Självömkan


Nu är det mindre än 2 månader kvar till Hamburg Marathon och jag börjar få lite panik. Vinterns träning har gått okej men inte så mycket mer än så. Just nu är jag definitivt inte redo för att maxa 42,2km, det är nästan så att jag mår dåligt av den tanken. Att springa en mara känns faktiskt ganska skrämmande i dagsläget trots att jag har gjort det arton gånger tidigare. Det är som att jag går och väntar på att allt ska lossna men att det aldrig gör det. Jag är fortfarande kvar i nån grundfas där jag intalar mig själv att jag just nu tränar för att kunna träna hårt så småningom, det är bara det att det redan är mars nu och hög tid att redan vara bra grundtränad.

Har inte vart i närheten av lika mycket och bra träning som tidigare år. Dessutom har jag i skrivande stund åkt på nån jävla förkylning vilket inneburit 0 löpta kilometrar den här helgen och upphov till ännu mera panik men också en hel del självömkan. Jag som aldrig är sjuk. Eller sjuk är väl att ta i. Det är inte så att jag har feber och är sängliggandes, jag har taggtråd i halsen och en rätt så grötig röst men löpning har vart uteslutet och jag har tyckt synd om mig själva hela helgen. Det är så j-a typiskt att bli sjuk lagom till att vi har sportlov. Direkt man sänker garden så åker man på en knock-out. Dom senaste åren har jag jobbat på sportloven och aldrig behövt sänka garden och heller inte blivit sjuk. Det här lovet sa jag nej till att jobba och med facit i hand så borde jag kanske inte ha gjort det för då kanske jag hade sluppit den här ofrivilliga vilan.

Nu är det inte så att jag har legat på soffan och käkat ferraribilar varje kväll den här vintern, jag har faktiskt sprungit en del, 1100km hittills i år närmare bestämt men jag har haft svårt för att motivera mig att göra dom där grisiga passen med dreggel runt munnen och huvudet på sned. Övervåningen har vart betydligt mer lockande än att gå ner i källaren trots att jag vet att det är där som magin sker. Ibland har jag kommit på mig själv med att bli allt för bekväm under intervallerna och tänkt att jag håller på att tappa min drivkraft att bli bättre. Faktum är att min största drivkraft just nu är att kunna äta chips och dricka öl på helgerna och fortfarande komma i mina skinny Levis jeans och mina slimfit Ralph Lauren skjortor. I torsdags när jag körde 4x5km tröskel sprang jag mest och tänkte att jag orkar fan inte det här, det här är alldeles för jobbigt och hamnade i nån sorts existentiell löparkris. Är jag slut som löpare nu?, vet jag att jag tänkte. 4x5km ska förvisso vara jobbigt men inte så outhärdligt jobbigt som jag tyckte att det var då. Dagen efter vaknade jag upp med min förkylning så kanske var det delvis en förklaring till varför jag blev spyfärdig av tröskelfart. Fick tillbaka en liten bit av självförtroendet då.

Ibland funderar jag på hur länge jag kommer orka träna för att prestera bättre tider. Det är ju inte så att man blir yngre med åren, tvärtom. I fredags fyllde en av mina bästa kompisar 40år och det fick mig att inse att det snart är min tur. Jag har så jävla svårt att se mig själv fylla 40. 40, då är man ju en gammal gubbe. Jag ser ju mig själv fortfarande som max 30 och även det är ju rätt gammalt, i alla fall om man frågar kidsen på skolan. Till viss del har jag inte riktigt samma driv och motivation som för 3-4 år sen. En del av det beror säkert på att jag fixat mina mål, sub80 på halvmaran och sub2.50 på maran. Jag vet att jag har bättre tider i mig men då kommer jag att måsta träna ännu hårdare och priset för dom där extra sekunderna blir bara högre och högre för varje år. Å andra sidan så tror jag att det kanske inte bara är negativt med att inte träna så mycket som jag gjorde för ett par år sen. Då var jag ju alltid skadad varje år och det är jag inte längre så kanske är det jag som har gått och blivit lite smartare.

Förhoppningsvis är halsen tillräckligt bra imorgon så att jag kan springa igen. Om det överhuvudtaget ska finnas en chans att leverera i Hamburg så är det dags att steppa upp träningen ordentligt nu och då är det ju en fördel om man faktiskt kan springa. Vi har mer eller mindre haft barmark här dom senaste veckorna vilket har vart helt jävla underbart men imorse var det rullgardin ner. Snö, snö och ännu mera snö. På ett sätt var jag glad över att jag inte kunde springa för det lockade inte att pulsa runt på oplogade vägar och svära för mig själv. Jag hade inte bara hunnit plockat fram mina Pegsus Turbo utan även skinnpajen och mina vita sneakers. Det är bara att ställa in dom i garderoben igen och plocka fram understället och dom fodrade tightsen för hallelujah, vintern är tillbaka! Woho!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu
Med Metaride omdefinierar ASICS långdistanslöpningen!

Med Metaride omdefinierar ASICS långdistanslöpningen!


Idag skriver ASICS löparhistoria när företaget lanserar ett helt nytt koncept för effektivare löpning, METARIDE. Skon, som är en av de viktigaste innovationerna som ASICS lanserat under de senaste 70 åren, designades med syftet att göra det lättare för löpare att springa långa distanser.

METARIDE har under två år utvecklats av forskare och designers vid ASICS Institute of Sport Science (ISS) i Kobe i Japan. Skon är specialdesignad för att minimera rörelsen i det område där den mesta energin förbrukas –
i fotleden.

Det finns nu vetenskapliga belägg för att METARIDE minskar energiförlusten i fotleden med uppemot en femtedel [1], vilket kan innebära en betydande skillnad för långdistanslöpare som strävar efter att nå sin fulla potential.

Det är en ny revolutionerande teknik – GUIDESOLE – som är hemligheten bakom den nya skon och som ger mesta möjliga effektivitet i löpningen.
GUIDESOLE är en svängd precisionssula som flyttar fram kroppsvikten och ger löparen en känsla av att kunna röra kroppen framåt utan ansträngning.

Genom att kombinera egenutvecklade teknologier med en radikalt ny design, har ASICS skapat en annorlunda löparsko – METARIDE – som optimerar alla tre faserna i steget.

I vetenskapliga tester har METARIDE jämförts med vanliga löparskor i samma kategori [2] och då bevisats kunna:

● Minska den totala energiförlusten i fotleden

● Upprätthålla stabiliteten och samtidigt ge överlägsen slitstyrka och passform samt bra fäste

● Ge en helt ny känsla i löpningen

Kenichi Harano, Executive Officer och Senior General Manager vid ISS säger att METARIDE är banbrytande för långdistanslöpningen.
– Teknologin i nya METARIDE och GUIDESOLE är helt väsensskild från teknologin i våra andra skor som finns på marknaden idag. Vi analyserade löpeffektiviteten och skapade en helt ny ”känsla” samtidigt som vi månade om vårt löfte att hjälpa löpare öka sin prestation och samtidigt skydda kroppen.

METARIDE är först ut i ASICS nya franchiseserie ”RIDE” som ska göra konceptet och teknologierna tillgängliga för fler löpare genom olika prissegment. Den första modellen kommer att lanseras under hösten 2019.
Yasuhito Hirota, ASICS President och COO säger att METARIDE är ett typexempel på hur ASICS genom sina banbrytande produkter och tjänster engagerar sig för att fortsätta utveckla sättet på vilket löpare rör sig.

– Vi är övertygade om att den här nya teknologin har potential att revolutionera långdistanslöpningen. Våra testlöpare har berättat att METARIDE redan är på väg att totalt förändra hur de tränar, tävlar, springer och återhämtar sig. Det här är bara början på en helt ny era för ASICS då vi förser våra idrottare med innovationer samtidigt som en ny generation löpare får upp ögonen för vad vi har att erbjuda.

Löpare kan testa den nya skon med den nya appen RunKeeper Win The Long Run. Exempel på funktioner i appen är nya träningsplaner för att öka uthålligheten och göra löpningen mer effektiv samt en rad olika löparplaner som tagits fram för att öka löparnas styrka och sporra människor till att överträffa sina mål med löpningen. Kom igång genom att ladda ner Runkeeper-appen.

Ett begränsat antal METARIDE kommer från och med den 28 februari att finnas till försäljning globalt hos ASICS, ASICS återförsäljare, i webbshoppar samt i olika specialbutiker för löpning.

TEKNISK ÖVERSIKT

Till nya METARIDE har flera egenutvecklade teknologier använts samt en ny stickad ovandel:

● FlyteFoam: Lätt, slitstark, stötdämpande och sviktande mellansula.

● FlyteFoam Propel: Mellansula i foam för förbättrad svikt vid frånskjut från tårna.

● Rearfoot GEL: Gelkudde som dämpar stöten när hälen sätts i marken.

● GUIDESOLE: Ny mjuk och svängd sula som är hårdare framtill och som minskar böjningen av fotleden.

● 3D GUIDANCE LINE: En vidareutveckling av GUIDANCE LINE som förflyttar kroppsvikten och underlättar steget.

● GRIPSOLE: Ny yttersula med meshliknande lager för bra grepp och slitstyrka.

● METACLUTCH: Optimerad utanpåliggande bakkappa för bästa passform och rörlighet.

● STICKAD TRIKÅ I OVANDELEN: Trikåmaterial i skons ovandel ger stöd och tillåter skon att andas.

Teknologierna samarbetar och optimerar effektiviteten i stegets samtliga tre stadier vilket ger en känsla av att kroppen rör sig framåt utan ansträngning. Den unika konstruktionen gör att skons tyngdpunkt hamnar vid bakre delen av foten, vilket gör att du snabbt och lätt kan ”gunga” dig genom varje steg.

Bilder på METARIDE:




Förtydligande:

[1] En jämförelse av den totala minskningen av energiförlusten under stötdämpnings- och framåtdrivningsfasen har gjorts mellan METARIDE och vanliga skor i samma kategori. Forskning utförd av Progressive Sports Ltd vid University of Loughborough i Storbritannien, november 2018.

[2] Tester genomförda i november 2018 vid Progressive Sports Ltd vid University of Loughborough i Storbritannien och ASICS Institute of Sports Science, Kobe, Japan.

Sponsrat inlägg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nu startar We Who Run Club!!

Nu startar We Who Run Club!!


Nu kickar Saucony igång We Who Run Club – en ny community för dig som springer. Alla är välkomna – och det är helt gratis att delta!

Tanken med We Who Run Club är att inspirera och motivera löpare runt om i landet, oavsett ambition och nivå. Syftet är att alla deltagare ska klara av att ta sig i mål på olika lopp – och ha kul längs vägen. Under 2019 kommer fokus att ligga på KfS Kungsholmen Runt i maj samt TCS Lidingöloppet i september – och vägen dit börjar här och nu!

Det finns 7 olika program att följa för milen och halvmaran, baserat på vad du har för tidsmål. För milen har vi 4 program: under 40, 50 eller 60 minuter eller att bara genomföra ett millopp. För halvmaran har vi 3 program: under 90 minuter, under 2 timmar eller att bara genomföra loppet.
Alla programmen drar igång drar igång den 25 februari och dom är framtagna av landslagstränare Lorenzo Nesi med många års erfarenhet från löpcoaching på olika nivåer.
Men We Who Run erbjuder inte bara träningsprogram, utan för de som kan ta sig till Rålambshovsparken på Kungsholmen i Stockholm är det träning kl 18.30 varje onsdag från den 27 februari. Ingen föranmälan och ingen kostnad utan det är bara komma och hänga med, och träningen sträcker sig ändra fram till början av maj.

HÄNG MED I WE WHO RUN CLUB

För att ge en bild av vad som komma skall följer här ett utdrag för dig med så snabbt mål som att springa milen under 40 minuter!

– För att ge dig på det här upplägget enligt instruktionerna nedan krävs att du har hållit igång under de senaste månaderna med åtminstone tre till fyra träningspass per vecka där löpningen stått för minst två, helst tre av dem. Annars är det smart att omvandla lördagens korta snabbdistans till lugn löpning i 30 minuter, så att det ändå blir fyra löppass.

Den röda tråden i We Who Run Clubs program är att träna regelbundet och progressivt – det vill säga stegrande – såväl i fråga om omfattning som under de flesta passen. Vårt allra första längre pass, på söndagen, ska till exempel börja i kontrollerad, lugn fart – helst en bra bit över 5.00-minuter per kilometer. Sedan får det gärna utvecklas till att öka i fart. Men det ska fortfarande vara ett lugnt pass – spring absolut inte fortare än 4.30 minuter per kilometer. Om det går trögt behöver du inte öka farten alls.

Det första passet som du ska beta av är lugn löpning i en halvtimme, med en knorr på slutet. Ta dig till en brant backe som är 50 till 60 meter lång och kör i full fart upp för den. Tänk på att arbeta med höga knälyft, med rak överkropp rak och blicken lyft framåt och uppåt – alltså inte ner i marken. Pusta ut vid toppen av backen och gå lugnt ner. Gör om det hela fem gånger. Ha så nära hem som möjligt efteråt, bara några enstaka minuter är optimalt.

Ett alternativ är att utföra backarna på ett löpband. Ställ lutningen på + 6 och pröva att springa i 3.30–3:45 minuter per kilometer som hastighet. Hoppa av bandet efter 12–15 sekunder och hoppa på igen efter 20–30 sekunder. Genomför det här passet i början på veckan, gärna på måndagen.

Onsdagsträningen är ett fartlekspass – veckans riktiga fartutmaning. Ge dig bara på det om du har tränat regelbundet minst varannan dag hela hösten. Byt annars ut fartleken mot 45 minuters lugn löpning av samma slag som på måndagens pass.

Inled med 20 minuters uppvärmning, gärna i lätt stegrande fart. Töj i några minuter och dra sedan fyra koordinationslopp på 60 meter där du springer kvickt, men avslappnat. Vi kommer att testa några av dessa uppför, så att du kan jämföra med sprintbackarna. Gå lugnt i 15 till 20 sekunder mellan dessa koordinationslopp.

Sen väntar fyra repetitioner om fem minuter vardera. Inled i en fart runt 3.55 minuter per kilometer. Försök att springa nästa intervall i en fart som är en eller ett par sekunder snabbare per kilometer, så att den sista intervallen går på 3.50 min/km. Slarva inte med den tio minuter långa nerjoggen.

Ägna torsdagen åt någon annan form av träning med hög puls, under max 30–40 minuter: crosstrainer och spinning är de träningsformer som ligger närmast löpning. Om vintern skänker möjligheten att åka skidor eller skridskor så ta gärna tillfället i akt. I andra hand kan det här träningspasset utföras på fredagen, men det är sämre för återhämtningen inför lördagens pass.

I det här första skedet springer vi inga långpass, utan nyttjar lördagen till mer progressiv löpning. Vi börjar med 20 lugna minuter varefter du växlar tempo till cirka 4.15 minuter per kilometer. Ägna den närmaste kvarten till att stegra farten upp till tävlingstempot 4.00 minuter per kilometer. Om du inte har sprungit milen på en tid under 42–43 minuter det senaste året kan du nöja dig med att gå från 4.20–4.25-fart ner mot 4.10–4.15-fart. Jogga ner en kort stund efter det. De här passen kommer att bli betydligt längre, så kör inte hårdare än så här – även om du kan.

SUB 40-PROGRAMMET

Tänk på det här!

Innehåll: I detta vårt tuffaste program springer man inte oftare än vad man gör i 50-minutersprogrammet – däremot är passen både längre och genomförs i högre farter.

Förutsättningar: För att ge sig på sub 40-programmet bör man ha sprungit milen på 40–43 minuter det senaste året och helst ha hållit igång med träning åtminstone varannan dag. Den som inte varit så träningsflitig bör fasa sig in i programmet genom en försiktig ökning av träningsfrekvensen.

Om vintern slår till kan du med fördel flytta de snabbare passen inomhus. Sätt lite lutning (+1) på löpbandet och följ de ursprungliga instruktionerna. Det går också att byta löpning mot en annan träningsform. Men i första hand försöker vi utföra alla löppass ute. Låga temperaturer ska inte vara något hinder, åtminstone ner mot minus tio går utmärkt att löpträna i för de flesta. Is och modd däremot är klara anledningar till att fly under tak.

Du som ligger på en nivå mellan våra program bör välja det snällare och anpassa farterna till ditt mål. T ex kan du som siktar på 45 minuter på milen följa 50-minutersprogrammet, men öka då farterna med cirka 30 sekunder per kilometer.

Sammanfattning av första träningsveckan, 25 februari – 3 mars:

  • Mån eller tis: 30 min, sprintbackar 6 x 50–60 meter.
  • Ons: Uppv 20 min + 4 x 5 min @ 3:55->3:50/km, pj 3 min, nedv 10 min.
  • Tor eller fre: Alternativ träning med hög puls, gärna crosstrainer el spinning.
  • Lör: Uppv 20 min, 15 min @ 4:15->4:00/km, nedv 7 min.
  • Sön: 50 min. Börja i en fart över 5:00/km och öka långsamt, men aldrig fortare än 4:30/km.

HÄNG MED I WE WHO RUN CLUB

KOLLA IN HEMSIDAN FÖR WE WHO RUN CLUB

Mer info och tips och updates får du även på Facebook sidan WeWhoRun Club och på Instagram där du själv kan lägga upp inspirerande träningsbilder taggat med @wewhorunclub eller under hashtaggen #wewhorunclub.

 

Sponsrat inlägg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Aldrig mera Icebug!


Under mina år som löpare har det gått åt en hel del skor, konstigt vore väl annars. När det gäller märken så har jag nog provat dom flesta. Asics, Nike, Saucony, Adidas, Salming, Reebok, Karhu, New Balance, Brooks, Salomon, listan kan göras lång. Ibland har jag köpt en modell som absolut inte funkat, tex Adidas Hagio som jag gav upp på redan efter fyra-fem mil, eller Salomons asfaltssko som lanserades för nåt år sen, den kasserade jag redan efter första rundan. Samtidigt har jag blivit positivt överraskad åt andra hållet också av vissa modeller, Karhu Fulcum Ride är ett sådant exempel som jag sprang i tills sulan lossnade. Oavsett märke och modell så tycker jag att dom flesta märken håller bra kvalitét, sen passar inte alla modeller just mina fötter. Ett märke som jag dock aldrig mer kommer att köpa är Icebug. Inte för att jag inte gillar deras skor utan pga deras bedrövligt dåliga kvalitet. Betalar man 1800kr för ett par skor så ska man kunna förvänta sig att dom håller mer än ett par månader innan dom bokstavligt talat går sönder.

Jag hörde att Elitpodden raljerade lite över dubbade skor på vintern i nåt avsnitt och tyckte att man borde våga testa att springa inomhus istället om det nu är så dåligt underlag ute att det inte funkar att springa med vanliga pjux. Välkommen upp till Norrland säger jag då till alla er 08:or. Här har vi varken inomhushallar eller sopsaltade cykelvägar. Vi har för det mesta isgator, blixthalka och två meter snö. Tro det eller ej men det finns faktiskt civilisationer utanför tullarna och även vi gillar att springa. För oss är dubb det enda alternativet om vi inte vill riskera att bryta lårbenshalsen varje gång vi ska springa utomhus. Jag älskar dubbade skor, skulle aldrig fixa en vinter utan. Dessutom kan jag hålla samma fart nu på vintern som på sommaren och även ta en 90-graders kurva med blankis utan att behöva bromsa in. Att inte springa med dubb när det ser ut så här vore lika idiotiskt som att köra med sommardäck på vintern.

Dom senaste vintrarna har jag sprungit med ett par dubbade Asics Fujisetsu. Förra vintern när jag insåg att jag behövde ett par nya dubbade skor så insåg jag också att Asics inte längre tillverkade min modell. Fujisetsu finns fortfarande på marknaden men bara i Goretex variant och det gick bort för min del så istället föll valet på ett par Icebug Oribi – den lättaste skon med dubb på marknaden, enligt dom själva. Det lät ju nice. Det som däremot inte lät lika nice var prislappen på 1800 balubas men okej, det var bara till att öppna lädret och pynta.

Efter första rundan var jag såld. Dom var lätta, sköna och hade ett jävulst bra grepp på blankis jämfört med mina tre år gamla Asics. Att springa på asfalt funkade helt okej det också. Jag gillade dom så pass mycket att jag ofta valde dom före vanliga skor även när snön hade lagt sig och när det egentligen inte behövdes dubb. Men lagom till att snön började smälta och isen gjorde sitt intåg på gatorna igen så gick dom sönder. 90 mil och 4 månaders användning, mer än så höll dom inte.

Jävlar vad jag svor då. Mejlade Icebug som tyckte jag skulle reklamera och lovade att skorna ska hålla mer än så. Velade fram och tillbaka om jag skulle köpa Asics goretex variant ändå men till slut föll valet på ett par nya Icebug Oribi. Det kanske var ett måndags ex jag hade fått intalade jag mig själv. Sagt och gjort, ett par nya Oribi beställdes men som tur var så behövde jag inte använda dom särskilt mycket eftersom snön sen försvann och skorna förpassades till garderoben i väntan på denna vinter.

Den här gången höll det nya paret bara 40mil innan exakt samma sak inträffade. Samma reva, samma ställe. Det är så jävla dåligt att jag saknar ord. 40 mil och sen kaput!

För mig är 1800kr mycket pengar och om jag lägger det på ett par skor – oavsett märke – så förväntar jag mig att dom ska hålla mer än 40 mil, såvida det inte är nån extrem lättvikts- eller tävlingssko som jag på förhand vet har en kort livslängd. Men ett par Icebugs ska fan hålla bättre än så. Har dom ingen kvalitetskontroll i Jonsered eller vart dom nu huserar? Eller låter dom stackars barn i Sydasien sy deras skor? Alla vet väl att barn inte har nån känsla för kvalitét.

Skämt åsido, det här var sista gången jag sponsrar Icebug med mina surt förvärvade slantar. Det är svårt att beskriva hur j-a upprörd jag är över deras undermåliga kvalitét. En gång okej, men två gånger? Sannolikheten att det skulle vara fel på båda mina par känns ju rätt liten, då ligger det ju närmre till hands att dra slutsatsen att det bara är för jävla dålig kvalitét överlag. Och att då ha mage att ta 1800 kr för skit skulle väl göra vem som helst upprörd. Jag vet att det är många som springer med Icebugs på vintern och man får väl hoppas att det bara är Oribi modellen som är kass, det är den enda sko jag kan referera till.

Som motvikt kan jag nämna att mina Asics Fujisetsu med 4 år på nacken fortfarande håller finfint efter mer än 2000km. Visst, dubben är lite nersliten och greppet är inte längre lika bra och som med alla Asics skor så har dom spruckit lite i hälen men det måste man ju ändå kunna tolerera efter 200mils användning. Som tur är har jag inte haft mage att slänga dom även fast jag redan för 2 år sen tänkte pensionera dom och just nu är dom min räddning. Jag vågar nästa sätta en slant på att dom kommer hålla ytterligare 100mil.


Träningen går för övrigt rätt bra. Kroppen börjar tåla en hel del mängd och att riva av 35km känns oförskämt lätt, blir aldrig uttråkad av det vilket är ett bra tecken. Jag har fått till bra kontinuitet den senaste månaden, 14 mil i veckan, inga skador eller sjukdomar, långpass varje vecka och fartpassen börjar kännas bra dom också. Möjligen skulle jag behöva vila lite mer men det som vanligt det absolut svåraste. Med tanke på att jag började det här året med en gubbvad, dålig motivation och att vädergudarna dessutom bjöd på en ny snösmocka varje helg fram till nu med undermåligt plogade vägar resten av veckorna som resultat så får jag ändå vara nöjd.

/Hörs

 

Löparens viktigaste muskel

Löparens viktigaste muskel


Fråga inte vad din rumpa kan göra för dig – fråga vad du kan göra för din rumpa. Den är nämligen viktigare än du tror för din löpning.

Talang och god teknik i all ära – men enbart talang och god teknik är inte hållbart i det långa loppet. För att hålla dig skadefri, för att kunna hålla tekniken och för att orka – då krävs det muskler. Aktiverade, samarbetande starka muskler.

Löpning i sig bygger ingen egentlig muskelmassa förutom möjligtvis vid backträning förutsatt att du spänner till rumpan/kopplar på den. Annars är det lätt att vader och baksida lår (hamstrings) gör det mesta av jobbet och rumpan, med all sin kapacitet, hänger med gratis uppför backen utan att bidra med kraft.

Det beror på att kroppen både är lat och smart och inte använder mer muskelkraft än den behöver för att göra jobbet. Ju större muskler, ju större energiåtgång. Och i just det här exemplet är hamstrings och vader de mindre musklerna och därmed den billigare arbetskraften. Många av oss använder dessutom rumpan mest för att sitta eller ligga på, så att koppla på sätesmuskulaturen när det är dags att jobba kan vara knepigt.

Om vi inte använder vissa muskler tillräckligt ofta så blir det, enkelt förklarat, glappkontakt i nervbanorna mellan hjärnan och de muskler som ska användas för att göra jobbet. All rörelse och muskelaktivitet startar i hjärnan, som skickar signaler via våra nervbanor till våra muskler. Skickas signalerna lite för sällan så blir musklerna lite trötta och det kan vara svårt att aktivera dem. Hjärnan gör dessutom en omfördelning av nervsignalerna till de muskler som används oftare så att den kopplingen blir snabbare. De flesta av oss kan därför enkelt spänna överarmens muskler (biceps/triceps) eller knyta handen då vi gör det så ofta i vår vardag – men vi har svårt att spänna rumpan för den sitts det mest på.

Så innan du ska styrketräna och få ut det mesta ur musklerna så måste de kopplas på. Att aktivera dem kan vara så enkelt som att ta på musklerna för att de ska börja göra sitt jobb – det vill säga dra ihop sig. Ska du spänna skinkan, så peta lite på den. Det hjälper också att aktivt tänka tanken att man ska spänna musklerna.

Muskler har ingen annan talang än att just dra ihop sig för att skapa kraft – det är det enda våra 650 muskler kan, oavsett var de sitter i kroppen. Den största av dem, den muskel som kan utväxla mest kraft kan du säkert namnet på: Gluteus Maximus, GMAX, den stora sätesmuskeln tillika löparens stora motor. Tillsammans med Gluteus Medius, mellersta sätesmuskeln som sitter på sidan av vardera skinka och vars främsta jobb är att hålla höften stabil och Gluteus Minimus, lilla sätesmuskeln som stabiliserar bäckenet i sidled och sitter djupt in i skinkan, driver Gluteus Maximus dig framåt.

Är du stark i din sätesmuskulatur hjälper du också ryggen att hålla sig stark. Du orkar stå och gå och springa längre och du får en bättre hållning. En stark rumpa gör det också lättare för dig att springa på ojämna underlag. Spänn rumpan så får du bättre kontroll på fötterna. Ett starkt säte hjälper dig också att lättare komma upp och stanna kvar på främre delen av foten, vilket är att föredra när du kör backträning eller kortare intervaller.

Men för att en muskel ska bli stark så behöver den utsättas för motstånd och ta-da … det är här styrketräningen kommer in! Det är också genom styrketräningen som du lär kroppens muskler att samarbeta och att koppla snabbt och rätt. Du behöver förstås fler muskler/muskelgrupper än sätesmuskulaturen för att bli stark som löpare och stark i din vardag. För löpning är det främst från bålen och säte, fram- och baksida lår, underben och fötter som du behöver vara stark i. Det har betydelse för att du ska kunna hålla din höft stabil när du springer och inte ”dansar samba”, vilket lätt blir resultatet om du saknar starka och stabila rump- och höftmuskler. Styrka här innebär också att du inte blir ”sittande” i löpningen utan kan springa med en hög höft, och att du inte landar för tungt i steget.

Du behöver också vara stark högre upp i kroppen. Jag ber att få återkomma till det längre fram under våren. Men redan nu hoppas jag att du är igång med att ta hand om dina fötter. Om inte så läs gärna tips på fotstyrka jag tidigare berättat om i Tjejmilen21k #springerförgruppen på Runner´s Worlds Facebook.

Kom ihåg att våra kroppar är gjorda för att användas, det är meningen att vi ska använda våra muskler. En muskel som inte utsätts för muskulärt motstånd kan liknas vid en blomma som inte får vatten. Den vissnar. Så gör din kropp fysiskt trött – det mår du bra av.

9 grymma övningar för en starkare rumpa!

Här kommer några bra övningar för sätesmuskulaturen som kan göras både med och utan vikter. För progression över tid gäller det att lassa på med vikter, använda gummibandet och jobba djupare.

  • Utfallsgång
  • Split squat
  • Utfallssteg framåt/bakåt
  • Utfallssteg sida/sida
  • Utfall snett bakom (Dragon squat)
  • Enbenshöftlyft
  • Enbensböj
  • Enbensknäböj (sätt dig och res dig på ett ben från en stol eller box i knähöjd)
  • Utfallshopp och boxhopp för att bygga explosivitet i lår och säte

BILDER/FILMER på övningarna:

 





 

Tänk på det här!

För att bygga löparmuskler och muskler som håller dig stark i vardagen, kör 8–15 repetitioner av en övning i 3–5 set (omgångar).
Tänk på att i dina övningar ha utsida lilltå, utsida knä och höftkam i samma linje (tryck utsida knä i riktning mot utsida lilltå – knät ska alltid gå i samma riktning som tårna).

Kör vanliga knäböj också för all del, men eftersom löpning är en enbenssport och vi har en höger- och en vänstersida, där en sida är mer eller mindre dominant, så vill jag uppmuntra till enbensträning. Då får den sida som är svagare en chans att växa i kapp och bli lika stark. I normala fall märker vi inte av skillnaderna i styrka mellan våra sidor eftersom kroppen kompenserar för ojämnheterna så långt det är möjligt. Att vara lika stark i höger som vänster sida minimerar också risken för skador.

Jag påminner också om att koppla på bålen/spänna magen i samtliga benövningar så att du håller en stolt och bra hållning när du styrketränar – precis som när du springer.

#JAGSPRINGERFÖR

Nu är Runner’s Worlds Facebookgrupp inför Tjejmilen 21K i full gång. I gruppen #jagspringerför får du inspiration och motivation från de andra deltagarna och gruppens inspiratörer Lisa Beskow, Sanna Hed, Cecilia Bildt Sandgren och Mikaela Larsson. Förutom tips och inspiration kan du också vinna fina prylar. Om du dessutom vill berätta för oss varför just du springer har du chansen att få berätta din historia i Runner’s World.
Så gå med i dag, häng på utmaningarna och dela med dig av din träning och dina mål under gruppens slogan #jagspringerför! Vi håller peppen hög hela vintern fram till Tjejmilen 21K den 27 april. Givetvis hoppas vi även att du vill vara en del av loppet Tjejmilen 21K – men det är inget krav för att hänga med och få inspiration i #jagspringerför-gruppen.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in