Blogg

Workout Åre dag 1


Nu är det igång! Det känns så himla bra! Workout Åre är verkligen en höjdpunkt varje år. Dels är det ett väldigt mysigt träningsevent, det är som en stor familj med människor som älskar att träna och hänga med varandra en hel helg. Och dels är det en helg när jag gör helt andra saker än jag brukar göra. Jag brukar (tyvärr) inte gå på yoga, Soma Move eller Ruffie men den här helgen gör jag det. Jag brukar inte heller gå upp på Åreskutan, men det har ju sin förklaring i geografi också.

Vi landade i rummet tidigare idag och tog igen oss lite. Jag sov middag, något jag också brukar vara dålig på.

Sedan var det dags för helgens första pass – Soma Move med Linus Johansson och Cecilia Gustafsson.

Det här gillar kroppen. På det där sättet att den protesterar och knakar lite först ”Det här är inte vad vi brukar göra”, men sedan kommer värmen igång och svetten rinner, höfterna öppnas och lederna leker med.

I morgon blir det yoga och Ruffie. Vi hörs då! Nu blir det bubbel på rummet och sedan middag.

Puss och kram!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ibland får man göra bara det man är bra på


Nu har jag tragglat länge med saker som jag är dålig på. Idag tog jag en paus. Jag borde ha kört pullups, men det var inte vad mitt självförtroende behövde. Nej, idag bestämde jag helt själv vad jag skulle göra. Och jag bestämde att jag skulle köra rodd och marklyft. Jag hittade på en stege som såg ut så här:

200 m rodd

10 marklyft på 55 kg

200 m rodd

9 marklyft på 60 kg

200 m rodd

8 marklyft på 65 kg

och så vidare tills jag var på 1 lyft på 100 kg. Det var så roligt, jag njöt i fulla drag! 100 kg kändes inte ens tungt!

Och nej, jag brukar inte ha stödbälte när jag lyfter, men jag har känt mig lite sladdrig i ländryggen på sistone så jag tänkte better safe than sorry. Ni behöver inte vara oroliga – det kändes jättebra. Och framför allt fick mitt självförtroende en liten puff framåt. Jag är ju skitstark. Så nu är det bara att lyfta mer och ännu tyngre!

I morgon är det dags för årets upplaga av Workout Åre – årets träningsevent i Sverige enligt mig. Så vansinnigt roligt ska det bli!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Sista förberedelserna


Tånaglarna är klippta. De sista grejjerna inköpta; plåster för att tejpa bröstvårtorna, vasselin för att smörja känsliga ställen och regnponcho för att inte bli allt för blöt innan start. Tog en sväng förbi bolaget också för att ha nånting att längta till i mål. Erdinger och varmkorv i all ära, men inget slår en ljummen starköl som ligger och väntar efter målgång tillsammans med överdragskläderna. 

Väskan är packad. Det blev typ hela garderoben. Nu är jag förberedd på allt från drivis till värmebölja. Mest troligt ser det dock ut att bli regn. 20mm varnas det för. Det är bara att gilla läget. Jag har förlikat mig med tanken på att det kommer bli jävligt blött. Finns inte så mycket att göra åt det. Planen är fortfarande linne + armvärmare men kanske att det åker på en t-shirt istället, vi får se. Korta tights och kompressionsstrumpor blir det nertill. Asics DS Racer på fötterna. Keps på huvudet.

Nu återstår bara en arbetsdag, sen är det dags. Kan inte komma ihåg att jag vart såhär taggad inför en mara sen New York 2013. Det enda som skulle kunna förstöra festen är att vi får en repris på vädret från 2012. Men så länge det ”bara” ska regna och inte blåsa storm eller bli 3 grader så är jag ganska lugn. Hellre regn än +30 grader. Det är märkligt hur man kan se fram emot att maxa 42.2km när man vet hur fruktansvärt ont det kommer göra på slutet då man bara vill ge upp och ta en taxi in i mål bara för att slippa smärtan. Har laddat upp med Vitargo sen igår och tänkte testa nötcreme under loppet för att inte bonka sista biten som i Rotterdam. Vågar mig fortfarande inte på gels. Det absolut jobbigaste med sista veckan innan en mara är inte träningsabstinensen som uppstår när man trappar ner utan det faktum att man äter så mycket i förhållande till hur lite man tränar. Det är lätt att känna sig lite pluffsig när man ökar storleken på portionerna men inte rör på sig.

Frukost

Lunch

Middag

Lägg till Vitargo och godis på det så är det säkert nåt extra kilo redan. Och då återstår morgondagen med samma förfarande. Det är åtminstone ett ganska angenämnt problem att tycka att det är jobbigt att äta, det kunde vart värre. Nu är det dags att logga ut, packa det sista, försöka få några timmars sömn, riva av morgondagens lektioner och sen bege sig ner mot hufvudstaden. Hörs i Stockholm om några timmar! Förhoppningsvis kan jag skriva att det blev ett PB i nästa inlägg men vågar inte vara lika optimistisk som tidigare.

PS! Höll på glömma dagens låt, fortsätter peppa med bra musik och idag i form av Gaslight Anthem. Om jag någonsin skulle få för mig att springa ett lopp med musik i öronen så skulle jag göra det till tonerna av The Gaslight Anthem, bara det tror jag nästan skulle garantera ett PB. Håll till godo!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Världens bästa löppass!


Här kommer det, håll i dig:

1. Spring ut i skogen, där det inte finns några stigar.

2. Irra runt i 30 minuter.

3. Hitta hem.

KLART!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pushing limits


Nu är det nära. 3 dagar och 2h tills det smäller. Asics Stockholm Marathon. Tyvärr har den här veckan vart den sämsta tänkbara på hela året för optimal förberedelse. Har jobbat dygnet runt. Sovit typ fem timmar per natt. Våndats över betyg och drömt mardrömmar om nationella prov. Jag är ingen förespråkare av våld men skulle kunna göra ett undantag för snorungen som snodde facit till årets Matematik 2B prov och spred det på nätet dagen innan provet. Spöstraff till allmän beskådning låter bra i mina öron. Alternativt ta dom extra timmarna det kostade oss i form av merjobb x 350kr x Sveriges alla matematiklärare x 1.4. Det låter som en lagom kompensation.

Trots en mindre bra start på veckan är jag extremt taggad inför lördagen. Träningen är gjord. Formen är bra. Kroppen hel. Finns inga ursäkter. Persen har trillat in på löpande band i vår och om det fortsätter på lördag så kommer jag att göra anspråk på den gamle basketspelaren Karl Malones smeknamn utan att skämmas; The Mailman. Målsättningen är PB. Ska öppna i 4.00-fart och hoppas att det är min dag på lördag.

Idag sprang jag det sista passet med lite fart. 1x2km @3.58-fart + 2x1km @3.48-fart. Kontrollerat. Kändes oförskämt lätt. Höll LG’s farter och tryckte inte på som sista passet inför Rotterdam. Har lärt mig läxan. Nu återstår lite lätt jogg och ett ohämmat svullande i kolhydrater. Nutella till frukost och godis på kvällarna. Det är niiice.

Vädret inför lördagen är ett hett diskussionsämne på forum som jogg och liknande. Det diskuteras hejvilt om olika klädval och spekuleras i de olika prognosernas säkerhet. Aftonblaskan drog till med dom stora rubrikerna häromdagen om varnade för regnkaos under Stockholm Marathon. Jag är inte så orolig. Jag tycker det ser ganska lovande ut. Svag vind, runt 10 grader, mulet och 1mm regn. Helt perfekt. Men det kan såklart ändras. Ingen idé slå på dom stora trummorna riktigt än, det är trots allt ett par dagar kvar. Enda orosmolnet är att jag inte hunnit springa in mitt nya Asics linne mer än på Kungsholmen runt och då började det skava redan efter halva loppet. Det har helt enkelt inte gått eftersom vi fortfarande har typ vintertemperaturer här uppe i norr och linne har helt enkelt inte funnits på kartan. Att springa i tischa känns inte så kul. Å andra sidan känns skav under armarna inte heller så lockande. Får se hur jag gör.

Som vanligt måste man ladda upp med bra musik inför en mara, det är minst lika viktigt som nutella och godis för att komma i den rätta stämningen. Biffy Clyro funkar alldeles utmärkt som pepp. Kolla in dom, riktiga chefer!

/Hörs

 

  


Antal kommentarer: 2

Anders Larvia

Tack för tipset, ska försöka få tag på en tub sportslick! Googlade lite och läste på om den, verkar ju vara en mirakelsalva!


Frida Michold

Alltid lika underhållande läsning. Kör hårt med nutellauppladdningen (måste provas någon gång) och OJ vad jag ska heja på lördag!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Göteborgsvarvet


Göteborgsvarvet 2015 blev en ny upplevelse. Jag har aldrig tidigare sprungit ett lopp bara för att njuta och ta det lugnt, i regel har alla tidigare lopp präglats av ångest dagarna före och timmarna strax innan. Frågor som har jag druckit tillräckligt mycket? Behöver jag gå på toaletten för fjärde gången? Kommer linnet att börja skava? Är inte halsen lite krasslig ändå? Har jag tillräckligt med överdragskläder? brukar vara mer regel än undtantag innan ett lopp. Det var en enorm befrielse att slippa allt det den här gången. Bara ta det lugnt. Inte vara ett dugg nervös. Springa för att springa är kul.

Jag hade en uppgift; att få in mannen nedanför på 1.45. 5min fart rak igenom. För egen del kändes det som ett bra uppdrag. Kanske hade jag kunnat förbättrat mina 1.21 från Kungsholmen Runt från startgrupp 1 men då med största sannolikhet förstört Stockholm Marathon nästa helg. Och att ta det lugnt från grupp 1 hade nog heller inte gått så det kändes som ett bra beslut att hoppa bak. Tyvärr misslyckades vi/jag trots att de yttre förutsättningarna knappast kunde ha vart bättre. Förlåt Peter!

Vi kom ner till Göteborg sent i fredagskväll och möttes av regn, dis och allmänt tråkigt väder. På lördag morgon hade dock vädret slagit om och resultatet blev fantastiskt solsken som vanligt under Varvet. Att ta sig ut till Slottskogen gick över förväntan trots att vi inte var ensamma om det. Vi skulle starta i grupp 13 och efter lite uppvärmning begav vi oss mot starten men hamnade av nån anledning tillsammans med grupp 11 och helt plötsligt var vi iväg. Det var tjockt med folk från första metern ända in i mål, första proppen uppstod redan efter ett par hundra meter. 5-fart var bara att glömma trots ivrigt sick sackande. Lagom till första bron hade det släppt såpass att det gick att springa utan att bli irriterad. Vi låg hyfsat bra till ute på Hisingen, betade av km efter km metodiskt och jag försökte insupa atmosfären så mycket som möjligt samtidigt som jag höll koll på tiden. Förvånades över att få så många personliga hejarop hela tiden, känner inte många i Göteborg så det måste vara tack vare all publicitet här på RW. Försökte vinka tillbaka till så många som möjligt.

Längs Avenyn var det smockat med folk och jag hade glömt bort hur extremt smalt och trångt det är där, nånstans där tappade vi farten och längs Vasagatan stumnade Peter så 1.45 var aldrig riktigt nära tyvärr. Sista kilometrarna i Göteborg är brutala, särskilt när tröttheten slagit till, men vi tog oss i mål på 1.48. För egen del var loppet en trevlig upplevelse och minimal ansträngning, precis som jag hoppats på.

En sak som slog mig under loppet är att det är ett gigantiskt stort arrangemang som måste kräva en enorm logistik. Bara att ta sig från målet till väskinlämningen är som att försöka tränga sig längst fram på en U2 konsert, det är människor överallt. Att starta i en startgrupp längre bak är också hopplöst om man verkligen vill prestera, jag tror att 1.45 hade kunnat gå om vi fått flyt i löpningen från början istället för att behöva lägga all energi på att sick sacka, springa om och tvärstanna hela tiden. Men det är samtidigt en del av charmen med Göteborgsvsrvet. Mindre charmigt är alla pappersmuggar som tillsammans med allt vatten bara blir en stor grå massa för oss som startar längre bak. Vid varje station halkade jag omkring i den där gyttjan med muggar.

Om ett par timmar är vi hemma efter en lång tågresa, då ska jag sticka ut och springa det sista längre passet innan Stockholm Marathon, nästa vecka blir det fullt fokus på uppladdning och vila innan det är dags för loppet med stort L. Längtar sjukt mycket efter att få ge mig ut på gatorna i Stockholm.

Göteborgsvarvet 2015 läggs härmed till handlingarna, nästa år står jag förhoppningsvis på startlinjen igen men då med sikte på PB. Stort grattis till teamkompisarna Frida och Josefine som verkligen levererade och fullkomligen ägde Göteborg!

/Hörs



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*