Årssammanfattning

Hej!

Länge sedan jag skrev något. Haft en extremt hektisk december månad och inte riktigt känt mig spirituell nog. Finns ett gammalt talesätt som lyder ”Har du inget snällt att säga är det bättre vara tyst”. December är 30 dagar av helvete för EN mysig dag – Julafton. Resten består av sjukdomar, julångest och kaos på jobbet. Den där lyckan och förväntan man upplevde som barn försvann nog i samband med målbrottet. Visst det är härligt träffa sin familj & vänner men skulle uppskatta om man spred ut det hela över året istället för tjoffa in allt under ett par veckor. Skönt nu när det är över och man kan blicka framåt över det nya året.

För egen del innebär 2017 inget nytt utan jag fortsätter jakten på mina begränsningar inom sporten triathlon. 2016 skulle bli året där alla gamla misstag från 2015 undveks och tanken var träna smartare och tävla mindre. Det strategin rök i samband med kraschen i Sydafrika. Hade en form där som jag är tveksam till jag någonsin kommer få uppleva igen. Väldigt irriterad fortfarande det gick som det gick och att jag aldrig kommer få veta hur det hade kunnat gå annars. Desperat jaga ny tävling och starta sjuk på Lanzarote gjorde inte saken bättre. Tog mig i mål men det skulle ta länge innan jag va fysiskt i slag igen. Startade SM i Vansbro trots trasig kropp och fick det resultatet som jag förtjänade, katastrof. I ren ilska och frustration tränade jag halvt ihjäl mig hela sommaren för sedan göra mitt bästa resultat i Kalmar, 8:58h. Simningen & löpningen gick väldigt bra där men var inte alls nöjd med cyklingen. För många hårda pass hela sommaren hade gjort mig uddlös. Hawaii var belöningen men det var en gammal & trasig man som tog sig an den utmaningen. Fick jogga i mål med ett hängande huvud igen.

Den eviga upprepningen av befälen under militärtjänsten – ”Gör om gör rätt”. Helt övertygad strategin för 2016 var rätt tänkt. Därför gör jag om det på pricken men den här gången tänker jag undvika misstag. Tror inte på tur eller otur, man är sig egen lyckans smed. Fördelen med göra bort sig så pass många gånger som jag har är den erfarenhet man samlar på sig. Har över de 7 åren som aktiv lyckats samla på mig en gedigen CV inom sporten och hävdar det ska mycket till för ta mig på sängen i dagsläget.

Planen för 2017:

27:e Januari – Ironman Dubai 70.3. Försöka komma top 5 som AG.
2:a April – Ironman Sydafrika 140.6. Målsättning låga 9h då banan påminner om Kalmar.
16:e April – Eventuellt Cannes Triathlon. Beror på hur jag mår efter SA, firar Påsk där ändå.
1:a Juli – SM i Vansbro eller Halmstad Triathlon 11.3. Landställe i Halmstad vilket förenklar.
7:e Oktober – Ironman Hawaii. Drömmer om starta fräsch där för första gången.

Som hemligt vapen och som hedge för min numera höga ålder (snart 39) har jag skaffat hus. Big Deal tänker ni men det är det för mig. Huset har ett dubbelgarage med nästan 4m i takhöjd. I skrivande stund håller jag på inreda det till ett lyxgym för tidseffektiva triathleter. Tidigare har min cykel stått på balkongen eller i vardagsrummet, löpning har fått ske utomhus eller inte alls. Någon plats för styrka och flexibilitetsträning har det inte varit tal om. Nu står cyklarna uppradade på trainers, ett löpband av märket Cardionics är på plats. Speglar, gymnastikmattor, foamrollers, kettlebells, TV, Ljud & annat fluff finns där för öka på inspirationen. Det kommer t o m finnas en diskokula samt boxsäck då det var krav från barnen. Planen är en soffa & espressomaskin också till sommaren. Orden Mancave eller Paincave känns fel – Sporty Pleasure Dome är nog mer passande?!

Nu har jag inte tid kladda mer på bloggen. Björn har skrivit ett helvetes schema inför Dubai som jag måste ta tag i. ”Lika bra du flyttar ner i Grottan” skrev han elakt när mailen trillade ner i inkorgen.

Om det är någon som är nyfikna på Björns träningsupplägg så rullar just nu en kampanj av något förenklade pass med sikte på Vansbro & Kalmar som slutmål. Priset är på cirka en tredjedel av vad det skulle vara för det mer individanpassade programmen. Ser så många som försöker år efter år vara sin egen coach med samma tråkiga resultat. Ta hjälp, tro mig vi amatörer kan inte det här!

Maila bigswedecoaching@gmail.com för mer info om priser & upplägg.
Finns även de med kompletterande styrke & flexibilitetsträning. Kan jag varmt rekommendera!

Adios!

Nelker

---

December är kanske inte den mest inspirerande månaden på året att bedriva löpträning, men av nån konstig anledning så gillar jag det. Det är varken för kallt eller för mycket snö, bara lagom mycket vinter. Jag har nästan börjat gilla mörkret, ishalkan och snålblåsten på nåt sjukt sätt. Det kunde ju vara hundra gånger värre. -30 grader och 2 meter snö typ. När folk beklagar sig över att det aldrig blir nån riktig vinter så fattar jag ingenting, det här är ju hur bra som helst. Eller ja, hur bra som helst kanske var en överdrift, men så bra som det kan bli, bättre än så här blir det knappast. Dessutom går jag igång på vetskapen att det tar emot för många att träna i dessa förhållanden den här tiden på året vilket motiverar mig ännu mera och gör det ännu lättare att själv knyta på sig skorna och sticka ut sent på kvällen i mörkret. Det är nu grunden ska läggas, inte i vår när snön smält bort och fåglarna kvittrar. Det är en sak att stiga upp kl5 en fin vårdag och sticka ut i shorts på fina grusvägar innan jobbet, att göra samma sak den här tiden på året är en helt annan sport.

Nästa vecka kommer jag förhoppningsvis att nå ett av mina, på förhand uppsatta, mål under 2016; att springa 5000km. Det är ett mål som jag har haft ett par år nu men skador har satt stopp, men i år kommer jag äntligen att fixa det trots att jag mest lallat på dom senaste månaderna. Det är kanske ingen astronomisk siffra men den indikerar ändå på kontinuitet vilket ju är en av de viktigaste parametrarna för att bli bättre, om inte den viktigaste. Den skvallrar också om avsaknaden av skador och sjukdomar vilket ju också är en bra förutsättning om man vill persa. Kanske kan jag även nå 500 träningstimmar totalt men då kommer jag att få ligga i nu på slutet och det vetifan om jag orkar. Hur som helst så är det siffror som jag ändå känner mig stolt över för att vara en talanglös motionär, man har ju även ett jobb som måste skötas däremellan. Hemligheten är såklart att göra träningen till en vana, då spelar det ingen roll att 9 av 10 pass är tråkiga, man gör det bara oavsett vad. För börjar man nalla på det, ställer in ett pass här och ett annat där, väljer bekvämligheten i soffan framför snoret i ansiktet, ja då kan man ge sig fan på att ölkaggen bara kommer bli större och större, flåset sämre och sämre och livet tråkigare och tråkigare.

Just nu tränar jag för att orka träna på riktigt efter nyår. Knät är bra så den 1 januari drar träningen mot Boston Marathon igång på riktigt och för att orka med all mängd kombinerat med fart som jag tänkt så har jag tjuvstartat lite med att utsätta kroppen för några fler mil i veckan än vad det blivit på slutet. Har också smugit in några fartpass för att se var jag befinner mig formmässigt. Och det känns faktiskt riktigt bra, inte tungt eller segt som det brukar. Jag tror faktiskt att jag är i ganska bra form just nu. Förra veckan blev det 120km inkl. första långpasset på 3 månader + ett av mina favorit fartpass; 2x(3-2-1km). Igår var det tröskel på schemat, 4x5km i lite drygt 3.50-fart som kändes oförskämt lätt. Ett problem som jag har är min dåliga fantasi på intervaller. Jag vill gärna springa samma pass som jag alltid har gjort och sällan kortare intervaller än 1km. Det slutar oftast med att det blir antingen 2x(3-2-1km), 3x3km, 4x5km, 10x1km eller 5x2km. Sen är det slut på fantasin. Nästa år ska jag försöka bli bättre på att variera mig, det känns som att jag skulle behöva reta kroppen med nånting nytt eller annorlunda för att kunna ta nästa steg, men jag vet inte riktigt vad. Funderar också på att göra ett nytt Vo2max test för att få aktuella värden, senast jag gjorde det var 2012 och det var ju ett tag sen. Det kostar ju några kronor att göra men är man någorlunda seriös med sin träning och vill förbättra sig så tycker jag lätt att det är värt pengarna även för oss motionärer. Man får inte vara dumsnål, ungefär som att köpa en ny iPhone och bara ta 16GB.

Nästa vecka är det jullov. Obeskrivlig känsla som alltid, har räknat ned sen första december. Då ska jag frossa i julmat och tillåta mig själv att gå upp 2kg. Jag ska ta igen all förlorad sömn den här hösten, sträckse alla tv-serier som inte hunnits med, lyssna på massa musik och poddar, läsa klart alla påbörjade böcker som bara blivit liggandes och kanske springa en mil eller två också. Men helt klart så kommer löpningen inte vara det högst prioriterade under julledigheten och det känns ganska skönt. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag nog att springa varje dag ändå.

/Hörs

PS! I väntan på Boston Marathon så har ju filmen om bombdådet snart premiär. Hoppas på att det blir en del fokus på loppet och löpning och inte bara amerikansk patriotism.

---