Blogg

Sommarlov


Nu är det sommarlov. På riktigt. 8 veckors ledighet eller kanske snarare 8 veckors ”träningsläger”. Det är alltid lika svårt att ta in, känns overkligt på nåt sätt. Faktum är att det även känns lite tomt och vemodigt också men det kommer jag å förneka att jag sagt om nån säger nåt annat. Nåt som känns lika overkligt är att jag precis har avslutat mitt tionde år som lärare på Sundsvalls Gymnasium. När jag 2006 fick ett ettårs vikariat tänkte jag mest att jag skulle stanna i ett år och sen dra vidare. Nu har det gått 10 år. Vad hände egentligen?

Den här veckan har jag inte gjort många knop. Packade ihop mina saker på jobbet i måndags och började sedan så smått att fira sommarens antåg med fotboll, öl, fint väder, morgonjoggar och sommarfest i goda vänners lag. En bra avslutning helt enkelt. Löpningen har inte vart så högprioriterad dom senaste dagarna. Har förvisso sprungit en del, t.o.m lite mer än jag hade planerat från början, men mest rekreationsrundor för att det vart skönt. Njutit av att kunna springa. Annat blir det nu framöver. Då kommer det nog inte bli så mycket njutning.

Har suttit och grovskissat på ett träningsprogram inför Berlin Marathon de senaste dagarna som nu sakta börjar ta form. Egentligen har jag aldrig vart nån stor fantast av träningsprogram i allmänhet och generella program skrivna för den breda massan i synnerhet men jag tror att jag behöver ett program för att inte bli för ivrig och gå på för hårt. Jag har tidigare testat både Szalkais och Ulf Fribergs träningsprogram som finns på nätet, ingen av dom passade riktigt mig, den som kom närmast var coach LG trots att jag inte var jättebra på att lyssna på honom till 100% alla gånger. Men jag lärde mig mycket, kände mig trygg i hans filosofi och har återanvänt en hel del av hans upplägg det senaste halvåret.

Jag tror på mycket volym och gärna mycket volym i tävlingsfart ju närmre tävling man kommer så därför kommer jag att börja sommaren med några rejäla mängdveckor. Jag tror på det därför att jag vet att det passar mig. Jag vet också att min stora svaghet är fart. Tidigare har jag alltid prioriterat att förstärka mina styrkor istället för att jobba på mina svagheter, men i sommar tänker jag mig att jag ska jobba mer med mina svagheter i större utsträckning. Alltså mera fart. Kanske t.o.m fixa ett nytt PB på milen eller springa nåt lokalt 5km lopp. I vintras inför Barcelona ställde vädret och snön till det, då blev det ganska få fartpass och alla på band. Nu i sommar har jag liksom ingen ursäkt till att inte köra mera fart, särskilt inte eftersom jag är hel. Splits, linne och tartan, vad kan gå fel? Skulle vara vädret igen då möjligtvis. Idag valde jag faktiskt löpbandet pga hällregn ute (nej, jag är inte gjord av socker) och igår var det långa tights, jacka och vantar i grådassigt hällregn. Men jag klagar inte, det hade kunnat vara värre. 35 grader och gassande sol eller Gud förbjude, 3x10min tröskelintervaller på crosstrainer.

Väntar nog nån vecka till innan jag går på det nya träningsprogrammet och börjar om med maraträningen. Vill kunna njuta av löpningen ett tag till. Framförallt är jag inte så sugen på långa långpass med fartökningar just nu men det suget kommer förhoppningsvis tillbaka. Jag litar på min erfarenhet och min kännedom om min egna kropp, tar med mig det som funkade inför Barcelona, kryddar det med lite mera fart allt eftersom och tar sedan sikte på 2.48.48. Fram tills dess blir det kravlös rekreationslöpning och jordgubbar med visprgädde. Sen ska kroppen slimmas till ordentligt.

Vi får se hur det blir med lopp i sommar. Jag håller som sagt ögonen öppna men sätter inte upp några tidsmål. Alla mil jag springer framöver ska resultera i 2.48.48 i Berlin, ingenting annat, så eventuella lopp blir bara rena träningspass. Det blev varken Midnight Sun Marathon i Tromsö eller Skellefteå Midnight Marathon, men ett lopp som seglat upp som ett hett alternativ är Jordgubbsloppet i Jättendal om ett par veckor. Bara namnet gör ju att man blir sugen. Ryktet säger att alla deltagare bjuds på nyplockade svenska jordgubbar efter målgång. 

På det stora hela är jag nöjd med den första halvan av 2016 med perset i Barcelona i mars som den riktiga toppen. Träningsmässigt har jag sprungit betydligt mer än tidigare år och även fast jag inte fått ut det på tävlingarna i vår så känner jag att kroppen är både snabbare och uthålligare än för ett år sen, förhoppningsvis kommer det ge resultat till hösten. Jag har stora förhoppningar på nästa halva, vill bocka av sub 80 på halvmaran, 2.48 på maran såklart men framförallt vill jag vara hel. Jag väntar gärna ytterligare ett år på dom tiderna så länge jag kan springa utan att ha ont. Jag vill kunna springa 2mil distans i kvällssolen och bara njuta av det. Året om. Det är viktigare än alla tider i världen.

För övrigt så anser jag att löparstrumpor är det mest meningslösa som finns och därför borde förstöras.

/Hörs

Dagens låt: på sommaren ska man lyssna på country. Det är sen gammalt. Gärna Brad Paisley. Men Alan Jackson och Emmylou Harris funkar lika bra.


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

@Pär: fast det huvudsakliga målet är ju att hålla 4.00min/km, ska man vara riktigt noga så krävs det ju 2.48.06 för att snittfarten ska bli 3.59min/km enligt gällande avrundningsregler, även 2.48.46 ger en snittfart på 4.00min/km.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sats Move – djurisk höstnyhet


Alltså jisses så roligt jag har haft idag. Jag fick testa Sats höstnyhet Move och jag kan inte säga annat än GÅ PÅ MOVE! Var det något du inte förstod? GÅ PÅ MOVE när det har premiär 27 augusti. Från första sekund var min kropp glad och med på noterna och varjenda sekund sedan klassen tog slut har min kropp sagt tack.

Mannen bakom klassen, Jari Karppinen, började med att värma upp oss med lite dynamisk rörlighet, djupa squats och rotationer. Vi fick också belasta handlederna och fötterna (se bilden nedan. Jag var glad att jag dansat balett länge och behållt rörligheten och tåligheten i fötter och tår) på olika sätt för att mjuka upp inför klassen.

Själva klassen var upplagd så att vi gick i olika rörelser över golvet från ena sidan till den andra. Varje rörelsemönster två gånger, 2 minuter varje varv. Vi kröp, krälade, stod på händer, lekte och, åtminstone jag, njöt i fulla drag. Det var så vansinnigt roligt! Jari beskrev klassen innan vi började och sa att vi skulle vara som barn, testa, ramla och testa igen. Och så var det verkligen. Det var magiskt skönt och roligt att bara få leka. Det är den här känslan jag vill förmedla till mina PT-kunder och folk i allmänhet som kanske inte är så vana är träna. Lek med kroppen! Känn vad den klarar och var gränserna går. Och så ramlar du och provar igen. Det är jättenyttigt. Vi behöver inte göra allt perfekt direkt. I så fall lär vi ju aldrig vilja prova något nytt.

Just den känslan har Jari fått in i klassen Move. Snälla, prova den när den kommer ut. Din kropp kommer också att säga tack.

Upp igen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Skön sekvens för stela


Jag var lite stel i morse (hade byggd vuxenlego – läs Ikea-möbler – och sorterat sonens garderob och gjort andra saker där jag var lätt framåtböjd igår, så kroppen var inte helt nöjd med mig.) så jag bestämde mig för att köra ett eget pass på gymmet. Bland annat gjorde jag en av mina nya favoriter: Upp och stå kallar jag den. Nej, det är inte jättefyndigt, men vem orkar vara fyndig så här dags?

Du börjar liggande på rygg. Så gör du som en situp och fortsätter sedan upp till stående utan att använda händerna. Måste du ändå sätta i händerna, använd dem så lite som möjligt. Låt benen och höfterna göra jobbet. Se också till att göra det några gånger i rad och använd olika sätt att komma upp, varannat ben fram, knäna inåt, knäna utåt. Ja, lek lite med övningen. Den är skön och rolig, jag lovar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Re: start


Nu har det gått en vecka sen jag korsade mållinjen på Stockholm stadion och med facit i hand så var det ett smart beslut att inte försöka pressa på när väggen väl kom. Jag visste att det var lite av en chansning, så därför kan jag inte vara missnöjd trots att tiden inte riktigt blev vad jag hade hoppats på. Kroppen är rätt fräsch. Vilade ett par dagar efter maran och körde lite alternativt istället, crosstrainer, prehab och styrka. Gick på löpningen i onsdags och benen kändes fräscha, inga som helst spår av lördagens lopp. Kan inte vara missnöjd med det. Målsättningarna förra lördagen var att 1) springa på sub 2.50 och 2) inte gå sönder. Sub 2.50 sket sig ju som sagt ganska tidigt i loppet men gammkroppen höll ihop och för det är jag är så jävla glad. Ser verkligen fram emot alla sköna rundor nu i sommar som jag gick miste om förra året, att kunna springa för springandets skull bara för att det är skönt, kravlös löpning utan klocka eller träningsprogram. Framförallt ser jag fram emot att slippa dom fyra väggarna inne på gymmet och att rehaba medan solen skiner utanför, kommer inte sakna crosstrainern och alla psykbryt som jag fick med jämna mellanrum ifjol. Att vara skadad tar inte direkt fram dom bästa sidorna hos en, så i sommar ska jag verkligen njuta av att vara hel.

Den här veckan har vart ganska lugn men har ändå hunnit med drygt 5mils löpning. Har nyss avverkat 20km distans. Transportlöpning med ryggsäck på ryggen ut till Birsta för att plocka upp ett par jeans som jag lagt undan sen tidigare. För er som inte känner till Birsta så är det ett gigantiskt stort köpcenter utanför Sundsvall, typ störst i Sverige efter Kungens kurva och Hälla i Västerås. Försöker undvika det så mycket som möjligt, blir trött bara av att tänka på allt folk som trängs där och försöker gynna handeln inne i stan istället, men ibland måste man dit och idag var en sån dag. Senast jag var där gick en halvtimme åt på bara bilköer och att hitta parkering. Idag sprang jag dit på 36min från dörr till dörr. Transportlöpning FTW! Fick en massa konstiga blickar när jag stegade in på Birsta City i tights och t-shirt av folk som satt och käkade gräddbakelser med vispgrädde runt hela munnen. Försökte stirra tillbaka och ge dom dåligt samvete. Det kan också ha vart för att jag höll på drunkna i svett och luktade illa, jag vet inte.

Planen just nu är att ta det ganska piano ett par veckor. Jämfört med ifjol vid samma tidpunkt har jag sprungit nästan 20% mer vilket är lite väl mycket så jag tror att kroppen är i behov av lite vila innan det är dags att sätta igång träningen mot Berlin Marathon. Med vila menar jag inte att jag tänker ta löpvila helt och hållet utan istället lägga in fler vilodagar, springa färra pass och undvika intervaller ett tag, bara köra lugn och kravlös löpning helt enkelt, springa för att må bra. Sen drar jag igång med maraträningen i slutet på juni. Och då jeflar ska det springas. Nästa vecka går jag på sommarlov, sen väntar drygt 8 veckors semester. Då ska jag köra allt som jag planerade ifjol men inte kunde pga löparknät. Dubbla pass flera gånger i veckan, morgonjogg före frukost och långa trösklar i kvälssolen. Längtar redan. 

I onsdags hade vi avslutning och körde sista passet med Runacademy uppe på Södra Berget. Känns som det var igår vi drog igång första passet i minusgrader och snö, tiden har bara runnit iväg. Nästa år blir det nya ledare här i Sundsvall, jag och dom andra tackar för oss och lämnar över stafettpinnen. Det har vart roligt och lärorikt, men tagit mer tid än jag trodde och framförallt påverkat min egen träning. Tanken från början var att Runacademy dagarna skulle bli mina vilodagar men så har det inte riktigt blivit, har sprungit dit, hem och vart med under passen och det har inte blivit så mycket vila av det. Jag tror att dom flesta deltagarna har vart nöjda så jag hoppas att dom fortsätter trots att vi ledare tackar för oss.

Träffade på en försäljare från Salming uppe på parkeringen på Södra som stod och frös och visade deras nya sortiment av skor. Med tanke på hur mycket det blåste i onsdags så var vi nog dom enda som var där, kanske därför som han bjussade på gratis löparstrumpor. Strumpor är en sån där grej som man (jag) gärna drar sig för att köpa, mest för att det är så jäkla tråkigt, ungefär som att köpa kalsonger, så det var helt perfekt att komma hem med ett par nya strumpor. Gratis är alltid gott. 

Har inte planerat in några lopp i sommar men håller ögonen öppna, tävling är ju den bästa träningen. Har spanat lite på Skellefteå Midnight Marathon om ett par veckor, antingen 10km eller en halvmara, inte för att jag kommer persa på nån av distanserna men det är alltid kul att springa lopp. Vi får se om det blir av, först och främst ska jag se till att kroppen får återhämta sig lite efter att ha sprungit 2300km sen nyår.

/Hörs 

Dagens låt: en av årets bästa plattor, lite bortglömd men perfekt för sommaren. Skön alternativ pop med snygga gitarrer och saxsolon. Kolla genast upp!


Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

Exakt Stefan, jag känner också lukten av 15 milsveckor i sommar och den lukten kan jag vänja mig vid 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

ASICS Stockholm Marathon – Race Report


Idag gjorde jag ett allvarligt försök på 2.48. Det var på förhand kanske inte världens bästa förutsättningar för det med gassande sol och stundtals ganska blåsigt, dessutom på en bana som jag vet att jag har problem med, men man måste våga för att vinna och idag vågade jag. Tyvärr höll det inte. Som jag skrev i förra inlägget; marathon kan vara brutalt och det fick jag erfara idag. Jag chansade, öppnade lite fortare än planerat för att ha lite marginal, låg enligt plan fram till 26-27km men nånstans ute på Djurgården kom verkligheten ikapp, där bonkade jag så hårt och brutalt att jag inte riktigt fattade vad som hände, har aldrig vart med om en liknande soppatorsk tidigare. Insåg direkt att loppet var kört. Och istället för att revidera slutmålet till 2.54, 2.57 eller nåt annat så la jag alla sluttider åt sidan och tänkte bara på att försöka ta mig i mål med så lite slitage på kroppen som möjligt. Och det gjorde jag. Varvade gång med löpning och ramlade in på 3.04, sjukt nöjd med hyfsat fräscha ben. Att svänga in på stadion och korsa mållinjen var magiskt trots att det var långt ifrån nåt PB, att springa 42,2km är alltid en bedrift oavsett sluttid.

Jag kom ner till Stockholm igår eftermiddag och möttes av en tryckande värmebölja som kändes äckligt jobbig. Hade bokat bord på Paolo Robertos hak Panefresco så jag begav mig direkt dit och laddade upp med pizza som sig bör inför en mara. Forsatte den sista uppladdningen med chips och Vitargo carboloader på kvällen som inte var nån höjdarkombo. Det kändes som det var åska i luften men det bröt aldrig ut över Solna så jag var lite orolig när jag gick och la mig att väderomslaget inte skulle hinna komma.

Vaknade med en bra känsla imorse. Kände mig hyfsat utvilad och temperaturen hade sjunkit. Nu återstod bara dom sista små förberedelserna. Frulle, fixa nummerlappen, bestämma kläder, smörja in känsliga områden och tejpa bröstvårtorna. Kl 10.20 lämnade vi Solna med sikte på Stadion.



Det gick hyfsat att smidigt att komma fram, inte så mycket folk som befarat på tunnelbanan. Det första som slog mig när jag kom upp vid Stadion var att det blåste en hel del och att det var riktigt varmt i solen. Började känna nervositeten smyga sig på. Hade gott om tid att värma upp, slängde in klädpåsen och började jogga upp bakom Östermalms IP, 10min jogg och några stegringar innan det var dags att bege sig till startgrupp B. Benen kändes bra och inga känningar av vare sig löparknä eller vad.

Träffade på en hel del bekanta ansikten och hejade på folk till höger och vänster, positionerade mig rätt lång fram och kände mig redo. När startskottet ljöd kom jag iväg bra, sick sackade lite men hade fri väg ganska tidigt. Första kilometern gick alldeles för fort på 3.46, i normala fall hade jag dragit ner på tempot men där och då bestämde jag mig för att åtminstone köra på första femman lite fortare för att sen dra ner farten vid Slussen. Passerade första femman på 19.24 och strax efter fick syn på min kollega Micke från Sundsvall som stod och ropade på mig och fick massa energi av det. 

Ute på Söder Mälarstrand kom jag ikapp Mange Wik från Örnsköldsvik som öppnat rätt hårt, sa till honom att det nog gick lite för fort och då drog vi ner farten något och la oss sen brevid varandra och hjälpte varandra att hålla farten. Kände på väg upp för Västerbron att det var dumt att försöka hålla samma fart, tog det lite lugnare uppför och passerade sen milen på Norr Mälarstrand på 39.25, hyfsat fräsch med en bra känsla. Vägen upp till Stadion från stan kändes bra och när jag kom ut på Valhallavägen igen tog jag min första gel och det var som att trycka på en turboknapp. 15km passerades på 59.55 och nu väntade en ganska lätt femma ut på Gärdet, fortfarande med en bra känsla.

När jag passerade halvmaran på 1.24 tänkte jag att nu har jag gett mig själv chansen, jag har vågat öppna för 2.48, nu får vi se om det håller hela vägen. Djurgården var precis så tråkig som den alltid är, hamnade dessutom själv vissa partier som var mentalt jobbigt. Lyckades ändå hålla farten även om kuperingen började kännas. Tog en ny gel men fick inte samma skjuts av den som tidigare. När jag passerade Manilla skolan började dom första tecknen på trötthet komma, femman fram till 25km gick på 20.34 så jag tappade inte överdrivet mycket men nånstans strax före Gröna Lund bonkade jag så hårt att jag inte riktigt hann förstå vad som hände. Kroppen slutade svara och ville inte lyda, började se suddigt och kände mig bara allmänt yr. Mange sprang förbi och peppade men jag hade ingenting att sätta emot. Stannade upp och drog efter andan. Insåg ganska fort att jag både sprungit in i en vägg av betong och blivit träffad av en hammare samtidigt. Stod still i nån minut, insåg att drömmålet var kört och att kroppen inte skulle mäkta med ett försök att jaga ikapp. Istället tog jag beslutet att försöka ta mig i mål med så lite slitage som möjligt, slängde alla tankar på sluttid åt sidan.

Det var ganska befriande att ta det beslutet. Till en början kändes det jobbigt att bara jogga, gick vid varje vätskestation och tog små gångpauser fram till slussen. Ute på Söder Mälarstrand började jag hitta nån form av styrfart, blev omsprungen av rätt många som gav peppande ord men det kändes skönt att ha tagit beslutet att inte bry sig om sluttid och börja försöka jaga ikapp. Gick upp för Västerbron andra varvet och blev omsprungen av brorsan där, nere på Norr Mälstrand svischade Gabriel förbi och sedan alla sub3 farthållare. Vasagatan var tung, började räkna med ett sluttid kring 3.20 med tanke på alla gångpauser jag tog, men ju närmre mål jag kom desto lättare kändes det. Sista biten kändes ganska lätt faktiskt och jag sprang faktiskt om en del folk. Passerde 40km på 2.54 och tänkte att det blir ju inte en katastrof tid i alla fall. Svängde in på Stadion och översköljdes av massa lyckokänslor, fan vad gött. Passerade mållinjen på 3.04 och kände mig sjukt nöjd och framförallt riktigt fräsch i kroppen, trippade med lätta steg ner för trapporna till Östermalms IP.

Stockholm Marathon ska ha verkligen cred för servicen efter målgång, det är helt outstanding och där har många andra stora lopp nånting att lära sig. I Paris fick man lite frukt, i New York ett äpple och i Rotterdam ingenting. I Stockholm väntar en buffe av det man allra helst vill ha efter en mara; folköl, varmkorv och kanelbullar.


Stannade kvar ett tag i gräset på ÖIP, hejade på folk och njöt av solen. Vädret idag var inte så illa som jag hade trott, det var varmt, i solen alldeles för varmt och det blåste lite för mycket vissa partier men jag kan absolut inte skylla på vädret. Jag drog en rövare och öppnade för hårt, det höll inte den här gången men nu i efterhand är jag ändå nöjd med att jag vågade försöka. Det höll inte den här gången men jag gav det en chans. Jag tog mig i mål, är hel och känner mig fräsch. Mer än så kan man inte begära. Det var en bra dag och även om jag inte är nån större fantast av bansträckningen så är det alltid lika trevligt att springa Stockholm Marathon. Det är ju trots allt hemmaplan och Stockholm är en fantastiskt vacker stad att springa marathon i.

/Hörs


Antal kommentarer: 5

Anders Larvia

@MB: jag körde samma upplägg som i Barcelona, första gelen vid 15km, därefter sportdryck vid vätdkestationerna, andra gelen vid halvmaran och en tredje vid 25. Det funkade bra i Barcelona, då var jag fräsch hela vägen in i mål men igår hade jag nog med facit i hand behövt mer energi. Sen fick jag hybris första biten och sprang alldeles för fort och det visste jag så det var nog en kombination av många faktorer: lite energi, för snabb öppning och värme. Men jag lärde mig en hel del igår, i Berlin ska jag vara betydligt smartare taktiskt, inte tokrusa och bättre på att ta in energi. Tycker ändå det var värt att testa. Tar det absolut inte som nån kritik, är glad över att du tar dig tid att läsa det jag skriver och uppskattar alla kommentarer, tips och råd. Har mycket kvar att lära.

@Lars: tack för värdefulla tips, tar till mig allt du skriver. När det gäller tider så är det en stor del av min drivkraft som jag måste ha men jag tror också att jag ibland blir för låst vid klockan och lägger för mycket fokus på just tider. I sommar ska jag bli bättre på att springa på känsla och lämna klockan hemma. PB igår var nog inte realistiskt. Om ni har nåt lokalt lopp i Lycksele i sommar så kanske jag kommet förbi 🙂

@Stefan och M: tack för peppen!


Johan Renström

Det är lärorikt att springa in i väggen så jag tror det här loppet var bra för dig. Det verkar ha varit varmt och ifall din kropp inte hunnit acklimatisera sig till värmen skruvar hjärnan upp känslan av ansträngning och då är det nästan omöjligt slå personbästa. Tror också som Lars skrev att det kan vara bra att lämna klockan ibland (jag brukar ibland lägga den i fickan så att jag får tider och sånt efteråt) och springa på känsla som kenyanerna. Då blir det hjärnan som styr och den hade beräknat och sett till att du gått ut långsammare på maran tror jag:)


Anders Larvia

Värdefull information Johan, tack för det, kan nog vara en del i förklaringen. Vet ju sen tidigare att jag brukar ha svårt för värme särskilt i kombination med sol. Har redan börjat skissa på en träningsplan till sommaren som inkluderar flera pass i veckan utan klocka, men innan dess blir det lite välbehövlig vila.


Anders Larvia

Tack Tobbe och grattis till PB! Jag kör också min långpass helt utan energi, möjligtvis vatten om det är +30 grader, det var först nu i Barcelona som jag testade gels för första gången så jag tror att jag vant kroppen under ganska lång tid att inte behöva allt för mycket energi under längre pass. Samtidigt fick jag en ganska rejäl kick av den första gelen igår så jag förstår absolut poängen med att ta in energi, det var som jag skrev som att trycka på en turboknapp. I Berlin ska det definitivt bli sub 2.50 🙂


Anders Larvia

Tack fdCoach, spanade efter dig och din cykel längs vägen men hade svårt att överhuvudtaget fokusera blicken rakt fram mot slutet. Men i Berlin, då jeflar blir det sub2.50!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Dummast Vinner


Hej!

Nu har vi grinat & grubblat klart. Självömkan klär ingen plus det leder ingen vart. Jo, lite extra kärlek får man från mamma men that´s it. Ska man vara helt ärlig så säger hon ”Bra slag” även när man skickar golfbollen för tredje gången i rad ner i samma vattenhinder.

Såhär blir det nu för Sveriges envisaste triathlet. Jag kör Vansbro som planerat men nu även Kalmar. Va fan, man får ändra sig!! Är ju trots allt bara en människa även om min son har under mina bästa stunder jämför mig med Batman & Hulken. Samma son blev extremt besviken då han såg sin Hawaiisemester brinna upp i Sydafrika – so this one is for you Hector.

Planen är träna mig snabb till SM i Vansbro, köra där så gott jag kan men ambitionsnivån är nu sänkt något. Är ändå för långsam för kriga om topplaceringarna. Blir ingen längre taper innan eller vila efter utan fullt fokus på Kalmar. Primärt är det fokus hålla sig skadefri samt höja nivån på alla tre grenar. Formmässigt siktar jag på kunna vara god för en 60 minuters sim. Låga 4:40h cykel med en avslutande 3:05-3:10 mara. Betyder inte jag kommer göra just det men det är den formen som måste finnas där. Inbillar mig jag hade det i SA innan jag dök ner i kravallstaketet. Måste bara locka fram det igen utan gå sönder under tiden.

Hur gör man då i detalj kanske ni undrar?!

Simning – simma oftare samt INTE slarva med tekniken. Duh!

Cykel – Inte skolka från +4h passen samt två riktigt elaka kvalitetspass i veckan. Ett tröskel resp ett Tempo. Kommer försöka ligga runt 30 mil i veckan över en 6 veckors period. Två veckor med en extra boost mot slutet. Kalmars cykelbana är inte snäll mot lågwattare.

Löpning – Snitta 65-75 kilometer med endast ett renodlat kvalitetspass i veckan. Lägger sannolikt in avsnitt i tävlingsfart på några distanspass men försöka skona kroppen från för mycket slitage. En IM mara innehåller ändå inga hastigheter så överfart känns som fel fokus.

Material – Ett patronbälte av ventilförlängare, morfin, Downhillhjälm med inbyggd Airbag, två doser penicillin samt Tårgas om jag skulle simma in i ett stim maneter. Bäst ha en följebil med extracykel, akutläkare samt mekaniker. Man vet aldrig?!

Alltså – Det här året blev precis så som det inte skulle bli. Det är nog definitionen av denna idrott, säg någon som lyckats med exakt det han eller hon trodde?!

Dummast vinner!

M Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*