kom jag hem efter ett pass och kände mig pigg, då tyckte jag inte att jag förtjänade att äta. Jag sprang minst tre gånger om dagen.

Om jag kände mig som i en bubbla när jag var anorektiker, kände jag mig som ortorektiker nu istället ständigt jagad. Jag sprang och sprang tills jag ramlade ihop och spydde i löpspåret. Något socialt umgänge hade jag inte, livet gick ut på att manipulera min omgivning – att dölja min träningsmängd och det faktum att jag levde på tonfisk i burk.

Under EM i dans kollapsade jag efter att vi hade framfört vår rutin. Efter den här händelsen började människor i min närhet förstå att allt inte stod rätt till. Följden blev att jag stängdes av från jobbet som danslärare. Det knäckte mig totalt. Mitt jobb var mitt liv, min identitet.

När det inte längre fanns någon anledning till att upprätthålla en fasad spårade jag ur totalt. En kväll sprang jag planlöst och oavbrutet i timme efter timme för att jag var så arg, och till slut ramlade jag ihop i ett dike.

Jag blev upphittad av min chef på dansskolan, som hade anat oråd. Han skjutsade mig till psykakuten. Därefter började en lång resa tillbaka. Jag började gå på Ylab i Stockholm, som var först i Sverige med att behandla personer med ortorexi. Där blev jag omhändertagen av en dietist, en psykolog och en personlig tränare.

För att jag skulle få ett sunt förhållande till löpningen lade min PT upp ett intervallprogram. Jag skulle springa i en minut och var sedan tvungen att gå tillbaka samma sträcka. Detta för att jag inte skulle få möjlighet att bara springa på i vanlig ordning. För varje vecka utökades löpsträckan och till slut fick jag springa i ett löpspår. Det viktiga var att det fanns ett start- och ett stoppläge, så att jag inte upprepade gamla mönster och bara svävade i väg.

Idag springer jag fem kilometer två gånger i veckan och styrketränar en gång i veckan. Jag berättar för min man när jag ger mig ut och vilket klockslag jag kommer att vara tillbaka. Dessutom använder jag mig av en löparapp för att hålla koll på mitt löptempo. Min utmaning är nämligen att inte pressa mig för hårt. Nu springer jag hela passet i femminutersfart; det är ett behagligt tempo.

Det är konstigt, i jämförelse med förr så tränar jag knappt någonting, ändå är jag i bättre form än någonsin. I dag orkar jag mer och jag är fri från ångest och fysisk smärta. Men jag vet att jag ständigt måste vara på min vakt så att problematiken inte kommer tillbaka, därför kallar jag mig för “nykter” ortorektiker.

Nu känner jag mig fri, utan krav och måsten när jag springer. Jag behöver inte vänta tills solen har gått ner för att undvika att möta människor jag känner. Och jag behöver inte gömma mig i svarta kläder utan springer gladeligen i neonfärger och med stolt hållning – mitt på ljusa dagen.

Lisa Jisei har skrivit en hel bok om detta viktiga ämne:
Jag är sjuk: om manisk överhälsosamhet – ortorexi. Den kan du köpa här.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Jaga dig snabbare – tricket som funkar!
Blogg

Jaga dig snabbare – tricket som funkar!


Det blir lättare om du tränar med en löpare som är bättre än du, enligt en studie från University of Michigan. Den visar att den upplevda ansträngningsnivån blev något lägre om försökspersonerna fick mäta sig med en något snabbare löpare.

Inget nytt där kanske. Men det intressanta är att det gäller även om löparen inte existerar i verkligheten, utan är en virtuell löpare i en app eller GPS-klocka som du tävlar emot. Sådana digitala motståndare har också en annan fördel, då du själv kan styra hur tufft motstånd de ska ge varefter du själv blir snabbare.

FLER TIPS FÖR ATT BLI SNABBARE:

4 träningsuplägg som gör dig till en snabbare traillöpare

3 intervallupplägg som förbereder dig för tuffa tävlingar

Så tränar du för nytt personbästa på 5 kilometer


Antal kommentarer: 2


Emma

Något tips på en app med virtuell löpare? 🙂


COACH J.S

Till synes och sist måste du ändå anpassa dig till dina för dagen exakta tider du skall hålla för att få bästa utveckling…..att då träna med en bättre löpare kan vara positivt om det läggs upp på rätt sätt.Vid t.ex intervaller kan då den bättre löparen starta några sekunder efter dig……du får då en mer koncentrerad push att hålla dina tider genom att känna dig “jagad” och den bättre löparen får en “hare” att “jaga” efter och får i sin tur lättare att hålla sina exakta tider.Ni får ett positivt utbyte av varandra! 🙂 “Kenyantränaren”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur viktig är säsongsvilan egentligen?
Blogg

Hur viktig är säsongsvilan egentligen?


Läsarfråga: Jag har tränat bra hela året, sprungit några millopp och sprang nu halvmaran på personbästa för någon vecka sedan. Med tanke på att min form är så bra känner jag inte riktigt för att vila nu under lågsäsong, utan skulle hellre träna vidare och satsa på maran nästa år. Tänker jag fel när jag vill köra på direkt utan att vila?
/Martin

Anders Szalkai svarar: Min erfarenhet är att kroppen behöver en lugn period, för att du sen ska kunna ta nästa steg. Både när det gäller att gå från en distans till en annan – som i ditt fall – och när det gäller att utveckla kapaciteten på en viss sträcka.

Så även om du nu vill köra på blir mitt råd att under tre till fem veckor faktiskt lägga in planerad säsongsvila. Vilan behöver inte innebära att du inte tränar alls, men träningen ska vara klart lättare än vad den brukar vara. Du måste verkligen uppleva en skillnad, och det gäller att ha tilltro till vilan och inte “fuska” in extra pass eller träna hårda pass. Kör lätta alternativpass och/eller håll igång löpmusklerna med ett till max två korta lugna löppass i veckan.

Om du har svårt att verkligen springa lugnt på löppassen, kan du någon gång i veckan tillåta dig att lägga in en sekvens på 2-5 minuter med något snabbare löpning i det annars lugna passet. Vad gäller distansen så tycker jag att du ska utgå från hur långt du brukar springa på en vanlig distansrunda och halvera sträckan.

De här löppassen kommer att underhålla dina löpmuskler utan att slita på kroppen. Och även om vilan gör att du tappar något i kondition kommer din kropp sedan att vara så mottaglig för träningen att du på bara någon vecka är tillbaka där du var före vilan. Jag är övertygad om att du bara några veckor senare kommer att vara i bättre form än du var före vilan, och då kan du verkligen jobba vidare mot maran.


Antal kommentarer: 1


COACH J.S

Jag säger tvärtemot!…….Den viktiga tillräckliga vilan skall finnas inbyggd som en egen “träningsfaktor” året runt! Se till att ha minst en dags helvila per vecka året runt. Under “lågsäsong” kan man istället nöja sig med ett kvalitepass istället för normala två per vecka eller t.ex bara köra 1-2 tröskelpass i veckan…….på detta metodiska sätt sker en kontinuerlig utveckling året runt som uppfyller träningslärans krav tillräcklig belastning-tillräcklig vila. “Kenyantränaren”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*