Foto: Mathias Stjernlöf
John Kingstedt: ”Jag kör mycket – men inte hårt”
John Kingstedt är den ena halvan av duon bakom den populära löparpodden Spring Snyggt-podden, som han gör tillsammans med Manne Forssberg. Båda tränar nu mot Hannover Marathon – men med lite olika upplägg. Här berättar John om sin nya träningsfilosofi.
[ANNONS FRÅN SAUCONY] Elitlöparen John ”Jesus” Kingstedt har varit sponsrad av Saucony i tio år och gjort Spring Snyggt-podden tillsammans med Manne Forssberg i över sex års tid. Nu tränar båda inför Hannover Marathon den 12 april – men deras upplägg skiljer sig åt. John har själv dragit lärdom av några tuffa år och förändrat sin inställning till löpträningen – och fokuserar numera främst på att springa lugnare pass och få till kontinuiteten.
Saucony har stöttat dig i tio års tid – vad betyder det för dig som löpare?
– Jag fick möjlighet att få material och skor från dem 2016 när jag var 23 år, så jag har varit med dem i tio år nu. Det betydde mycket att de ville hjälpa mig på traven och jag har varit med Saucony sedan dess.
– Jag har ju inte sprungit i andra märken sedan 2016 – jag har bara haft Saucony – men jag tycker att de har utvecklats på flera nivåer och tagit stora kliv när det gäller kvaliteten på löparskorna. Sedan har vi ju även samarbetet med podden. Det gör att vi kan fortsätta utveckla den och dela med oss. Så jag är väldigt tacksam för att jag fått den möjligheten av Saucony.
Vad betyder Spring Snyggt-podden för dig i dag?
– Podden har betytt väldigt mycket. Vi har hållit på i snart sju år, och under den tiden har jag haft ganska många jobbiga år – både personligt och i löpningen. Från 2022 till hösten 2025 var löpningen inte alls lika rolig. Men eftersom jag älskar sporten har podden varit ett sätt att hålla mig kvar – den har hjälpt mig att glädjas mer åt andras prestationer. Kanske är det också en mognadsfråga – att man blivit äldre – men jag är mindre självupptagen när det gäller min egen prestation nu.
– Professionellt har podden förändrat hela min yrkesbana. Jag tog examen från Försvarshögskolan 2019 och trodde jag skulle jobba med civilförsvar. Nu gör jag något helt annat. Så både yrkesmässigt och personligt har podden betytt jättemycket.
Du coachar många löpare också. Har du någon träningsfilosofi?
– I dag tränar jag inte alls på samma sätt som när jag var mellan 20 till 28 år. Det viktigaste är kontinuitet – det har jag lärt mig från min tränare Sindre Buraas. Vi har gått ifrån att köra hårda pass till att jobba mer tröskelbaserat och bygga volym i lite lägre farter. Det gäller även motionärer. Många har inte tillräckligt kontinuerlig träning och springer för mycket i tävlingsfart. Men det är helheten som är det viktiga – hur undviker man avbrott i träningen?
Din egen träning – du hade ett resonemang om att sänka distansfarten?
– Ja, det var förra året. Nu springer jag snabbare igen, men det handlar mycket om vad man har för talang. Jag är träningsvillig – det är min styrka. Jag behöver träna mycket för att bli bra.
– När jag började om 2025 efter en hälseneskada och en njursjukdom var jag helt nere. Jag hade inte tränat på sju månader. Jag började extremt lugnt. Sprang kanske milen på 40 minuter i början. Sedan byggde jag upp volymen – upp till 20 mil i veckan ganska snabbt – men 90 procent var lugnt, jag sprang ofta i farter över 5 min/km.
– Jag gjorde det i sex månader. När kroppen höll började jag lägga in lite fart – men tränade fortfarande mycket lugn distans. Det största misstaget jag gjort tidigare är att springa för fort på distanspassen. Distansen är underhåll. Man ska inte jaga tider där.
Var står du nu inför Hannover Marathon?
– Jag har gått från att ha varit sämre än jag någonsin varit till att vara kanske bättre än någonsin – på åtta månader. Det stora klivet kom från december till nu. Men nu gör jag tvärtom mot tidigare. När jag får kvitto på att jag är bra – då gasar jag inte, utan håller igen. Så jag kör mycket – men inte hårt.
– Jag har kört ett 45 kilometer långt pass progressivt i 3.28 min/km i snitt, och det var lätt. Jag har knappt sprungit snabbare än maratonfart i något pass. Så jag gör inga “bevispass” längre, som 30 kilometer i marafart. Jag vill inte bränna mig – jag har inte kört ett enda pass där jag inte kunnat träna igen två dagar senare.
Kör du inga kortare intervaller alls?
– Nästan inget. För mig är inte farten problemet i maraton. Jag kan springa 1 000 meter i 3.11, som är mitt maratonfartmål nu, när som helst. Det säger inget. Det handlar om styrka och uthållighet. Jag har ett smalt spann mellan aeroba och anaeroba tröskeln – går jag över den sliter det mycket. Därför tänker vi mer kvantitet än kvalitet i den här uppbyggnaden.
Läs också: Två löpare, två upplägg – en sko: Saucony Endorphin Azura
Läs också: Manne Forssberg: ”Sub 2.48 på maraton är ett livsmål”
