Blogg

I love the smell of burpees in the morning!


Den här morgonen var en av de bästa på länge. Jag gick som i trans från ett träningspass till ett annat och det kändes som att jag hade hur mycket energi som helst. Och tro nu inte att jag gick omkring och latade mig på träningen, ånej. Morgonen på Crossfit Nordic bjöd på ett riktigt ”håll käften”-pass. Vi började med 2 frivändningar varje minut i 16 minuter. Det var förrätten. Sen kom nämligen 27-21-15-9 burpees och höga svingar. Alltså, göra 27 burpees, 27 höga svingar, 21 burpees, 21 höga svingar och så vidare. Man hade 10 minuter på sig. Jag klockade in på 7 minuter och 15 sekunder. Försökte gå runt och röra mig den återstående tiden inför finalen: 2000 meter rodd.

Nu måste jag ju leva upp till mitt bloggnamn också och ge er ett par av mina bästa burpee-tips. För alla som vill tycka bättre om burpees eller bara kunna göra fler snabbt utan att gå in i den fruktade burpee-döds-väggen.

Tips 1: Nej, en burpee är inte ett hopp ut till armhävningsposition, en strikt armhävning och sedan ett hopp upp igen. Varför? Jo, för att det blir jättejobbigt supersnabbt! Hoppa i princip ner på mage direkt. Och ta dig upp så fort du kan. Om du kollar på filmen så ormar jag mig upp ganska mycket. Det går snabbast för mig. Hitta ditt snabbaste och energisnålaste sätt.

Tips 2: Hoppa in med så raka ben som du kan på vägen upp. Hoppa inte in så att du sitter på huk, för då måste du hoppa upp från huksittande varje gång och då kommer du att nosa på burpee-väggen med låren inom kort.

Jag var helt slut efter passet! Men jag återhämtade mig ganska snabbt, och tur var väl det, för sedan var det bara att trampa Sats Stureplan och lanseringspasset av Les Mills cykelcirkus Immersive Fitness. Jag har testat det förut och skrivit om det förut också. Det är spinning framför en gigantisk skärm där man slängs in i en datorspelsliknande miljö samtidigt som man cyklar. Alltså det känns som att man är INNE I spelet. Jättekul! Får du chansen, testa!

Jag fick dessutom äran att cykla med mina älskade kolleger Sofie Lantto (bakom kameran), Marie Kjellnäs och Åsa Eriksson från cykeltidningen Bicycling. Världens kanske bästa förmiddag. I morgon är det dags för att vila mig i form inför att testa att göra en muscle up på torsdag. Håll alla tummar du har för att det ska gå vägen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Marathonmannen


Jag tror det var i slutet på februari som Jonas på RW ringde och frågade om jag ville vara en del av Team Asics Go Run It. Ett par veckor senare hade LG styrt upp min träning och sen dess har jag persat både på maran och halvmaran. Förhoppningsvis är det bara början. Dessutom har ju säsongen bara börjat. Känner mig starkare än någonsin. När jag vaknade i söndags fanns inte ett spår av Kungsholmen runt kvar i kroppen, det första jag gjorde när jag kom hem till Sundsvall var att sticka ut på ett 31km kuperat långpass och fick hålla tillbaka för att inte springa för fort. För ett år sen kunde jag knappt springa dagen efter en halvmara, än mindre ett långpass men nu känner jag mig bara urstark och i riktigt bra form. Tänkte under gårdagens regniga runda att jag kanske inte tog i tillräckligt i lördags med tanke på hur lätt det kändes.

Bestämde mig efter lördagens lopp för att gå all-in på Asics Stockholm Marathon. Inför Rotterdam var formen högst osäker efter en vinter med bara massa nötande i lugn fart, Premiärmilen veckan innan antydde dessutom att formen inte var den bästa, men nu inför Stockholm så vet jag att jag är i bra form. Jag har kört fler fartpass & intervaller de senaste 2 månaderna än jag gjorde på hela förra året, tänker inte fega eller öppna defensivt som i Rotterdam, det värsta som kan hända är att man bonkar ute på Djurgården och får ta en taxi in till stadion….been there, done that, och jag överlevde det den gången. Skulle det hända så händer det, det kommer fler chanser.

På tåget hem igår lyssnade jag på senaste maratonpodden med Åke Biten Eriksson. Kom på mig själv med att sitta och småle under hela avsnittet. Det verkar vara en skön snubbe med en skön inställning och han satte fingret på många intressanta saker. Rekommenderas varmt. Jag reagerade framförallt på det han sa om att motionärer kanske tar sig själva på lite för stort allvar. Exakt så är det nog. Vi måste komma ihåg att vi är motionärer som i grunden gör det här för att det är kul, inte för att vi har någon press på oss att prestera (mer än från oss själva). Det betyder inte att träningen alltid ska vara rolig och bekväm, men vi är inga elitidrottare och det kan vara bra att påminna sig själv om det ibland, för jag är nog inte ensam om att stundtals uppslukas av både träning och resultat mer än vad som är hälsosamt. Inför Kungsholmen Runt laddade jag upp med starköl kvällen innan, det är sånt som är helt okej för en glad motionär trots att man vill prestera. Jag har lovat mig själv att inte låta träningen begränsa mitt liv, däremot kan jag aktivt välja att avstå nånting för att det får mig att må bättre eller att jag prioriterar träning framför nåt annat men då är det för att jag vill det, inte för att jag måste. Öl är gott, lopp är roligt att springa, svårare än så behöver det inte vara. Man vill ju inte sluta som Marathonmannen i Mammas nya kille…


Antal kommentarer: 2

Frida Michold

Jag föll också för Biten, särskilt hans 15 km-uppvärmningar.. Respekt


Anders Larvia

Tack Petra! Och tack för en bra podd, vore kul om LG dök upp i ett framtida avsnitt 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nervigaste PT-timmen


Fredagen var en synnerligen jobbig dag. Det var dubbla träningspass på morgonen och sedan 6 PT-timmar i rad utan rast som avslutades med att jag skulle träna min egen PT-lärare Erik Börjesson. Ett av träningspassen var dessutom ett PT-pass med coach Jakob som skulle styra upp och ordna till mina muscle ups, så det var också jättenervöst. Jag har känt mig som en sladdrig trasa när jag gör muscle up-försök och nu var det dags att styra upp det.

Just det gick över förväntan! Lite teknikputs och tricks från Jakob resulterade i att jag svävade upp över ringarna med bara pyttelite hjälp från honom. Han sa att han petade på mitt baklår med pekfingret och tummen, det var allt. Jag var överlycklig när jag gick därifrån och högg tag i mina egna PT-kunder. Äntligen kändes det som att målet är inom räckhåll, och det var en klar vändning från hur det har känts på ett tag nu. Jag har jobbat upp jättebra styrka i överkroppen, men ändå har en muscle up känts allt längre bort. Och så vände allt på en timme. Snart sitter den!

Erik Börjesson, som jag hade som lärare på PT-utbildningen, vann en PT-timme hos mig i en tävling på Facebook. Otroligt kul och fruktansvärt nervöst. Jag nervössvettades i flera dagar innan det var dags. Jag hittade några svaga punkter hos honom och körde bröstryggsträning och sedan elaka intervaller med toes to bar, tunga marklyft och 15 kalorier på Airdyne (moahahahaha). När timmen var slut var han jättetrött och jättenöjd. Och jag var jättelättad. Så himla skön känsla! När han dessutom la upp bilden ovan på sin Instagram kändes det så otroligt bra. Stolt? Jajamensan!

Nu blir det ny vecka med träning och jobb. Och kanske en muscle up (!?) Kanske. Man vet aldrig. Längre.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Kungsholmen Runt – Race Report


Det blev ett PB idag. Kanske tyckte nån därute att jag var dryg som avslutade förra inlägget med ”race report kommer efter lördagens PB”, men det gäller att sätta press på sig själv och idag funkade det. Exakt tid något osäkert för tillfället. Bruttotiden i resultatlistan säger 1.21.43, min klocka 1.23.39 och lägger man ihop sträcktiden i resultatlistan så blir det 1.21.40. Alla sekunder är viktiga, men PB hur som helst.

Fick till hyffsat med sömn inatt och vaknade ganska utvilad. Vädret såg fantastiskt ut när man tittade ut, sommar! Hemma i Svallet är det fortfarande grått och trist och inte grönt nånstans. Av nån anledning infann sig aldrig den där riktiga nervositeten innan start, kände mig snarare likgiltig, på gränsen till opeppad. Kom till Rålis en timme innan start, brorsan började värma upp medan jag nöjde mig med några hundra meters lugn jogg innan jag satte mig ner i gräset och bara blickade ut över folkmassorna och fösökte slå bort en massa negativa tankar.

Slängde in väskkan i väskinlämningen, körde några stegringslopp längs Norr Mälarstrand, kroppen kändes hyffsat lätt och hoppade sen in i startgruppen. Stötte på Robert och Robert, stod å surrade ett tag innan det var dags att göra sig beredd. Pang, iväg, trångt första kilometern men tog det rätt lugnt, sick sackade lite men gav upp och försökte komma in i ett bra flow. Bestämde mig tidigt för att köra helt på känsla och undvika att titta på klockan så mycket som möjligt. Det var varmt, i solen på gränsen till för varmt. Lite blåsigt men inget som störde nämnvärt mer än att det blev aningens kallt i skuggan efter kungsholms strand där det blåste lite motvind. Hade ingen koll alls på den nya bansträckningen, helt plötsligt befann vi oss vid Kristinebergs IP och därifrån var det rejält knixigt in till varvningen med många 90- och 180 graders svängar vilket sabbade rytmen en hel del och tappade också en del fart i dom skarpa svängarna. Nånstans vid 8-9km kom jag lite överraskande ikapp LG’s dotter Malin och funderade på om jag skulle lägga mig i rygg på henne men insåg att hon verkade ha en jobbig dag så jag fortsatte i mitt tempo. Hitills hade jag i ögonvrån sett att km tiderna på klockan pendlat mellan 3.35 till 4.05 och var osäker på hur jag låg till tidsmässigt. Vid 10km passeringen kollade jag tiden för första gången och såg att jag låg exakt enligt plan, 38.30, dessutom kände jag mig inte alls särskilt trött.

Till andra varvet hade det spruckit upp rejält och det var inte helt lätt att hitta ryggar. Längs Norr Mälarstrand klamrade jag mig fast bakom en Rånäs4H rygg som låg strax under 3.50-fart vilket kändes bra, men nånstans efter kungsholmsstrand fick jag släppa honom, började känna tröttheten komma smygandes. Från 15km och framåt var det rejält jobbigt, den nya bansträckningen gjorde det inte bättre, kändes som man tappade all fart i dom skarpa svängarna och fick börja om från början hela tiden. Blev omsprungen av ett par killar och började tänka att jag i alla fall skulle se till att försöka hålla ihop det så pass att jag inte blev omsprungen på löpbande band. Körde fortfarande helt på känsla och hade ingen aning hur jag låg till tidsmässigt. Hamnade själv stundtals men med några km kvar lyckades jag komma ifatt ett gäng och dessutom springa förbi några av dom vilket var en boost. Nu var det inte långt kvar men väl nere i Rålis väntade ett extra varv runt hela parken och det kändes som den längsta kilometern jag sprungit. När klockan pep för 21km kollade jag för första gången på tiden och såg att jag skulle fixa 1.21, mäktade med en spurt innan jag korsade mållinjen.  

Är nöjd med genomförandet och känner att det finns ytterligare tid att kapa på halvmaran. Ser på km tiderna att det gick något ojämnt och behöver bli bättre på att hitta rätt tempo från början och springa jämnare. Stod och surrade med lite trevligt folk i mål, bla Malin Skoog (kul å träffas), innan det var dags att hugga in på Erdinger öl och kanelbullar i det fina försommarvädret.

Nu blir det pers bärs och imorn väntar långpass, kroppen känns fräsch så det blir nog inga problem.

/Hörs


Antal kommentarer: 3

Frida Michold

Grymt sprunget! Och grattis till pers!


Marcus Hartmann

Härligt! Bra lopp! Och grattis till PB!


Anders Larvia

Tack hörrni!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tålamod


”Can’t stop the beat, can’t stop the beat. Run, but you can’t hide from the heat. Life is record playing on repeat. I’m running wild with the lion the beast the beat.” (Grace Potter)

Idag var det kul att springa igen, motivationen är tillbaka! Var nog bara en massa spöken i huvudet som ville ha roligt tidigare i veckan. Var dock ytterst nära att jag ställde in dagens pass trots det. Slumrade till i soffan efter middagen och vaknade av att regnet smattrade mot fönsterrutorna. Tittade ut och kände att soffan lockade mer än regnet just då. Men som löpare gäller det att ha disciplin, det var bara att svida om och ge sig ut. Långa tights, jacka, vantar och keps. Alltid keps. Helst bakåframvänd. Det funkade mindre bra idag med regnet. Som tur var slutade det regna ganska snabbt, så kepsen kunde åka bakåfram för den där riktiga fartkänslan. Benen kändes fräscha, kroppen lätt och formen god. Sprang 10x60s backe hyffsat lugnt och kontrollerat utan att gå på, ville inte slita benen i onödan inför lördagens halvmara. Det kändes bra, riktigt bra. Enda orosmolnet är att jag av nån anledning gått upp i vikt den här veckan, nästan 2kg. Vafan. Börjar nästan känna mig lite pluffsig i ansiktet, det är inte bra inför lördagen. Skippar nog godiset ikväll.

Jag räknar iskallt med ett PB på lördag, allt annat är ett misslyckande. Första milen på 38.30, den andra på 38.40 och sen fri fart in i mål. PB, ett par starköl på det och det blir en perfekt helg och uppladdning inför Varvet och Asics Stockholm Marathon ett par veckor senare. Nu har jag bestämt mig angående Göteborgsvarvet i alla fall, det får bli ett lugnt och socialt lopp vilket kan bli minst lika kul. Springa och vinka till massa goa gubbar och Lisebergskaniner utan nån som helst press och bara njuta av folkfesten. Det blir en ny upplevelse.

Återkommer med en race report efter lördagens PB. Tills dess så laddar jag upp med att lyssna på Grace Potter & The Nocturnals, världens mest underskattade band. Det borde nästan vara kriminellt att inte gilla Grace Potter. Gillar man musik så gillar man Grace. Bara det faktum att hon spelar på en Flying V gör att man måste gilla henne. Punkt. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Batman gör front leaning rest!


Jag är Batman lika mycket som Front leaning rest har någonting med vila att göra, men jag har finfina Batman-tajts! Front leaning rest är en extra dryg planka, som jag älskar och hatar. Du ställer dig först som i en vanlig planka, sedan går du över så att du står på framsidan på tårna/fotryggarna i stället. Och nu lutar du över så att axlarna är framför hönderna. Och krumma upp ryggen ordentligt (jag ser ut som Quasimodo på grund av min skolios) och du ska trycka upp hela skulderpartiet mot taket. Pressa ifrån mot golvet. Spänn låren, rumpan, magen, armarna, ja hela kroppen, utom nacken som är neutral.

Stå där. Så fort du tappar formen i någon del av kroppen – gå ner och vila en stund och gå upp igen när du har tagit ett par andetag. Satsa på att stå sammanlagt minst 60 sekunder.

(Jag ber om ursäkt för den lite roddiga bakgrunden, jag fotade i omklädningsrummet.)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*