Workout Åre dag 1


Nu är det igång! Det känns så himla bra! Workout Åre är verkligen en höjdpunkt varje år. Dels är det ett väldigt mysigt träningsevent, det är som en stor familj med människor som älskar att träna och hänga med varandra en hel helg. Och dels är det en helg när jag gör helt andra saker än jag brukar göra. Jag brukar (tyvärr) inte gå på yoga, Soma Move eller Ruffie men den här helgen gör jag det. Jag brukar inte heller gå upp på Åreskutan, men det har ju sin förklaring i geografi också.

Vi landade i rummet tidigare idag och tog igen oss lite. Jag sov middag, något jag också brukar vara dålig på.

Sedan var det dags för helgens första pass – Soma Move med Linus Johansson och Cecilia Gustafsson.

Det här gillar kroppen. På det där sättet att den protesterar och knakar lite först ”Det här är inte vad vi brukar göra”, men sedan kommer värmen igång och svetten rinner, höfterna öppnas och lederna leker med.

I morgon blir det yoga och Ruffie. Vi hörs då! Nu blir det bubbel på rummet och sedan middag.

Puss och kram!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ibland får man göra bara det man är bra på


Nu har jag tragglat länge med saker som jag är dålig på. Idag tog jag en paus. Jag borde ha kört pullups, men det var inte vad mitt självförtroende behövde. Nej, idag bestämde jag helt själv vad jag skulle göra. Och jag bestämde att jag skulle köra rodd och marklyft. Jag hittade på en stege som såg ut så här:

200 m rodd

10 marklyft på 55 kg

200 m rodd

9 marklyft på 60 kg

200 m rodd

8 marklyft på 65 kg

och så vidare tills jag var på 1 lyft på 100 kg. Det var så roligt, jag njöt i fulla drag! 100 kg kändes inte ens tungt!

Och nej, jag brukar inte ha stödbälte när jag lyfter, men jag har känt mig lite sladdrig i ländryggen på sistone så jag tänkte better safe than sorry. Ni behöver inte vara oroliga – det kändes jättebra. Och framför allt fick mitt självförtroende en liten puff framåt. Jag är ju skitstark. Så nu är det bara att lyfta mer och ännu tyngre!

I morgon är det dags för årets upplaga av Workout Åre – årets träningsevent i Sverige enligt mig. Så vansinnigt roligt ska det bli!

Ditt bästa jag föds inte ur frustration


Nej, det gör det sannerligen inte. Jag har fått lov att acceptera det nu, och det tog emot ska jag säga er. För ett drygt år sedan bestämde jag mig för att bli bättre på pullups – eller rättare sagt – att jag skulle kunna göra någon pullup alls. Men jag känner mig själv. Om jag hade sagt det till Jakob hade jag nöjt mig när jag kunde göra en. Så. Jag sa istället ”Jag vill klara en muscle up”.

Nu, många månader senare, kan jag många pullups, till och med viktade, och viktade chins. Jag kan göra chest to bar chin ups och jag har jobbat upp en riktigt bra styrka i till exempel support i ringar, att hålla upp mig på raka armar i ringarna. Bålen har också stärkts. Jag har fått så otroligt mycket som jag var ute efter, sånt som jag för ett år sedan inte kunde ha drömt om, (”Jag? Viktade pullups? Ja just det. Sen blir jag vegetarian också, höhöhö.”) Men det har inte kommit gratis, nej, jag har slitit och kämpat mig iväg till gymmet många gånger för att göra: saker jag är dålig på, saker jag tycker är jobbigt och motigt. Och vi vet ju alla hur frestande det är. Men det har betalat sig! Jag är otroligt stolt över mig.

Så nu var det ju dags att göra en muscle up! Eller? Coach Jakob hade satt upp en vecka när jag skulle klara min första. Och den veckan har redan varit. Vi träffades igår och skulle köra ett PT-pass för att få fart på min kipp, alltså rörelsen för att komma upp i en muscle up. Nu skulle jag väl ändå sätta den!

Fail.

Jag kände mig tung och trött. Farten och klippet i rörelsen fanns inte där och mitt mål gled ifrån mig. Jag blev arg, hela bröstet knöt sig och jag är glad att Jakob inte pratade för mycket med mig när frustrationstårarna var nära. Jag är så fruktansvärt less på att traggla nu! PT-timmen gled över i att bli en lektion i mental träning. Jakob sa så mycket till mig som jag nog har behövt höra så länge. Att jag är van att ta mig an utmaningar och bara se till att fixa dem. Check, liksom! Nu plötsligt går det inte som jag har tänkt och jag tappar det fullkomligt. Jag har tragglat med det här så länge att jag bara blir arg och frutstrerad när det inte går.

Han fick mig att tänka på vad jag faktiskt KAN klara av nu, som jag inte kunde förut, något jag glömmer mitt i frustrationen. Hur mycket starkare jag har blivit. Och faktum är att det snarare är en fråga om teknik nu, inte styrka. Jag kan göra en muscle up – jag har bara inte gjort någon än.

Jakob bad mig att släppa det här lite nu. Att se framåt mot att träna på att bli ännu starkare i dragövningarna och testa att göra en muscle up då och då de dagar då jag känner mig stark. Och framför allt att ha ett mål med varje pass. Att inte gå till gymmet och ilsket tänka att ”NU JÄVLAR SKA DEN SITTA!” För det kommer den inte göra. Ditt bästa jag föds inte ur frustration. Det blir bara pannkaka av alltihop. Jag ska istället gå dit, fokusera på någon del jag kan förbättra – draget, kippen, höften eller bara öva på övergångar. Känner jag mig stark, ja, då testar jag ett par gånger. Den kommer. Bara inte på utsatt datum.

Så, med den här egoresan in i mitt psyke vill jag säga att jag tror att alla kan lära sig något av det här. Stirra dig inte blind på slutmålet hela tiden, se till vad du har uppnått på vägen och släpp taget om målet lite om det stretar emot. Driv dig inte till den punkt där du står och stirrar på ringarna med frustrationstårar i ögonen och en klump i bröstet. Släpp det! Ta tag om målet igen en bra dag och testa. Igen och igen. Slappna av i den känslan, då kommer du, som jag är säker på att jag kommer, att lyckas.

Fredagschipper med WOmanmakers


Det finns en övning som heter ”man maker”. Skitlöjligt. Som om den vara var till för män. Eller rättare sagt pojkar som vill bli män. Jag kallar den woman maker, för du lär bli en stark kvinna om du gör den ofta. Idag körde jag en chipper, alltså ett pass där man kör ett visst antal (oftast många) av en övning och sedan byter övning och kör ett antal av den (oftast lite färre) och sedan håller man på så. Min chipper såg ut så här:

50 svingar

40 wallballs

30 burpees

20 boxhopp

10 WOMAN MAKERS de luxe

500 meter rodd.

Och du ba ”JA, ok. Skitbra, men hur ser en sådan där woman maker ut?”

Det ska jag berätta för er! Om man googlar man makers får man upp massor av olika varianter, men jag tänkte att vi tar den jag gillar bäst.

Den börjar i armhävningsposition med händerna på ett par hantlar.

Du gör en armhävning.

Du gör en renegade row, alltså drar upp hanteln till sidan av bröstet i en roddrörelse. Se till att kroppen hela tiden pekar ner mot golvet. Ja, det är tufft, du kan få ta de löjligt små hantlarna.

Gör renegade row med andra armen.

Sätt ner hanteln och hoppa in till huksittande. Lyft upp hantlarna till axlarna.

Gör en thruster, alltså ta sats med benen och tryck upp hantlarna i taket.

Sätt dig ner på huk igen, sätt hantlarna i golvet och hoppa ut i en armhävningsposition igen. Gör en till!

Tjohoo – du kommer att bli en stark kvinna!

Ha en fin helg!

I love the smell of burpees in the morning!


Den här morgonen var en av de bästa på länge. Jag gick som i trans från ett träningspass till ett annat och det kändes som att jag hade hur mycket energi som helst. Och tro nu inte att jag gick omkring och latade mig på träningen, ånej. Morgonen på Crossfit Nordic bjöd på ett riktigt ”håll käften”-pass. Vi började med 2 frivändningar varje minut i 16 minuter. Det var förrätten. Sen kom nämligen 27-21-15-9 burpees och höga svingar. Alltså, göra 27 burpees, 27 höga svingar, 21 burpees, 21 höga svingar och så vidare. Man hade 10 minuter på sig. Jag klockade in på 7 minuter och 15 sekunder. Försökte gå runt och röra mig den återstående tiden inför finalen: 2000 meter rodd.

Nu måste jag ju leva upp till mitt bloggnamn också och ge er ett par av mina bästa burpee-tips. För alla som vill tycka bättre om burpees eller bara kunna göra fler snabbt utan att gå in i den fruktade burpee-döds-väggen.

Tips 1: Nej, en burpee är inte ett hopp ut till armhävningsposition, en strikt armhävning och sedan ett hopp upp igen. Varför? Jo, för att det blir jättejobbigt supersnabbt! Hoppa i princip ner på mage direkt. Och ta dig upp så fort du kan. Om du kollar på filmen så ormar jag mig upp ganska mycket. Det går snabbast för mig. Hitta ditt snabbaste och energisnålaste sätt.

Tips 2: Hoppa in med så raka ben som du kan på vägen upp. Hoppa inte in så att du sitter på huk, för då måste du hoppa upp från huksittande varje gång och då kommer du att nosa på burpee-väggen med låren inom kort.

Jag var helt slut efter passet! Men jag återhämtade mig ganska snabbt, och tur var väl det, för sedan var det bara att trampa Sats Stureplan och lanseringspasset av Les Mills cykelcirkus Immersive Fitness. Jag har testat det förut och skrivit om det förut också. Det är spinning framför en gigantisk skärm där man slängs in i en datorspelsliknande miljö samtidigt som man cyklar. Alltså det känns som att man är INNE I spelet. Jättekul! Får du chansen, testa!

Jag fick dessutom äran att cykla med mina älskade kolleger Sofie Lantto (bakom kameran), Marie Kjellnäs och Åsa Eriksson från cykeltidningen Bicycling. Världens kanske bästa förmiddag. I morgon är det dags för att vila mig i form inför att testa att göra en muscle up på torsdag. Håll alla tummar du har för att det ska gå vägen!