Förberedelse för ökenlöpning


Taggiga kaktusar, stekhet sand, salt i skorna (ja, vad vet jag, jag har aldrig sprungit genom en saltöken); hur förbereder man sig bäst?

Med 10x400m i härligt duggregn några grader över noll på Stadion förstås!  – inklusive snöhinder.

Det var inte lönt propsa på innerbana ens när man stånkat sig förbi skidlöparna i spåren bredvid. Verkade f ö inte vara något värstingglid idag – mer åt vattenskidåning i motvind.

Det blev därmed aningens mer än 10×400 m. Två banor ut och harvande i bana tre. 4 meter extra per varv? Någon?

Tider tänker jag inte ens nämna.

Tjohej, öknen, här kommer jag. Ser fram emot att grillas!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 3

Kenneth Gysing

Tackar bäste bror, och oj oj, blev ju ett riktigt långpass! 😉 10×407,66 m, tur man inte klocka …


Kenneth Gysing

Hej Björn!
Det bästa av två världar 😉 … fast det smälter undan fort som det är nu, så bästa skynda på …


Kenneth Gysing

Yo, bro´, räknade fel, sprang ju på bana 4, så 3×7,66 m extra, gör 22.98 m extra, plus sväng ut på bana sex vid snöhinder no 2 (vid klocktornet), säkert 4 m extra där också, här kan man kanske tala om super400hundringar 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Solkrämen, ho ho?


Det började bra. Titt genom förmiddagsfönstret. Men kolla, ingen snö! Sedan kom farmoder och plockade upp son för vidare transport till Sergel och filmen Frost. Farmodern hade t o m köpt med sig en påse godis som de kunde ha under filmen. Sonen tittade dock kritiskt på påsen (antagligen för evigt förstörd av  Kalle och Chokladfabriken) och sa: – Jag har egna pengar, farmor.

Där fick man rycka in och medla.

Iväg kom de i alla fall, och nu fick jag springa. Ut på Valhallavägen, och rullade nerför mot Gärdet.  Fåglar kvittrade, ”de evår, de evår, de evår” ….  möjligen önsketänkande från min sida, eller vintervax i öronen.  Men absolut ljusare ute, och fast grepp under fötterna.

Men när jag vände ute vid Blockhusudden upptäckte jag att det var motvind. Rätt bra med motvind. Och där fanns ingen kräm. Låren var plötsligt som bly. Hela kroppen kändes som bly. Är det ålderdomen som plötsligt slagit till? Eller?  Åt två semlor till lunch i förrgår. Tyckte kroppen behövde det då. Så kallad mandelmassage. Kunde det vara det? Sitter semlor i så länge?

Men det är som det är. Vissa dagar blir löpningen bara sk-t. Löpning är verkligen ingen sport för glidare. Man måste tugga taggtråd ibland. Kan dock inte säga att jag gillar smaken. Har nog aldrig vant mig vid smaken.

Men stor tröst i resan till Indien på onsdag. Det lär väl inte gå lättare där, men kommer i  fall bli annorlunda. Mycket annorlunda. Minst plus 30 C annorlunda.

Den stora frågan nu är förstås: var har jag lagt solkrämen?

To be continued …

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Ha ha Ingmarie, ingen allvarlig beklagan 😉 tack, blir en spännade tripp.
Och tack, Susanne, det blir både pappersreportage och blogg … om uppkopplingen är ok i öknen,!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Run the Rann


Åhej, nu ska man ut och svira i Dholavira!

http://runtherann.com/

Hastigt och lustigt, ska också inflikas. Det här visste jag inte förra veckan. Bara jag nu hinner få visum i tid.

Än en gång Indien. Saltöknar, vilda antiloper, farliga ormar, vad mer kan en löpare utan gränser begära? I registeringsansökan till loppet måste man också ange blodgrupp. Så, kanske blodtörstiga tigrar också?

Men vad har jag för blodgrupp? AB nånting, plus eller minus? Gå till doktorn, gå. Gillar inte sprutor. Lite blödig där. Men vill man springa långtbortfrånstan, får man inte tveka. Stick, bara stick.

Fortsättning följer ….


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Till havs, till havs!!


Fast först På Spåret.

Stockholm C – Linköping – buss till Västervik. Där ska Sven Yrvind hämta upp oss, d v s RW:s reportageteam, undertecknad och fotograf Luca Mara.

Sven Yrvind är en seglarlegend. Han har rundat Kap Horn i en sex meter lång segelbåt. La ut från Brännö och seglade på. Det är med Sven vi ska drömma oss till havs.

Nu löptränar Sven för att komma i form inför en framtida seglats jorden runt. 600 dagar i en ännu mindre båt än den han rundade Kap Horn med. Rune Larsson coachar honom med löpträningen.

Sven konstruerar sina båtar själv, ritar och bygger dom. I grunden är han filosof. Livsprojektet är att finna systemet som ligger till grund för hur allting fungerar.

Vårt uppdrag är bl a att att fråga om han har hittat det där systemet. Och om man i så fall kan applicera det på t ex löpträning.

Här är båten Sven seglade över Atlanten med, till Kanada. Det tog 46 dagar.

Mer om detta i RW no 3.

Nu kommer kaffe, SJ-kaffe. Kanske också med dopp?

Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Nä där blir det ett löpuppehåll för Yrvind på 600 dagar (på ett ungefär 😉 … han tänker inte gå iland någon gång på hela resan, men har med sig en liten mekanisk tramp– och vevmanick som bl a ska alstra el till datorn … man kan komma i stöten för mindre 😉


Kenneth Gysing

Ha ha tack Maria, kvällen är räddad … och natten 😉

Och Lennart: just do it! 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

All Along The Clocktower


Vaknade lätt stelbent, ja rätt stel överlag i kroppen om jag ska vara ärlig, börjar alltmer likna en gammal Volvo 245:a, 33 km löpning försvinner inte hursomhelst över en natt, man måste tjåka och köra lite på tomgång för att få oljan att börja cirkulera, men så när motorblocket närmat sig 37 C och tanken fyllts med kaffe, så började det nästan spritta i benen. Eller, det ryckte i alla fall lite, och det var inte kramp.

Så, varför inte? Mot Sveriges bästa lekplats för vuxna:

Det var väl inte riktigt lika mycket publik i morse som när bilden här togs, faktiskt var det inte en kotte på läktarna (vad gör folk egentligen på trettondagsmorgnarna?) men en kvinna och två män intervallade i alla fall runt banan.

Jag körde några hoppsasteg och några knäuppdragningar och kände mig rätt stolt över denna ansats till löpskolning, tills jag hörde någon svära på engelska bakom mig; jag var tydligen i vägen. Det vill säga, jag låg i innerkant, och det ska man förstås inte göra när man värmer upp, men det var alltså inte direkt trångt på Stadion i morse. Någon var visst på seriöst löphumör.

När sprang jag 400ingar sist? Det var definitivt inte i år. Inte förra året heller. Några 600ingar på Öland, annars bara längre intervall (2000). Ganska mycket simning också, men det hör ju inte hit.

Jag körde 10×400. De första nio tittade jag inte på klockan. Kändes inte som jag behövde det. Varv sju blev dock rätt ansträngande, där drog man pluggarna ur öronen som hrn Klingberg i bloggen bredvid brukar uttrycka sig när det drar ihop sig till allvar. Då hörde jag den seriöse (möjligen grinige) engelsmannen komma upp i rygg. Det gick ju inte an att släppa förbi honom … i alla fall skulle jag sälja mig dyrt. Det var pellen i botten och munnen på vid gavel och efter 400 m exakt vek jag generöst av till bana två för att ge plats och lät med kroppspräket förstå att jag hade massor av krut kvar (ett ganska lögnaktigt kroppspråk måste erkännas, kändes som om kardanaxeln gått i vred)  men nu var det alltså 400ingar som jag bestämt mig för att köra. Att bli äldre är inte samma sak som att bli vuxen, om nu någon trodde det.

Efter varv sju kände jag mig ungefär såhär:

Varv åtta kändes sen som uppförsbacke hela vägen – men det var helt ok, jag hade ju ryggen fri.

Kändes nödvändigt att klocka sista varvet för att i alla fall få något begrepp om tiden, blev höga 82, och så mycket mer kan man nog inte begära av en rostig 245:a så här i början av säsongen.

Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Hej där Bureborn, det var nog lite ungdomlig entusiasm så här i början av året, blind inför kalla fakta – framöver mera morötter 😉
Kör hårt i skogen!


Kenneth Gysing

Väl inget ofint med ha ha Annie? 😉
Ingmarie! … nypolerad Ferrari, den köper jag 😉 … nu ska jag bara försöka få på vinterdäcken också 😉 ….



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Grå grå grå …


… är urberget sång. Skaldade en gång Fröding.

Tänkte på det under söndagens långpass. Så mycket grått det var. Minst fyra nyanser av grått. Fast jag måste säga att jag gilar grått bättre än brunt. Killinggängets  fyra nyanser av brunt, får mig mer att associera till en grym influensa en gång i ungdomen under en tågluff ner genom Europa. Tågstationen i Genua minns jag som i går … i alla fall muggen där. Ack, minnen.

Dagens färd gick genom Stora Skuggan på Djurgården, och så vidare till Ulriksdal där jag rundade slottet, och så en sväng runt Brunnsviken. Toppen av Hagahögen låg i dimma som en annan alp, och bakom gallret till Hagaslottet syntes ingen aktivitet. Daniel och Vickan låg förmodigen inomhus på varsin divan och plöjde TV-serier på Netfix. Kanske … Game of Thrones?. Hade själv gärna legat på en divan någonstans och tittat på TV, men som löpande reporter på RW har man ju ett ansvar mot läsekretsen. Ska det bli något av Comrades 1 juni, finns inget alternativ. Bara ut och plöj.

Klafs, klafs, nu tappar visst dojorna färgen. Fast gegga är ändå mjukt för fötterna. Bra för FOTEN, som absolut är på bättringsvägen, men ännu inte bra. Brorsan drog ut ligamenten på samma sätt för ett par år sedan, och för honom tog det ett halvår att bli som vanligt igen. Men jag blir förstås aldrig som vanligt igen, jag har ju kört Ö till Ö, då är man ovanlig hela livet ut (to old to be humble …).

Hå hå ja ja, det var väldigt grått idag. En riktig pannsträckare. Inte alls samma gråa nyaser som i ett foto Elliott Erwitt. Erwitts gråtoner blir man bara glad av, som den här (en slags löpskolning):

Mera sånt i Stora Skuggan … kan man ju drömma om. Annars får man gå till Fotografiska Museet vid Stadsgårdkajen, där man ställer ut Erwitt just nu. Bara spring dit, men inte för fort, man ska inte vara svettig när tittar på Erwitt.

Jag klafsade på och klafsade på. Lyssnade på Spanarna med Göran Everdahl, Jessica Gedin och Calle Norlén. Dom blir man också glad av. Norlén spanade om att alla (i Sverige i alla fall) blir så mycket äldre, kungen har fått kramp i armen av att gratulera alla nya hundraåringar, de har ökat med 1000 % på 20 år (eller var det 40?), men ändå klagar alla över att de har så ont om tid. Det är sådant som är bra att fundera över när man springer långpass. Jag tyckte själv att jag tog väldigt mycket tid på mig,  men så hade jag ju heller inte bråttom. Jag sprang ultralångsamt, liksom i ultrarapid. Det måste jag erkänna, blev jag lite stressad av. Min hjärna är nog inte riktigt ultra än. Utom när det gäller en ny vetenskaplig teori som går ut på att Universum är ett hologram och därmed alldeles platt, vilket då också skulle göra Jorden alldeles platt. Tänkte på det i backarna i Stora Skuggan, det finns ett par rejäla där, och hur mycket jag nu än ansträngde mig att förstå de matematiska teorierna om verkligheten som ett hologram och att dessa backar egentligen då är alldels platta, så sved det i låren och hjärtat klappade och lungorna stånkade högt. Där var i alla fall min hjärna ultralångsam.

Hursomhelst, checkade in i hemmet efter 33 kilometer, och rätt nöjd med det även om farten gick i snigeltempo (jag hade inget hus men väl en Camelback på ryggen).  Det var ju också som sagt meningen att jag skulle springa långsamt, men där jag sprang i snigelfart drömde jag om en massa kommande intervallpass jag ska springa lite längre fram. Tänk att man aldrig kan vara nöjd.

Jo men de är jag ju, nu är jag faktiskt supernöjd. Magen är en kula av pasta och stekta ägg (protein) och morötter (för synens skull, det ska f-n behövas glasögon för att kolla in Garmin) och jag håller på att bli ett med soffan jag ligger i, kroppen är liksom halvvägs igenom madrassen och det är ju helg i morgon också och man kanske skulle koppla av ännu mer genom att koppla upp sig på en TV-serie? Spanare Everdahl tipsade om The Good Wife, spanare Norlén jublade – jättebra!

Ett ”Catch up Marathon” i ryggläge! Kan det bli bättre? Nä!

Ses nästa vecka!! Om jag kommer upp ur soffan …

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Tack Magnus, och väl sprunget själv! En riktigt stockholmsresa! Världens vackraste stad, även i svartvitt 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in