Blogg

Bang for the buck



Det gäller välja sina strider, inse sina begränsningar och fokusera på saker där du får mest bang for the buck.

För mig innebär det försöka utvecklas inom simningen men inte ha för höga ambitioner just nu då det är omöjligt att nå dit jag egentligen borde ligga med min begränsade insats. För närvarande simmar jag en gång i veckan, max två. Dessa pass är ca 1,5-2km långa. Ambitionen är ligga på 2-3 pass i veckan á 2-3km i mars men just nu ligger jag lågt för att fokusera på annat. Räknar med simma en Ironmandistans mellan 60-62 minuter i sommar utan vara speciellt utmattad efteråt. Klorallergi sätter käppar i hjulen och jag ser verkligen fram mot open water säsongen.

Springa kan jag som det så malligt heter, men ni fattar. Redan mitt första år som glad triatlet klockade jag 40 på milen och i slutet av andra höga 37 minuter. Har absolut ingen säregen talang för detta moment då jag sprungit mer eller mindre hela mitt liv. Tyvärr har jag nog nått min potential för hur snabb jag kan bli på 4-6 mil i veckan i kombination med allt övrigt jag pysslar med. Kan absolut bli bättre men då på bekostnad av annat som jag inte är redo att offra i dagsläget. Ambitionen är kunna springa milen på låga 35 mins resp halvmaran runt 1.18-1:19 i sommar, det räcker gott för den målsättning som jag har i år. Löpningen är och kommer alltid vara hjärtat av min träning.

Cyklingen, precis som föregånde år ligger fokus här. Jag är verkligen nykär i cyklingen, prylarna är roliga och jag verkar ha det ganska lätt för mig. Trots min storlek går det även hyfsat bra när det är kuperat och jag har självklara fördelar när det är platt & blåsigt. Gillade cykla redan från början men genom köra med wattmätare, Björns coaching och magiska träningskompisar så är det nu fantastiskt mycket roligare. Sen är det ju självklart så att det blir bara roligare och roligare ju bättre jag blir. Ligga ytterfil mellan mil 7-18 på Hawaii och känna sig bättre än hundratals inkvalade triatleter är en obeskrivligt skön känsla. Vetskapen om att en stabil cykling bäddar för en bra löpning gör det till det självklara valet över var jag ska lägga min fokus även i år. Tidsmål är knepigare inom denna gren då de yttre förhållandena påverkar samt loppets dynamik men 250 watt under 18 mil utan grilla benen helt är rimligt med tanke på att jag körde på 235-245 watt under 2014. I dagsläget är det 4-5 pass i veckan. Inga direkt långa men totalen blir ändå ok.

Har två tävlingar som inte ligger allt för långt bort. Cannes Triathlon 19:e april och Challenge Fuerteventura 25:e mars. Bägge halv IM distans. Jan Frodeno & Sebastian Kienle kör Cannes vilket kommer locka många av europas bättre. Challenge Fuerte är även den populär då resorten ligger många proffs varmt om hjärtat. Vi är en hel drös från Terrible Tuesdays som kommer köra dessa, framförallt Fuerte då Apollo ombesörjer ett sjysst upplägg som underlättar logistiken. Har väl inga superambitioner förutom komma i topp av min Age-Group. Låter kaxigt men vann på Fuerte förra året med över 10 minuters marginal så rimligt tro det går att upprepa eftersom jag dessutom är skadefri i år.

Nu närmast 45 min lätt distanslöp samt Vo2Max på gymmets Wattbike.

Puss & Kram

Micke



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nä, nu är det dags för lite skolios!


Nu var det länge sedan jag skrev något om min skolios. Och som ni har saknat den! Senast skrev jag lite allmänt om skolios, eller i alla fall om min egen. (Alltså att ryggraden är S-formad. Det ställer också till det på andra sätt, vilket man kan se på min rygg som putar ut lite här och där och är vriden.)

Idag kuskade jag runt lite bland olika skoliosbloggar och hittade det ena skräckexemplet efter det andra. Därför måste jag bara skriva några lugnande ord till alla er som har skolios, har ont och börjar bli desperata – innan ni börjar korrigera atlaskotan eller något annat vansinne. Oavsett och du har en behandlad skolios eller inte – det kan bli bättre, det är inte kört. Om du ser till att hålla din rygg stark och rörlig kan jag nästan garantera att du kommer ha mindre ont. Hitta en duktig personlig tränare, naprapat eller sjukgymnast som kan hjälpa dig. Och om personen inte kan hjälpa dig – byt! Det är bevisligen inte farligt att träna ens om ryggen ser ut som min. Jag mår toppen, har väldigt lite problem med ryggen, hoppar och studsar och lyfter tungt.

Och ja, jag har också gått igenom korsettbehandling och år av ont i ryggen, tro mig. Att träning hjälpte var för mig en positiv bieffekt som jag inte hade räknat med, men i och med att jag blev starkare kände jag att jag slutade ha ont i ryggen och så är det så länge jag håller igång. Det är träningsmotivation som heter duga.

Man får kämpa lite, men som jag läste på en av de andra bloggarna: ”Det finns vanliga människor, sedan finns Superwoman och Superman, och vi är märkta med ett S i ryggraden.”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Aj, alltså aaaaaajjjj!!!


Jag var ju så nöjd i fredags. Wallballsen kändes så bra och jag tänkte att ”den här gången blir nog inte träningsvärken så illa som den brukar bli av 150 wallballs”. FAIL!

Facit: Idag är dag tre efter passet och jag kan fortfarande knappt gå. I lördags var jag i badhuset med min son och då råkade han sparka till mig på låret. Då ramlade jag. I går åkte vi på rumpan i en isbana och då kom han och satte sig i mitt knä. Jag bara vrålade och vräkte av honom. Idag var jag och tränade på morgonen. Jag vågade inte ens testa ett boxhopp utan fick kliva upp och ner på lådan.

Jag vet inte varför jag drabbas så hårt av wallballs, uthålligheten och styrkan finns kanske inte där. Bara att träna på det.

Om några dagar.

Och en sak till: ge blod. Punkt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Avsluta veckan med kramp i låren!


(Coach Javad. Så där stolt som en coach ska vara över någon som är sjukt nöjd med sig själv.)

Idag var det ett till sådant där pass på schemat som jag hade läst och tänkt att ”På fredag är jag nog kanske ändå lite lite sjuk”. Men sån är inte jag. Jag har faktiskt aldrig läst på schemat och låtit bli att gå till gymmet. Det skulle vara ett nederlag. Men vissa dagar känns det tyngre att gå dit än andra gånger. Idag vankades det 150 wallballs, 90 double unders och 30 muscle ups och en timecap på 12 minuter, alltså att man inte får hålla på längre än 12 minuter.

Vi fnissade lite åt coach Javad som sa åt oss att göra i ordning för muscle ups, eller alternativet chest to bar, eftersom vi tänkte att vi aldrig kommer att hinna dit. Men jag är bra på wallballs. Det gick ganska fort och när jag var klar hade jag fyra minuter kvar. Jag hoppade hopprep (180 enkelhopp eftersom jag skulle få hålla på till i övermorgon för att få ihop 90 double unders) och gick sedan vidare till räcket för mina chest to bar. Och döm om min förvåning när jag faktiskt hann klart när jag hade skalat passet efter mina förutsättningar. Det kändes så otroligt bra och jag är otroligt stolt över mig själv. Det var värt varenda krampkänning i låren och svettdroppe på ryggen för att få känna så här. Oövervinnerlig!

Det är en bra känsla att ta med sig in i helgen. En bra känsla att ha åtminstone tills i morgon bitti, då jag kommer att vara så lagom oövervinnerlig och förmodgligen inte kommer att kunna gå i nedförsbackar. Men det är det värt!

Vad ska ni träna i helgen? Själv vilar jag nästan alltid på helgerna. Då vill jag vara med familjen. Kommer du inte på något pass att köra så kan du ju testa mitt morgonpass. Anpassa det efter dina förutsättningar. Ta en boll som du kan kasta 150 gånger och hoppa enkelhopp med hopprepet. Går det inte att göra chest to bar, kör pullups. Går inte det? Kör ringrodd! Det går alltid att skala.

Kram på er och ha en toppenskön helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Luta dig bara tillbaka…


…och gör en chin up.

Jag körde ett pass signerat coach Jakob i morse och fick göra Lean back chin ups. Alltså som en vanlig chin up, fast du lutar bakåt så mycket du kan på vägen ner, och du går ner jättelångsamt. Allt för att bli stark i övre delen av ryggen. Det är ju bakåtlutad jag kommer att vara när jag svingar mig upp i ringarna och ska kränga mig över i min första muscle up, så det gäller att bli stark i den positionen.

Den övningen var med på mina pass för några månader sedan också, men då kunde jag knappt vara bakåtlutad alls. Vilken skillnad det var nu! Jag älskar när jag får övningar som gör att jag inser att jag faktiskt blir starkare. På de första seten kunde jag luta bak jättemycket. Tyvärr kom jag inte på att jag skulle fota då, utan först på sista setet när jag hade börjat hänga som en slak banan. Well well. Ni får för ert inre föreställa er en ännu bättre vinkel.

Det är i alla fall roligt att vara tillbaka i muscle ups-träningen. Och varje lite Lean back chin up är ett litet steg närmare målet. Myrsteg. Tripp, tripp, tripp…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Höftmys de luxe


Idag var det dags för mig och Sofie att träffa PT-Andreas igen. Vi var naturligtvis hela och smärtfria, så han fick inte så mycket att bita i. Då fick vi i stället stretcha varandra. Jag upptäckte under min PT-utbildning att min vänstra höft är stelare än den högra och tänkte att det nog hade något att göra med att jag ibland får ont i höger del av ländryggen. ”Ja, det är väl klart att det har” muttrade Andreas när Marie berättade för honom om min upptäckt. ”Men hon får ju gärna säga till att hon har ont i ryggen så hade jag också kunnat kolla upp det”.

Jaja, nu fick jag ju lista ut det själv och känna mig lite duktig. Idag fick han revansch i alla fall. Jag fick lägga mig på en massagebänk med höften vid kanten, Sofie fick vinkla upp mitt ben och stäcka det upp mot mig medan Andreas fick jobba med att motarbeta rotationer i det fria benet. Jätteskönt!


Det här var en annan övning jag fick jobba med efter att Andreas gått runt mig, petat lite på ryggen, funderat lite, petat lite till och funderat lite till. Jag fick stå i ett jättebrett utfall och hålla i mig i en vipr (det går naturligtvis bra med något annat också). Seadn skulle jag sträcka ut armen så att vipr:n fäller sig lite samtidigt som jag skulle pressa rumpan rakt bakåt. Och tror du inte att han fick det att dra EXAKT där det brukar göra ont när jag får ont i ländryggen? Jo, sörrni, det fick han. en perfekt övning för att få det att dra i Quadratus Lumborum, en muskel som ofta blir spänd, stram och bråkig. Har du ont i ländryggen? Testa den här stretchen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*