Blogg

Skönaste vridningen för stela ryggar


Fredag och kanske lite stelt i ryggen efter veckans träning? Så kände jag i alla fall efter morgonens träning och promenad hem från gymmet. Jag lyxade till det med en kvarts uppmjukande rörelser, det blev katt och ko (alltså yogaövningen, inte djuren), dynamiska djupa utfall för att sträcka ut höftböjarna och den här sköna övningen ovan. Det är den aboslut bästa tycker jag, för att släppa på låsningar och stelheter i ryggen. Stå på alla fyra, trä ena armen under den andra och vrid genom hela ryggen för att komma så långt ner och så långt åt sidan som möjligt (alltså axeln mot golvet och handen långt bort). Känn att vridningen sker i hela ryggen, inte bara i svanken. Den är skön därför att du får lite hjälp att gå djupare genom att sträva med armen åt sidan. Testa!

Och jag önskar er en skön och rörlig helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Inte än. ÄT MIG NU! För sent.


Ja, men det här känner man ju igen. Att köpa en avokado går mest ut på att klämma försiktigt, klämma lite till, köra tummen genom skalet på en som är för mogen, klämma lite till och sedan chansa på en som visar sig smaka som en blandning av vulkaniserat gummi och trä.

Men! Jag har lärt mig ett jättebra knep (jag har glömt var) som gör att jag i alla fall inte har misslyckats en ända gång sedan jag började använda det. Kläm, hitta en som du tror är bra, så där riktigt mjuk. Sedan knäpper du bort den där lilla ploppen där skaftet har suttit. Om gropen som bildas under är grön är avokadon perfekt! Om gropen är brun är avokadon också brun inuti.

Just sayin’!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jävla-toes-to-fucking-bar


Ja, nu är jag arg förstår ni. Sådär arg-frustrerad så att det liksom inte finns tillräckligt många fula ord att ta till. Och anledningen heter toes to bar. För ett tag sedan hette anledningen till sådana där utbrott pullups. Men att inte klara pullups hade jag lättare att hantera – där handlade det om ren styrka och om att jag inte kopplade på mina lats. Nu har jag jobbat otroligt mycket med just det och det har gett resultat. Nu är jag inte lika arg när det vankas pullups längre.

Men toes to bar.

En anledning till min frustration är att jag inte begriper vad jag gör för fel. Länge trodde jag att jag saknade styrkan, men den lätta utvägen har jag fått ge upp. Jag kan ju få upp fötterna till stången, om jag bara får göra det jättelångsamt. Styrkan finns alltså där. Men så fort jag ska göra det snabbt, eller i något som helst tempo kommer jag inte i närheten av stången. Liksom bara hänger där och fladdrar. Och det som irriterar mig mest nu är att jag ju är så dålig på det att jag nästan har slutat försöka. Jag ger liksom upp innan jag har börjat. Så var det på passet idag. Det är det värsta jag vet! Och så glömde jag att jag skulle tvätta håret efter träningen också, så nu är jag både frustrerad och skitig i håret.

Nej, bit ihop nu, Anna-Lena! Du är inte den som ger upp! Jag får se till att göra det till ett projekt istället. Lika fina som motvilligt filmade coach Jakobs toes to bar blir de kanske aldrig, men jag ska ta mig tusan lägga lite krut på det här, när ingen ser och inte under passet, för då bara knyter det sig helt. Jag måste göra det under avslappnade former.

Om du själv vill testa, häng upp dig axelbrett i stången. Ha spänning i hela kroppen och börja trycka bröstkorgen framåt och bakåt, När du pressar dig bakåt med latsen skickar du upp benen så högt du kan, gärna ända upp till stången som Jakob gör på filmen. Klarade du det? Grattis! Nu är du välkommen till Nordic för att peka på mig och skratta lite.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Bröstrygg och BarreMove


Jag hade sett fram emot en härlig fredagmorgon med OBS-klassen och tre stycken 8-minuterwods med flås. Men så igår kväll kände jag hur det började rossla sig i halsen och den gjorde ont. DAMN! Bara att ställa in morgonträningen. MEn så fick jag sova i åtta finfina timmar och vaknade med en bättre hals än i går kväll. Så det fick blir en promenad och lite rullning på foamrollern. Övningen här ovan är en av mina favoriter. Att sträcka ut hela framsidan och jobba upp rörligheten i bröstryggen är SÅ skönt! En perfekt övning för alla er som jobbar vid datorer. Ligg så där i någon minut, eller gärna längre. Se till att inte revbenen putar ut för mycket, för då tar du ut rörligheten i svanken i stället.

Och nu på eftermiddagen var halsen helt bra och jag gick på mitt testpass av BarreMove med Åsa Fornander och Maria Olofsson. Det är en klass med rörelser inspirarade av balett funktionell styrka och yoga. Som gammal balettdansös kunde jag inte motså detta. Och jag är jätteglad att jag inte motstod. Det var en klass i lugnt tempo, men där man verkligen fick jobba igenom fötter, höfter och andra delar av kroppen som blir lite styvmoderligt behandlade. Framför allt gillade jag fotdelarna. Jag älskar mina fötter och jag önskar att jag gjorde mer av den typen av träning vi fick göra idag. Sträck, upp på tå, jobba igenom. När jag dansade balett flera gånger i veckan hade man ju så starka fötter att det liknade ju ingenting. Och nu kände jag ganska snabbt att det fanns en del övrigt att önska gällande den styrkan. Jag ska försöka komma ihåg att göra lite fotövningar i samband med att jag tränar. Bra fötter är A och O för att inte bli skadad – det har PT-Andreas lärt mig.

Och så var det ju en ynnest att få ta helg efter en stund med de här pangbrudarna! Så otroligt trevliga och mysiga, Åsa och Maria.

Hoppas att ni alla fick en bra fredag och har en skön helg att se fram emot. Puss på er!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Bang for the buck



Det gäller välja sina strider, inse sina begränsningar och fokusera på saker där du får mest bang for the buck.

För mig innebär det försöka utvecklas inom simningen men inte ha för höga ambitioner just nu då det är omöjligt att nå dit jag egentligen borde ligga med min begränsade insats. För närvarande simmar jag en gång i veckan, max två. Dessa pass är ca 1,5-2km långa. Ambitionen är ligga på 2-3 pass i veckan á 2-3km i mars men just nu ligger jag lågt för att fokusera på annat. Räknar med simma en Ironmandistans mellan 60-62 minuter i sommar utan vara speciellt utmattad efteråt. Klorallergi sätter käppar i hjulen och jag ser verkligen fram mot open water säsongen.

Springa kan jag som det så malligt heter, men ni fattar. Redan mitt första år som glad triatlet klockade jag 40 på milen och i slutet av andra höga 37 minuter. Har absolut ingen säregen talang för detta moment då jag sprungit mer eller mindre hela mitt liv. Tyvärr har jag nog nått min potential för hur snabb jag kan bli på 4-6 mil i veckan i kombination med allt övrigt jag pysslar med. Kan absolut bli bättre men då på bekostnad av annat som jag inte är redo att offra i dagsläget. Ambitionen är kunna springa milen på låga 35 mins resp halvmaran runt 1.18-1:19 i sommar, det räcker gott för den målsättning som jag har i år. Löpningen är och kommer alltid vara hjärtat av min träning.

Cyklingen, precis som föregånde år ligger fokus här. Jag är verkligen nykär i cyklingen, prylarna är roliga och jag verkar ha det ganska lätt för mig. Trots min storlek går det även hyfsat bra när det är kuperat och jag har självklara fördelar när det är platt & blåsigt. Gillade cykla redan från början men genom köra med wattmätare, Björns coaching och magiska träningskompisar så är det nu fantastiskt mycket roligare. Sen är det ju självklart så att det blir bara roligare och roligare ju bättre jag blir. Ligga ytterfil mellan mil 7-18 på Hawaii och känna sig bättre än hundratals inkvalade triatleter är en obeskrivligt skön känsla. Vetskapen om att en stabil cykling bäddar för en bra löpning gör det till det självklara valet över var jag ska lägga min fokus även i år. Tidsmål är knepigare inom denna gren då de yttre förhållandena påverkar samt loppets dynamik men 250 watt under 18 mil utan grilla benen helt är rimligt med tanke på att jag körde på 235-245 watt under 2014. I dagsläget är det 4-5 pass i veckan. Inga direkt långa men totalen blir ändå ok.

Har två tävlingar som inte ligger allt för långt bort. Cannes Triathlon 19:e april och Challenge Fuerteventura 25:e mars. Bägge halv IM distans. Jan Frodeno & Sebastian Kienle kör Cannes vilket kommer locka många av europas bättre. Challenge Fuerte är även den populär då resorten ligger många proffs varmt om hjärtat. Vi är en hel drös från Terrible Tuesdays som kommer köra dessa, framförallt Fuerte då Apollo ombesörjer ett sjysst upplägg som underlättar logistiken. Har väl inga superambitioner förutom komma i topp av min Age-Group. Låter kaxigt men vann på Fuerte förra året med över 10 minuters marginal så rimligt tro det går att upprepa eftersom jag dessutom är skadefri i år.

Nu närmast 45 min lätt distanslöp samt Vo2Max på gymmets Wattbike.

Puss & Kram

Micke



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nä, nu är det dags för lite skolios!


Nu var det länge sedan jag skrev något om min skolios. Och som ni har saknat den! Senast skrev jag lite allmänt om skolios, eller i alla fall om min egen. (Alltså att ryggraden är S-formad. Det ställer också till det på andra sätt, vilket man kan se på min rygg som putar ut lite här och där och är vriden.)

Idag kuskade jag runt lite bland olika skoliosbloggar och hittade det ena skräckexemplet efter det andra. Därför måste jag bara skriva några lugnande ord till alla er som har skolios, har ont och börjar bli desperata – innan ni börjar korrigera atlaskotan eller något annat vansinne. Oavsett och du har en behandlad skolios eller inte – det kan bli bättre, det är inte kört. Om du ser till att hålla din rygg stark och rörlig kan jag nästan garantera att du kommer ha mindre ont. Hitta en duktig personlig tränare, naprapat eller sjukgymnast som kan hjälpa dig. Och om personen inte kan hjälpa dig – byt! Det är bevisligen inte farligt att träna ens om ryggen ser ut som min. Jag mår toppen, har väldigt lite problem med ryggen, hoppar och studsar och lyfter tungt.

Och ja, jag har också gått igenom korsettbehandling och år av ont i ryggen, tro mig. Att träning hjälpte var för mig en positiv bieffekt som jag inte hade räknat med, men i och med att jag blev starkare kände jag att jag slutade ha ont i ryggen och så är det så länge jag håller igång. Det är träningsmotivation som heter duga.

Man får kämpa lite, men som jag läste på en av de andra bloggarna: ”Det finns vanliga människor, sedan finns Superwoman och Superman, och vi är märkta med ett S i ryggraden.”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*