1. Eftertanke
De flesta nybörjare blir inget annat än söndagsjoggare,
eftersom de aldrig tänkt igenom sin situation. Den som tänker till har helt andra förutsättningar att
göra löpningen till en vana, och därmed mycket större chanser
att nå drömkondisen. Några minuters eftertanke kan vara helt
avgörande för hela ditt löparliv.
2. Realism
Börja med att se sanningen i vitögat: Man blir inte en god löpare genom att träna
tnågra enstaka gånger, utan genom att träna långsiktigt
och konsekvent. En gång i veckan ger nämligen ingen långsiktig
träningseffekt alls. För att bli duktig måste du träna tre gånger
per vecka, månad efter månad. Och att komma någon vart brukar
ta upp emot ett halvår.
Men när du väl insett detta behöver du inte bli besviken på att
löpningen inte tar skruv så fort som du kanske helst skulle vilja. Du
behöver inte lägga upp någon grandios plan som kullkastas av att
du inte får resultat. Resultaten kommer, bara du har tålamod.
3. Motivation
Motivationen är det som driver dig framåt vecka för vecka. Om
du springer av fel skäl gnager tvivlen i bakhuvudet, vilket kommer
att hindra dig. Livet är kort och stort och det finns massor av andra
saker du kan göra utom att springa. Spring inte för andra skull.
Spring för din egen skull.
Bra motivation är att springa för att det är skönt, eller för
hälsans skull.
4. Personlighet
VilKen sorts löpare är du? Det avgör hur du ska se
på din träning. Skriv ner vad du innerst inne gillar med löpning. Du kanske tycker att det är ett onödigt påpekande, och att du
vet vad du gillar. Fel. Många tränar på något sätt som de fått för
sig att man ska.
En del gillar att lufsa runt, ta djupa andetag i frisk natur, komma
i fas med sig själv. En sån person ska träna ofta men ganska lätt,
springa olika rundor och läsa på om fartlek.
Andra ser löpningen
som en utmaning och har målet att kapa sekunder på sin bästa
tid. Sådana personer ska rikta in sig på att träna som ett proffs med
pulsklocka, intervallträning och allt.
Det som funkar för den ena blir dödande tråkigt för den andra.
Poängen är: var sann mot dig själv, träna som just du helst vill.
Kanske kommer resultaten en liten smula långsammare för
myslöparen, men lugn, de kommer.
5. Träningsdagbok + Lopp
Oavsett om du är myslöpare eller tävlingsinriktad behöver du
en träningsdagbok. För tävlingslöpare är saken självklar. Han eller
hon vill ju ha koll på varenda sekund. För myslöparen känns det
kanske onödigt, han eller hon antecknar ändå inga tider.Men all
erfarenhet visar att träningsdagboken hjälper till att motivera alla sorters löpare. Att få skriva ner att du sprungit i dag igen ger en
liten men betydelsefull kick.
Dessutom undviker du ett vanligt
misstag – att tro att du springer mycket oftare än du gör. De allra
flesta överskattar nämligen hur ofta de tränar. Att anmäla sig till
ett motionslopp brukar också betyda en hel del. Du känner dig
som en löpare. Och träffar folk och har kul, förstås.
6. Små, små fiender
Vad är det som avgör om du kommer i väg eller inte? Forskningen visar att avståndet
till träningsplatsen är nästan allra viktigast. Vårt tips är att du går igenom och skriver ner allt som kan
vara i vägen. Några klassiker: Dåliga skor. Dåliga/fula/obekväma
kläder. Ingen mp3-spelare eller hörlurar som trillar ur öronen. Skriv upp problemen, lös dem ett efter ett och slipp de små
fiendernas tyranni.
7. Snacka med andra
Du får sannolikt ut mer av
löpningen, och känner dig mer motiverad, om du inte låter träningen
vara enbart en privatsak, inlåst i din kropp och ditt huvud,
så att säga. All erfarenhet visar att löpare som har kontakt
med andra tränar mer och bättre. Alla elitidrottsmän har tränare
och kamrater som de delar glädje och bekymmer med.
Det kallas att externalisera.
Det finns många olika sätt att få sällskap i din träning. Du kan ha en träningskompis som du springer några pass med varje vecka eller gå med i en löparklubb som ofta har träningsgrupper för olika nivåer. Andra möjligheter är att söka inspiration på nätets många löparforum eller kanske börja blogga om din löpning.
Artikeln har tidigare publicerats i Runner’s World nr 11 2007.
