Yogagames och fezt typiskt bra helg.
Hej måndag! Jag hade en finfin helg och gav mig själv precis vad jag ville ha, och behövde. Det blev ett par yogaklasser på Yogagames på Alla hjärtans dag (därav det blåa tovade hjärthalsbandet min son hade gjort till mig på dagis) – en klass för Johanna Andersson (alltid bäst) och en för Jonathan Monks. När jag bokade in mig på Yogagames hade jag ingen aning om vilka klasser jag skulle ta. Johanna Anderssons klass var självklar, jag kan liksom inte få nog av hennes yoga.
Men sen då? Jag kände inte igen namnen på instruktörerna och visste inte alls vilken typ av yoga de körde. Men bekväm som jag är beslöt jag mig för att stanna kvar i samma sal. Därför blev det Jonathan Monks klass Vienna. Jahapp, satt jag och tänkte. Ska det bli akroyoga? Måste jag stå på händer? Vankas det en timmes meditation? Jag hade verkligen ingen aning. Den klass som var hade jag aldrig väntat mig, däremot.
Det var ett balettliknande flöde till musik. Väldigt kul och väldigt skönt. Jag ber om ursäkt för det udda filmvinkeln, men jag fick lov att pallra upp kameran mot min jacka, så jag kunde inte vara så knusslig. Man ser ju åtminstone nästan vad jag gör.
Yoga och välmående ena stunden och fezt den andra. Det är väl så livet ser ut? Jag behöver i alla fall både och för att må riktigt bra. Att få gröta runt i träningstajts hela dagen och sedan på kvällen få kränga på sig Audrey Hepburn-klänningen (som numer är rätt trång över ryggen. Baksidan med att träna för att klara av en muscle up…).
Nu är det ny vecka som börjar med jobb och slutar med skidåkning i Orsa.
