Hjärnfysikbloggen – Hästar och människor
Förra veckan gick Roger Bannister bort, 88 år gammal. Han var en legend inom löparvärlden. I maj 1954 var han den första löparen som sprang en engelsk mil under 4 minuter. Det tidigare rekordet var satt av Gunder Hägg och hade stått sig så länge att man tvivlade på att det gick att springa fortare, att det var förenat med livsfara. Men Bannister hade ett starkt självförtroende. Han hade räknat ut att det skulle gå. Han hade hjälp av två vänner som agerade harar.
Men inte ens Bannister vågade tro helt och fullt på sig själv. Efter att han kollapsat på mållinjen trodde han ett kort ögonblick att han var död. Läkarna hade ju sagt att det var förenligt med livsfara att passera denna gräns. Det var ungefär som att bestiga Mount Everest utan syrgas.
Människans gränser
I maj 1953, exakt ett år innan Bannister passerade drömmilen, besegrade Edmund Hillary och Tenzing Norgay Mount Everest. De flyttade gränsen för människan. Kanske bidrog deras prestation till Bannisters tro att det gick att flytta gränser.
46 dagar efter Bannisters drömmil putsades rekordet med nästan två sekunder av John Landy. Landy hade sex gånger tidigare varit någon sekund över fyra minuter. ”It’s like a brick wall”, sa han vid ett tillfälle. När han visste att det gick, gick det bättre. Han slog världsrekord och sänkte sitt personbästa med fyra sekunder utan hjälp av harar. Sedan dess har hundratals löpare sprungit under 4 minuter.
På 1950-talet trodde man – och många hävdar fortfarande – att en löpares prestation bestäms av syreupptagningsförmåga och produktionen av mjölksyra. Men VO2max är inte så mycket högre bland idrottare idag än på 1950-talet och den så kallade mjölksyran har omvärderats ganska rejält.
Den mänskliga fysiologin är konstant. Däremot är våra föreställningar annorlunda. Människor har enorma hjärnor och vi kan föreställa oss saker som inte finns. Det kan inte t.ex. en häst. Hästarnas VO2max har inte heller utvecklats sedan 1950, men de kan inte – till skillnad från människor – föreställa sig hur det är att springa snabbare. Trots avel och nya träningsmetoder har vinnartiderna på fullblodskapplöpningar inte förbättrats sedan 1950. En tävlingshäst från 1950 skulle kunna vinna idag. Däremot skulle en maratonlöpare från 1950 inte ha en chans mot dagens maratonlöpare.
25 år efter Hillary och Tenzing, år 1978, gjorde sig bergbestigaren Reinhold Messner redo för att bestiga Mount Everest utan syrgas. Det ansågs omöjligt. En enig expertis kallade det för självmord. Men Messner lyckades. Man tvingades skriva om böcker i fysiologi efter det.
Efter Messner har omkring 200 bergsklättrare tagit sig till toppen av Mount Everest utan hjälp av syrgas. Gränser flyttas hela tiden. Man kan alltid springa en hundradel snabbare, men det går inte att klättra högre än 8848 meter. Det är en absolut gräns för det finns inget högre berg. Nästa topp att besegra är det 25000 meter höga Olympus Mons på Mars. Det är solsystemets högsta berg. Då behövs troligtvis syrgas.
Edmund Hillary adlades 1953. 25 år senare blev även Bannister adlad. Bannister tyckte dock att de bidrag han gjort för mänskligheten som hjärnforskare var mycket viktigare än loppet 1954. Han hade flyttat på gränser både inom idrott och forskning. På frågan om ”mind or muscle” är mest avgörande för en löpare, svarade Bannister: ”It is the brain, not the heart or lungs, that is the critical organ.”
Det gick knappast att mäta och förutsäga vem av Landy eller Bannister som skulle bli först under fyra minuter. Det var inte VO2max som avgjorde vem som blev först av dessa vältränade herrar, utan snarare en blandning av slump och föreställning.
Laddar i solen
Idag åkte jag skidor i sol på sjön, sedan sprang jag en halvtimme längs vägen. Det är fortfarande massor av snö och det ska komma mer. Jag har aldrig skottat så mycket snö som i år. I fredags var jag på mitt nya jobb och träffade en massa glada människor. I morgon blir det första dagen på mitt nya uppdrag. Det ser jag fram emot.
Antal kommentarer: 1
David Oscarsson
För att förvirra det vi tror oss veta ännu mera kan man ju nämna att hästar har avlats stenhårt under samma tid och har hunnit med många fler generationer.
Släng alla biologiböcker?
En gissning är att vår hjärna begränsar oss på ett sätt som inte djurens gör.
Min hund känner inte till begreppet trötthet, han springer tills han är klar liksom. Å andra sidan kan han hinna äta och sova som en sten två minuter efter en hårdkörning.
När han väl blir trött (jo, jag har testat, då bara tvärstannar han o tittar på mig). Det är väl en minut i hjärtinfarkt gissar jag.
Djuren är presterar på max, människan sover, känner inte sig själv och tänker istället för att känna sin kropp.