Ytterligare två hinderlöpare och Andreas Kramer har tagit sig till final på EM. På 5000m slutade Emil Danielsson tolva i finalen.
Det var ett 27 man stort fält på herrarnas 5000 meter. Ensam svensk på start var Emil Danielsson som efter förra årets succé haft en tyngre start på 2024.
Ingen hög fart sattes upp från start, istället var det en samlad klunga som tillsammans låg i 13.50- fart i fyra kilometer. Med en kilometer kvar drog dock britten George Mills upp farten och den täta klungan började dras ut. Danielsson hängde till en början med men ju längre tiden gick, desto mer tänjdes fältet ut och Danielsson fick släppa taget om täten.
Trots det blev det en fin prestation av svensken som kom i mål som tolva på 13.27,42. Hans fjärde bästa tid någonsin.
Guldet gick till norske Jakob Ingebrigtsen som spurtade hem guldet på slutvarvet. Segertiden skrevs till 13.20,11 där de sista 200 meterna gick på under 26 sekunder.
Silvret tog britten George Mills på 13.21,38 och schweizaren Dominic Lokinyomo Lobalu knep bronset på 13.21,68.
Fler hinderlöpare till final
Simon Sundström var först ut bland de svenska hinderlöparna. Heat 1 startade långsamt och Sundström var kylig och placerade sig runt tionde platsen, där topp åtta gick till final. Med ett varv kvar såg han fräsch ut och avancerade fint i fältet. In mot sista hindret låg han sjua i den samlade klungan på nio löpare men där startade problemen.
Sundström kom fel till hindret, kom ur rytmen och halkade ned till nionde plats. Han försökte jaga ikapp men hann inte hela vägen fram. Istället slutade han på en tuff nionde plats, en placering utanför finalen.
Bättre gick det för de andra svenskarna, Vidar Johansson och Emil Blomberg, som sprang i det andra heatet. De löpte fint och kom i mål som fyra respektive sjua. Dessutom på bra tider, 8.22 av båda två.
Vidar Johansson och Emil Blomberg. FOTO: DECA Text & Bild
Sverige har haft en fin hindersäsong hitintills. Utöver herrarnas framgång tog sig både Emilia Lillemo och Linn Söderholm till final under gårdagen. Söderholm gjorde det genom att springa in som sexa i sitt heat på det nya PB:et 9.34,62. Även för Lillemo blev det PB, hon stack iväg från de övriga i fältet direkt och höll undan till en final. Hennes tid blev till slut 9.33,01. Med dessa tider är Lillemo tvåa genom tiderna och Söderholm trea.
Den tredje svensken, Julia Samuelsson, hade det tufft i värmen och blev trettonde tjej vilket inte räckte till final.
Kramer till final
Andreas Kramer tog sig till final på 800m genom att sluta trea i sin semifinal på 1.45,33. Till skillnad från i försöken valde han en offensivare löpning och la sig som tvåa efter första kurvan. Med dryga 200 meter kvar gick han upp i täten och trots att han stumnade på upploppet höll han undan för de övriga löparna.
Imorrn väntar en riktig finalfest för svenskarna. Klockan 22.04 går damernas hinderfinal och 22.27 är det dags för Kramer.
Sex minuter efter det, klockan 22.36, springer också Yolanda Ngarambe final på 1500m. Hon tog sig vidare genom att sluta femma i sitt försöksheat (topp sex till final) på 4.06,96.
För Hanna Hermansson, som också sprang 1500m, slutade EM efter försöken. I ett stökigt lopp med flera fall blev Hermansson nia.
Herrarnas hinderfinal går på måndag 22.04.
Alla resultat från EM hittar ni här och tidsprogrammet hittar ni här.
Nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon i samarbete med adidas är över. Här reflekterar chefredaktör Anders Szalkai om den varma folkfesten och sitt lopp – där han för 26:e gången nådde det åtråvärda målet på Stockholms Stadion och dessutom fixade sitt uppsatta tidsmål.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Det är en speciell känsla när maratondagen är här – och för mig personligen än mer speciellt när det gäller adidas Stockholm Marathon. Loppet skapade min maratonkarriär och är förmodligen en av anledningarna till att jag skriver här.
För 30 år sedan, 1994, hade jag mitt genombrott som löpare i loppet när jag dels blev 2:a på 2:16:02 och dels vann mitt första SM-guld i maraton. Men så här 30 år senare är den meriten inte något som gör att jag tar mig igenom loppet. Men tack vare alla mina tidigare lopp i Stockholm får jag ett helt ofattbart härligt publikstöd och suverän pepp från medlöpare. Så en liten fördel har jag trots allt av mina tidigare meriter.
Magisk känsla i starten
Känslan ute i startfållan är som alltid magisk. Kanske lite extra magisk just i dag, eftersom vi är rekordmånga som väntar på att få oss iväg. Atmosfären med publiken, speakern och alla löpare är grym – det går inte att bli annat än inspirerad. Det är också en anledning till att jag faktiskt backar bakåt lite i startfållan för att om möjligt inte dras med i alltför hög fart i startrusningen.
Laddad innan start.
Det är varmt så jag har laddat lite extra med två salttabletter på förmiddagen i kombination med lite mer än normalt utspädd uppladdningsdryck. Jag har respekt för värmen och vet att jag måste lägga upp loppet optimalt om jag ska nå mitt mål: att fortsatt hålla mig under tretimmarsgränsen. För att klara det krävs det att varje 5-kilometersavsnitt ska gå under 21:15 i snitt. I fart innebär det att jag måste snitta under 4:15 minuter per kilometer.
Gåshud-moment
Starten går. Jag får lite gåshud när jag springer iväg i det rekordstora fältet, där det enligt uppgift till slut var 18 396 löpare som kom till start av 23 000 anmälda.
Ett inspirerande startfält. FOTO: Anders Forselius
Jag kollar inte på klockan utan försöker att hitta in till en bra rytm utan att stressa eller pressa – snarare håller jag igen. Farten kommer ändå att bli tillräckligt snabb här i början för att jag ska kunna nå mitt tidsmål att springa under tre timmar. Ett mål som jag står fast vid trots värmen.
Jag har också bestämt mig för att lyssna på mina egna råd, och tar det därför högst medvetet lite lugnare i alla motlut. Det blir mer att ”smyga” uppför än att trycka på, något jag håller hårt på. Även om det innebär att jag både tappar gruppen jag ligger i och att jag släpper förbi några löpare uppför första stigningen via Torsgatan upp mot St Eriksplan.
Första kollen på klockan blir när vi kommit över till Kungsholmen och 5-kilometerspasseringen där klockan visar 20:20. Känslan är bra. Det känns som att jag ligger rätt i förhållande till både fart och kapacitet – och det faktum att det är drygt 25 grader varmt och mestadels sol.
Vatten för kyla och vätska
Jag kombinerar vatten och sportdryck relativt regelbundet. Målet är att dricka minst en gång var 15–20:e minut. Jag har även med mig 2 energigels som jag tar efter 15 respektive 30 km. Där det passar häller jag även en mugg med vatten över huvudet. Även om det är lite vätska är den lilla kyleffekten positiv, och vid några tillfällen supportar även publiken med kallt vatten från vattenslang eller en väl kyld vattenflaska.
Så supporten gällande vätska och kyla måste jag säga är bra för min del, även om jag senare hörde att vattnet delvis tog slut. Det är så klart oerhört olyckligt en så varm dag som denna.
Världens snabbaste sko?
I år hade jag förmånen att, trots min elitmotionärsnivå, springa i världens kanske snabbaste och lättaste tävlingssko: adidas Adizero Adios Evo PRO 1. Den ger mig en överraskande bra känsla, trots att kilometerfarten inte är i närheten av den fart löparna håller som brukar ha denna supersko.
Trots att skon bara har gått totalt 14 km innan sitter den bra på foten, och den ger en härligt studsig känsla – men den springer så klart inte av sig själv. (En reflektion kring skon kan du läsa här.)
Halvmaran – allt går enligt plan
Jag fortsätter ta det lugnt så fort ett motlut kommer. Det känns som att taktiken funkar. Jag upplever inte värmen riktigt så pressande som den nog skulle kännas om jag låg högre i puls och ansträngning.
Andra 5-kilometersavsnittet flyter på bra med 20:31 i tid, och milpassering blir därför 40:51. Ute på Djurgården tycker jag att jag fortsatt kan hålla steget bra. Även om 5-kilometersavsnitten nu går strax över 21 minuter är jag positiv.
FOTO: Marcus Hallbäck
Men det är ju inte svårt att vara positiv när hejaropen duggar tätt. Speciellt när vi lämnar Djurgårdens grönska och jag passerar halvmaran på 1:27:26. ”Anders”, ”Szacke”, ”Szalkai”, ”han som vunnit” – det ropas många olika ord, allt för att peppa mig. Så jag kan inte annat än att ge en stor eloge till alla er, både löpare, funktionärer och publik, som gav mig energi genom att heja på mig och alla andra. Tack!
Banans tuffaste backe
När Gamla Stan har passerats kommer stigningen jag pratat om, upp på Söder. Jag ”tassar” uppför, kanske inte lika lätt som tidigare och klart kantigare löpsteg, men fokuserar på att den tuffaste delen av banan snart är gjord.
I slutet av Katarinavägen kommer en officiell ”sponsorspurt”. Jag tänker att det är nu jag ska växla steg för att försöka hitta in till outnyttjad muskulär kraft. Och det funkar. Jag ser efteråt att jag på den lilla sprintsträckan går från cirka 14,6 km/h till 17,3 km/h. Även om pulsen går upp lite känns det plötsligt lite lättare igen. Jag plockar några löpare som börjat tröttna mer än mig.
Visst – Västerbron är allt lite kämpig uppför i den gassande solen. Jag försöker lyfta in några positiva minnen, påminner mig själv om att det är dags att plocka fram viljan och älska kampen. För nu är första tre milen avklarade.
Precis som alla andra försöker jag springa i skuggan när det går. Det är verkligen en tydlig skillnad när man får ett lite längre stråk utan sol. Kilometer för kilometer avverkas. Jag är riktigt nöjd när mellantidsklockan visar 21:25 i tid på de 5 kilometerna mellan 30 och 35 kilometer.
Även om snittfarten nu är något långsammare än snittet som krävs för ”sub 3” känner jag att jag har marginal, om än inte mycket, att tappa lite tid och ändå nå mitt mål om att gå under 3 timmar. Och det är nog tur. För när jag springer runt Gamla stan på väg in mot målet känner jag att det börjar bli kämpigt. Jag tar hjälp av några medlöpare, lägger mig bakom och försöker bara haka i.
Nådde mitt mål ännu en gång
Jag tänker ett kort tag att det egentligen inte spelar någon som helst världslig roll om jag gör strax under eller strax över 3 timmar. Men sen tänker jag att jag ändå inte är så slut att jag ska ge upp målet. Jag ska inte börja tänka dom tankarna nu för att göra det lättare för mig. Oavsett fart är det nu en kamp mot tröttheten.
Jag passerar 40 kilometer vid Karlaplan och även om varje meter börjar kännas lång, känner jag att det kommer fixa sig. Mål nummer ett – att nå målet – och mål nummer två att komma under 3 timmar. Det är en grym känsla att nå Stadion och springa in över mållinjen. Det är åtråvärt.
Efterlängtad målgång FOTO: adidas Stockholm Marathon
Sluttiden blir 2:58:26 (Netto/Chiptid), och för mig är det helt ärligt ingen supertid. Men med tanke på hur känslan i träningen varit inför loppet, där jag känt mig långsammare än någonsin, och såklart värmen, så får jag ändå vara både glad och stolt att jag fixade det. Jag vet ju att det kommer ett lopp någon gång framöver där det inte går längre, men jag hoppas jag kan vara lika nöjd och postiv även då – för det är trots allt en fantastisk förmån att för egen maskin kunna få ta sig 42 km i en folkfest som Stockholm Marathon!
Tre svenska löpare tog hem topp tio-placeringar när det andra kombinerade europamästerskapet i trail- och bergslöpning gick på leriga stigar utanför Annecy i helgen. Petter Engdahl, Barbro Fjällstedt Oljans och Martin Nilsson såg till att det blev svenska framgångar på alla tre distanser.
Det är andra gången som EM ordnas gemensamt för de närbesläktade disciplinerna bergslöpning och traillöpning. Den franska skidorten Annecy tog emot riktigt högklassiga startfält och bjöd på leriga förhållanden och vackra vyer.
Vertikaldisciplinen Uphill
Vertikaldisciplinen Uphill, 7,6 km med ungefär 950 höjdmeter uppåt, var först ut på fredagen. Kraftiga regn under natten och återigen före start, gjorde det extra tufft för löparna. Petter Engdahl var länge med i kampen om en topp sex-placering och slutade till slut sjua. I slutet av juni blir det längre för Engdahl, som då kommer göra debut i det klassiska 100-milesloppet Western States i USA.
Det svenska laget blev femma, där Linus Hultegård (21:a) och Martin Nilsson (28:a) var de övriga resultaten som räknades in i lagtävlingen. Oscar Claesson hade det kämpigare och slutade 49:a.
Anastasia Denisova Thor var ensam svensk på damsidan, i en för henne relativt ny disciplin. Det slutade med plats 21 för Anastasia, som har fina meriter från löpning både på bana, väg, terräng och orientering i skogen.
58 km och 3500 höjdmeter
I lördagens trailtävling var det 58 km med omkring 3500 höjdmeter som gällde. Tre svenska damer till start, där Johanna Gelfgren öppnade mest optimistiskt. Dessvärre gjorde en tidigare skada sig åter påmind, så hon tvingades bryta.
Istället klev Barbro Fjällsted Oljans fram och gjorde sitt livs lopp. Barbro, som vann Ultravasan 45 för två år sedan, blev uttagen bara ett par veckor före EM och hade aldrig tidigare sprungit så långt på tävling. Men trots bristande förberedelser sprang hon i tuffast möjliga motstånd i mål som 9:a, med bara 2,5 minuter upp till femteplatsen.
Malin Barrulf startade mer försiktigt, men avancerade uppåt genom hela tävlingen. I mål var hon uppe på en 22:a-plats, en stark mästerskapsdebut även för henne.
Up & Down
Mästerskapet avslutades så på söndagen, med det andra bergsloppet. Denna gång gällde Up & Down, vilket innebar omkring 16 km med 1000 höjdmeter upp och lika många ner. Trots sega ben efter fredagens lopp var det nu Martin Nilssons tur att ta sig in på topp tio.
Efter ett väldisponerat lopp, där han avancerade till topp tio under de sista kilometerna, blev det en niondeplats i mål. Fjolårets SM-vinnare i kort trail tog VM-silver i skyrunning förra året. I februari blev det VM-guld i snöskolöpning och under våren har han med framgång tävlat frekvent i franska traillopp.
Det svenska herrlaget slutade åtta, där Linus Hultegård blev 25:a och Oscar Claesson 47:a.
Trailstjärnan Emelie Forsberg sprang en för henne ovanligt kort distans i internationella sammanhang. I mål skiljde bara 25 sekunder mellan de två svenskorna, där Anastasia Denisova Thor blev 19:e och Emelie Forsberg 21:a.
“Världsrekord” på 48-timmars och damdubbel på Öland
I Öland Lighthouse Challenge, “världens längsta 100-milestävling”, blev det dubbel damseger. Av 47 startande totalvann Zara Lundgren före Jenny Lindroth, i tävlingen som går från Ölands norra udde till den södra.
Under VM i 48-timmars i Ungern slog Stine Rex från Danmark världsrekord. I en dramatisk kamp höll hon i flera timmar ryskan Irina Masanova bara 500 meter bakom sig. Resultatet för Rex blev 435,564 km, vilket är blott 228 meter längre än vad amerikanskan Camille Herron sprang förra året. Dock verkar det som att världsrekordet inte kommer att godkännas, då tävlingen inte var sanktionerad av det ungerska friidrottsförbundet.
I annonssamarbete med adidas har vi följt chefredaktör Anders Szalkais nedräkning mot adidas Stockholm Marathon. Anders hade förmånen att få springa loppet i världens kanske snabbaste och lättaste tävlingssko – adidas Adizero Adios Pro Evo 1.Här är hans intryck av den.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Normalt är det adidas snabbaste och bästa löpare som har Adizero Adios Pro Evo 1. Men nu fick även jag möjlighet att hårdtesta den hyperlätta tävlingsskon på adidas Stockholm Marathon. Däremot är skon så extrem att jag faktiskt var lite rädd att den inte skulle hjälpa mig under ett helt maratonlopp.
Två träningspass blev det i den innan loppet, på totalt 14 kilometer. Känslan på passen var verkligen att skon är snabb och har mycket energiåtergivning. Men den kändes helt klart bäst när intervallfarten låg närmare 3.30 minuter per kilometer än när jag sprang i min distansfart. Det är lite som att den fartgynnande geometrin inte riktigt kommer till sin rätt i lägre farter. Då skulle jag kanske ha mer nytta av den vanliga tävlingsskon PRO 3 i Adizero-familjen.
Överraskad av Pro Evo 1
Men både under loppet (som du kan läsa om här) och så här efteråt måste jag säga att skon överraskade. Att den var snabb visste jag. Men att den skulle ge sådan support hela vägen trots min ”låga” fart hade jag nog inte trott. Det känns inte heller som att den är förbrukad efter ett lopp. Mitt par kommer definitivt kunna ge mig mer fartglädje även framöver.
Samtidigt är Pro Evo 1 nog ingen sko för oss vanliga dödliga. Det finns bättre alternativ både när det gäller kostnad och ur ett hållbarhetsperspektiv. Ryktet säger dessutom att efterföljaren till den uppskattade Adios PRO 3, det vill säga PRO 4, kommer att ha flera av de tekniska lösningar och positiva egenskaper som både PRO 3 och Evo 1 har. Det är något att se fram emot!
Andreas Almgren har slagit två svenska rekord, på 5 000 och 3 000 meter. Hindersuccén fortsätter och Pihlström närmar sig 3.33. Frågan är om inte det här är den bästa svenska löparveckan någonsin?
Bislett Stadion var slutsåld när Andreas Almgren i torsdags startade sitt andra 5 000-meterslopp för i år. Precis som i loppet på Stockholms Stadion fick dock inte Almgren en perfekt resa. Liksom då tvingades han även nu dra sin klunga de sista fyra varven – men kom trots det i mål på 12.50,94. Ett nytt svenskt rekord och en tid som gör att han är ny sexa genom tiderna i Europa, före legendarer som Mo Farah.
Men Almgren var inte färdig där. Under söndagen var det dags för Bauhausgalan och den svenska succémannen var förstås ett av tävlingens dragplåster, nu på 3 000 meter.
Farthållningen var satt så att löparna skulle kunna kom ned på tider runt 7.30, men rätt snabbt visade det sig att ingen var särskilt taggad på att gå med hararna. I stället passerade klungan halvvägs på 3.48 (fart för 7.36). Efter dryga 2 000 meter drogs dock farten upp och Almgren hängde med toppklungan.
In på upploppet stod publiken på den nästan slutsålda Stockholms stadion, samtidigt som Andreas Almgren sprintade mot mål som fyra. Klockan stannade till slut på 7.34.28. Svenskt rekord med tre sekunder.
I samma lopp slutade Emil Danielsson tolva på 7.49,03. Loppet vanns av normannen Narve Gilje Nordås på 7.33,49.
Stadion kokade för Andreas Almgren. FOTO: DECA Text & Bild
Tidernas svenska hinderlopp?
Det var inte bara Andreas Almgren som levererade i solen på Stadion. Ur svensk synvinkel är hinderloppet kanske det bästa genom tiderna.
Emil Blomberg blev bäste svensk med en niondeplats på det nya PB:et 8.16,94 och Simon Sundström tia på 8.17,15. Vidar Johansson, som slog i ett hinder, blev tolva på 8.23,99 och Leo Magnusson trettonde på 8.24,91.
Samtliga kvalar in bland de tio snabbaste tiderna någonsin i Sverige på 3 000 meter hinder. Emil Blomberg är ny fyra genom tiderna och Leo Magnusson ny åtta. Alla fyra tider är dessutom under EM- kvalgränsen.
Etiopiern Lamecha Girma vann loppet på 8.01,63.
Pihlström och Yolanda
Samuel Pihlström inledde sin vecka med att i Ostrava göra 3.35,26 på 1 500 meter, och fortsatte med att springa in som femma på samma distans på Bauhausgalan på 3.34,51. En tid som gör att han befäster sin plats som fyra genom tiderna i Sverige. Pihlström tog också viktiga rankingpoäng i jakten på en OS- plats.
Jonathan Grahn gjorde även han ett fint 1 500-meterslopp under Bauhausgalan. Han slutade tolva på 3.38,02. I damernas lopp blev Hanna Hermansson elva på 4.07,85. Loppet vanns av Laura Muir på 3.57,99.
Samuel Pihlström under presskonferensen inför Bauhausgalan. FOTO: DECA Text & Bild.
På damernas 800 m tog sig Yolanda Ngarambe in som ny nia genom tiderna. Med en fin avslutning kom svenskan i mål som femma på 2.01,32. Nästa vecka kommer hon att springa EM i Rom, fast då på 1 500 m.
Bakom henne blev Julia Nielsen sjua på 2.02,37, hennes syster Wilma slutade åtta på 2.03,10. Brittiskan Jemaa Reekie vann loppet på 1.57,79.
I herrloppet slutade Andreas Kramer sjua på stabila 1.45,27. Tidigare under veckan tävlade han på Golden Spike-galan i Ostrava där han slutade trea på 1.45,85.
Det var 18 400 löpare av 23 000 anmälda som sprang iväg utanför Stockholms Stadion för att ta sig an de dryga 42 kilometerna runt Stockholm. Solen sken och temperaturen visade över 25 grader när startskottet ljöd för den 45:e upplagan av Stockholm Marathon.
Av svenskarna var det Samuel Tsegay som till en början var mest offensiv. Hällelöparen gick med tätklungan men föll tillbaka. I stället var det Keep up Running Clubs Ebba Tulu Chala som tog över täten i SM-klassen. Tulu Chala hade ett stabilt grepp om SM-guldet fram tills dess att några kilometer återstod. Då började Spårvägens Archibald Casteel öka tempot och inne på Stadion hade han ögonkontakt med Ebba.
Tulu Chala kunde dock hålla undan och ta sitt första SM-guld på 2.18.43, vilket också räckte till en sjätteplats totalt. Casteel tog silvret, sju sekunder efter Ebba och Linus Rosdal knep bronset på 2.19.36.
I damklassen valde Högbys Hanna Lindholm att öppna hårt, något som hon senare fick betala för. Som mest hade hon en lucka ned till Carolina Wikström på 20 sekunder, men hon stumnade rejält och fick se sig omsprungen av både Wikström och Runacademys Malin Starfelt.
Uppsalalöparen Wikström tog därmed sitt fjärde SM-guld på tiden 2.37.28, vilket räckte till en fjärdeplats totalt. Silvret gick till Starfelt som sprang in på 2.41.25 och bronset till Lindholm på 2.45.58.
Carolina Wikström mot SM-guldet. FOTO: DECA Text & Bild
Totalt blev det dubbelt kenyanskt då Fredrick Kibii vann herrklassen på 2.14.17 och Marion Kibor vann damklassen på 2.31.46.
Alla resultat från Stockholm maraton hittar ni här.
På sin resa genom den svenska huvudstaden passerar löparna det kungliga slottet vid tre tillfällen. En därmed mycket passande miljö för Isabellah Andersson, drottningen av Stockholm Marathon. I år gör Isabellah en efterlängtad comeback i startfältet.
Alla Swifties får säga vad de vill, men nog är väl ändå Stockholm Marathon årets stora begivenhet? Tävlingen som förkortar vintrarna för många nordbor eftersom vi tvingas plocka fram träningskalendern redan när kvicksilvret är på den nedre halvan av termometern.
I år är det ett rekordstort startfält i tävlingen och faktum är att deltagare nummer 23 000 registrerade sig klockan 12:47 dagen före tävlingen. Loppet är därmed helt utsålt och bekräftar därmed det enorma intresset för långdistanslöpning i Sverige.
Bland alla de som ger sig iväg i dag syns inte minst folkkära Isabellah Andersson, en löpare som har tagit emot segerkransen vid sju tillfällen inne på Stockholm Stadion.
Efter att ha gått igenom en knäoperation för ett år sedan är det nu alltså äntligen dags för comeback.
Vad är det bästa med Stockholm Marathon?
– När vi pratar om löpning så är det Stockholm Marathon som har gjort den jag är i dag. Jag älskar Stockholm och jag är så glad att jag är tillbaka!
Isabellah Andersson, Hanna Lindholm och Carolina Wikström.
Isabellah strör beröm över arrangören som hon säger tar hand om henne på allra bäst sätt. Och det syns verkligen på henne hur hon trivs inne på Stockholm Stadion. En arena där hon vann redan i sin debut 2008 och prenumererade på titeln ända fram till 2015. Året senare kom hon tvåa i tävlingen och när hon sprang loppet senaste gången, 2018, så kom hon på fjärde plats.
Det är alltså sex år sedan Isabellah senast nålade på sig nummerlappen i Stockholm.
När Isabellah får frågan om vilken del av tävlingen som hon tycker allra bäst om så kommer svaret blixtsnabbt utan minsta tvekan:
– Hela loppet. Jag älskar publiken och älskar att få höra den ropa Isabella!
Den sjufaldiga segraren i Stockholm Marathon berättar med inlevelse hur hon njuter av att springa loppet och att hela tiden mötas av ovationer från både kända och okända människor.
– Det är ren glädje!
Kan du beskriva känslan när du har kommit in i Stockholm Stadion i ledning?
– Det känns underbart, man får rysningar.
Carolina Wikström och Isabellah Andersson.
Hur ser du på dina chanser i årets tävling?
– I år har jag ingenting att förlora, jag är bara så tacksam att vara här och att jag har kunnat träna skadefri de senaste månaderna. Jag ska göra mitt bästa.
Isabellah har inför tävlingen laddat upp med träning i Kenya och bör därmed vara acklimatiserad till den värme som punktmarkerar Stockholm under maratonhelgen.
Hon säger själv att hon är i samma form som när hon senast sprang loppet 2018. Isabellah är därmed en av de svenska favoriterna i tävlingen. Räcker det till och med till för en seger?
– Jag säger så här, alla som går i mål är en vinnare!
Kloka visdomsord av den mycket sympatiska Isabellah Andersson som nog kan räkna med att höra åskådare ropa hennes namn även i år.
Isabellah Andersson och Mustafa ”Musse” Mohamed, två folkkära långdistansare.Svenska favoriterna i Stockholm Marathon. Från vänster: Isabellah Andersson, Hanna Lindholm, Carolina Wikström, Samuel Tsegay, Jesper Lundberg och Archie Casteel.
Tre av de fyra snabbaste svenska maratonlöparna genom historien står på startlinjen – bland annat sjufaldiga segrarinnan Isabellah Andersson. De möter hårt motstånd från inte minst etiopiska och kenyanska löpare.
I en gren som domineras så fullständigt av Kenya är det märkligt att vi endast tre gånger har haft en kenyanska högst upp på Stockholm Marathons prispall. Isabellah Andersson har däremot ståtat där sju gånger. Nu är hon tillbaka, efter ett sex år långt uppehåll.
Isabellah, med rötterna i Kenya men som blev svensk medborgare 2009, har fantastiska sju segrar i Stockholm Marathon, 2008–2015. Hon tog ett åttonde SM-guld 2016 och ett SM-brons 2018, men lade mer eller mindre av efter det. Nu har hon 43 år ung genomfört sin första ordentliga satsning sen dess med ett antal månaders träning i Kenya.
Vi lär inte se henne utmana om segern, men Isabellah är ett spännande inslag som innebär att vi har tre av historiens fyra snabbaste svenska maratonlöpare på startlinjen. Med regerande svenska mästaren Carolina Wikström och 2022 års SM-vinnare Hanna Lindholm är totalt elva SM-guld representerade, i stort sett halva mästerskapsskörden under 2000-talet.
Den etiopiska dominansen
De fyra senaste upplagorna av adidas Stockholm Marathon har dock vunnits av etiopiskor. Sifan Melaku seglade ifrån efter halva loppet ifjol och vann till slut med nästan tre minuter till Sorome Negash. De två återvänder i år.
Melaku efter att i mars ha hängt med två tredjedelar in på Seoul Marathon, som vanns på 2:21. Negash vann i höstas Dublin Marathon på 2:26 och har inte varit sämre än tvåa i sex av sina nio maror. Och Zenebu Bihonegn och Gadise Mulu sprang maror på 2:24 ifjol. Vad kan Kenya sätta emot det?
Halvmaratonplöjare nu på fulla distansen
Kenyas Marion Kibor har utvecklats från lopp till lopp med tiderna 2:31-2:28-2:25-2:22 under två års tid. Det tog stopp i Amsterdam i höstas, där hon passerade halvvägs på 1:09, men segade sig ändå in i mål på 2.24.
Märkligare bakgrund har hennes landsmannina Ivyne Jeruto som under 2017–19 sprang 36 (!) mindre halvmaror och vann 16 av dem. Hon gav sig så småningom på maran, men utan att bräcka ens 2:40, för att plötsligt i mars vinna i Rom på 2:24.
Medaljaspiranterna
Bakom stockholmarna Wikström och Lindholm, som dock representerar Upsala IF respektive Högby IF på Öland, finns två medaljaspiranter som flyttat från huvudstaden. Malin Starfelt i Östersund och Fanny Schulstad i Örebro. De bör konkurrera med Isabellah Andersson och Malins klubbkamrat i Runacademy, Johanna Bäcklund samt Fannys kollega i Örebro, Erica Lech. Se dock upp för debutanten Julia Nilsson, Pallas Malmö, och inte minst IFK Umeås Evelina Henriksson, som nyss tagit sig ner under 34 minuter på milen.
Med 14 löpare med personliga rekord på 2:07–2:10 har vi det snabbaste elitfältet någonsin på adidas Stockholm Marathon. Fem av dem slåss dessutom om SM-medaljer. Men vem kan hålla huvudet kallt och klara värmen bäst?
Ja, inte nog med att SM-löparna håller högre klass än någonsin förr. Det är till och med så att två av de tre kvickaste löparna är SM-deltagare. Samuel Tsegay är den ende som har sprungit under 2:07, men det var för tre år sedan. Hässelbys Samuel Russom är minuten långsammare, men det resultatet gjorde han i februari, i Sevilla. Eritreanen väntar ännu på svenskt medborskap men på de fyra år som han har fått tävla på SM har han erövrat 19 (!) medaljer varav sju guld, däribland på maran för två år sen. Men ifjol bröt han loppet.
Jakten på OS
Förra året passade Samuel Tsegay på att skörda sitt tredje maratonguld. Han följde upp det i höstas med att i Amsterdam sänka det svenska rekordet till 2:08:41. Men det var inte tillräckligt för att bli uttagen till OS, och efter det har han ägnat sig åt en oförtruten jakt på att komma till Paris. Men årets tre maratonstarter har inte slutat väl, 2:11 i Dubai i januari och två brutna lopp veckorna efter varandra i april. Båda tävlingarna kännetecknades av samma värme som väntar i Stockholm på lördag.
Fem andra SM-favoriter
Fem av Sveriges snabbaste maratonlöpare genom tiderna är med på lördag. Även Ebba Tulu Chala har närt OS-drömmar. Återigen sprang han fort i Sevilla, där han har gjort sina bästa lopp. Ebbas 2.09:06 överträffas endast av Suldan Hassans svenska rekord i samma lopp och ovan nämnda mara i höstas av Tsegay.
Det var också i Andalusien som Linus Rosdahl slog personligt rekord med 2:11.30. Han sällar sig till SM-medaljaspiranterna tillsammans med Archie Casteel, som hade 2:10 där ifjol och 2.11 i Köpenhamn bara fyra veckor före Stockholm.
Glöm inte heller bort den mest erfarne av dem alla, David Nilsson, med sex maratonmedaljer inklusive silver ifjol eller Jesper Lundberg, målaren från Äppelbo som hängde upp penseln för att bli professionell löpare. SM-fältet har växt kraftigt från 57 löpare ifjol till 71 i år. Av dem är 31 från Stockholm med FK Studenterna som största förening, som har sju SM-löpare.
Ingen given favorit
Vilka östafrikaner har hittat till Stockholm i år? Kenyanen Fredrick Kibii började med maraton ifjol och fick snabbt ihop tre lopp på 2.08-2:09 med bland annat en seger i Lens. Landsmannen Benard Kipkorir har vunnit tre av sina fem första maror på liknande tider. Kennedy Kipyeko har en djup bakgrund på halva distansen med tio lopp på strax över timmen och har inlett maratonkarriären med en seger och en andraplats. Robert Ngeno var fyra här i fjol och persade (2:10:16) sen i Buenos Aires i höstas.
Marockos Mohamed El Talhaoui var strax bakom Russom i Sevilla. Etiopiern Gezahagn Zelalem är snabbast av dem (2.07:56) med en andraplats på den svårsprungna maran i München, men har bara sprungit ett (misslyckat) lopp på de 20 månader som förflutit sen dess.
Till syvende och sist blir frågan vem som har mest is i magen när termometern visar 25 grader. Vinnarna av tidigare högvärmelopp i Stockholm har sällan gått att förutse.
I nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon den 1 juni, som görs i samarbete med adidas, får du följa RW:s chefredaktör Anders Szalkais förberedelser inför hans 26:e Stockholm Marathon – 30 år efter hans första SM-guld på maratondistansen i just Stockholm. Nu är det bara den fysiska och mentala laddningen kvar.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Känslan i löpningen var hyfsad de senaste passen. Sista tuffare fartpasset berättade jag om här, och med två dagar kvar till loppet körde jag ett lätt distanspass där jag ”som på den gamla goda tiden” la in 5×200 m i lite snabbare tempo för att hålla i gång fart och känsla. Nu återstår bara en korta hålla i gång-jogg dagen innan loppet (jag brukar inte vila helt utan gillar att aktivera kroppen med lätt jogg).
5×200 meter med 45 sekunders ståvila blev sista lilla farttriggningen innan maran
Positiv mental status
Som jag skrev i min analys av maratonbanan tycker jag att en del av den mentala laddningen är att kolla in banan. Självklart finns det även andra saker som handlar om att förbereda sig mentalt inför ett maratonlopp. En bra mental status inför och under loppet kan man tjäna tid på – och det kan också lägga grunden för en ännu mer positiv upplevelse.
Det handlar mycket om att gå in med en positiv känsla och ett självförtroende som kan besegra tröttheten. För tröttheten kommer – jag har i varje fall aldrig sprungit en mara utan att tröttheten smugit sig på. Fundera därför gärna redan nu på hur du ska hantera tröttheten under tävlingsdagen. Hitta också ett mantra som du kan ta till när det tar emot.
Tona ner pressen
Om du har bra träning bakom dig är det enkelt att gå in med ett starkt och positivt sinne. Då blir det viktiga i stället att tona ner pressen. För stora förväntningar kan blockera löpningen om det helt plötsligt inte går så lätt som det borde göra, med tanke på den träning du har lagt ner.
Ha därför med dig att du har tränat riktigt bra, det är en styrka. Men lämna också en öppning för att det är ett tufft jobb som ska göras. Du vet att arbetet och resultatet inte kommer av sig självt. Du måste därför vara inställd på att du kommer behöva plocka fram de resurser du har byggt upp med all bra träning.
Allt att vinna
Om träningen inte riktigt gått som planerat blir det om möjligt ännu viktigare att få till den mentala styrkan. Du måste vända den inte helt perfekta träningsuppladdningen till något positivt, genom att hitta en ”jag har allt att vinna”-känsla. Då kan du lättare gå in i detta med en avslappnad inställning, utan press från dig själv eller omgivningen.
Ett sätt att förstärka känslan av att det ska gå bra, även om förberedelserna inte varit de bästa, kan vara att titta tillbaka på träningen eller på en tidigare tävling. Fokusera gärna på tillfällen då du har haft flytet och farten utan en perfekt träningsperiod. Övertyga dig själv om att du också denna gång kommer att ha flyt på tävlingsdagen – om du gör rätt de sista dagarna.
All träning är gjord och skorna är redo för start – men lite av den mentala laddningen återstår.
I samarbete med adidas får vi följa chefredaktör Anders Szalkais uppladdning mot 2024 års adidas Stockholm Marathon. Här reflekterar han över hur värmen påverkade honom på sista lite tuffare passet inför maran – och hur man kan tänka inför och under maran när det är varmt.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Jag frångick mitt eget rekommenderade upplägg mot maran där jag förespråkar, och oftast själv kör, sista fartpasset inför lördagens maratonlopp på tisdagen innan loppet. Nu blev det både av praktiska skäl och för att jag tror det passar mig bättre i år så att jag körde sista lite tuffare passet redan på måndagen. Jag hade förmånen att kunna lägga in passet precis samma tid på dagen som loppet avgörs, det vill säga med start runt lunchtid.
Med drygt 25 grader och strålande sol ute blev det ett pass där jag både värmetränade mig själv, och där jag påmindes om hur mycket man påverkas i prestationsförmåga när det blir riktigt varmt. Jag har en gammal våg och som experiment nu tog jag vikten innan passet och sen efter passet, och ja det var stor skillnad …
Värmepasset
Jag värmde upp med en distansuppvärmning på 8 km i lugn fart ute i värmen. Efter lite rörlighet och kläd- och skobyte blev sedan huvuddelen av passet på mitt löpband.
+27 grader sa termometern vid löpbandet – och ingen fläktande vind. Passet inleddes med 5 x 25 sekunder koordinationslopp med 2,0 % i motlut med 35 sekunders ståvila (det vill säga start varje hel minut), med progressivt ökande fart: 15-16-17-18-19 km/h. Det körde jag för att få upp farten och pulsen och för att hitta in till känslan med tävlingsskon som jag kommer köra maran i.
Efter att ha vilat någon minut efter sista koordinationsloppet körde jag ett pass där jag har många referenser sedan tidigare: 4 x 10 minuter i lite snabbare än min planerade maratonfart och med svagt progressivt upplägg. Jag har haft exakt samma pass två gånger efter att jag sprang Boston Maraton i mitten av april, men då var det klart svalare temperatur vid bandet.
Svetten lackade – minus 3,6 kg
Man kan säga att svetten verkligen lackade. Jag bytte linne och torkade svett på ståvilan efter varje tiominutersintervall, men ändå var spegeln framför bandet mer randig än vanligt av all svett. Känslan var dock faktiskt bättre än på länge, och jag tyckte att jag inte alls fick jobba lika mycket som förra gången jag körde passet.
Efter passet konstaterade jag att min snittpuls var fyra slag högre, sett över hela passet, jämfört med senast – trots den bättre känslan. Speciellt kunde jag se på pulskurvan på sista intervallen att den ”driftade” (höjdes) klart snabbare upp till en för mig hög nivå tidigt i intervallen.
Jag tror definitivt att jag kan koppla ihop detta med värmen och att jag svettades så mycket. Efter nedjoggen kunde jag konstatera att jag – trots att jag drack cirka 3 dl under passet – hade tappat 3,6 kg i vikt. Det påminner mig helt klart om att man ska ha respekt för värme och anpassa fartupplägget på maratonsträckan.
Anpassa farten – speciellt uppför
Utifrån den konstaterade högre snittpulsen jag hade på passet i jämförelse med tidigare pass, (utan att ha gjort någon form av vetenskapligt test) tror jag att det är väldigt viktigt att framför allt ta det lugnt på de delar av banan där det går uppför.
Uppförslöpning gör automatiskt att pulsen går upp, och om man då dessutom har högre puls från värmen finns det risk att man ”går i taket”. Så jag ska försöka lyssna på mina egna råd här och verkligen våga ”smyga” uppför utmaningarna för att spara kroppen från att gå på rött – även om känslan i benen är positiv på loppet.
Låås gav tipsen – salt och nedkylning
Jag var dock nöjd med passet, och tar med mig känslan men kommer ha respekt för värmen och göra allt jag kan för att optimera mig för värmelöpning på lördag. Lite tips till det fick jag och ett stort gäng löpare som slutit upp på Löplabbet för en ”inför maran”-träff med adidas.
Efter lite skosnack, där jag fick presentera snabba och heta adidas Adizero Adios Pro Evo 1, blev det marasnack med Kristoffer Låås – en av de svenska topplöparna i årets adidas Stockholm Marathon. Kristoffer sprang nyligen Göteborgsvarvet och konstaterar att han där fick bra värmeträning – och delade nu med sig av sina erfarenheter.
Inför loppet hade Kristoffer laddat med extra salt genom att ta en salttablett dagarna innan loppet och sen tog han även salt efter halva loppet – och det var något han även skulle göra på maran. Det stämmer väl in på mina egna råd – att ta extra salt innan långlopp i värme och gärna extra salt under loppet.
Salt går ju att få i sig via olika sportdrycker, Resorb och salttabletter. Vilket man väljer spelar nog inte så stor roll, men jag har testat salttabletter på några av mina ultralopp och tycker det har funkat bra. Men tar man det under loppet och även inför så ska man inte glömma att vara redo med vatten – för annars kan det bli väldigt torrt i munnen. Så buffra gärna med lite extra salt i någon form om du ska springa.
Ta det kallt
Kristoffer tipsade även om att man ska kyla sig så mycket man kan inför och under loppet. Beordra ut nära och kära på banan där de kan stå med kallt vatten att hälla över dig. Ett tips som jag tycker är bra och enkelt är att frysa in en flaska med vatten och ta med på tävlingsdagen. Den kan man sedan dels hälla lite vatten från när det smält men också bara dra runt över axlar och överkropp för att kyla lagom mycket innan start – om det nu blir en varm dag på lördag.
Andra bra värmetips är att ha en ljus, luftig keps (ingen keps som stänger inne värmen) som skydd och att överlag välja ljusa, luftiga kläder som inte drar till sig värme.
Hon har sprungit maraton i veteran-VM tre gånger. I höst är det återigen dags för Annette Nilsson Springare från Gällivare att packa resväskan. Eftersom mästerskapet avgörs i samband med Sydney Marathon innebär detta dessutom att Annette kan bli en av de allra första löparna med sju ”marathon majors”.
Det är i samband med en mellanlandning på flygplatsen i Köpenhamn som Annette Nilsson Springare från Gällivare berättar om sin passion för löpning och resor. En kärlek som har fått henne att gång på gång lämna hemmet i Gällivare för att ge sig iväg till olika maratondestinationer världen över.
Men eftersom Annette Nilsson Springare är bosatt i norra Lappland så får hon alltid addera två dagar till sina maratonäventyr. En klar kontrast till de flesta andra löpare som bekvämt kan ta flygbussen eller tåget fram och tillbaka till Arlanda eller Kastrup.
Förutom utresan så förlorar nämligen Annette även en dag i samband med hemresan eftersom hon tvingas vänta en hel dag på sitt kvällsflyg. Exakt så är fallet just denna gång när hon landar på Arlanda efter sin avslutade maratonutflykt till Boston Marathon.
Annette Nilsson Springare med medaljen från årets Boston Marathon.
– Jag har bokat ett hotell på Arlanda i dag så att jag kan duscha och gå och lägga mig innan planet går i kväll. Klart man kan bli lite avundsjuk när man landar och ser de andra medresenärerna ta flygbussen hem medan jag blir kvar på flygplatsen.
Annette är dock van vid det här förfarandet och har accepterat att det är priset som får betalas för att bo långt från Sveriges största flygplats. Hennes breda leende avslöjar dessutom att det absolut är värt det.
– Jag älskar det här! Det är otroligt boostande att få vara med likasinnade och fly verkligheten för några dagar. Det är helt fantastiskt!
Hur många löparresor brukar du genomföra varje år?
– Sådana här långa resor blir det kanske två av, men jag springer nog totalt kanske 2–4 maror varje år.
Annette berättar att hon börjar känna igen allt fler som hon har träffat tidigare i samband med löparresor, men att det alltid tillkommer nya ansikten. Hon säger att man hänger en del med varandra under resorna och att man har lite kontakt efteråt via sociala media.
– Hon jag delade rum med i Tokyo förra året träffade jag faktiskt vid startbussarna under årets Boston Marathon. Vi åkte samma buss ut till starten. Det är ett privilegium att få vara med om det här!
Några av Annettes reskamrater i samband med årets Boston Marathon. Annette ses som tredje person från vänster längst upp i bilden.
När Annette i början av resan hämtade ut sin väska från bagagebandet på Logan Airport i Boston så var den ganska rejält tilltagen trots att det endast handlade om en veckoslutsresa. Vädret kan visserligen variera på den amerikanska östkusten under april, så det krävs kläder för alla möjliga väder under Boston Marathon. Men kanske det även rymdes något annat i resväskan?
– Jag åker alltid med en påse Pågens kanelgifflar!
Annette avslöjar att hon dessutom alltid tar med sig smågodis som hon laddar upp med inför tävlingarna.
– Det är blandat smågodis. Man vet inte exakt vad man vill ha före loppet, så man måste blanda, förklarar Annette.
Fjärde gången gillt
I höst ska hon springa sitt fjärde veteran-VM i maraton. Hon har därmed varit med på alla världsmästerskap sedan grenen kom med på programmet för veteran-VM. Tävlingarna går i samband med ordinarie maratonlopp i någon storstad.
– Jag har sprungit VM båda gångerna i London och i fjol sprang jag när det gick i Chicago.
Årets veteran-VM arrangeras i samband med Sydney Marathon, ett lopp som aspirerar på att bli den sjunde deltävlingen i World Marathon Majors. För att bli en fullvärdig medlem i denna exklusiva skara så krävs dock att arrangören prickar av 102 punkter på en speciell checklista två år i rad.
Eftersom Sydney Marathon checkade av dessa kriterier i samband med fjolåret så ser det därmed ljust ut för tävlingen som bara behöver upprepa det i år igen. I så fall blir loppet officiell medlem i World Marathon Majors från och med år 2025.
Boston Marathon 2019. Här har Annette kommit fram till tuffa Newton Hills under andra halvan av loppet.
Alla deltagare i årets veteran-VM i Sydney har emellertid en extra förmån eftersom de får tillgodoräkna sig denna tävling som en major i efterhand om den klarar kriterierna i år. Annette Nilsson Springare har därmed chansen att bli en av de allra första maratonlöparna att lyckas genomföra sju majors.
Ditt största minne från alla din långresor?
– Island! Det är klart att det är Island, säger Annette och skrattar åt det galna minnet från 2019.
Det var i samband med en mellanlandning på Reykjavik på väg till Boston Marathon som helvetet brakade loss på vulkanön. Stormar attackerade Island från alla möjliga håll och de flygplan som landade blev kvar där. Inga flyg kunde lyfta och alla avgångar blev inställda. I stället för uppladdning i Boston så blev det istället två nätter i Reykjavik eftersom infernot fortsatte gäcka ön även påföljande dag.
– Det var hemskt, men den grupp som jag reste med blev väldigt tight och vi hade ganska mycket kontakt efteråt, säger Annette om den omskakande händelsen.
Via ombokade platser på ett annat flygplan två dagar senare hade vädret blivit marginellt bättre så att hon till sist kunde lyfta mot USA. Men i stället för direktflyg till Boston så gick färden till New York och därefter med buss mot slutmålet.
– Jag var inne på mitt hotellrum klockan 22.00 på söndag kväll och starten var nästa morgon. Det var helt snurrigt! Det är nog både det bästa och värsta minnet.
Stockholm i mitt hjärta
Ett annat minne som Annette gärna delar med sig av är från fjolårets Stockholm Marathon, ett lopp som faktiskt sammanföll med hennes 50-årsdag. På läktaren fanns både hennes familj och vänner som kunde heja fram Annette inne på Stockholms Stadion, en händelse som även uppmärksammades av loppets speaker.
– Det var fantastiskt och så himla roligt att få springa just det loppet på den dagen. Det är inte alla löpare som får springa Stockholm maraton på sin 50-årsdag. Kändes lite som ödet att dessa två händelser sammanföll just det året.
Vilken är din favoritmara?
– Favoritmaraton är svårt att välja bara ett, jag älskar att få vara med om de stora världsloppen med den stämning som råder. Men jag uppskattar även Höstrusket Marathon där man springer varv efter varv, ofta själv och i stort sett bara påhejad av de fantastiska funktionärerna.
Spontant tycker Annette Nilsson Springare att Lissabon Marathon är ett av de allra vackraste och hon berömmer även Tromsö Marathon för den vackra målgången mitt i natten med midnattssol.
– Det har varit jätteroligt att tänka på allt jag fått vara med om. Jag känner mig tacksam för allt, inte minst alla fantastiska människor jag har mött, säger Annette.
Och på lördag har ni möjlighet att heja fram henne i Stockholm Marathon. Det är lätt att känna igen Annette Nilsson Springare – hon är löparen med det bredaste leendet.
Annette Nilsson Springare tillsammans med sambon Daniel Karvonen som också har testat på det där med maraton.
FAKTA Annette Nilsson Springare Ålder: 50 (fyller 51 två dagar efter Stockholm Marathon) Yrke: Handläggare på Gällivare kommun Antal maror: 30 (+ Ultravasan) Bästa tid på maratonlopp: 3:15 Äter alltid innan en mara: ”Jag äter helst något med ris eller pasta till middag kvällen innan, men laddar också gärna med morotskaka och kaffe och toppar med lite smågodis på kvällen.” Annettes World Marathon Majors: New York: 2013, 2023. Berlin: 2014, 2015, 2016, 2017. London: 2016, 2021, 2022. Boston: 2019, 2024. Chicago: 2018, 2023. Tokyo: 2023.
Andreas Lundegård åkte till Sydafrika och vann en tävling i UTMB World Series. Över 450 löpare tog sig trots värme i mål på ultradistanser i sex svenska tävlingar. Till helgen går EM i trail- och bergslöpning i Annecy, med nio svenskar till start. Och Joacim Martinsson Rikner blir ny landslagsledare för 100 km.
Lundegård vann i Sydafrika
Andreas Lundegård. Foto från Sportograf.com
Det finns numera 44 tävlingar som ingår i UTMB World Series. Två av dem går i Afrika, en i Sydafrika och en på Mauritius. De tre främsta damerna och herrarna på varje distans får möjlighet att springa ett av loppen OCC, CCC eller UTMB under den stora UTMB-veckan i Chamonix med omnejd i slutet av augusti.
För Andreas Lundegård var det ett mål att knipa en åtråvärd plats till OCC. Mountain Ultra Trail by UTMB (MUT) går i Outeniqua-bergen i södra Sydafrika, med start och mål i staden George. För Andreas del blev det både längre och fler höjdmeter än någonsin tidigare, i den tävling som kallas MUT 60. 58 km och 3000 höjdmeter blev det i de vackra bergen.
Halvvägs var Lundegård sju minuter efter sydafrikanen Kane Reilly, som vann tävlingen både 2021 och 2022. Men efter en stark avslutning fick Andreas Lundegård springa i mål som vinnare med nästan 14 minuters marginal till Reilly och Admire Muzopambwa från Zimbabwe, som delade andraplatsen.
Det är karriärens hittills största framgång för 38-årige Lundegård. I december sprang han Valencia Marathon på 2:23 och han har bland annat gjort 8:43 på 3000 meter inomhus.
Älvdalen är skådeplatsen för Uka Pain, som betyder “vilket slit” på älvdalska. Med Marcus och Petra Ekenstierna från Sweden Runners vid rodret ordnas distanser från 12 till 170 km.
I ultraloppen startade 306 löpare, där 251 av dem tog sig hela vägen i mål. Störst var konkurrensen på 50 km. Ultralegendaren Jonas Buud bemästrade värmen bäst och vann herrklassen på 4:08, 6,5 minuter före 27 år yngre Axel Svärdhagen. Wille Englund var med i ledningen när han föll handlöst i en utförslöpa efter 16 km och fick stanna för att få tätt på ett jack i handen. Med en stark avslutning gick han ändå i mål som trea.
Den på förhand jämna damklassen vanns något överraskande av Marika Wagner, i hennes blott andra ultratävling. Stephanie Magnenat och Sofia Smedman fyllde de övriga två platserna på pallen.
På 100 km blev Anna Ståhlkloo totaltrea och vann damklassen före ultradebutanten Susanna Sjögren. Per Bodin Hansen tog sin första seger i en ultratävling, efter att förhandsfavoriten och de senste tre årens vinnare, Viktor Stenqvist, klev av vid 72 km.
Den längsta distansen bjöd inte oväntat på mest omkastningar. Maria Saxvall bröt i ledning halvvägs på grund av illamående. Elin Öhman betade sig uppåt i fältet och med bara ett par kilometer kvar låg hon totaltrea. Då fick hon en black-out och tog ett tio minuter långt, svalkande dopp i älven, medan Joakim Johansson passerade. Damseger blev det ändå med över tre timmar.
Herrsegern gick till förhandsfavoriten Clarens Olsson, med Oscar Askerlund som tvåa. Hela herrpallen tog därmed ett pinnhåll upp från förra året.
Med SVT på plats startade 76 löpare i den femte upplagan av Frykstahöjden Backyard Ultra i Kil. 65 av dem tog sig minst sju varv och därmed ultradistans. När Edward Smiths mage inte längre kunde fortsätta efter 23 varv blev det 24:e varvet segervarvet för Kenth Persson. Kenth samlade dessutom in över 70 000 kronor till damfotbollsklubben Mallbackens IF. Amanda Liljestrand kom med sina 19 varv längst av damerna.
Med något förlängda banor kunde man springa 50 eller 91 km i Borås Ultra Marathon. Den längsta distansen, med start i Skatås i Göteborg och målgång i Borås, vanns av Dina Böhm och Oscar Larsson. Den kortare distansen, med start i Hindås, togs hem av Anna Lindgren och Fredrik Stjärnvy.
På Billingen utanför Skövde gick Billingen Trail Marathon. Dock omkring fem kilometer längre än maratondistans. Vinnare blev Mervi Heiskanen och Jimmy Eriksson.
Den första upplagan av Glasriket Ultra var en del av Mundekulla 3 Days of Running Festival. På lättlöpta grusvägar utanför Emmaboda blev det totalseger för tävlingens ambassadör, Frida Södermark. Herrvinnare blev kvällens musikunderhållning, indierockartisten Jack Moy.
På S:t Hans backar i Lund gick S:t Hans Extreme Ultra, där man sprang så många varv som möjligt under sex timmar. Helena Gautam (61,3 km) och Magnus Linde (70,08 km) slog banrekord.
Inför EM i trail- och bergslöpning
Med start på fredag går den andra upplagan av EM i trail- och bergslöpning, i franska Annecy. Under ledning av landslagsledare Karl Avedal skickar Sverige en trupp med nio löpare.
På engelska kallas det European Athletics Off-Road Running Championships och är en kombination av bergslöpningsdisciplinerna Uphill och Up & Down, samt en traildistans på 60 km.
Först ut är Uphill på fredag förmiddag. 7,6 km med ungefär 1000 höjdmeter ska avverkas. Anastasia Denisova Thor, som både har SM-guld på 10 km väg och tidigare ett brons på sprintdistansen i orienterings-VM, blir Sveriges representant i damklassen. Det svenska herrlaget, med Oscar Claesson, Petter Engdahl, Linus Hultegård och Martin Nilsson, har höga ambitioner både individuellt och som lag
På lördag är det trail, 58 km med 3500 höjdmeter. Endast svenska damer, med Johanna Gelfgren, Malin Barrulf och Barbro Fjällstedt Oljans. Det är ett väldigt högklassigt startfält, där en individuell topp tio-placering skulle vara en stor framgång. Som lag är Sverige på förhand rankat som åtta, men kan en riktigt bra dag vara med och utmana om en medalj.
Mästerskapet avslutas på söndag med bergsloppet Up & Down. 16 km, uppför en topp och ner igen. Emelie Forsberg gör här en mycket intressant start och Anastasia Denisova Thor springer även denna distans. Herrlaget blir detsamma som i Uphill, minus Petter Engdahl.
Joacim Martinsson Rikner ny landslagsledare på 100 km
Annika Nilrud klivet av från landslagsledningen, efter sju år. Hon har varit en viktig kugge i framtagandet av den modell för support på mästerskap som inte bara är i världsklass, utan som också inspirerar andra nationer att ta efter.
Nilrud ersätts av Joacim Martinsson Rikner, som tar över som lagledare för 100 km vid årsskiftet. Martinsson Rikner är dock med som ledare redan vid VM i Indien i december.
Lotta Thörn är fortsatt huvudansvarig för ultralandslaget och blir lagledare för 24-timmarslandslaget.
