Stjärnornas krig


Rubriken poppade osökt upp i huvudet när jag läste kröniikörkollega Mårtens referat från ärevördiga triathlonklubben AS Nälstas årsmöte. Riva av tusingar i 3.45 fart i snömodd låter som fullt ös medvetslös för en sjukling som inte var med (men som skulle varit med). Relevans för rubriken i övrigt är väl rätt haltande (enligt parollen, en dålig metafor är också en metafor) klubbens medlemmar är nog mer att betrakta som fighters (med den lyskraft läs stjärnglans som bara kommer med åren) än krigare, men gårdagens soffliggande aktivitet har gett mig nya,  högtflygande, referensramar.

Har jag nämnt att jag är sjuk? Jaså, det har jag. Och att det är ganska synd om mig? Det också. Lyckligtvis är min son också sjuk (tillsammans är vi sällskapssjuka) och i vårt armod  bestämde vi oss igår för att grotta ner oss helt i Star Wars. Som av en händelse kom det en box med posten med  nio nyproducerade Blue-Ray DVD:er med tutti Starwars. Det vill säga alla sex filmerna, plus nittio minuters bonusmaterial (snart ringer de förmodligen från The Big Bang Theory och frågar om jag vill gästspela …). Min son var i extas. Det här var Starwardebut för honom. Själv såg jag de här filmerna när de hade premiär på bio … för ett tag sedan …

Och nä nä, vi plöjde inte hela boxen på en gång, man är ju en ansvarsfull fader. Vi började med film no 4, som ju är den första … vilket inte var helt enkelt att förklara för sonen.

Sonen gav filmen högsta poäng, men tyckte det var i läskigaste laget när prinsessan Leyla gav Luke Skywalker en kyss på kinden.

Efter filmen lärde jag min son en ny sång, en sorglig ballad med melodi från en  av Robban Brobergs sånger.

”Jag hade en gång en form, men det var för länge sen, ja det var för länge sen, såååå länge sen”.

Sen grät vi en skvätt. Åtminstone jag.

Fortsätter det så här lär maran i Tokyo gå i sightseeingfart.

Jaja, inte gnälla mer.. Jag har i alla fall inte TBC. Och börjar faktiskt känna mig lite bättre.

Kanske har en liten del av George Lucas stjärnkraft förts över på mig, kantro kommer jag strax kliva ur sängen och utan att snörvla höja min röst mot himlen: THE FORCE IS WITH ME!!

Så på frågan hur jag egentligen mår: Yoda, nu kan det bara bli bättre!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Killing Fields


 

Nu tog jag kanske i en smula. Men kroppen är under belägrning. Fienden är inte fullt definierad, men näsan rinner, slemhinnorna är anstränga, och kroppen helt kraftlös. De vita blodkropparna har kallat in reserven, Ecihinagardet har bajonett på, läget är Red Alert, det stora slaget närmar sig. Kommer fienden falla tillbaka? Elller blir det villkorslös kapitulation? Min förhoppning är att försvaret klarar en vecka (normalsvensk standard)l.

Prekärt läge med anda ord. Tokyo Marathon om tretton dagar. Jag som hade tänkt dundra hela den här veckan rakt igenom. Men vad var att vänta? Yngsta dottern däckade för några dagar sedan, sov fjorton timmar i natt, bättre idag. Nu har sonens ansikte blivit blekare än blekt, och han har en hosta som skräller. Dagisbaciller, skolbaciller; bioglogisk krigföring när den är som värst.

Kan vara läge ringa Vatikanen, hoppas på lite gudomlig förstärkning.

Eller lite mer klassiskt, svensk backup.

Röd solhatt!

/fortsättning följer …/


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vattenskadad


 

Ja, inte jag, men klockan. Min gamla fina Timex Ironman drunkna i går. Tog mig en sväng till badhuset utan någon tanke på att tänka tid. Klockan satt på armen ändå.

Den hade slocknat på flyget hem från Playitas, så jag lämnade in den hos KLOCKMÄSTER i Fältöversten för nytt batteri. Det gick fint, fick tillbaka klockan efter en timme, till en kostnad av 185 kronor. Ganska hög timpenning där, tänkte jag, men okey, det var min fina gamla klocka värd.  Men när jag hoppade ner i Eriksdalsbadets blå, vad tror ni hände då?

Tiden stannade, och man kunde riktigt se hur klockan fylldes med vatten. Det nöp i hjärtat, tänkte att klockmästarn glömt skruva till ordentligt. Simmade i alla fall på så där tidlöst som man bara kan göra med en drunknad klocka. Inget problem med det, jag simmar i princip aldrig på tid, det är så deprimerande, jag bara kajkar på, den här gången 4×600 meter plus 100 meter, och det kändes verkligen som 2500 meter vilket det ju precis också var, men klockan var ju blind för det. Jag tyckte lite synd om klockan.

På vägen hem knallade jag förbi KLOCKMÄSTER och visade upp min vattenfyllda klocka. Butiksföreståndaren bad att få se på kvittot, som jag hade kvar i plånboken, och pekade där på en liten detalj mellan kvittots alla siffror, en text med små bokstäver där det stod, ”Ej tryckttestad”. Det var det ingen som hade talat om för mig när jag fick tillbaka klockan.

På KLOCKMÄSTER beklagade man det inträffade, men det var nu ingenting de kunde göra någonting åt. För övrigt hade de nog aldrig sett en klocka med så mycket vatten i sig. Oj vad packningarna måste ha varit slitna!

Vad jag tycker om detta? Ja, URKUL var det ju inte.

Det är nästan så man vill börja näthata lite.

Hörru KLOCKMÄSTER, aktarej, SNART KOMMER KLOCKAN KLÄMTA FÖR DIG!!!

Hotfull bild:

Antal kommentarer: 3

Kenneth Gysing

Tack, klockrena kommentarer 😉


Kenneth Gysing

Och ja, Klockmästers tjänster är sekunda vara! Hu …


Kenneth Gysing

Kenneth, du vinner! 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tempo


 

Ja, inte den gamla varuhuskedjan, om det är någon som minns?

Idag The Band, men nä, inte bandet. Man skulle blivit historielärare.

Började lite tufft. Hemmajobb på förmiddagen med febrig och snuvig dotter som dock inte var sjukare än att hon orkade leka klätterträd på djupandande fader som skissade på grunden till det episka reportaget Playing Playitas (arbetsnamn, beräknad publicering i RW no 3 … bara dottern blir frisk).

Avlösning vid lunch, och lunch med Lisa Emilia Svensson, som jobbar på Miljödepartementet och åker jorden runt och försöker förmå regeringar i andra länder att tänka lite mer på miljön … ja när hon inte tränar löpning förstås … mer om Lisa i no 3 …. bara dottern blir frisk .. som sagt …

Lisa berättade också att hon har en kompis som har en kompis som ska slå världsrekord på rullband i morgon den 7 februari, i livesändning:

http://www.palten.se/aventyr.asp?Id=249#249

Det där blev jag lite inspirerad av, dock inte världsrekordinspiererad, men tokyomaratonångesten sitter ju i, så jag for om aftonen till gymmet för att löpa något  slags tempopass.

Det blev som följer. 1 km/12, 1 km/13,3, 12 km/14, 500m/15, 500m/16, totalt 15 km. Ingen lutning, och alltså inomhus (Mårten!), men med lite motvind (från fläkten). På sista km flåsade jag nästan oanständigt högt, ingen självkontroll alls.

Rätt nöjd med passet ändå. Fast lite känning i vänster baklår. Säkert onödig ökning sista kilometern. Men det är ju så roligt att springa fort. Ja, försöka i alla fall …

Och här, The (real) Band, där ligger ändå Löpbandet i lä:

http://www.youtube.com/watch?v=a0WMBYQL14U


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fartlek


 

Hade tänkt hänga på låset på gymmet. Därav blev intet. Inte lika lätt komma upp tidigt hemma som borta. Kanske hade med temperaturskillnaden att göra. – 9 C mot + 21 C. Drog täcket över huvudet.

Till slut ändå. Sega lår, kanske från skridskoåkandet i går, och snöhögsbestigandet. Eller de 25 km i förrgår. Men bara gå på. Tokyomaratonångest. Bra drivkraft. Fartlek.

Uppvärmining 1 km/5 fart. Sen 2km/4.30, 2 km/4.16, 2 km/4.00, 2 km/4.30, 2 km/4.16, 2 km/ 4,00, 1 km/4.30, 1 km/3.45, totalt 15 km. Ingen vila mellan intervallen. Gillar inte att stå still, tar för mycket tid. Very busy runner!

Svettigt. Pulsen gick upp. Men aldrig i taket, puh.

Nu barnkalas. Tårta och fiskdamm. Undrar om det nappar?

Hepp!

Antal kommentarer: 6

Mårten Klingberg

Nu tycker jag du är otydlig, Kenneth: snackar vi utomhuslöpning eller band? Om utomhus: hur pass kuperat? Om inne: lutning? Att man ska behöva sitta här och gissa… tydlighet i kommunikationen! Det är viktiga grejer det här!


Kenneth Gysing

Oops, Mårten, rodnar, på min journalistiska ära!
Jag hängde alltså inte på låset på gymmet, men hasade in en halvtimme senare. Gymmet, alltså, man få lättjefulla vanor efter ett par veckor i i Södern … vill bara springa i linne och tajts …
Och ingen lutning heller. Har kört med det förut, men en hälsena opponerade sig …. så dundrar (nåja, framskrider …) på platten i stället.
Men lovar lägga in ett par backpass framöver!
Hoppas härmed min förmiddag stå i ett förklarat ljus 😉


Mårten Klingberg

Du är förlåten, Kenneth. Och passet i sig var väl verkligen inget att be om ursäkt för – tvärtom. Men likt en löpningens krimminalinspektör vill jag veta alla detaljer för att få en klar bild över vad som har hänt. Ses på klubbträffen!


Kenneth Gysing

Tack Mårten!
Bara bra att någon håller reda på oss löparslackers 😉 … så inte siffrorna löper amok! Ser fram mot klubbträffen. Då ska det visst bli intervall – utomhus – och därmed kalla fakta 😉


Kenneth Gysing

Tack för tips Nicke,
få se vad jag hinner med, landar lördag, springer söndag, sen vill jag nog inte springa på ett tag 😉 … men man kan ju promenera också!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Holiday on ice


 

Löpning i all ära, men det finns ju annat man kan göra på vintern också.

 

Sätta på skridskor, m m. Grym cross-training!

Samt bestiga svindlande höga snöhögar!

Gagnar gott Glutus Maximus!

Sen somna framför Vinterstudion. Och drömma om … tja …

… eller kanske …

… zzzzzzzzzzzzz …………..


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in