Sånt man gör när man har spruckit på mitten


För en vecka sedan idag hade jag precis persat i Turkish getup. Jag hade också i nära anslutning till det, släppt ner en 26 kilo tung hantel mitt på bröstbenet i ett hybrisförsök att ta ner den med bara vänster arm. Så kan det gå, tänkte jag och låg och kippade efter andan.

Nu en vecka senare har jag insett att jag förmodligen orsakade en spricka i bröstbenet, eller precis i ett revbensfäste. Eller jag och jag förresten, det var förstås hanteln. Nu är det helt enkelt bara att avvakta och låta eländet läka ordentligt. Under tiden får man göra det som går träningsmässigt. Springa funkar tyvärr alldeles utmärkt, så det gör jag en del. Sedan skriver jag pass åt mig själv som jag ska köra på gymmet och då funkar kanske hälften av övningarna. Det känns väldigt spretigt och oklart vad det är som funkar. Jag kan inte göra något där jag måste trycka ifrån med armarna, komprimera bröstkorgen eller rotera överkroppen mycket. Ryck kan jag köra, men inte armhävningar. Jag kan hoppa boxhopp men inte göra burpees. Jag kan göra pullups men inte enarmsrodd. Ja, så där håller jag på och laborerar.

Idag avslutade jag passet med att ro tio stycken 200-metersintervaller med 30 sekunder vila mellan intervallerna. Jag höll mig på 1:55-tempo (alltså att man håller ett tempo där det skulle ta 1:55 minuter att ro 500 meter). Superskönt! Ibland älskar jag roddmaskinen. Eller rättare sagt, jag älskar den ända tills man ska ro 2000 meter på tid…

Mina dösnygga kurbitstajts kommer från I can I will. De finns tyvärr inte längre, men de ha många andra roliga tajts. Väl värt att kika på sajten. Det är roligt med små svenska märken som slår sig in på marknaden.

Glöm inte att vara med och tävla om en PT-timme med mig, förresten! Jag har fått massor av fina mejl, så det kan vara så att det blir fler än en som vinner till slut.

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träning i Coronatider: Så överlever du loppstopp
  • Spring snabbare: Tekniktipsen som ger mer kraft och fart
  • Frisk i vår: Kostexperten tipsar om hur du ska äta
  • Skofighten: Vem bygger värdens snabbaste sko?
  • Skador: Spring bort artrosen
  • 5 nya snygga prylar för löpare
  • Bli smart av löpning
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vinn en PT-timme! Med mig!


Jag vill träffa just DIG för en PT-timme! Därför ger jag nu er chansen att slåss om en PT-timme. Allt du behöver göra är att skriva en motivering till varför just du ska få komma och träna med mig på Crossfit Nordic. Du kan antingen skriva motiveringen här som en kommentar eller mejla den till mig på anna-lena@crossfitnordic.se. Nästa fredag 12 februari meddelar jag vem den lyckliga vinnaren är.

Kom igen! Jag vill träffa DIG!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Stark och feminist


I min familj är jag starkast. I alla fall enligt min son. För honom är det skrattretande att hans pappa skulle vara starkast. Nu säger jag inte att alla kvinnor måste bli starkare än sina män, men för mig är en utjämning av kroppsstyrka ett viktigt feministiskt steg. Det är mamman som är den coola superhjälten – pappan springer.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Det går bra nu


Det känns riktigt skönt att för en gångs skull känna att träningen flyter på precis så som jag vill. Inga skador, skavanker eller känningar. Kroppen bara suger åt sig all träning som en svamp just nu. Jag kan köra 20km marafart ena dagen och långpass dagen efter utan att känna mig särskilt sliten. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig. Sömn, mat, arbete och återhämtning är inte särskilt mycket bättre nu jämfört med tidigare. Plötsligt händer det bara. I januari blev det mängdrekord med 565km. Även om det inte riktigt blev så många fart- och tröskelpass som jag hade hoppats på så är jag ändå mer än nöjd med mängden jag lyckades skrapa ihop. Det kan nog bli bra det här. Riktigt bra till och med. Just nu känner jag mig odödlig. Barcelona here I come! Sjukdom är det enda som kommer kunna stoppa mig från ett nytt PB. Sub2.50 känns också realistiskt just nu. Jag måste ha ett konkret mål för att orka med all träning, det har alltid vart min största drivkraft men mist lika stark är rädslan för att misslyckas nå det högt uppsatta målet och det ska inte underskattas som incitament. Faktum är att jag själv just nu är lite förvånad över att kroppen kan absorbera all träning, särskilt med tanke på att jag ökat volymen en hel del inför denna mara. Än så länge verkar bäst före datumet på den här kroppen inte ha passerat.

Nu är det bara dryga månaden kvar och det börjar bli dags att byta fokus från mängd till fart. Väderförhållandena är ju som dom är just nu, februari är inte den bästa månaden för att springa fort utomhus. Inför vårmaror brukar jag alltid vara nojig att inte få till tillräckligt många fartpass på asfalt och Barcelona ligger ju ännu tidigare än både Paris och Rotterdam som jag sprungit tidigare men inte ens det oroar mig just nu. Jag gillar specifik maraträning för det krävs i regel att man springer lite längre sträckor än inför millopp och halvmaror och det passar mig. Snittlängden på mina pass i januari var 21,7km. Men om jag ska få till mera fart så är det läge att sluta tänka långa pass för då kommer det garanterat att slita i kombination med överfart. Igår körde jag 2 x (3 – 2 – 1km) på löpband. Totalt blev det en hyffsad mängd löpta kilometrar och rätt många av dom i överfart. Trodde jag skulle vara seg efter dåligt med sömn och en känsla av en begynnande förkylning men kände redan på uppjoggen att det fanns spring i benen och pulsen låg lägre än normalt. Nu kan förvisso farterna på band inte jämföras med reella farter utomhus men det känns ändå som en bra indikator. Inför mina tidigare maror har jag alltid känt mig sliten i just denna del av uppbyggnadsfasen, igår kändes det bara lätt och för en sekund funderade jag på om jag skulle köra ytterligare en serie bara för att.

Idag funderar jag på att vila. Men samtidigt känner jag mig inte sliten utan snarare sugen på att springa så det kanske bara är dumt? Never waste good legs. Alla säger hela tiden att man ska våga vila men jag tror också att man måste våga träna om man vill bli bättre. Det är trots allt skillnad på smärta och smärta. Och efter gårdagens pass på band är jag sugen på lite löpning utomhus. Samtidigt som det är skönt att löpbanden finns för lite snabbare löpning vintertid är det ofta skönast att springa ute. Vill man så går det ju att springa sig trött ute så här års också även om farterna inte blir domsamma. Den senaste tiden är det inte blankisen och snömodden som stört mig mest utan snarare 1) Mörkret – att man knappt ser vart man springer 2) bilister som inte förstår när dom har väjningsplikt och bilister som inte lärt sig använda blinkers (det är ofta svårt att tvärnita som löpare så här års) och 4) folk som promenerar med hörlurar och håller på skita på sig när man svishar förbi. Jag är ofta beredd på att få en handväska i ansiktet med tanke på hur rädda vissa blir. Men trots det så lockar mörkret och minusgraderna just nu. 

Har börjat fundera lite på kläd-och skoval till Barcelona också. Beställde ett par nya DS Racer10 förra veckan, sulan på mina gamla börjar sjunga på sista refrängen och även om dom skulle hålla för ytterligare en mara så känns det lite lyxigt med ett par fabriksnya skor direkt från kartongen lagom till årets första tävling. Har vart lite sugen på den nya modellen DS Racer 11 men den ser lite omgjord ut så jag vågar inte chansa just nu. Tian är den absolut bästa skon jag sprungit i, perfekt för just marathon. Tänkte också beställa svenska friidrottslandslagets linne. Jag har efterfrågat det i flera år och äntligen kan man köpa de officiella kläderna även som motionär. Perfekt för oss som springer lopp utomlands.

Det har blivit mycket träning dom senaste månaderna, ändå känner jag inte att jag försakat nåt annat mer än tidigare. Vill jag ha en vilodag tar jag en vilodag. Känner jag för en rejäl bäcka så tar jag det. Vill jag gå på krogen så går jag på krogen. Det handlar om balans och att leva också. Jag kommer aldrig att vinna nånting eller ens vara i närheten. Balans för mig är inte att räkna kalorier, undvika allt vad socker heter, käka kvarg till frukost, sallad till middag och springa 14mil i veckan på det. Då skulle jag bli dum i huvudet. I lördags var jag ut med ett par kompisar som också tränar en hel del men som fokuserar på styrka och som inte är lika liberala i sin syn på kost som jag. Fick frågan om jag inte skulle bli en bättre löpare om jag skippade ölen. Tveksamt svarade jag, snarare tvärtom. Om jag ska klara av all träning måste jag veta att det inte finns några förbud så den där ölen gör mig snarare till en bättre löpare. Och Nutella semlan i kylskåpet gör att jag precis bestämde mig för att sticka ut och springa nu. Inte för att det egentligen behövdes men ändå. Den kommer smaka så mycket bättre efter en timmes löpning.

/Hörs

Dagens låt: nu vill jag ha sommar, sol och splitshorts. Tyvärr lär det dröja ett tag tillså istället får jag försöka skapa en sinnesstämning av sommar i mitt huvud med hjälp av musik. När jag tänker på sommar så tänker jag på värme och när jag tänker på varm sommar tänker jag 1994 och fotbolls VM i USA. Ravellis straffräddning till tonerna av Bruce Springsteens Jungleland med Clarence Clemons på saxofon i vad som skulle kunna vara världens bästa saxsolo. Det är sommar det.

Antal kommentarer: 2

Anders Larvia

Trots att jag hatar vintern så älskar jag att träna mycket den här årstiden, det blir så mycket roligare om man gjort sin hemläxa ordentligt under vintern när våren och asfalten sen kommer. Å visst borde man kunna förbättra sig till minst 45 års ålder, så då har jag ju tio år på mig…fan, vad gammal man börjar bli…


Anders Larvia

Så kan det nog vara, det låter rimligt att de senaste årens löpning börjar ränta av sig nu. Kommer minska volymen allt eftersom nu och försöka få till fler fartbetonade pass istället. Jag tycker nog inte att jag är i en formtopp just nu eftersom jag fortfarande springer ganska många mil i lugn fart och har svårt för att pressa mig riktigt rejält under längre sträckor, däremot har jag nog prickat in en formtopp vad gäller träningen.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nya PR och en mosad bröstkorg


Firade tisdag med ett nytt PR i både Turkish getup och viktad pullup! Jihoo! Jag lyckades resa mig upp med en 26-kiloshantel på rak arm, upp i en snygg Turkish getup. Eller snygg och snygg. Utifrån såg det nog rätt snyggt ut, men inne i huvudet var det mest snurriga tankar av typen ”Ofyfanofyfan”, ”Tappa inte nu”, ”Nonononono!!!” Men upp kom den. Och ner.

När jag hade kommit ner liggande på vänster sida och bara skulle lägga ner hanteln på golvet igen släppte jag för en sekund kontrollen lite – jag var ju klar, hade persat och var överlycklig! – och när jag då böjde armen lite drullade hanteleländet ner på bröstet via vänster lår. Så nu har jag en lårkaka på vänster lår och en som det känns tillknycklad bröstkorg. Som tur är landade den rakt på bröstbenet och inte på en tutte. Men jag tappade luften och fick sitta en stund och återhämta mig.

Sedan var jag tydligen redo att maxa i viktad pullup. Mitt tidigare PR var 7,5 kg extra och det satte jag idag också. Sen gick jag upp till 10 kilo och då gick det otroligt långsamt på slutet. Men jag lyckades pressa upp hakan över räcket. Allvarligt var jag ju tvungen att göra det – alla från OBS-klassen som var där stod och tittade. Hade jag missat hade de aldrig slutat håna mig. Se där vad lite press kan göra.

Se till att persa ibland – pressa dig till ditt yttersta för att se var dina gränser går och se att du faktiskt utvecklas. Dessutom är det sjukt kul att persa!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dubai i Bilder


Här kommer ett gäng bilder från en av världens i särklass mest påkostade 70.3:or. 

Kan varm rekommendera för den som är sugen på ett tidigt race men glöm inte packa ner starka cykelben då det ofta blåser här samt stor plånbok då det är dyrt.

På väg till simstarten. Jag har en Roka Maverick Pro, syns nere i mitten av bilden.

600 meter simmade samt sprungit ca 800 meter från Jumeirah Beach Marina till T1.

Ut ur stan, försöker få ner adrenalinet och kryssa mellan hetsiga AG´s.

Inte alls bekväm i sittställningen. Björn kommer få en del att jobba med här.

Genom en av många rondeller på väg ut mot vändpukt. Fortfarande en del AG´s att cykla om. Banan är annars spikrak och innehåller rolling hills. 300 höjdmeter.

Ut ur T2 som 3:a i min AG. Tyvärr distansmässigt långt bakom mina jämlikar då jag hamnade långt bak i starten. Hade initialt en Relay löpare som sällskap men han väggade tidigt.

Fint flyt och bra frekvens. Inget slår bra löpform.

Lite mindre glädje men fortfarande kontroll.

Målrakan, ingen sprint behövdes detta år.

Ingen aning om plats eller tid, mest lättad vara i mål efter en stabil insats. Min nettotid var 4:01:30. Tavlan visar Herrproffsens tid fortfarande som startade ca 30-40 minuter före oss.

Så coolt få tävla på såna här platser i världen. Svårlaget!

Så, nu räcker det med halvnakna bilder. Ni hittar säkert fler på min instagram @nelker

Prutt!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in