Sånt man gör när man har spruckit på mitten

För en vecka sedan idag hade jag precis persat i Turkish getup. Jag hade också i nära anslutning till det, släppt ner en 26 kilo tung hantel mitt på bröstbenet i ett hybrisförsök att ta ner den med bara vänster arm. Så kan det gå, tänkte jag och låg och kippade efter andan.
Nu en vecka senare har jag insett att jag förmodligen orsakade en spricka i bröstbenet, eller precis i ett revbensfäste. Eller jag och jag förresten, det var förstås hanteln. Nu är det helt enkelt bara att avvakta och låta eländet läka ordentligt. Under tiden får man göra det som går träningsmässigt. Springa funkar tyvärr alldeles utmärkt, så det gör jag en del. Sedan skriver jag pass åt mig själv som jag ska köra på gymmet och då funkar kanske hälften av övningarna. Det känns väldigt spretigt och oklart vad det är som funkar. Jag kan inte göra något där jag måste trycka ifrån med armarna, komprimera bröstkorgen eller rotera överkroppen mycket. Ryck kan jag köra, men inte armhävningar. Jag kan hoppa boxhopp men inte göra burpees. Jag kan göra pullups men inte enarmsrodd. Ja, så där håller jag på och laborerar.
Idag avslutade jag passet med att ro tio stycken 200-metersintervaller med 30 sekunder vila mellan intervallerna. Jag höll mig på 1:55-tempo (alltså att man håller ett tempo där det skulle ta 1:55 minuter att ro 500 meter). Superskönt! Ibland älskar jag roddmaskinen. Eller rättare sagt, jag älskar den ända tills man ska ro 2000 meter på tid…
Mina dösnygga kurbitstajts kommer från I can I will. De finns tyvärr inte längre, men de ha många andra roliga tajts. Väl värt att kika på sajten. Det är roligt med små svenska märken som slår sig in på marknaden.
Glöm inte att vara med och tävla om en PT-timme med mig, förresten! Jag har fått massor av fina mejl, så det kan vara så att det blir fler än en som vinner till slut.