I Karlstad slog Samuel Pihlström svenskt rekord på 1000 meter och i Eugene skrevs historia när Beatrice Chebet blev första kvinna att gå under 14 minuter. På samma gala slog dessutom Faith Kipyegon nytt världsrekord på 1500 meter.
I två år fick Andreas Kramer ha sitt svenska rekord på den något udda distansen 1000 meter. När Samuel Pihlström vann årets första GP- tävling korsade han mållinjen på 2.16,55 och slog det gamla rekordet med en halv sekund.
Rekordet kom efter att Pilen hängt med hararna hela vägen och trots att han stumnade sista varvet kunde han hålla undan både för löparna bakom och den gamla rekordtiden.
Tiden innebar att Pihlström nu är svensk rekordhållare på fem distansen, 1500 meter (inne och ute), en engelsk mil (inne och ute) och så 1000 meter.
Under samma kväll blev även Yolanda Ngarambe bästa svenska på 1500 meter med 4.05,84 och en andraplats. Bakom henne kom Vera Sjöberg in på 4.07,06 och Linn Söderholm på 4.09,37.
I herrloppet vann Jonathan Grahn på 3.40 men mest imponerande var annars 17- årige Sebastian Lörstad som blev sexa på 3.45,05.
Diamond League rullade denna vecka vidare över Atlanten till Eugen och Prefontaine Classic.
Där fortsatte kenyanskan Beatrice Chebet att skriva historia när hon på 5000 metersloppet blev den första kvinnan i historien att gå under 14 minuter.
När hararna gått av tog den dubbla OS- guldmedaljören själv över farthållningen och med en snabb sista 200ing kunde hon gå under drömgränsen. Det här innebär att Chebet nu är världsrekordhållare på både 5000 meter och 10 000 meter.
Galan var dock inte slut där. På 1500 meter sprang hon som en gång i tiden hade världsrekordet på 5000 meter, Faith Kipyegon, och hon var inte vara sämre.
Efter att i förra veckan missat drömgränsen på 4 minuter på en engelsk mil slog Kipyegon nu sitt eget världsrekord på 1500 meter. OS- guldmedaljören korsade mållinjen på 3.48,68 och gick för första gången under 3.49.
Beatrice Chebet under Oslo Diamond League 2023. FOTO: DECA Text & Bild
Även på damernas 3000 meter hinder var det nära ett världsrekord. Burundiern Winfred Yavi kom i mål på 8.45,25, endast en sekund från rekordet.
På männens engelska mil visade nederländaren Niels Laros att han är tillbaka efter sin skadeperiod. Den unge löparen tog hem det stjärnfyllda loppet på 3.45,94.
I vårt grannland i väst, Norge, har det under veckan varit tävlingar på Bislett stadion i Oslo. På 800 meter gick tre svenska män under 1.50 där Benjamin Åberg var bäst med 1.47,71. Efter honom följde hans adept Jonas Magnusson på 1.49,28 och Felix Francois på 1.49,89.
Arvid Öhrn blev bäste svensk på 5000 meter med 14.07. Den andre svensken i det loppet, Oliver Löfqvist, trampade tyvärr snett under loppet och bröt ett ben i foten. Han bröt efter cirka 3000 meter.
Tillbaka i Sverige
På hemmaplan har Strömstadsmilen avgjorts. Där segrade Linn Söderholm i damklassen på 35,22 och Vidar Johansson i herrklassen på 30,13.
Flera ur den svenska löpareliten är under skrivande stund på läger i St Moritz. RW har varit där och bevakat och vill man se inlägg från det finns det på vår instagram under fliken ”St Moritz”. Här finns även en intervju med Andreas Almgren inför Monacos DL och här finns en intervju med Andreas Kramer inför Londons DL.
Precis som många andra av topplöparna i Sverige och Europa laddar Andreas Kramer på den höga höjden i St Moritz. Idag åkte han dock ned på ett pass på lågland i Chiavenna och RW fick följa med honom.
Det var några dagar sedan vi var här senast. Då med en annan Andreas, Andreas Almgren. Under det passet sken solen över den italienska byn, idag är det regntäta moln som börjar skingra på sig först när den andra intervallen är avklarad.
Andreas Kramer har startat säsongen med att vara stabil kring 1.43/1.44. För tillfället har han ett litet tävlingsuppehåll för att fylla på med träning. Idag har han harats av av tränare Per Skoog på cykel.
– Det blev 5 x 300 meter och 5 x 200 meter. Vi började på 40 på 300 ingarna och sen började vi röra oss ned till 37 låga. På 200 ingarna började vi på 24,5 innan vi rullade ned på 23,6 på de sista. Vi körde 90 sekunder vila, vilket var ganska långt, och på det sista hade vi 2 min och 2,5 min, säger Kramer efter passet.
Formen är god
Han har varit på läger i St Moritz under några veckor och formen börjar, enligt honom själv, bli bättre.
– Jag hade nästan velat testa på att tävla nu för det är liksom en uppåtgående trend. Men om två veckor ska jag nog vara redo, då tävlar jag i Londons Diamond League. Då kommer jag direkt från höjd och tävlar dagen efter.
Några dagar efter tävlingen i London drar han till Varberg för Folksam GP- tävlingen. Där blir det dock inte 800 utan den något udda distansen 1000 meter. En distans hade fram tills i torsdags hade svenskt rekord på.
– Där ska jag ta tillbaka rekordet från Pihlström, säger Kramer med glimten i ögat.
Redo för nästa nivå
Förra året stod Kramer för en sänkning av sitt eget svenska rekord med över en sekund. Han gick från 1.44,47 till 1.43,13. Nu väntar nästa drömgränsen, att gå under 1.43.
– Jag känner att 1.42 bör vara inom räckhåll, sen är frågan när. Man ska ha rätt dag vid rätt tillfälle. Men flyter allt på nu framöver så ska det vara möjligt, berättar han och lägger till:
– Målet är såklart VM i Tokyo men innan dess har vi lite spännande lopp, bland annat London Diamond League där det kan gå undan.
Även rätt blygsam värme i kombination med träning kan vara en utmaning. Så här påverkas kroppen av sommarvärmen och solen.
Är det för varmt får vi problem med vätskebalansen och temperaturregleringen – och det blir värre i samband med ansträngning. Dessutom blir vi långsammare. För varje temperaturökning om 5 grader över + 13° C sänks vårt löptempo med mellan 1,5 till 3 procent.
I en studie, publicerad i Medicine & Science in Sports & Exercise, kartlade forskarna årtionden av maratonresultat för elitlöpare och elitmotionärer. De såg då att redan vid temperaturer mellan 10 och 15 grader sprang 2.10-löpare 1–2 minuter långsammare på maran. Och för manliga 3-timmarslöpare innebar en temperatur mellan 10 och 15° C att de sprang 4–8 minuter långsammare.
Positiva effekter av träning i värme
Men att springa i värme är inte bara dåligt för snitthastigheten, det kan också ha positiva effekter för din form på längre sikt. Upp till 80 procent av den energi dina muskler genererar försvinner i form av värme. För att reglera din kroppstemperatur flyttas en större mängd blod till huden ju varmare det är, där det kan kylas ner i och med att din svett dunstar.
Den här processen tar det syrebärande blodet från dina arbetande muskler, vilket har en negativ effekt på din löpkapacitet. Din blodplasmavolym minskar samtidigt eftersom en del av vätskan dunstar i form av svett.
För att motverka detta tillverkar din kropp mer blod – och en ökad blodplasmavolym är positivt för din löpkapacitet på längre sikt. Effekten är märkbar redan efter en veckas träning i värme. När blodvolymen ökar får kroppen mer blod att kyla ner och musklerna får mer syresatt blod att arbeta med. Resultatet: du klarar att jobba hårdare, även i högre temperatur.
Sola dig i glansen
Men det är inte bara värme som kan boosta vår prestationsförmåga. Även exponering för solljus antas ha en positiv effekt, enligt forskning från University of West Scotland. Teorin bakom det är att UV-ljus gör att kväveoxid frisätts i blodet, vilket gör att mer syresatt blod når de arbetande musklerna – och att du orkar löpa hårdare och längre.
Så här påverkas din prestation – grad för grad:
+ 10–15° C
Elitlöpare som gör 2.10 på maran presterar 1–2 minuter sämre tider. Elitmotionärer som springer under 3 timmar på maran springer 4–8 minuter långsammare.
+ 16–20° C
Löpare som springer 10 kilometer på 45 minuter presterar cirka 40 sekunder sämre tider. Elitlöpare gör 1–4 minuter sämre tider på maraton.
+ 21–26° C
Elitlöpare som gör 2.10 på maraton springer cirka 3 minuter långsammare. Elitmotionärer som gör under 3 timmar på maran kan tappa så mycket som 20 minuter på grund av värmen.
+ 27–31° C
Om temperaturen är över +27° C och luftfuktigheten överstiger 70 procent ser man en tydlig nedgång i prestationsförmåga. Om man vill minska den effekten kräver det att man acklimatiserar sig till värmen i god tid före sitt lopp.
+ 32° C eller mer
Är det så här varmt kan det vara klokt att försöka springa tidig morgon eller sent på kvällen. Eller överväg att köra på löpbandet på ett luftkonditionerat gym (det lär inte vara någon kö till löpbanden ändå). Måste du springa ute? Försök att springa där det är mycket skugga. Se också till att ha koll på vätskebalansen och var uppmärksam på tecken på värmeslag.
Det här är värmeslag
När du blir varm så vidgas blodkärlen i huden och blodet leds dit för att kylas ner lättare av den omgivande luften och svetten som dunstar. Men om det är för varmt så klarar kroppen inte av att kyla ned dig. Risken för att drabbas av värmeslag, då kroppstemperaturen stiger till över 40 grader, ökar dessutom om du gör något ansträngande som att idrotta och om det är hög luftfuktighet.
Symtom på värmeslag:
svag i kroppen
huvudvärk
illamående och kräkningar
synstörningar
yrsel och förvirring
irritation
snabb puls
rödflammig, torr hud
Ring genast 112 om du tror att någon i din närhet har värmeslag och är mycket sjuk.
Gör så här om du ska hjälpa en person som har fått värmeslag:
Se till att personen ligger i skuggan eller i ett svalt rum.
Ta av kläder för att minska värmen.
Ge något svalt att dricka om personen är kontaktbar och kan svälja.
Sätt ut fläktar runt personen.
Se till att hålla huden fuktig genom att spreja eller skölja med kallt vatten. Du kan också badda kroppen med en blöt handduk eller svamp. Vattnet bör vara mellan 15 och 18 grader. Vatten som är kallare än 15 grader gör att värmen stannar kvar i huden på grund av att blodkärlen drar ihop sig.
I nya numret av Runner’s World hittar du vår stora raceskoguide. I år har vi bett några av märkenas sponsrade elitlöpare och varumärkesambassadörer att berätta vad de tycker om sina tävlingsskor.
Manne Forssberg gör podden Spring snyggt med Jesus och Manne tillsammans med elitlöparen John ”Jesus” Kingstedt. Manne, som titulerar sig som ”ambitiös nybörjare”, och John är sponsrade av Saucony. Här berättar Manne om sina erfarenheter av Sauconys nyaste tävlingssko Speed 5.
– Min poddkollega John använde den första upplagan av Speed när han gick under 30 minuter på milen för första gången. Det var i ett corona-lopp en kall aprildag 2020 med ett gäng elitlöpare som sprang två varv runt Björnäsvarvet. Jag har själv aldrig tävlat i Speed, men gjort väldigt många bra pass med dem både på tartan, grus och asfalt.
Vad är det bästa med Endorphin Speed 5 för dig?
– Den ger en väldig skjuts i steget, men funkar även på långpass eller distanspass där man vill ”skodopa” sig lite. Det är en sko som inte ställer särskilt höga krav på löparen. Den ger mycket tillbaka oavsett hur man landar eller i vilken fart det går.
Vem skulle du rekommendera den till?
– Speed 5 funkar för alla, från nybörjare till elitlöpare. Och till väldigt många olika typer av pass. Om man är väldigt ambitiös skulle jag rekommendera att man tävlar i Elite 2 eller Pro 4, men för de allra flesta är Speed 5 en väldigt bra tävlingssko också.
Hur är den jämfört med tidigare versioner?
– Jag har sprungit med alla versioner av Speed från den första som släpptes för fem år sedan. Ettan och tvåan var distinkt studsiga, och hyfsat aggressiva. Men för varje version blev de lite mer tama och det blev lite mer fokus på stabilitet och att de skulle funka till allt.
– Nu är känslan mer som den var för fem år sedan. Det är en sko som man absolut kan göra det mesta med, men fokus är på fart. Det är vid snabb löpning som Speed 5 verkligen lever upp.
Hur skulle du beskriva din personliga relation till Endorphin Speed 5?
– Saucony har också återgått till färgställningen Mutant – samma färg som det var på den ursprungliga Speed. Det väcker väldigt varma minnen från alla de pass jag gjorde på Frösåkersvallen och Sätra IP inför ett 10 000-meterslopp sommaren 2020 där jag persade stort. Alltid i Speed förstås.
– Så jag blev både nostalgisk och nästan rörd när jag packade upp mina nya Speed 5 ur kartongen. Och jag fällde en glädjetår när jag gav mig ut på ett fartlekspass i dem.
Att träna löpning på olika platser och på varierande underlag gör dig inte bara till en bättre och mer allround löpare – dina upplevelser blir också fler och större. Så begränsa dig inte. Spring ÖVERALLT i nya Merrell ProMorph.
[ANNONS FRÅN MERRELL] ProMorph är Merrells senaste allroundmodell inom road-to-trail-segmentet – alltså löparskor som presterar lika bra på asfalt som i terrängen. Nyckeln till det är den avancerade yttersulan från Vibram som här kombineras med Merrells nya mellansula FloatPro+. Den är tillverkad i ett premiumskum som kan jämföras med andra superkritiska skummaterial som injicerats med kväve (nitrogen).
FYRA SNABBA OM MERRELL PROMORPH: – Återvunnet material i bland annat skosnören, ovandel och innersula. – Flexspår i mellansulan för bättre markkontakt. – FloatPro+ i mellansulan har låg vikt och ger god dämpning och respons. – Vibram XS Trek Evo-yttersula för en optimal balans mellan grepp och flexibilitet.
Med överlägset grepp, oavsett underlag eller väder, ser Merrell ProMorph till att du alltid har ett säkert och tryggt grepp.
KOMFORT: MELLANSULA I FLOATPRO+
Floatpro + är ett premiumskum som tillverkas med hjälp av en avancerad process. Resultatet är ett mellansulematerial som inte bara bibehåller sina energiåtergivande egenskaper över tid – det erbjuder också god dämpning och låg vikt.
Dess egenskaper utgör en perfekt balans mellan mjuk dämpning och spänstig energiretur – oavsett vilken hastighet du springer i eller hur underlaget ser ut. Du kan växla sömlöst mellan asfalt och trail, från tekniskt och stenigt till mjukt och slätt underlag. Varje steg, från landning till frånskjut, innebär maximal komfort med FloatPro+ under fötterna.
GREPP: YTTERSULA FRÅN VIBRAM
Den särskilt utvecklade road-to-trail-yttersulan från Vibram heter XS Trek Evo. Det är en högpresterande sula med två millimeter höga dobbar och flexspår i flera riktningar, som ger ett oöverträffat grepp på olika typer av underlag oavsett om det är torrt eller blött. Tack vare den kan du tryggt springa ÖVERALLT i olika farter – alltid med total kontroll.
SLITSTYRKA: FÖRSTÄRKT OVANDEL
Ovandelen i flera lager är förstärkt på utsatta ställen för att skydda dina fötter – och för att hålla i det långa loppet. Den är designad för att erbjuda en säker passform och ett tryggt stöd för dina fötter, samtidigt som den lätta och luftiga konstruktionen säkerställer god komfort under långa löppass.
Merrell ProMorph – en sko för alla underlag
Merrell ProMorph gör sig lika bra på vägen som på stigen – och på alla typer av underlag däremellan. Mellansulan i FloatPro+ garanterar hållbar dämpning och den speciellt utvecklade road-to-trail-yttersulan från Vibram anpassar greppet efter underlaget.
Den här unika kombinationen gör att du kan springa var som helst i Merrell ProMorph – ÖVERALLT utan begränsningar.
FAKTA Merrell ProMorph CIRKAPRIS: 1 900 kronor HÄLDROPP: 6 mm (32,5/26,6 mm) VIKT: 200/260 gram (dam/herr) LÄS MER OCH BESTÄLL HÄR: Merrell ProMorph
Europarekordhållaren Andreas Almgren har tagit sig till St Moritz för att ladda inför resten av sommaren. RW följde med honom på ett träningspass inför Monacos Diamond League.
Solen skiner över den blåa banan i Chiavenna, byn som omringas av Alperna. Klockan är strax efter halv tio när Andreas Almgren parkerar och temperaturen har precis passerat 25 grader.
Egentligen är det på höghöjden i St Moritz i Schweiz, någon timme i bil härifrån, han håller till men idag har han åkt ned på låglandet för dagens första pass. Här bor också hans tränare Urban Aruhn under en vecka.
Efter några minuter kommer också Urban till arenan. Almgren värmer upp och Aruhn lånar en av cyklarna som finns till för allmänheten.
Passet startar, 20×400 meter står på programmet och det genomförs utan några problem. Kontrollerat på 61 sekunder/intervall. När Almgren springer går det inte att se om det är första eller 20:e intervallen, han ser lika fräsch ut.
– Tanken var att ligga ungefär i 5000 metersfart så väldigt kontrollerat, säger Almgren efter passet.
Almgren efter 20×400 på italiensk mark. FOTO: Olof Silvander
Fått plats i Monaco
Fredagen den 11:e juli är det dags för nästa tävling, Monacos Diamond League. Kanske den mest prestigefyllda DL- tävlingen som finns.
– Jag skulle säga att formen är ganska god just nu. Jag har tränat rätt hårt här i två veckor så kroppen är ganska trött just nu men det är åtta dagar kvar innan Monaco så träningen kommer lättast mer och mer. Nästa vecka och in mot fredagen kommer det att bli väldigt lugnt och då hoppas jag på en peak i formen.
Det är inte vilka som helst han kommer att ställas mot i Monaco. Tävlingen lockar nästan alltid de bästa i världen på varje gren. På 5000 meter kommer bland annat Yomif Kejelcha, Hagos Gebrhiwet och Dominic Lobalu att springa.
– Jag skulle ändå säga att jag nu börjar närma mig en nivå där det är realistiskt att försöka vinna de loppen jag springer, så det är väl ett mål. Att försöka vinna loppet, berättar Almgren och fortsätter.
– I Stockholm var det mer en tanke på tid men nu så är det mer placering som jag tänker på. Sen brukar det krävas en rätt bra tid för att vinna i Monaco också så det kanske kan bli det också.
Sommaren kan vara ett bra tillfälle att strama upp träningen så att du faktiskt åstadkommer mer än du brukar – och dessutom på kortare tid. Det gäller bara att maximera varje minut och varje kilometer! Här är tre smarta och tidseffektiva strategier för dig som vill springa längre, snabbare och mer regelbundet.
BLI SNABB
Tre relativt hårda löppass i veckan ökar kroppens förmåga att leverera syre till dina muskler. Tänk bara på att ta det lugnt på dina återhämtningsdagar. Det är vilan mellan passen som gör dig stark och snabb.
Korta intervaller
Spring tre minuter i en fart som är något snabbare än din kilometerfart på fem kilometer – eller i ett tempo där du bara kan uttala ett eller ett par ord i taget. Jogga i två minuter och repetera treminutersintervallen tre till sex gånger, med två minuter joggvila mellan varje intervall. Lägg på en intervall eller två för varje vecka.
Långa intervaller
Att träna långa intervaller gör att du orkar springa snabbt under längre tid. Spring en till tre kilometer i din kilometerfart på tio kilometer – eller i en fart som tillåter dig uttala hela fraser. Repetera två till fyra gånger och joggvila tills du återhämtat dig mellan intervallerna.
Snabbdistans
Det här passet ska du springa i 15–25 minuter i stadigt och ganska högt tempo.
ORKA LÄNGRE
Det är fullt möjligt att träna för en halv- eller helmara på bara tre till fyra pass i veckan, så länge din målsättning är att genomföra loppet och inte att sätta personligt rekord. Men du behöver förmodligen snarare 20 veckor än de vanliga 16 för att förbereda dig för ett maraton om du har svårt att träna mer än tre till fyra gånger i veckan.
Spring två pass på 30–45 minuter samt ett långpass i veckan. De återkommande distanspassen bygger styrka och uthållighet och lär din kropp att fortsätta springa även när du börjar få ont om energi. Öka bara inte distansen mer än 10 procent i veckan.
SPRING REGELBUNDET
Om du lyckas löpträna regelbundet i fyra till åtta veckor så har du lagt grunden som behövs för att du ska uppnå din målsättning att bli en bättre och starkare löpare, både när det gäller distans och tempo.
Spring tre gånger i veckan när du har tid, även om det innebär att du springer två dagar i rad. Så lite som 20–30 minuter löpning ökar din muskelstyrka och syreupptagningsförmåga.
Vasaloppets sommarvecka 2025 erbjuder sex olika löplopp 15–16 augusti. Om du ännu inte är anmäld har du fortfarande chansen – anmälan är öppen ända fram till loppstart.
Här är en snabbguide till löploppen under Vasaloppets sommarvecka 2025, dag för dag:
Fredag 15 augusti: FUNKISVASAN (4 km)
Löploppet som vänder sig till personer med någon form av funktionsnedsättning. Starten går kl. 14.00 vid Vasaloppsmålet i centrala Mora. Den fyra kilometer långa banan går längs gång- och cykelvägar på Moraparkens campingområde som omges av lummig grönska och vackra vattendrag och svänger sedan tillbaka till centrala Mora. Cirka en kilometer följer Vasaloppsspåret. Välj ditt eget tempo – gå, spring eller rulla i mål under den ikoniska målportalen i Mora. En upplevelse som välkomnar alla deltagare med öppna armar.
Fredag 15 augusti: TRAILVASAN 10 (10 km)
Ett magiskt kvällslopp med start och mål i Mora. Spring en mil! Trailvasan 10 startar kl. 18.00 vid Vasaloppsmålet i centrala Mora och går på parkvägar utefter Vasaloppsspåret mot Mora skidstadion med fina öppna tallhedar. Vidare ner på stigar genom lummiga lövskogar längs Österdalälven och därefter tillbaka genom centrala Mora. Målgång under den klassiska portalen ”I fäders spår för framtids segrar”.
Lördag 16 augusti: ULTRAVASAN 90 (92 km)
Ultravasan 90 km. Foto: NISSE Schmidt
Spring hela det klassiska Vasaloppet. Upplev den magiska starten av Ultravasan 90 i gryningen kl. 05.00 i Berga by, Sälen. Sträckningen efter start går numera längs Västerdalälven och därefter springer du uppför den klassiska första backen upp mot Vasaloppets högsta punkt. Möt sedan soluppgången på myrarna vid Smågan och fortsätt via alla de klassiska Vasaloppskontrollerna ner mot målet i Mora. Naturupplevelsen med ljusa tallskogar, ringlande vattendrag, upptrampade stigar och pittoreska fäbodmiljöer får du på köpet. Du har 15,5 timmar på dig att nå målet. Banan är förhållandevis lätt, men bjuder på såväl tekniska partier på smala stigar som preparerade spår och grusvägar. Underlaget består av skogsväg, grus, stig och asfalt och den totala stigningen är drygt 800 meter. Loppet är indelat i två klasser: Dam och Herr. I båda klasserna tävlar man om prispengar. De regerande mästarna i Ultravasan 90 från 2024 är Laila Kveli och Olle Meijer.
Lördag 16 augusti: VASASTAFETTEN (92 km)
Folkfest med tio sträckor mellan Sälen och Mora. Dela glädjen med ditt lag i en festlig atmosfär! Vasastafetten är ett terränglopp som arrangerades första gången 1991. 2–10 löpare delar på den klassiska, nio mil långa, Vasaloppssträckan från Sälen till Mora. Den första delsträckan startar vid Vasaloppsstarten i Sälen kl. 09.00 och går via Västerdalälven och den klassiska första backen upp mot Vasaloppets högsta punkt. De tio sträckorna är från 4,5 till 15 kilometer långa.
Lördag 16 augusti ULTRAVASAN 45 (45 km)
Upplev ett ultramaraton på historisk Vasaloppsmark. Ultravasan 45 startar i Oxberg kl. 09.00 och går i kuperad terräng runt den vackra Oxbergssjön via genuina fäbodmiljöer, genom löv- och barrskog innan det tar dig tillbaka till Vasaloppsarenan igen och passerar de klassiska Vasaloppskontrollerna Oxberg, Hökberg och Eldris. Upplev Vasaloppsstämningen i din egen takt: gå, lunka eller löp – du har 11,5 timmar på dig. Ultravasan 45 går till största delen på skogsväg eller Vasaloppsspår. Loppet har en dam- och herrklass. I båda klasserna tävlar man om prispengar. 2024 vann Jesper Lundberg och Malin Starfelt.
Lördag 16 augusti TRAILVASAN 30 (30 km)
Utmana dig själv med 30 kilometer löpning i fäders spår. Trailvasan 30 – lika långt som Lidingöloppet – startar i Oxberg kl. 11.30. De 30 kilometerna ner till målet i Mora går genom fäbodmiljöer och granskog via de klassiska Vasaloppskontrollerna i Oxberg, Hökberg och Eldris. Underlaget är mestadels skogsvägar och Vasaloppsspår. Gå, lunka, löp – du har nio timmar på dig att nå målet. Precis som i Ultravasan 90 och Ultravasan 45 finns en dam- och herrklass. Regerande mästare är Andrew Davies och Lovisa Modig.
New Balance FuelCell Rebel v5 är skon som får dig ut genom dörren. En träningssko konstruerad för att både se snabb ut – och kännas snabb. Att den är löjligt lätt hjälper förstås till. Här är allt du behöver veta om nya Rebel v5.
[ANNONS FRÅN NEW BALANCE] Namnet är förstås ingen slump. FuelCell Rebel v5 från New Balance är utvecklad för att förändra din syn på hur en träningssko för löpning kan se ut och kännas.
TRE SNABBA OM NEW BALANCE FUELCELL REBEL V5: – PEBA- och EVA-baserat FuelCell-skum ger ännu bättre driv i steget. – FantomFit-ovandel ger ultralätt stöd och skön komfort. – Bredare och högre mellansula än på föregångaren.
Den låga vikten och responsiva löpkänslan kan vi tacka den PEBA- och EVA-baserade FuelCell-mellansulan för. Den nya ovandelen har FantomFit-passform och fantastisk andningsförmåga – samtidigt som den ger tryggt stöd för foten under hela steget.
400 meters talangen Quincy Wilson i New Balance FuelCell Rebel V5
Släng in mängder med skön dämpning och en iögonfallande design – då har du nya Rebel v5. En träningssko som klarar långa, dagliga löppass lika bra som snabba intervaller och ett och annat lopp – Rebel v5 skäms inte för sig i något sammanhang.
– Vi har gjort flera smarta finjusteringar för att förbättra geometrin på mellansulan, så att du blir kvickare i steget utan att komforten påverkas, säger Andrew Nyssen, designchef för Performance Running på New Balance.
Lätt och komfortabel mellansula
FuelCell-mellansulan består av en mix av PEBA- och EVA-skum. Resultatet är en studsig, responsiv löpkänsla i en sko som verkligen svarar vid varje steg. Tack vare att mellansulan både breddats och höjts i denna femte version av Rebel ger FuelCell-teknologin nu en ännu mer dynamisk löpupplevelse – oavsett vilket tempo du håller.
Den lätta och luftiga mesh-ovandelen i FantomFit har kompletterats med en stängd plös för att ge ännu bättre stöd och mer komfort under hela stegcykeln.
New Balance FuelCell Rebel v5 är en sko som lockar till löpning. Den djärva designen och de innovativa tekniska lösningarna gör att den verkligen utmärker sig i mängden. Rebel v5 är inte bara ovanligt flexibel och lätt – den har också en mellansula som ger tillbaka mycket energi samtidigt som den erbjuder komfort och stabilitet.
– Vår målsättning under designprocessen var att skapa en sko som är lika snabb som den ser ut. Resultatet är att FuelCell Rebel v5 inte bara har ett dynamiskt utseende – det är en löparsko som också förhöjer din löpupplevelse, säger Andrew Nyssen.
FAKTA NEW BALANCE FuelCell Rebel v5 CIRKAPRIS: 1 900 kronor HÄLDROPP: 6 mm (35/29 mm) VIKT: 180/227 gram (dam/herr) LÄS MER OCH BESTÄLL HÄR!
Det är inte alltid lätt att få till träningen under semestern – trots att man är ledig. Här är coach LG Skoogs bästa tips på hur du lyckas med det.
Mitt bästa tips är att träna tidigt på morgonen – innan övriga familjen har kommit igång. Jag brukade springa ett distanspass eller en lätt tröskel på 45–60 minuter och sedan avsluta med lite styrke- och rörlighetsträning på altanen.
Sedan åt jag frukost med familjen och styrde upp resten av dagen. Ofta blev det en tur till en närliggande badplats med medhavd matsäck. När vi var klara med badandet kunde min fru springa hem medan jag tog hand om packningen. Vill inte ditt sällskap springa hem finns det kanske utrymme för ytterligare ett pass för dig?
Om du är på semester på ett nytt ställe är det perfekt att köra en morgonjogg som en rekognoseringstur. Du lär dig hitta till platser ni kan besöka under dagen.
Är du riktigt driven så har du kollat upp att det går ett roligt lopp medan ni är där. Då kan ni testa banan under veckan – och springa loppet som avslutning.
Vattenlöpning är ett skonsamt och svalkande alternativ till löpning – perfekt att testa en varm sommardag. Här är fyra tips på hur du kan lägga upp effektiva vattenlöpningspass!
1. Kom igång
Sätt på dig våtvästen och testa ditt löpsteg där vattnet inte är djupare än att dina fötter kan snudda vid botten; det hjälper dig att få till en bra, upprätt hållning. När du känner att du har fått in rörelsetekniken springer du vidare mot djupare vatten.
Spring nu i fem minuter, vila i fem och repetera övningen två till fyra gånger. Vid varje träningstillfälle minskar du successivt på vilopauserna och ökar längden på löpsekvenserna tills du klarar att vattenlöpa 30 minuter i ett sträck.
2. Öka intensiteten
Börja med en lätt ansträngningsnivå – inget flämtande och flåsande. Efter några träningstillfällen kan du gradvis snabba på stegen så att din andhämtning motsvarar den du brukar ha när du springer i medelhögt tempo på land.
3. Kör några intervaller
Spring en bestämd sträcka eller en bassänglängd, vila i 20–30 sekunder och spring sedan en längd till, något snabbare. Vila nu i en minut och spring två längder i lätt tempo. Vila i en minut och avsluta med två till fyra längder i snabbt tempo. Ta så långa vilopauser du behöver efter varje snabb längd.
4. Träna som på land
När du springer långdistans i vattnet springer du helt enkelt lika länge som du brukar göra på land. Om du vill köra tempoträning, till exempel intervaller eller fartlek, kortar du precis som på land ner steget och ökar stegfrekvensen. Längden på löpsekvenserna och vilopauserna ska motsvara de du har när du springer på land.
Ska man verkligen plåga sig genom 21 kilometer i Kalmar när man lika gärna kan ligga i en solstol på Öland? När hälsenan gnisslar, kroppen rostar och toakön slingrar som en orm? Läs RW’s Kenneth Gysings personlig betraktelse från Veteran-SM som börjar på stranden och slutar i målfållan – med både självdistans och löparglädje i bagaget.
Kan man börja en rapport från Veteran–SM i Kalmar, 21 K, med en tillbakablick på en morgonsimning vid Böda strand (Ölands Riviera)? Jag provar, det ena har i viss mån med det andra att göra – det är ju så, allting i livet hänger ihop.
Jag var anmäld men hade tänkt att hoppa över VSM halvmara, med en form lika rostig som min gamla VW Passat från 2006, den jag hade kört ner med från huvudstaden för några veckor på Öland, var jag i val och kval. Lättjan hade börjat angripa mig, som rosten bilen. Rosten på bilen var förvisso bortslipad, den återkommer varje halvår, då slipar bort den och sprejar på hårdlack, i nästan samma nyans som bilens färg, har inte hittat någon hårdlack i exakt samma nyans – och min kära gamla Passat är med andra ord inte särskilt stöldbegärlig – kroppslig rost slipas dock inte bort lika lätt. Och hårdlack på en hälsena som varit halvseg sedan ett halvår – det har min naprapat bestämt avrått ifrån.
Sista tävlingen var 800 meter på Veteran–VM i Göteborg i augusti förra året, nu var hälsenan så mycket bättre, men lite kunde det gnissla i senskenan (min naprapat förklarade att det var dåligt glid för senan i senskenan av olika anledningar, senskena var ett nytt ord för mig, såg framför mig en sena som skenade iväg – men inte mer om det nu, inte låta tankarna skena iväg) – och ibland kunde kraften liksom fara ur foten vid enstaka steg, och det är lite läskigt. Men på det hela taget, jag kunde kuta hyfsat igen, Löparguden ske pris!
Och nu gick ju VSM i Kalmar och jag var på Öland och jag såg en mening i det där, löpargudarna hade en plan, ut med Gysing på banan igen. Men så några dagar innan vacklade jag i beslutet, förfärande bekvämt tillbakalutad i en solstol på midsommarafton, en Baden Baden inköpt på Dollarstore, mycket prisvärd, med fötterna i horisontlinje med näsan, solen gassade som den ska på Solen och Vindarnas ö, och vinden fläktade i en perfekt bris för att jag inte skulle bli överstekt – och varför ska en gammal man plåga sig egentligen?
Så tänkte jag, men några dagar senare började det att regna, och Baden Baden stod blöt och övergiven på gräsmattan. Med två dagar till start dök solen fram igen, och jag kom till beslut. Jag skulle springa, och peppa kropp och hjärna med en liten simtur (vila benen), jag skulle ta mig till Lyckesand, en av världens vackraste platser (en del av Böda strand, men utan stranddisco, jetskis och annat buller) dra på mig våtdräkten och hoppa i havet.
Jag tog mig till Lyckesand en tidig morgon med solen på vacker uppgång men en halvmeter ut i havet for plötsligt förbjudna tankar i huvudet, klimatkrisen måste ha en kris, för hur i hela h–lv–tet kan havet vara så här kallt när det nästan är juli. Morgonen var annars magisk, vattnet likt en spegel och solen strålade, och stranden nästan tom på folk, men bara nästan. De som fanns där tittade intresserat på mannen i våtdräkt som stod alldeles ensam en bit ut i havet, ingen annan doppade ens en tå i vattnet. Att vända tillbaka till stranden efter att ha krånglat på sig våtdräkten inför strandens alla intresserade blickar, fanns inte på kartan, fåfängan lämnar icke kroppen förrän man dör (inbillar jag mig). Det var bara att ta sig vatten över huvudet, sträcka ut i det vida blå med hopp om att inte omedelbart frysa ihjäl – lungorna drog chockade ihop sig till miniformat, fötter och händer domnade bort och jag tänkte att klarar jag det här så ska jag nog klara fint att plåga mig i plusgrader genom 21 K i Kalmar.
Det är nu också så med simning i kallt vatten, efter ett tag slutar man frysa, allting domnar bort och kroppen flyter fram i ett tillstånd som kan kallas kallsinnat (!) meditativt. Därunder ytan följer blicken en sandbotten veckad i sublima vågformationer, stilfullt som bara havet kan (inget hafsverk), små fiskar i stim far fram och åter och kylan gör vattnet klart. Efter en halvtimme kravlade jag mig upp på stranden, vig som en fryst fiskpinne, men mycket nöjd med mig själv. Klarar man sådant här klarar man allt, tänkte jag. Bara ta det kallt i Kalmar. Löp och njut, du har ingenting att förlora. Det är vägen som är målet – och självbedrägeri inte straffbart enligt lag. Men pallen (utifallen), knappast trolig. Därtill alltför senfärdig. Nå, den som kutar får se!
Kalmar
Ju äldre man blir desto mer lik blir man sina föräldrar, sägs det. Själv tycks jag brås mest på min kära moder, numera på plats i himlen (hoppas jag i alla fall, hon var kanske inte alltid en ängel när hon var i livet enligt Sankte Pers regelverk, men snäll och med ett gott hjärta). Moder min hade en tendens att alltid komma för tidigt till familjära arrangemang, till exempel Julafton. Bäst man stod där knappt uppstigen, med risgrynsgröten kokande på spisen och knappt skjortan på (och än mindre byxorna) så ringde det på dörren, ”Hej, jag kommer kanske lite tidigt?”
Nu är jag själv på väg i bilen till Kalmar från sommarvistet på norra Öland , det är drygt fem mil till startplatsen, och det är tre timmar kvar till start. Jag kommer definitivt inte vara försen, men som det är okänt land – hur är det med parkeringsplatser? Kommer det bli broöppning (det är aldrig broöppning på Ölandsbron, men ändå, det var ju någon stor båt nyss som körde in i en bro i Amerika så att bron störtade samman), och mycket annat kan ju hända på vägen. Tänk om Google Maps brakar samman, hur ska jag hitta fram då? Med andra ord, alltmera Mamma, och det är som det är, Äldre människor blir allt oroligare med åren! Men OM jag kommer dit i tidigaste laget så har jag förberett mig väl, fällt ner baksätet i bilen och blåst upp ett liggunderlag, och vips har min gamla herrgårdsvagn (om det ordet fortfarande är brukbart?) förvandlats till husbil.
Ingen bro brakar samman och Google Maps fungerar perfekt, en vänlig kvinnlig AI–röst lotsar mig hit och dit och ända fram och när jag fått nummerlappen i min hand är det drygt två timmar kvar till start. Jag tycker mig kunna se hur kära mor ger tummen upp från himlen (hon kom in i alla fall), eller så är det bara en hallucination av ren löparnervositet. Hur ska detta gå?
Jag bestämmer mig för en liten lur. Upp med bakluckan, in i bilen och sträck ut över liggunderlaget. En flip–flopp mellan luckan och låset så den inte slår igen helt, och lite syre kommer in, och alarmet inställt på Iphonen för att vakna en timme innan start. Det är riktigt mysigt därinne och jag tänker att det kanske är så här man ska resa i framtiden, sova i bilen på ett liggunderlag, det är ju också en passande budget för en till hälften pensionerad kulturarbetare (löpning är kultur, men författar ju också en och annan bokstav om litteratur). Taklampan i bilen lyser vänligt i taket där ovan liggunderlaget – och H–LV–TE – den lyser ju –BATTERIET!!
Upp med luckan, ut på asfalten, in i förarsätet, ned med vindrutan några centimeter (för luft som inte slukar el), in i bilen igen och igen med luckan och lampan slocknar. Ett urladdat batteri efter 21 K, vilken rysare. Men nu är allt gott och väl och John Blund hälsar på en stund.
Toalettkö
Jag vaknar till och nu är det dags, en timme till start och iväg till omklädningsrummet i Malkars träningscenter. Det är en alldeles underbar plats för de som älskar träning, med ett väldigt gym och det ena med det andra, men toaletter i herrarnas omklädningsrum har de snålat en smula på. Där finns bara två och det börjar redan bli trångt i omklädningsrummet av tillströmmande löpare, det luktar svett och liniment kryddat med aningens ångest. Jag kastar mig snabbt in i toakön det första jag gör, den ringlar som en orm mellan bänkar och skåp för kläder. Jag är ändå tidigt ute, och än en gång kan jag känna hur mamma ger tuppen upp från himlen (”det där gjorde du skitbra, min son”).
Men det tar tid ändå, och det finns anledning att begrunda människors toalettvanor. För att travestera Astrid Lindgrens rumpnissar, ”Voffor gör di på detta viset?”, alltså, Vad gööör folk inne på toaletterna? Hur kan somliga ta så lång tid på sig? Är det tävlingsnervositet i kombination med kompakt förstoppning, eller bara ett av de vanliga samtidsfenomenen – nummer två i kombination med mobilsurfande som upphör först när benen börjar somna (här talar personlig erfarenhet, men löparguden förbjude på en toa innan tävlingsstartstart), toakön sniglar sig oerhört långsamt fram, löparma längst bak börjar se traumatiskt ångestridna ut. Kommer de hinna fram till toan innan start?
START
Det drar ihop sig, fem minuter kvar till start. Jag skymtar vinexperten Alf Tumble och löparprofilen Sanna Heed i startfållan, de har ett projekt på gång, ”RUN, WINE & DINE”, en kombination av mat, vin och löpning, en helhetsupplevelse av livets goda, som låter ljuvligt lovande.
Själv drack jag dock inte vin till maten dagen innan loppet, däremot fick jag i mig en hel flaska rödbetsjos. Rödbetsjos ska ju drickas med måtta, såsom vin, men jag hade alldeles glömt bort hur jag brukade ladda för längre lopp tidigare i livet, fram till dagen innan, och fick bråttom. In på ICA. ”Finns det rödbetsjos?” Det fanns det.
Morgonen efter hade jag alldeles glömt bort josen, man minns ju allt mindre ju äldre man blir, och när jag pinkade en stråle klart skimrande rött tänkte jag att ”jaha nu är det kört”, njurarna har pajat precis idag nu när jag ska iväg och springa lopp. Så jäkla typiskt. Men så, pang på rödbetan, minnet återvände, och läppar undslapp sig en suck av lättnad. ”Jeesus, det är ju jooosen!” Loppet skulle bli av – och än fanns tid att leva , med fungerande njurar.
Loppet
Jaha, nu ska man springa igen då. Hej och hå, vad jobbigt det ska bli. Kul också, i alla fall efter målgång, om man nu kommer i mål? Det är klart att du kommer i mål, inga negativa tankar nu. Men hur ska det gå då? Du har ju sett den fallande kurvan. Stockholm halvmaraton för några år sedan (ganska många måste erkännas, ack ljuva M45), 1.24. Stockholm halvmaraton för två år sedan, 1.35. Året därpå, 1.40. Vilket ras, åren gnager benen vita. Ska det bli 1.45 i år?
Lite orättvist är det också, alla dessa ung–gubbar som just kvalat in i M65, knappt torra bakom öronen. Här blir man ju M68 i september, men någon sådan specifik åldersgrupp finns ju inte – ett förfärande utslag av åldersdiskriminering. Här hänger man mellan tvenne åldersklasser, det är nästan så man börjar länga till klass M70. Fast bara nästan, och inga negativa tankar nu, löp i nuet. Det är folkfest och foten har blivit bättre efter ett halvt års elände. Löp och njut. Tut, tut!
Startskott
Starten går och hjärnan koordinerar kroppens alla delar. Benen, check, jodå för all del, det knallar och går, men det spritter inte direkt. Det var i och för sig länge sedan benen gjorde det, men framåt rör det sig. Tomas Di Levas gamla låt, ”Vem ska man tro på, tro på?” dyker upp i huvudet, här omvandlad till, ”Vem ska man ta rygg på, ta rygg på?”. En man i blå T–shirt med texten ”Sveriges riksdag” på ryggen tuffar på i ett trivsamt tempo, bred ryggtavla har han också, kan bli fint vindskydd. Ett bra parti, om man säger så, löpning är ju också att betrakta som partipolitiskt obundet, här kan man följa vilken folkvald som helst utan skam. Inte för att det blåser så mycket, men lite baksug kan det kanske bli, som med racerbilarna i Formel 1. Inga jämförelser i övrigt, dock.
Benen håller fint fram till fem kilometer, sedan börjar det nypa i låren. Aj, aj, redan, men försök hålla steget fram till milen i alla fall, sedan får det gå som det går. Passerar milen på 45.30, men nu börjar låren bli missmodiga. Lungorna ok, pulsen tickar på utan att topplocket är på väg att gå, men låren, låren, hur kunde det bli så här? Kommer osökt tänka på poeten Robert Bly, hjärnan skaldar, ”Bly i låren/ kom med åren/ till marken slår ´en”. Nja, det var nu inte riktigt Bly, men han har i alla fall skrivit en bok med titeln ”Järn–Hans”. Den tar jag till mig i steget, ”Järn–Gysing”. Jag biter ihop, jag tuffar på, jag krigar mig in på 1.38.44 och tänker att fallet på fem minuter per år är (åtminstone tillfälligt) bruten. Jag pallade inte en pallplats, men fyra är ju i alla fall fyra.
Sedan hem till gården igen, där brorsa och annan släkt, har fyrat på grillen för att fyra (!). Med ett bättre vin Alf Tumble Style!
Tack Kalmar och Högby IF, för en riktigt löparfest! Det enda som saknades var en bajamaja – eller två!
TOPP 3 KALMAR MALKERS 21K Män 21.1km 1. Andreas Davidsson Högby IF 1:07:31 2. Tony Hatefnejad Hälle IF 1:12:33 3. Yury Leonenko Finspångs AIK 1:14:15 . Kvinnor 21.1km 1. Beatrice Lejnegård Oskarshamn RC 1:20:56 2. Jenny Mårtensson Vegan Runners IK 1:21:25 3. Camilla Lindholm Borg IS Göta 1:22:16
