50-50


Igår hände det som inte fick hända. Lagen om alltings jävlighet i kvadrat. Nej, kubik. ”Om något kan gå snett så kommer det att gå snett och vid sämsta möjliga tillfälle”. Var till naprapat imorse. Han gav mig en 50-50 chans att kunna starta på söndag i Berlin. Egentligen borde jag känna mer ilska och frustration än vad jag gör just nu, men om det är nåt jag har lärt mig i sommar så är det att skador är ofrånkomligt och en del av vår sport så det är bara att acceptera. Det jag däremot inte förstår är timingen, mitt under min nedtrappningsvecka. Inte i samband med upptrappning, efter Ultravasan eller halvmaran eller under en hård träningsvecka. Varför just nu?

Känslan i måndags var att kroppen äntligen börjat svara. Började känna mig lite hängig på kvällen, förmodligen bara nojja, men ställde in tisdagens lugna distanspass bara för att vara på den säkra sidan och såg till att få till 9h sömn. Kände mig riktigt fräsch igår och stack ut för att springa ett kortare pass varav 20min i tänkt tävlingsfart enligt LGs program. Efter 10-15min lugn jogg ökade jag farten och hittade ganska snabbt till 4-fart som kändes bekvämare än väntat. Pulsen låg exakt där den skulle. 3.58, 3.53, 4.01, 3.58, 3.59. Efter 5km tävlingsfart drog jag ner på tempot för att jogga hem. Började efter hand känna att vänster vaden ömmade lite, gjorde inte ont men kändes stel. Stannade till och försökte stretcha ut den. Forsatte jogga. Samma olustiga känsla men nu lite mer påtaglig. Fortfarande ingen smärta men det kändes inte alls bra. Avbröt och promenerade hem. Stretchade ut den rejält, rullade på foamrollern, körde excentriska tåhävningar och tog på mig kompressionsskydd. Samma sak.

Lyckades få tid hos naprapat direkt nu på morgonen. Efter att ha masserat den lite lätt skakade han på huvudet och sa att han egentligen ville gå på med nålar eftersom den var rejält överansträngd, full av triggerpunkter och förmodligen blivit utsatt för microbristningar. Det sista kändes ändå bra. Microbristning. Inte en regelrätt bristning fullt ut. Ett litet hopp tändes. Nålar var aldrig aktuellt för då hade jag haltat ut därifrån och garanterat missat Berlin. Istället gick han på med rejäl djupmassage. När han äntligen var klar sa han att han bara haft en patient innan som skrikit mer än vad jag gjorde. Till slut konstaterade han att vaden behövde minst 72h vila för att en start skulle vara aktuell. Ingen löpning och minimalt med promenader, helst inte anstränga den alls.

72 timmar vila och en 50-50 chans känns ändå okej, det kan jag leva med. Direkt efter massagen ömmade vaden rejält men inbillar mig ändå att stelheten och ömheten minskat allt eftersom under dagen. När jag gick hem från jobbet nu ikväll tänkte jag inte ens på den förrän jag kom till en trappa där ömheten gjorde sig påmind. Men att gå och springa är ju dock inte samma sak, men kanske kanske…

Imorn kl 19.15 går flyget till Berlin. Just nu är jag inställd på att stå på startlinjen på söndag morgon, nåt annat finns inte, men den här gången ska jag inte vara lika naiv som på Stockholm Marathon i våras och fullfölja till vilket pris som helst. Säger vaden ifrån så gör den det, jag har ingen lust att rehaba i 2 månader igen. Men fram tills dess att den säger ifrån så laddar jag upp som om ingenting hade hänt; massa pasta, godis och bra musik! Självklart med ”You’re the best” som sig bör inför en mara.

/Hörs

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

Tack coach! Klopp alla dagar i veckan, då kan ha även locka med sig Marco Reus så leker vi hem ligan 🙂 @demontränaren: jag menade inte att löpning per automatik innebär att man kommer gå sönder eller att det finns ett likhetstecken mellan löpning och skador utan snarare att det är nånting man får acceptera att man kan råka ut för när man hänger sig åt sporten. Framförallt vi medelmåttiga motionärer verkar ju ha en tendens till att ofta dra på oss massa skador, hur det är för eliten låter jag vara osagt.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Äntligen yoga


Oj så många gånger som jag har sagt ”Jag måste bli bättre på att gå på yoga”, och sedan gör jag INGENTING åt det! Men idag blev det av! Lunchyoga på In Balance i Stockholm var precis vad både huvud och kropp behövde. Min rygg har varit lite… instabil på senaste tiden och yoga funkar varje gång. Och ändå har jag så svårt att komma iväg.

Eva Ericsson som hade klassen var otroligt skön. Hon skrattade hela tiden och var befriande avslappnad. Och jag var väl ungefär så balanserad som jag kunde förvänta mig. Hur är det möjlgit att det har blivit så svårt att lyfta benet upp i en split? Det känns liksom som att styrkan inte finns! Och jag svettades som en gris när jag skulle stå i krigaren. Det säger en del om hur olika träningen är mot den jag brukar göra. Och att jag borde göra det oftare för att stabilisera och mjuka upp.

Har du någon träning som du vet att du borde göra men som du inte får till?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Off Season


Hej igen!

Lite över tre veckor har gått sedan min fadäs i Vichy. Haft gott om tid tänka samt analysera vad som gick snett. Gjorde omgående en magnetröntgen av ryggen samt besökte sjukgymnast med erfarenhet från idrottsskador. Bägge konstaterade min kropp visar tecken på slitage, orörlighet, obalans samt stelhet. Egentligen inget konstigt på en nästan 40 år gammal människa som ägnat merparten åt sin fritid åt idrott på hög nivå. Det som var bra är jag nu kan blicka framåt med vetskapen det inte var några allvarliga problem utan måste lära mig ta hand om mig bättre.

Med detta i bagaget tog jag en välbehövlig paus från allt vad struktur heter. Har inte spikat något datum exakt när jag sätter igång igen men det lutar åt slutet oktober. Till dess blir det sporadisk löpning, cykling när jag känner för det samt så mycket simning & styrka jag kommer åt.

Har tittat lite på nästa år och redan bestämt mig för tre tävlingar som jag sannolikt kommer köra. Två av dem ligger väldigt tidigt så jag behöver starta min grundträning 7-8 veckor tidigare än normalt. Efter denna säsong vet jag att jag kan köra rätt bra trots mestadels vinterträning. Det bevisade jag i Dubai, Cannes & Fuerte. Behöver dock hitta några helger innan SA där jag tillåts cykla lång på riktigt samt får några open water simningar. Kör självklart vidare med coach Björn Andersson.

Ironman Sydafrika går 10:e April och ser ut passa mig finfint. Simma i hav, cykla på en vinpinad och bucklig bana sedan springa i värme. 75 Kona slots och sedan en lång period innan det är dags växla upp igen. Tröttnade i somras på lägga hela sommarsemestern på träning. Även om dygnet innehåller fler timmar så var jag ofta trött och oinspirerad när jag skulle leka med barnen. Vill inte vara en sådan pappa längre. Mina ungar har dessutom blivit större och kräver mer engagemang från mig. Det minsta man kan ge dem är sitt intresse & tid.

Två andra lopp som jag planerar är Ironman Dubai 70.3 (februari) samt SM på halvdistans i Vansbro (juni). Anmäld till Challenge Fuerte 23:e april men bestämmer mig efter målgången i Sydafrika. Vill verkligen köra bägge då Playitas ligger mig varmt om hjärtat. Får tyvärr stå över Cannes Triathlon 16:e april av uppenbara skäl L

Går allt som planerat kör jag Hawaii 2016 och denna gång hoppas jag hinna förbereda mig länge och väl innan. Tidigare har det blivit aningens panikartat och hafsigt då Kalmar går endast 8 veckor innan. Jag anser man behöver åtminstone ett kvartal på sig för återhämtning samt förberedelser innan man kan köra en full Ironman igen på toppen av sin förmåga?!

Ska dock bli extremt intressant följa Hawaii från soffan detta år och följa de lyckliga som är där. Är otroligt avundsjuk och känner mig nästan bestulen på min chans komma dit. Man lär sig dock av sina misstag så nästa år hoppas jag stå för underhållningen istället (?!).
 
Tack för visat intresse!

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Behöver du en boost?


Så här års har det börjat glesa ut lite på gymmen igen efter post-semester-paniken (”GAAAAAH! Rosévintet sitter kvar!”).

Men inte har väl du tappat sugen? Du tränar väl på som vanligt, pigg och taggad? Om du mot förmodan inte känner så, så tänker jag helt skamlöst göra reklam för mig själv här. Jag erbjuder just nu nya PT-kunder två PT-timmar till priset av en! Wohoo! Kom och putta slädar, svinga kettlebells och häng i räcken med mig! Jag lovar att vi kommer att ha jätteroligt! Stark blir du förstås också, som en bonus.

Det enda du behöver göra är att skicka ett mejl till anna-lena@crossfitnordic.se och så bestämmer vi två dagar som funkar för dig.

Jajamensan! Så gör vi!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nedräkning till Berlin


Äntligen verkar det som om kroppen är tillbaka till nåt som skulle kunna likna känslan från i våras då allt bara flöt på. Nånting verkar ha hänt för den känns inte längre lika tung och seg som vart symptomatiskt för min löpning sen Ultravasan. Idag rullade den på i 4.15-fart utan större ansträngning eller protester. Sprang och väntade på att det skulle bli tungt och segt men istället kändes det löjligt lätt från första metern, trippade med lätta steg upp för backarna och flöt med längs de flacka partierna och kände mig som en löpare på riktigt igen. Den känslan alltså. En riktigt boost för självförtroendet. Dessutom inga känningar nånstans. De 3 vilodagarna på rad förra veckan verkar ha gjort susen.

LG hade angett ”dagsform” som fartangivelse på dagens pass, det sista lite längre innan helgens stora lopp. 4.15 känns som en bra dagsform med tanke på hur det sett ut de senaste veckorna. Det kanske verkar som om jag fullständigt skiter i vad LG skriver i sina program till mig men så är inte fallet, jag hyser alldeles för mycket respekt och beundran för att ens våga mig på det eller för den delen tro att jag skulle veta bättre. Till 93% följer jag passens struktur såsom de är angivna och modifierar kanske på sin höjd 16%. På ett ungefär. Typ. För det mesta handlar det om att jag gärna förlänger distanspass i tid eller kör fartökningar och angivna intervaller något snabbare vilket ofta sker av bara farten utan att vara planerat, undviker att kolla på klockan så mycket som möjligt under intervaller eller fartökningar. Förra veckans angivna distanspass på 60 och 70min förlängde jag till 90-100min (i lugn fart) för att kompensera de uteblivna långpassen nu i höst och för att samla lite fler mil. Dessutom la jag också till ett par distanspass, även de i lugn fart. Som jag upplever det är det inte sträckan som dödar utan farten. Utöver det hade jag ett fartpass angivet; 80min distans varav 30min i 4-fart som i sin tur slutade med 8km i 3.50-fart istället, något snabbare än angiven fart men fortfarande samma struktur. Jag litar till 100% på att LG vet vad han gör. Sen återstår det att se om det var ett felbeslut att laborera lite för mycket med den totala veckomängden, på söndag vid lunchtid vet jag svaret.

Jag intalade mig själv för ett par veckor sen att 2.57 eller 3.22 inte spelar nån roll. Det gör det visst jar jag kommit på. Självklart vill jag behålla trenden med sub3 maror. Skitsamma om det inte blir PB, man måste inte persa på varje lopp, däremot försöka prestera så bra som möjligt utifrån rådande förutsättningar. Och som det känns i kroppen efter dagens pass så ska sub3 inte vara omöjligt. I vintras tänkte jag att det var i Berlin som jag skulle vara i mitt livs form, det var där jag skulle närma mig, eller kanske t.o.m underskrida 2.50 gränsen. Nu blev det inte så. Jag är så långt ifrån man kan komma att vara i mitt livs form. Men skitsamma, det är ingen mening med att hänga läpp för det. Jag ska ha jävligt kul när jag springer på söndag, försöka se snygg ut på bilderna från loppet och givetvis göra mitt bästa. Då kommer jag vara nöjd när jag passerar mållinjen. Och vem vet, större mirakel än att persa med taskiga förberedelser har ju skett.

Nu återstår några korta pass den här veckan innan det är dags att börja packa väskan. Att undvika att bli förkyld blir den största utmaningen, speciellt när man dagligen vistas bland snoriga gymnasiekids. Vädret ser i alla fall lovande ut i Berlin till helgen. 10 grader och svag vind. Linne, splits och lätta skor. Börjar känna den där mara-nervositeten sakta komma smygandes nu. Skön känsla. Då vet man att man får käka både nutella och jordnötssmör till frulle hela veckan. 

/Hörs

Dagens låt: Taylor Swifts senaste skiva var inte mycket att hänga i julgranen. Som tur är tyckte inte Ryan Adams det utan bestämde sig för att den var så bra att den förtjänade att tolkas i sin helhet. Det här är årets bästa skiva hittills, så bra är den. Taylor Swift borde verkligen göra cover på Ryan Adams’ covers.   

Antal kommentarer: 3

Sanna Bryngelsson

Lycka till Anders!


Anders Larvia

Tack! Nu har vaden börjat spöka men bara den vill vara med på söndag så spänner jag bågen och ser hur länge det håller. Det värsta som kan hända är att man väggar och får krypa in i mål.


Frida Michold

Kör hårt Anders! Du har grymma ben och en grym skalle!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

(O)dödlig


I våras när resultaten gick min väg och kroppen svarade på all träning utan att trilskas så kände jag mig oövervinnerlig. Sen small knät. Efter Ultravasan kände jag mig återigen odödlig. Överlever jag den överlever jag vad som helst, tänkte jag innan. De senaste veckorna har verkligheten börjat komma ikapp. Med facit i hand borde jag 1) ha vilat mer än 5 dagar efter urladdningen i Mora och 2) inte ha haft så bråttom med att springa en massa lopp så tätt inpå. Det är alltid lätt att vara efterklok. Har underskattat kroppens behov av vila och återhämtning och lurat mig själv å tro att allt vart som vanligt. Dom 9 milen mellan Sälen och Mora slet mer än jag velat erkänna för mig själv. Det är lätt å se vilka fel och misstag andra gör men sällan sina egna. En 5-åring hade kunnat räkna ut att skicket på min kropp efteråt skulle vara – för att tala skivspråk – Vg minus (many marks, has noice but plays, looks bad) snarare än mint condition (as new)

Har börjat fundera på om inte vila är den rätta medicinen inför Berlin Marathon. Som det har känts hittills så har fartpassen slitit mer än vad de gett. Planen den här veckan har vart att ta det lite piano. Gå tillbaka till det som funkade i vintras inför Rotterdam. Springa massa distans och dra ner på farten utan att för den skull frångå LG’s schema. Mer mellanmjölk helt enkelt. I måndags blev det 20km distans i 5-fart. Tisdag 20km distans något under 5-fart. Igår onsdag 20km distans i exakt 5-fart. 20km distans är grejen. 

Men idag efter jobbet dök en brännande och stickande känsla på utsidan av ITB upp från ingenstans. Fick panik. Rullade foamroller. Stretchade. Testade några stapplande steg jogg på promenaden till och från gymmet. Ingen smärta som tur var. Tok prehab i ren desperation och en massa svordomar över att jag inte hållt i styrkeövningarna som jag lovade mig själv. Känslan är att det inte är ett återfall till löparknä utan snarare att kroppen bara är allmänt trött och sliten, men bara det faktum att den brännande känslan kommer från samma område gör ju att pulsen börjar åka berg och dalbana och tankarna flyger iväg och tänker det värsta.

Konstigt nog känner jag ingen panik inför Berlin nästa helg. Det får gå som det går. 2.50 eller 3.30 spelar ingen roll just nu, det absolut viktigaste är att få vara hel och kunna springa överhuvudtaget. Tänker ta ett par vilodagar med total löpvila och drömma mig tillbaka till i våras då jag kände mig odödlig. Just nu är min enda önskan att få uppleva den känslan igen om så endast för en kort sekund. Börjar bli less på att ha en trasig kropp.

Dagens låt: har aldrig riktigt gillat allsång på konserter, de flesta i publiken är antingen för fulla, kan inte texten eller så är de totalt tondöva och sjunger falskare än en kråka. Men det här är undantaget som bekräftar regeln och som grädde på moset avslutas det hela med ett hjärtskärande gitarrsolo signerat Steve Rothery.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in