Blogg

Drottningen av chins


Ja, ok, det var kanske lite att ta i. Men idag körde jag ett pass som jag fått från coach Jakob och blev så otroligt stolt över mig själv, så jag måste dela med mig lite. På schemat stod: Viktade chins 2-4 reps x 4 set. Om det hade stått det på mitt träningsschema för ett år sedan hade brustit ut i ett flatgarv. ”På allvar!? VIKTADE chins!? Driver du med mig? HAHAHA!”

Men coach Jakob driver inte med mig. Det var på fullaste allvar. Så jag gjorde som det stod. Det har hänt så mycket med min överkroppsstyrka bara sedan i höstas. Då kunde jag knappt göra en strikt chin och nu gjorde jag en hel drös med 7,5 kilo extra vikt. Och på det en massa pullups! Jag var helt slut i hela överkroppen efteråt, men damn så fint det kändes!

”Jaha”, tänker du kanske nu. ”Vad i hela friden ska jag få ut av det här skrytet jag plötsligt fick kastat i ansiktet?” Jo, att du också kan. Jag kunde inte, jag jobbade på det och nu kan jag. Det kan du också, oavsett om ditt mål är att klara en armhävning på tå, springa en mil på 50 minuter, göra en Ironman, kunna sätta dig på huk utan att det gör ont i knäna eller, ja, klara att göra chins. Ja, det kostar i ansträngning och svett, men det är så värt det när du har nått ditt mål.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Rotterdam – Analysen


”I’m such a sinner, you’re such a star, I’m no beginner so set the heaven on fire. When there’s no turning back from who we are, no matter what we’re through, I’m gonna run to you”

Förra inlägget skrevs i affekt timmen efter loppet, där och då var det ganska naturligt att känna en viss besvikelse över att inte ha nått det uppsatta målet. Med ett par dagars distans så är det klart att jag är nöjd med loppet, nöjd med genomförandet och även nöjd med tiden, konstigt vore väl annars. Säsongen har bara börjat, majoriteten av träningen inför detta lopp bestod av snöpulsning, torka snor som fryst fast i ansiktet och sick-sacka mellan isfläckar i kolsvart mörker. Fart-och tempopass existerade knappt. Det ska det bli ändring på nu. 

Just nu känner jag en viss tomhet som sig bör, ett marathon är alltid en mental och fysisk urladdning. Månader av förberedelse är plöstligt förbi och det uppstår ett stort tomrum i den annars så inrutade vardagen. Helt plötsligt finns en massa tid över och man vet inte riktigt hur och vad den tiden nu ska fyllas med. Den där riktiga post-marathon-depressionen har dock inte infunnit sig vilket är positivt. Faktum är att det ska bli ganska skönt med en relativt lugn vecka, det tycker jag att jag gjort mig förjänt av. Kroppen är förvånandsvärt pigg, nästan oförskämt fräsch för att ha sprungit en mara. Övervägde att ta en lätt jogg igår kväll när jag kom hem till Sundsvall men möttes av en mindre storm så istället blev det lite motionscykel, styrketräning och stretching på gymmet. Har lite träningsvärk i lår och rumpa men kunde redan på kvällen efter loppet gå obehindrat och hade inga som helst problem med trappor, varken upp eller ner. Har aldrig känt mig så här fräsch efter en mara.

Även om jag inte nådde mitt uppsatta mål så tar jag med mig många lärdomar:

  • Jag måste bli tempostarkare för att hålla ända in i mål.
  • Jag måste jobba på ett ännu starkare pannben. Jag vek jag ner mig direkt det blev jobbigt. Farten fanns. Det är jobbigt oavsett om man springer i 4-fart eller 4.30-fart.
  • Jag öppnade ganska defensivt och förbjöd mig själv att ligga under 4min/km under den första halvan. Även om det inte höll hela vägen den här gången så passar det mig bättre än öppna fortare än planerad snittfart, något jag alltid gjort på tidigare lopp.
  • Jag måste lära mig att ta in energi under loppet. Att bara köra på vatten funkar inte i längden.
  • Jag borde jobba mer med löpsteget och frånskjutet. Såg mig själv på videoklipp från loppet och det är ingen vacker syn. Min kollega Bosse (som gjort milen på 30min) tycker det ser ut som jag är konstant bajsnödig när jag springer och kallar mig för en dammsugare. 

Loppet var också en bekräftelse på att marathon är den distans som jag gillar mest och som också passar mig och mitt löpsteg bäst. Men jag vet också att jag måste bli snabbare på kortare distanser om jag ska kunna nå nästa nivå på maran. Det blir inga fler 10km lopp innan Stockholm, däremot tänkte jag försöka persa på halvmaran innan dess. Planen är att springa både Kungsholmen runt 21,1km och Göteborgsvarvet men satsa allt på Kungsholmen och jogga runt Varvet som farthållare åt min gode vän Peter som siktar på att fixa sub1.45. Om kroppen återhämtar sig såsom jag vill så kommer målsättningen i Stockholm vara att göra ett nytt försök på 2.52.  

Avslutningsvis kommer här några reflektioner runt Rotterdam Marathon som helhet. 

Bansträckning: 4/5 – Platt som en pankaka, enda stigningarna att tala om var Erasmusbron som man sprang över två gånger. Plus för en envarvsbana. De delar av banan som låg utanför centrala stan var stundtals ganska tråkiga när publikstödet minskade. Oerhört känslig för vind, det blåste 5-6 m/s i början av loppet som kändes en hel del på utsatta ställen, mot slutet av loppet steg vindstyrkan till ca 8 m/s enligt rapporterna och då blev det rejält kallt och jobbigt. 

Support efter banan 3/5: – Vätskestationer var 5:e kilometer där det serverades vatten och sportdryck. Hade gärna sett att det funnits nån form av energi på vissa tex frukt, nötter, bars etc. Temperaturen låg kring 8-10 grader men hade det vart varmare än så hade nog 5km känts långt att behöva vänta på dricka. Många funktionärer på varje station, var aldrig några problem att ta en mugg tidigt, dricka och sen hinna ta ytterligare en.

Publik 4/5: – Bättre än Stockholm. Packat med folk inne i centrala stan, även på vissa ställen utanför och det var bra fart på publiken. När jag stannade och gick gick vid 40km började hela publiken skrika ”come on, you can do it” och när jag väl kom igång blev dom tokiga och skrek ännu mer. Mer sånt i Stockholm!

Expon 2/5: – Dåligt utbud med kläder och skor, det lilla som fanns var de officiella kläderna som var både fula och tråkiga. Alla fick en t-shirt med en pytteliten logga på bröstet och gigantiskt med reklam på ryggen. Hamnar nog långt ner i byrålådan med diverse andra reklam tröjor. Goodiebagan innehöll förutom den obligatoriska reklamen en vattenflaska och reflex. Inte så kul.

Start-målområde: 4/5 – Lätt att ta sig till med en tunnelbanestation precis vid starten och gott om plats att värma upp på nära startfållorna. Relativt smidigt att ta sig in i startfållorna, det blev aldrig trångt i min startgrupp, däremot smalt första kilometern vilket innebar en del sick sackande. Målgången på samma gata som starten med bra publiktryck tack vare den smala gatan. Bra med utrymme efter målgång att stanna upp och nära att hämta upp inlämnade väskor. Lite snålt med förfriskningar efteråt; vatten, sportdryck och banan. Snygg medalj!

Stan: 2/5 – Ganska tråkig stad, behövs nog inte mer än en dag för att hinna med. Ett tips kan vara att bege sig till Amsterdam om man vill kombinera loppet med semester efteråt. Bra med boendemöjligheter nära starten med bara ett par hundra meters avstånd. Otroligt dåligt utbud av restauranger och ganska medioker mat.

Helhet: 4/5 – Snabb bana, enkelt att ta sig till, nära till det mesta, väderkänslig, bra stämning, hyffsat billigt. Kan såklart inte konkurrera med som stora loppens arrangemang men rekommenderas verkligen om man vill ha en snabb vårmara. 

/Hörs

Fibes Oh Fibes – Run To You



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Andreas is back!


Nu var det länge sedan det var höftmåndag med Andreas. Andreas har tränat skiten ur alpina landslaget och en drös ishockeyspelare länge. För länge om du frågar oss. Vi har inte fått ha honom för oss själva alls! Men igår! Vi fick äntligen göra tusen utfall och gunga med höften, vrida överkroppen och stå med fötterna inåt och utåt. Vem som helst skulle kunna göra ett sånt pass dötrist, men när man gör det med Andreas blir det inte bara kul – man vet att han vet exakt varför vi gör alla de där övningarna och även om man själv inte fattar så vet man att han vet vad han gör. Han är helt enkelt bäst. Och idag känns ljumskarna och höfterna lösare än på länge. Välbehövligt och skönt för ryggen som har fått sig en liten törn av någonting och gör lite ont.

(Det blev förresten inga burpees idag, som jag utlovade igår. Jag var på teknikpass i morse efter det vanliga passet, och jag trodde att det skulle vara bland annat burpees. Men det var boxhopp, hopprep och rodd. Och för första gången på mycket länge slängde jag faktiskt hopprepet i golvet och sa att ”Det här är skit och jag ger upp”. One of those days.)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Workshop, pullups och lite akroyoga på toppen


Lite akroyoga med sonen efter hans brottningsträning. Bara så där. Ett litet trick. Det är väldigt roligt att träna med honom. Han gillar samma saker som jag. Att vara stark. Och han hatar samma saker som jag. Att springa. Att köra akroyoga gillade han verkligen.

I lördags var jag på en muscle up-workshop. Nej, jag satte inte en muscle up den här gången heller, men ett par små steg närmare kom jag. Jag känner att jag har styrkan nu, nu gäller det framför allt tajming och teknik och där putsade vi ordentligt. Björk Odinsdottir från Crossfit Nordic, och hennes syster Tinna (som tävlar i Isländska landslaget i gymnastik), var otroligt bra och pedagogiska och fick mig att fatta lite mer om när man ska dra och när man ska kippa. Och fick mig att testa en strikt muscle up i räcke. Jag såg ut som en T-rex och det gjorde skitont i händerna. Eller strax nedanför händerna, eftersom man ska hålla False grip, alltså hänga i de små benknölarna som sitter precis där handen slutar, på lillfingersidan. (Det gör jätteont, för de är inte gjorda att hänga i med sin kroppsvikt, sa Björk. No shit, sa vi. Hon sa också att det blir bättre. Med åren…)

Nåväl, muscle upen kommer. Inte idag, men en annan dag.

MEN! På passet i morse var det två strika pullups x 6. Och jag klarade det. Min styrka i draget har blivit så otroligt mycket bättre sedan i höstas, allt tack vare coach Jakobs programmering. Jag hade aldrig nött chinups och pullups och kompletterande övningar, så mycket om inte jag fått det från honom. Och det känns så skönt att slippa fippla med gummiband bara för att man ska göra några få pullups.

Vi fick också göra excentriska handstående armhävningar. Jättelångsamt. En grym övning för er som vill lära er att göra handstående armhävningar. Man blir stark i den negativa fasen, alltså när du håller emot. Satsa på 5-6 sekunder ner.

I morgon blir det burpees!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Rotterdam Marathon – Race Report


”Through the night, through the dawn, behind you another runner is born. Don’t look back you’ve been there/…/And you will run your time, a shooting star across the sky. And you will surely cross the line to pass on the flame”

Får man vara besviken trots att man precis persat? Jag gick för 2.52 och höll mina planerade tider nästan exakt på minuten fram till km 36, kanske var jag något före och hade en liten marginal. Sen kom hammaren. Det var jag inställd på. När hammaren kommer, vilket den alltid gör förr eller senare, så gäller det att vara stark mentalt. Det var jag inte idag. Jag vek ner mig. Började gå. Svor för mig själv. Såg 2.52 försvinna. Därför är jag så fruktansvärt besviken just nu. Mäktade i alla fall med en spurt sista kilometern och kom in på 2.55. Har svårt att glädja mig åt tiden just nu. Vafan började jag gå för med 2km kvar?

Kom ner till Holland i fredags eftermiddag, otroligt smidigt att ta sig tii Rotterdam från Arlanda. 2h flygresa till Amsterdam och sen en 30min tågresa från Schiphol. Möttes av strålande försommarvärme i Rotterdam. Hotellet låg bara ett par hundra meter från stationen, precis utanför startområdet

Middag på en uteservering och kolla runt lite i stadskärnan. Valet av middag föll på en restaurang som hade en stor skylt utanför där dom gjorde reklam för pastauppladdning inför loppet. Bra tänkte jag och brorsan. Tog varsin carbonara. Den smakade ungefär som pulversås från Knorr. Blev ett par cheeseburgare på donken efteråt.

Började lördagen med att hämta ut nummerlapparna på expon och kika runt lite där. Ingen jättestor mässa, ungefär i klass med Stockholm marathon. Lagom till lunch hade det börjat regna och blåsa rejält, tänkte att om loppet hade gått under dessa förutsättningar så hade det blivit en light version av Stockholm 2012. Pastalunch på Vapiano och sen kolla runt lite mer i stan, bla Erasmusbron som vi skulle springa över två ggr. Rotterdam känns inte som någon jättestor och spännande stad, snarare liten och familjär. Med regnet som piskade från alla håll och kanter fick det bli tillbaka till hotellet för att vila, hade ingen lust att knata runt i regn och blåst och bli förkyld. Blev heller ingen löpning under lördagen pga vädret.

Hade lite svårt att somna igårkväll men fick nog i alla fall 8h sömn. Starten för loppet var 10.00, en ganska perfekt starttid. Klev upp vid halv sju och käkade frukost och gick ut och kände på vädret. Det verkade lovande. Lite kyligt men solen sken och det blåste inte jättemycket. Sen ett par timmar med benen i högläge och ladda mentalt med bra musik.

Klädvalet blev till slut ganska enkelt med enda skillnaden att jag inte vågade använda mitt nya Asics linne oprövat. Har gjort det misstaget tidigare, att ta en helt nytt linne på lopp med resultatet att man fått skav från helvetet i armhålorna, hade dessutom inget vasselin med mig så det fick bli ett gammal beprövat kort.

På gatan utanför hotellet trängdes löpare från alla håll, vissa värmde upp och andra var på väg mot startfållorna. Kändes skönt att ha så nära start och mål, slippa åka tunnelbana och allt som kan strula, nu var det bara att kliva ut från hotellet så var man på plats. Joggade lite lätt nån km, tömde blåsan en sista gång i ett gatuhörn och sen var det dags att ställa sig i startgruppen. Jag hade hamnat i C och positionerade mig ganska snabbt långt fram. Kände omgående en frän doft av liniment och svett som spred sig när man trängdes där tilllsammans, vilken fantastisk doft det är!

Minuterna innan start spelades You’ll never walk alone och dom flesta sjöng med. Som Liverpool fantast kunde det inte bli vackrare än så just där och då. Pang! 10:00 ljöd en stor kanon och sen var vi iväg. Trångt som satan i början, fick sick sacka fram och tillbaka och fick inget riktigt flyt i löpningen, men tänkte att jag inte skulle förivra mig. Taktiken var att inte gå på som en ångvält som senaste maran utan springa smart, skitsamma om första kilometern skulle gå på 4.30, det är inte det som avgör maran. 

Första femman klockades på 20.30 och det kändes lätt och fint. Erasmusbron var verkligen inte nån bro att tala om i jämförelse med Västerbron eller Älvsborgsbron. Oväntat mycket publik längs den första delen av banan, det var tjockt med folk hela tiden som hejjade. Passerade milen på 40.54 och det kändes som uppvärmning. Mellan 10-15km hamnade vi ute längs en cykelbana där det var lite mindre publik, dessutom lite blåsigt, men det fanns gott om klungor att lägga sig och ta skydd från vinden. 

Andra milen klockades på 40.46 och passerade halvmaran på strax under 1.26. Banan var inte jätteupphetsande, särskilt inte dom delar som sprangs ute på vischan men det kändes över förväntan så här långt och jag låg bra till. Tredje milen var den som kändes absolut lättast och klockade den på 40.27. Det är vid 3 mil som maran börjar och nu var jag med i matchen, nu jeflar skulle jag hålla ihop det här.

Femman fram till 35km kändes helt okej även om dom första tecknen på trötthet började komma här men bet ihop och sprang den på 20.40. Nu var vi ute på vischan igen och det fanns inga ryggar att gömma sig bakom, hamnade helt solo och dessutom blåste det rätt rejält i motvind nu, så pass att jag började frysa en hel del. Så här långt hade jag bara druckit vatten, brukar alltid undvika sportdryck och kör aldrig med gels men nu kände jag att jag behövde lite energi. Skulle ha kunnat döda för en bit banan. Istället gick jag på sportdrycken och det dröjde inte många minuter innan magen sa ifrån, blev rejält illamående och trodde jag skulle behöva spy. Nu började km tiderna droppa rejält också, femman fram till 40 gick på 21.38 och här ville jag bara ge upp, nu var det jobbigt. Fixade den mentala kampen en bra bit men vätskestationen vid 40km gav jag efter och började gå. Inte för att jag hade kramp eller nåt, det verkade bara så förbannat skönt när man såg alla andra som gick. Svor lite för mig själv över att jag börjat gå, skrek till mig själv ”kom igen nu”, ”håll ihop det här” och det hjälpte men den 41a km gick på 4.57 och hoppet om att fixa målet var helt borta nu. Sista kilometern kan man alltid trycka på för då är det ju nästan slut, den gick på 3.58 och sen var det bara ett par hundra meter kvar. Passerade mållinjen på 2.55.20, får väl se vad den officiella tiden säger.

Eftersom hotellet låg så nära gick det snabbt att ta sig upp på hotellrummet, få av sig kläderna och hoppa in i duschen. Satan vad skönt det är att duscha efter en mara. Och satan vad ölen smakar bra. Kroppen känns faktiskt ganska fräsch, räknar med att komma igång med träningen i slutet på veckan. Nu ska jag smälta den värsta besvikelsen och sen njuta av att det ändå blev PB. Även brorsan krigade på och persade med 3.06.

/Hörs

Mannfred Mann – The Runner


Antal kommentarer: 4

Frida Michold

Riktigt bra jobbat Anders! Än är det dessutom tidigt på säsongen:)


Anders Larvia

Det är tidigt på säsongen och nu kommer man förhoppningsvis slippa snön och slasket så det kan bara bli bättre träningsmässigt härifrån 🙂

Tack Lennart!

LG: kroppen känns oförskämt fräsch, kan gå som vanligt och känslan är som efter ett vanligt långpass, unnar mig nog hel vila imorn men smyger igång med ditt nya program sen


Anders Larvia

MB: nästan alla maror jag sprungit har bara vart på vatten, i Paris som jag sprungit 2ggr får man russin vid varje station och det passar mig perfekt. Kör alla träningspass utan energi också, ofta utan vatten också om det inte är 30 grader.

Blev avskräckt av både gels och sportdryck efter nåt av mina första göteborgsvarv då magen fick tokspel av det, man tappar ju så mkt tid av toabesök längs banan och jag låg dubbelvikt med magknip hela kvällen. Tänker att jag borde lära mig att ta in energi, kanske hade jag orkat hålla ihop loppet idag då. Till sthlm så kanske det är dags att träna på det. Team Asics är bara träningsupplägg, inget vad gäller kost och näring,


Anders Larvia

Grattis till en bra tid Mattias, höll koll på dig i resultatlistan 🙂 Trodde också att jag skulle stå pall vid 35k och hålla hela vägen, blev snarare förvånad att det kändes så pass lätt som det gjorde då. Men det är tidigt på säsongen och det kommer fler chanser 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Reality check


Första perioden av föräldraledighet kanske inte var en pappas motsvarighet till Navy Seals uttagningsprov. 10 dagar i Frankrike var som balsam för själen för både mig & barnen. Overklig tur med vädret och fick till hyfsad träning även om jag borde genomfört några längre och lugnare pass. När man ställs inför valet cykla 4-5h eller vara med sina barn på stranden ja då är valet enkelt……alltså skippa cyklingen. Fick istället bli ett par 1:30-2:30 timmars etapper i bergen och hoppas volymen från Fuerteventura sitter i ännu. Jag inbillar mig de gör det speciellt då jag känner mig fantastik stark hela passen igenom. Detta gäller cykel såväl löp.

För er som aldrig cyklat nere i sydfrankrike så kan jag varmt rekommendera det. Inte lika hardcore som Fuerteventura då det inte blåser ens i närheten. Omgivningarna man passerar under sina timmar i sadeln är sagolikt vackra och man upplever aldrig träningarna som långtråkiga. Vill man så kan man cykla i oändliga berg med önskvärd lutning. Finns även relativt flacka vägar att ta, bara hålla sig till kusterna. Finns en stor förståelse bland bilisterna så man behöver sällan känna sig hotad som man ibland tvingas göra i Sverige. Är man i lite halvknackig form så är det sällan långt mellan byarna i bergen och det finns alltid mysiga ställen stanna & ta en fika på. Som sagt, bara boka en flight till Nice och hitta ett lämpligt boende.

Rekommenderar valet av linjecykel bland bergen. Tempo funkar men säkerhetsmässigt och komfortmässigt är det bättre med racer. Jag hade en splitter ny Trek Emonda med effektmätare från Quarq. Riktigt kul jämföra med hur det var köra tempo. Framförallt nerför är det riktigt kul ha racer, på platten är det tvärtom.

Nästa söndag den 19:e april är det Cannes triathlon. Sjukt bra startfält precis som förra året och jag har inga förhoppningar få en topplacering. Är där för tävlingserfarenhet samt kul åka iväg med vänner och bråka. Många duktiga svenskar där i år: Björn Andersson, Nils Svensson, Henrik Törn, Viktor Milonjic m fl. Precis som mig är de nog mest där för några dagar av sol samt testa tävlingsformen. Distansen är perfekt, 2km simning, 80km av buckliga berg som avslutas med 16km fram & tillbaka på Croisetten. Förra året hade jag inte löptränat på tre månader så detta år lär det gå snabbare då jag är i typ min livs form bortsett från simningen.

Hoppas ni haft en grym påsk och vi hörs närmre inpå tävlingen så ni får mer info om loppet, stämningen & förutsättningarna. Ska bli bättre på fota.

Vill ni tjuvkika på min träning så finns jag på Suunto, Garmin & Strava. Bilder på instagram @nelker

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*