London Flashback
Ibland får man vara lite fåfäng, gå igång på att se sig själv göra nåt bra. Tyvärr stämmer ens självbild ganska dåligt med verkligheten. Man tror man far fram i ljudets hastighet och att folk får hålla i hatten för den inte ska blåsa av för fartvinden. I själva fall är de nog ganska oberörda och undrar hur faan nån som springer till synes så långsamt ändå kan ha en rätt bra tid på Marathon.
Här kommer iaf ett litet bildspel på den bleka Svensken som kom på plats 657 i London Marathon….nog bara min egen mor som tycker jag ser snabb ut.
Sprang i mål precis utanför familjen Windsors hus i stan.







