Blogg

Förberedd? Hell NO!


Jaha. Om fyra dagar ska jag springa en halvmara. Om jag är förberedd? Hell NO! Inte alls. Jag är tung i gumpen, har motsträviga ben, ett risigt löpsteg och ingen längtan ut i spåret. Men jag har fina kläder och skor.

Jag gjorde mitt bästa för att förbereda mig under påsken. Två pass blev det. Två riktigt tunga pass. Det låter ju helt knäppt, men vädret var inte på min sida. Det blåste förvisso inte, och det var bra. Men solen sken (jag vill hellre ha ett riktigt tungt höstregn, eller virvlande snöflingor) och det var varmt (om jag någonsin kan säga att jag springer bra är det när termometern visar runt noll eller strax där under). Dessutom skyller jag på pollen. Osäkert om det verkligen är sanningen, men herregud, något måste jag ju skylla på när jag flåsat lugnorna ur mig över den högst mediokra sträckan 5,5 km. Och jag höll på att bli galen på att skogen var tvärfull av glada solskenslöpare som på lätta fötter susade fram över stigen som några förbannade rådjur! Själv kan jag i mina bästa löparstunder känna mig som en stor hund. Lite lufsigt och tungt, men starkt. Men de senaste dagarnas pass har inte varit särskilt hundlika. Ska jag likna mig vid något djur blir det kanske en sengångare, jagad med pistol.

Så. Det jag får hoppas på är alltså ett rejält bakslag i väderleken, en hastig viktnedgång runt rumptrakten och en plötslig pollenpaus. Då kan det ju gå vägen på lördag. För nu får det vara nog med förberedelser. I alla fall vad gäller löpning. Jag har ju naturligtvis några crossfitpass i veckan. Men det är ju roligt!


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 november!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så går det till på RW’s skotester!
Blogg

Så går det till på RW’s skotester!


1. Det är en fråga om tid.
Först undersöker vi vilka nya skomodeller som finns tillgängliga för testning i de kvantiteter som behövs. Eftersom vi utvärderar varje skomodell under en månads tid och tidningsproduktionen har en ledtid på två-tre månader, kan det vara knepigt att få tillgång till aktuella skomodeller i tid. Detta är också anledningen till att vissa nya skor ibland saknas i en aktuell skoguide.

2. Skorna levereras
Ungefär 50 par av varje modell i testet levereras till oss från tillverkare i hela världen. Våra internationella tester omfattar cirka 30 modeller för varje skoguide, och vi gör fyra större skoguider för våra nitton internationella editioner per år – vilket innebär att vi hanterar cirka 6 000 par skor om året. Alla dessa skor sorteras och distribueras till våra testlöpare. Utöver detta gör varje land egna tester på specifika segment som trailskor, tävlingsskor med mera.

3. Vi kör igång testproceduren
Att förse testlöparna med skor är en omfattande procedur. Vi skickar ut skor till mer än 400 löpare som springer i skorna under en månads tid. De bedömer egenskaper som passform, komfort och löpkänsla. Därefter sammanställer de sina intryck och rapporterar till oss.

4. Först i RW Shoe Lab
Medan testlöparna utsätter skorna för olika typer av praktiska påfrestningar genomgår samma modeller en uppsättning mekaniska tester. Dessa genomförs på RW Shoe Lab i Portland, Oregon under ledning av doktor Martyn R Shorten – en beskrivning om hur dessa tester går till hittar du längst ner på sidan.

5. Samtidigt hos Shoefitr
Fler av de aktuella skomodellerna dyker samtidigt upp hos ett företag som heter Shoefitr. Här använder man sig av en tredimensionell scanning och sammanställer data på skornas passform, som presenteras med hjälp av färggrafik. På så sätt kan du som läsare jämföra passformen hos de olika modellerna med en genomsnittssko. Eftersom passform är en viktig faktor finns dessa grafiska resultat för samtliga testade skomodeller på runnersworld.com – och flera av dem hittar du också i skoguiden i tidningen.

6. Slutlig analys
När labbresultaten är klara och testlöparna har lämnat sina omdömen omvandlar vi detta till en beskrivande text för varje modell, som du kan läsa om i skoguiden. Detta är också underlaget för vårt flödesschema som guidar dig fram till ett urval skor som troligen passar dig och dina förutsättningar. Slutligen resonerar vi oss fram till vilka skomodeller som förtjänar våra speciella utmärkelser, som “Redaktionens val”, “Bästa debut”, “Bästa uppdatering” med flera.

7. Layout och redigering
En enskild skoguide kan bestå av närmare 8 000 ord. All text granskas av redigerare samt faktakontrolleras och bearbetas noga flera gånger om. Vi fotograferar också varje skomodell från flera olika vinklar för att tydligt kunna presentera skorna i såväl vår tryckta tidning som på vår webb.

8. …och tada – en skoguide!
Samtidigt som tidningen kommer i din brevlåda eller dyker upp i butikernas tidningsställ, publicerar vi resultat och kompletterande information på vår amerikanska webbsida runnersworld.com. Syftet med guiden och testerna som ligger bakom den är att hjälpa dig välja rätt sko utifrån dina behov, så att du enkelt kan gå och testa de modeller som troligen passar dig bäst i närmaste skobutik. Och vid det här laget är testlöparna redan igång med att utvärdera nya modeller för nästa skoguide…

DE MEKANISKA TESTERNA I RW SHOE LAB MÄTER…

Stötdämpning
I skolabbet använder vi oss av en “stötkraftstestare” för att mäta hur mjuk eller hård varje skomodell är vid fotisättningen. Maskinen släpper en cylinderformad vikt på 8,5 kg – vilket är genomsnittsvikten för ett underben – upprepade gånger mot häldelen och framfoten på mellansulan från 5 centimeters höjd. Genom att mäta hur mycket mellansulan komprimeras vid belastningen kan vi se hur skon reagerar på stötkraften. Detta görs alltid på en herrsko i US9 för att resultaten ska vara jämförbara.

Flexibilitet
En skos flexibilitet indikerar hur väl den följer med i fotens rörelse, från hälisättning till frånskjut. Vi mäter detta i skolabbet genom att fixera skons främre del i en maskin som sedan böjer skon till 45 grader – ungefär så mycket som foten böjs vid löpning. Det gör vi 60 gånger under 20 sekunder och kraften som behövs för att åstadkomma detta indikerar hur pass följsam skon är.

Höjd och vikt
Vi väger både herr- (US9) och dammodellen (US7). Vi mäter också den totala sultjockleken: yttersula, mellansula och innersula. För att göra det skalar vi av skons ovandelsmaterial och mäter sedan höjden i häldelen och i den främre delen med en digital kontaktsensor. På så sätt får vi fram skons så kallade häldropp – skillnaden i höjd mellan häl och framfot.


Vill du läsa vårens stora skoguide?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 4 2014.
Där har vi testat 20 nya skomodeller, för att underlätta för dig att hitta rätt sko.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tillbaka i stan


Just hemkommen från Frankrike. Verkar inte bättre än jag åkt på min första förkylning på nästan ett år. För en småbarnsförälder måste det vara rekord men känns ändå orättvist då jag inte blev smittad av mina egna. De har av någon märklig anledning varit friska sista åren. Inbillar mig det är mycket tack vare frisk luft, motion och hyfsat allsidig kost. De kanske inte alltid älskar bli utskickade i kyla & regn samt duscha men det gör dem gott.

För min egen del blir några dagars avbrott i träningen nyttigt. Simmade och sprang ganska hårt sista dagen i Cannes vilket resulterade i illamående & huvudvärk efteråt. Kombinationen värme, många dagar av hård träning samt ovana löpben tog ut sin rätt.

Även om jag borde vara försiktig nu när min skada läkt är det väldigt svårt hålla tillbaka. Motorn & psyket driver på att det är först när det är försent som jag märker jag sprungit för hårt. Igår sprang jag en progressiv mil, dvs ökade tempot varannan kilometer tills jag hamnade på min tävlingsfart. Tyvärr ligger den just nu runt 3:45 och inte 3:35 min/km där den låg tidigare. Försöker korrigera min överkroppsrotation när jag springer så jag inte ska dra upp skadan igen. Rak armpendling istället för innåtpendlande armar är tricket för hålla överkroppen fixerad under min löpning. Detta har varit boven i dramat när i kombination med svag inre magmuskulatur. Ska ”bara” komma ihåg göra det för all framtid nu också…

Hinner knappt packa upp förrän det är dags packa för nästa tävling. Inte helt genomtänkt köra en halv Ironman igen den 26:e april på Fuerteventura men när detta planerades visste jag inte i vilken form jag skulle vara i. Sådana här saker kräver en viss framförhållning. Tävlingen i Cannes gav mig dock en väldigt god insikt i var jag ligger vilket bäddar för en hyfsat kontrollerad föreställning nästa helg. Kommer sannolikt försöka kopiera upplägget men göra några mindre förändringar trots allt. Denna gång skall jag simma på fötter och riskera åka på några smällar snarare är solosimma hela sträckan. Tar bara längre tid och kostar mer energi. Tänker cykla i stort sett på samma ansträngning med tempocykeln men hoppas kunna blåsa ifrån fler på platten denna gång då jag vet banan tillåter det till skillnad från den i Frankrike. På löpningen ska jag hitta flytet och rytmen och sedan jobba därifrån. Hoppas benen har mer uthållighet runt 4-fart än vad de hade sist. Inbillar min att de 5-6 mil jag sprungit sista veckan inkl tävlingen gjort underverk.

Vågar Inte gissa min sluttid då det kan blåsa halv storm på Playitas men kan jag hålla runt 275 watt på cykeln och springa merparten på halvmaran i 4-fart så lär jag inte komma sist i alla fall?! Lätt sitta här och spekulera, ska göra det också. Många svenskar med inklusive sådana som jag känner väl vilket bäddar för en del prestige. Ser jag någon jag vill slå är det inte säkert jag kommer hålla min kontrollerade plan utan ta upp jakten på placeringarna istället. Återstår att se och vilket typ av lopp det utvecklar sig att bli… Kul som fan kommer det bli oavsett!

Igen stort tack till Apollo som lyckas få dit och hem mig trots knussliga önskemål. 

Nelker

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Boston står redo för marathon igen

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Match made in hell


Jaha. Då var det snart dags för en lång och skön ledighet över påsk. Lugn och fin, men god mat, läsning, sol och nackspärr. Ja, just det. Nackspärr.

Jag gick upp tidigt för att få till ett redigt pass före påsken och körde först Jakobs programmering. Kände mig stark och glad. Det var riktigt kul att träna! Sedan var det dags för dagens pass. Ångesten inför att köra Helen (ett crossfit-pass som innebär 3 varv av: 400 m löpning, 21 kettlebellssvingar på 16 kilo och 12 pullups) hade vuxit ända sedan igår och närmade sig nu sin höjdpunkt. Jag AVSKYR när det är löpning i passen. Det är som att min kropp glömmer bort att den ska ta sig framåt och det går plågsamt långsamt.

Men först skulle vi nöta lite overhead squat (knäböj med stång över huvudet på sträckta armar) och snatch balance. Kolla filmen om ni vill veta vad det är.

Jag ville jättemycket. Och det gick jättebra! Fick till en bra timing i rörelsen och fick beröm av coach Javad. Men så vill man lite för mycket, tänker lite för mycket och då går allt lite snett. Först dunkade jag stången i bakhuvudet på mig själv på vägen upp och sedan tog jag ner stången lite för hårt och snett på nacken och spände till för att parera. Så var det inte mer med det. Trodde jag.

Vi körde Helen, och det var precis så vidrigt som man skulle kunna tro, och jag åkte till jobbet. På tunnelbanan kände jag hur nacken började bli lite stel och väl på jobbet var nackspärren ett faktum. Vänster sida om atlaskotan och strålande ner längs ryggraden och ut åt vänster. Jahapp. Glad påsk då. Helen och nackspärr – en match made in hell.

Men jag som har alla världars bästa PT Andreas Öhgren, ska göra det han brukar be mig att göra när jag har nackspärr. Finfina övningar. Sedan blir det värmedyna och Ipren. För så här kan vi ju inte ha det. Det är ju hård löpträning för mig nu fram till halvmaran om en vecka. Fy tusan! Det bara haglar skojigheter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*