Blogg

Liten guide till jättemånga dubbla hopp


Ja, jag är lite speedad. I morse släppte den nämligen ÄNTLIGEN! Vi tränade på double unders, alltså hopprepshopp där hopprepet går två varv på varje hopp. Min historia med double unders har fram till idag varit kantad av frustration. Frustration och könsord. Och blod. Jag har varit så dålig på det och inget har kunnat göra mig så frustrerad och arg som double unders. Jag kan inte räkna gångerna jag har slängt hopprepet i golvet och skrikit åt det. antingen bara rakt ut, eller sammansatta och multipla könsord. Jag är inte så grov i mun annars, men double unders har lockat fram det sämsta hos mig. Och ont har det gjort också. Bilden nedan är från en tidigare double unders-session. Det översta piskrappet blödde. Det där är armen. Jag vill inte ens tänka tillbaka på hur mina skinkor såg ut…

Idag däremot! Coach Jakob sa några förlösande ord. Framför allt att man alltid ska ha ett mål när man hoppar. Det har jag inte haft. Jag har bara köttat på och försökt hoppa så många som möjligt. Varje gång.

Idag började jag med att hoppa två singelhopp och sedan två double unders. Ökade på tills jag hoppade fem singlar och fem dubbla. Den drillen var perfekt! När jag hade kört den ett tag testade jag att maxa och lyckades persa med 25 double unders.

Om du är där jag var förut, och kastar hopprep åt alla håll och vrålar obceniteter – lugn. Andas. Och tänk ut en plan. Hoppa inte bara planlöst. Växla mellan singel- och dubbelhopp i olika mönster. Och håll inte på för länge, för då kommer du att bli galen. Och se till att ha ett speed rope med riktigt smal vajer. Dels för att det är lättare att veva fort och för att det inte lämnar lika elaka spår på huden om du råkar piska dig själv. (Svårt att tro om man kollar på min bild, men det är så.)

Filmen på drillen med fem singlar och fem dubbla filmade jag efter dagens pass. Det är typ tagning tolv eftersom jag var så trött att jag bara fastnade. Ni får ha överseende med det.

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ser du sol – UT!


Jag är en sådan där person som har jättemånga nyårslöften och som dessutom kommer på fler och fler ju längre tid det går på året. Mitt bästa nyårslöfte i år är att sluta tycka synd om mig själv när jag tränar. Om det är ett väldigt jobbigt pass börjar jag så småningom tycka mycket synd om mig själv och då ger jag mig själv legitimitet att ge upp lite grann – det är ju så synd om mig. Nu har jag bestämt mig för att det inte är ett dugg synd om mig – jag är där frivilligt och betalar pengar för att vara där. Slut på tjurhakan helt enkelt.

Idag kom jag på ett nytt – om det är sol ute SKA jag gå ut lite på lunchen. Sagt och gjort. 20 minuter promenad i en helt ljuvlig sol blev resultatet av det löftet idag. Det enda problemet med det löftet är ju att jag inte ville gå in igen. Men i morgon får jag, enligt SMHI, en ny chans.

(Och angående den gröna pricken på min arm. Jag har ingen aning om vad det är. Förmodligen blev jag beskjuten med grön laser av någon på taket på SALK-hallen. Eller så är det solen som spelar ett spratt.)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Skönaste vridningen för stela ryggar


Fredag och kanske lite stelt i ryggen efter veckans träning? Så kände jag i alla fall efter morgonens träning och promenad hem från gymmet. Jag lyxade till det med en kvarts uppmjukande rörelser, det blev katt och ko (alltså yogaövningen, inte djuren), dynamiska djupa utfall för att sträcka ut höftböjarna och den här sköna övningen ovan. Det är den aboslut bästa tycker jag, för att släppa på låsningar och stelheter i ryggen. Stå på alla fyra, trä ena armen under den andra och vrid genom hela ryggen för att komma så långt ner och så långt åt sidan som möjligt (alltså axeln mot golvet och handen långt bort). Känn att vridningen sker i hela ryggen, inte bara i svanken. Den är skön därför att du får lite hjälp att gå djupare genom att sträva med armen åt sidan. Testa!

Och jag önskar er en skön och rörlig helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Inte än. ÄT MIG NU! För sent.


Ja, men det här känner man ju igen. Att köpa en avokado går mest ut på att klämma försiktigt, klämma lite till, köra tummen genom skalet på en som är för mogen, klämma lite till och sedan chansa på en som visar sig smaka som en blandning av vulkaniserat gummi och trä.

Men! Jag har lärt mig ett jättebra knep (jag har glömt var) som gör att jag i alla fall inte har misslyckats en ända gång sedan jag började använda det. Kläm, hitta en som du tror är bra, så där riktigt mjuk. Sedan knäpper du bort den där lilla ploppen där skaftet har suttit. Om gropen som bildas under är grön är avokadon perfekt! Om gropen är brun är avokadon också brun inuti.

Just sayin’!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jävla-toes-to-fucking-bar


Ja, nu är jag arg förstår ni. Sådär arg-frustrerad så att det liksom inte finns tillräckligt många fula ord att ta till. Och anledningen heter toes to bar. För ett tag sedan hette anledningen till sådana där utbrott pullups. Men att inte klara pullups hade jag lättare att hantera – där handlade det om ren styrka och om att jag inte kopplade på mina lats. Nu har jag jobbat otroligt mycket med just det och det har gett resultat. Nu är jag inte lika arg när det vankas pullups längre.

Men toes to bar.

En anledning till min frustration är att jag inte begriper vad jag gör för fel. Länge trodde jag att jag saknade styrkan, men den lätta utvägen har jag fått ge upp. Jag kan ju få upp fötterna till stången, om jag bara får göra det jättelångsamt. Styrkan finns alltså där. Men så fort jag ska göra det snabbt, eller i något som helst tempo kommer jag inte i närheten av stången. Liksom bara hänger där och fladdrar. Och det som irriterar mig mest nu är att jag ju är så dålig på det att jag nästan har slutat försöka. Jag ger liksom upp innan jag har börjat. Så var det på passet idag. Det är det värsta jag vet! Och så glömde jag att jag skulle tvätta håret efter träningen också, så nu är jag både frustrerad och skitig i håret.

Nej, bit ihop nu, Anna-Lena! Du är inte den som ger upp! Jag får se till att göra det till ett projekt istället. Lika fina som motvilligt filmade coach Jakobs toes to bar blir de kanske aldrig, men jag ska ta mig tusan lägga lite krut på det här, när ingen ser och inte under passet, för då bara knyter det sig helt. Jag måste göra det under avslappnade former.

Om du själv vill testa, häng upp dig axelbrett i stången. Ha spänning i hela kroppen och börja trycka bröstkorgen framåt och bakåt, När du pressar dig bakåt med latsen skickar du upp benen så högt du kan, gärna ända upp till stången som Jakob gör på filmen. Klarade du det? Grattis! Nu är du välkommen till Nordic för att peka på mig och skratta lite.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*