Nytt PB på Milen

Tiden fortsätter vara en bristvara. Många ägnar all sin tid och kraft åt att bli förmögna. För mig är och kommer alltid ”gott om tid” vara den absoluta lyxen. Skulle hellre titulera mig själv för tidsmiljpnär än t ex dollarmiljonär. Nu kommer ni säkert tycka att har man pengar så kan man ta sig tid och alltid göra det man vill, men det är inte sant. Dygnets 24 timmar räcker inte till, så är det bara…punkt. 

Med detta sagt har jag åter igen tvingats att modifiera mitt träningsschema. Ganska ordentligt. Har skippat långa och lugna pass. Har istället bytt ut dem mot korta och hårda. Detta är självklart ett vågspel. Riskerna för skador och annat ökar men jag känner att jag inte har något val. Det får helt enkelt bära eller brista. Har ju hittills funkat ganska bra?! (Jag jämför mig nu med folk i min egen sits och inte dem som t ex jobbar deltid eller har småbarn etc.)

Har spenderat hela långhelgen med familjen på mitt landställe som ligger strax norr om Tylösand i Halland. För mig är detta paradiset på jorden, finns egentligen inget att klaga över förutom att vädret är lite vingligt. Ren luft, oändligt med cykelmöjligheter bara runt hörnet, bräckt och klart vatten samt långgrunt som gör att det snabbt värms upp. Löpningen gör man på stranden, i skogen alternativt på otrafikerade landsvägar. Detta är kanske vardagsmat för er läsare som bor ”på landet” men för oss som bor i stan är detta fruktansvärt lyxigt. Bara miljöombytet gör att jag kan köra hårdare.

Hann som sagt inte med så mycket som jag skulle träningsmässigt men tycker ändå att det lilla som blev av var av god kvalité. 14 km löpning på torsdagen i bra fart (4:15) men med låg puls (75%), lite knepigt att springa på en landsväg när det regnar och blåser 10-12 m/sek. Fredagen fick bli 2*25 km cykel med 10 km UV & NV. Prickade in 42 resp 41 minuter på dessa utan att vägga. Bör nämnas att det även då blåste 6-8 m/sek…..mestadels sidvind. Lördagen blev cykel, 4*10 minuter. Lite revanschsugen från dagen innan då jag hade fegat lite och kört i komfortzonen. Tryckte det jag hade och lyckades nå 7 km på de sista tre 10:orna. Den första kom jag bara 6 km på, skyller på motlut och motvind. 

Åkte hem senare på lördagen för att undvika trafiken. Spenderade söndagen i föräldrahemmet ute i Bromma. Medan barnen sov middag tänkte jag se vad jag hade för tider i den beryktade Solviksslingan som är ca 1.8 km lång. För er som inte har sprungit den så sägs den vara bland de tuffare slingorna i sthlm. Men det är nog bara nåt som vi Brommahomies har kommit på för att låta hårda. Hur som helst lyckades jag pressa ur mig 6:35, 6:38 & 6:38 med start 8:00 (start utanför solviksbadet). Ovant som helvete att springa kuperat och jag ville stanna och kräkas efter varje backe. Men jag drevs vidare av att nästa lördag är det Tolvanloppet, och jag har fått startnummer 1. Det känns lite väl generöst av tävlingsledningen då de lyckats få dit en Kenyan som precis dammat av Gbg-varvet på 1:03. Nåväl, känns ändå hedrande på nåt sätt. Tänker ge mitt allt för att göra mitt gamla grannskap och familj stolta. Kolla in tolvanloppet.nu ni som bor i Stockholm och vill ha en utmaning. Jag lovar att ni kommer aldrig ha kännt en värre känsla än efter det loppet. 

Imorgon blir det cykel igen. Antagligen kort och hårt…..eller inte alls.

Mike

Här möter gammalt nytt……pinsamma är att en riktig cyklist skulle ju göra kaos av mig på den vänstra. Skitsamma, hellre snygg och dålig än tvärtom!

Haft en liten microvila. Egentligen var schemat ganska fullspäckat med träning men jag valde att ta ett steg tillbaka. Ibland kan det bli ganska mycket att pyssla med som kräver ens energi och engagemang. Det är inte alltid läge som familjefar att kasta in 4h cykel både lördag och söndag för att sen ligga utslagen och vråla efter mat. Veckan som gick innehöll därför bara fyra pass. Två av dessa var hårda cykelpass, ett svinhårt löppass plus ett kul simpass med Lars Frölander. Så man kan säga att jag är helt utvilad nu efter mina senaste prövningar plus att jag har hunnit spendera värdefull tid med familjen samt klarat av livets andra ”måsten” som hör årstiden till.

Ikväll rivstartade jag och några andra jämnastarka veckan med lite cykel. Har tidigare kännt mig klen och mesig bakom styret men jag tror att årets försäsongsläger samt mer fokus kring hur hårt man måste träna den disciplinen nu äntligen börjar visa resultat. Det är långt kvar innan jag kan titulera mig själv ”stark cyklist” men nu känns det i alla fall som om jag slipper skämmas.

Dagens huvudpass var en upprepning av de två tidigare veckornas pass. Vi körde 5 repetitioner à 4.5 km runt Gärdet/Kaknäs. Vi startar samtidigt så i vissa fall hjälps man åt att dra men oftast ligger man själv och får mata på efter bästa förmåga. Jag trivs inte på nåns hjul. Känns som om jag fuskar och man ser dåligt om det kommer ojämnheter i asfalten etc. Calle & Jonas som var med är bägge starka på cykeln, både kör dock med hjärtat vilket innebär att de ibland far iväg som kanonkulor för att vid nästa sekund krokna lite och ha en härlig plågad min i ansiktet. Jag är i grunden likadan men försöker mitt bästa att bli jämnare då jag tror att man verkligen gynnas av det som triathlet.
Stolt att kunna säga att vi hade fantastiska splits trots den starka vinden. 6:25, 6:20, 6:15, 6:15 & 6:14. Det är väl över 40 km/h på platten och strax under på det partiet som innehåller en liten backe. Lyckades hålla jämnt tryck uppför såväl som i motvinden. Att köra ihop med andra tar fram tävlingsandan och alla kämpar som svin för att inte bli frånåkta. Idag var jag starkast men nästa vecka kommer jag få äta upp mina ord och de kommer göra kaos av mig…..bring it on!

Imorgon lunch väntar sim med Micke Rosén. På kvällen 10*1000 med min löpargrupp. Tänkte utmana mig själv lite, känner att jag behöver höja min löpning ytterliggare. Vill inte komma in ens nära mitt gamla PB på Milspåret nästa vecka. Nu vill jag helst komma under 36 mins. Inte riktigt där men ”bättre fäkta illa än fegt fly”.

Ha´de

M 

1:21:29 blev det på Kungsholmen Runt. Varken Bu eller Bä i min värld. Första milen klarade jag av på 38:15 sen runt 15-16 km markeringen försökte jag sätta in en attack. Benen svarade inte som jag hoppades riktigt. Ok flyt på platten men i uppför och i motvinden kände jag att jag inte hade min normala effekt. Tycker ändå att jag genomförde loppet klokt efter de förutsättningar jag hade den dagen och ett personbästa på 2 minuter är alltid nåt. Man ska inte klaga. Uppenbarligen var den en kille i min ålder som omkom just innan målgång. Alltid fruktansvärt tragiskt när sånt händer och måste vara fruktansvärt för hans familj och vänner.

Jag tycker Jonas Colting får till det väldigt bra i sin blogg www.coltingblogg.com. Han har verkligen en poäng om livets mening och idrottens ansvar när det kommer till såna här tragiska händelser. Han skriver sjukt bra……svårt att inte bli berörd.

Personligen tycker jag att vem som helst ska få delta i tävlingar med beräknad målgång efter runt 60 minuter, dvs millopp, stafetter, sprint etc. Längre distanser bör man bara få köra bara om man kan uppvisa ett någorlunda fräscht läkarintyg att ens fysik pallar med hård fysisk prövning. När jag sprang Paris Marathon var man tvungen att visa ett sådant. Läkares underskrift och med sjukhusstämpel. Klart att det är förknippat med en del stök när man ska fixa ett sådant men det borde liggas i allas intresse att det är friska människor på startlinjen?! 

Nu på tal om hälsa känner jag att min kropp har sprungit klart för ett par dagar. Kommer dock bli cykel så gott som varje dag denna vecka samt simning. Hoppas även komma igång med längre cykelpass nu varje vecka och inte bara köra kort och hårt. Imorgon t ex har vi Lasse Frölander som vikarierande coach på Eriksdal. ”Lasses Fjärilskola” ska det tydligen bli, kommer bli fruktansvärt förödmjukande men kul.

Morgondagens Terrible Tuesdays kommer dela in sig i två gäng för första gången. De som inte sprang i lördags och har som slutmål Sthlm Marathon kommer köra 8*1000 meter löpning medan vi andra med slitna löparben kommer trycka 5*5 min cykel på Djurgården. 

Hörs på den!

M 

Träningsmässigt har vardagen har börjar infinna sig igen. Man följer sitt schema så gott det går, försöker pussla ihop det med alla andra bestyr man har som pappa, sambo och bankanställd. Det som skiljer denna period mest från vinterhalvåret är att det nu finns hur mycket olika tävlingar som helst om man vill ha en värdemätare. Jag anser att tävla är utan tvekan den bästa träningen, det är ju först då man får färska resultat att använda sig av i sitt pusslande för att nå sina mål. För mig har det varit ovärderligt att ha dessa för att inte göra bort mig under ”riktiga” tävlingar. Jag vet oftast på sekunden var jag kommer hamna på de kortare loppen och på minuten på de längre. Kanske låter trist men den kontrollen mår jag ganska bra av. Ibland kan jag utmana mig själv bara för att se om det håller men oftast leder det bara till jag går in i väggen.

Imorgon är jag anmäld till Kungsholmen Runt, 21,1 km. Sprang det på 1:23:19 förra året kontrollerat som ett avstämningslopp inför Stockholm Marathon. Lyckades med en negativ split vilket är ovanligt för mig. Imorgon har jag inga skäl att göra nåt kontrollerat utan kommer trycka på lite mer från början och se hur det känns. Om första milen inte känns överjävlig så kommer jag gå all in för att ge mig själv ett nytt personbästa. Sånt gillar jag…..veta att man är snabbare än man nånsinn har varit. Det är den ultimata bekräftelsen. Veta att den träning man lagt ner har givit nåt och att man inte gjort en massa saker förgäves. Så vi får se, kanske sub 1:22 imorgon med lite ”tur”?!

Har precis fått ordentligt med brudstryk……i poolen. Min vän Anette som iofs är gammal elitsimmare back in the days simmade ifrån mig duktigt idag trots att jag hade en ok dag. När jag ligger på 1:30-1:32 på hundringar med kort vila så är hon minst 5-10 seks före mig. Lägg då till att hon är 10 år äldre och precis börjat simma igen. Hon kommer lätt vara bland de första tjejerna ur vattnet i Kalmar i augusti och långt före de flesta killarna, så coolt tycker jag!

Nu ska jag äta & dricka som en gris hela dagen så jag är fulltankad imorgon!

M

Ibland får man vara lite fåfäng, gå igång på att se sig själv göra nåt bra. Tyvärr stämmer ens självbild ganska dåligt med verkligheten. Man tror man far fram i ljudets hastighet och att folk får hålla i hatten för den inte ska blåsa av för fartvinden. I själva fall är de nog ganska oberörda och undrar hur faan nån som springer till synes så långsamt ändå kan ha en rätt bra tid på Marathon.

Här kommer iaf ett litet bildspel på den bleka Svensken som kom på plats 657 i London Marathon….nog bara min egen mor som tycker jag ser snabb ut.

Tower Bridge

Sprang i mål precis utanför familjen Windsors hus i stan.

Skön målgest av en Ateist….