Loggande lätt!
Gör som elitlöparen och Runner's Worlds expert, Johan Rogestedt, och logga din träning.

Loggande lätt!


Ett 7 000 rader långt dokument, där alla träningspass är loggade sedan 12 år tillbaka. Johan Rogestedt har byggt sin löparkarriär på att rigoröst och konsekvent skriva upp vad som görs under träningen. Häng med och lär av ett proffs!

”If you don’t measure it, you can’t improve it”. Som blivande civilingenjör kommer jag sällan i kontakt med citat från ekonomer, men detta från österrikaren Peter Drucker har etsat sig fast. Kanske för att innebörden snarare känns just naturvetenskaplig, kanske för att denna enda mening på många sätt konkretiserar mitt förhållningssätt till mycket jag företar mig. Om jag vill utveckla en egenskap (låt oss här hålla oss till löpning) lever jag i tron om att det mest effektiva är att använda sig av frekventa mätpunkter. Här kommer jag därför att dela med mig av hur jag arbetar med insamling och analys av data och därefter styr min träning.

Först en liten nostalgisk historia. När jag var 11 och precis hade börjat springa lite med såväl mamma som pappa på grusvägarna hemma i Stenungsund introducerade pappa mig till Excel. Retroaktivt kan man nog säga att tecknen på att det skulle bli någon form av ingenjör av mig fanns redan då, för jag var begeistrad. Inte så mycket av programmet i sig, men sättet jag strukturerat kunde organisera information (jag hoppas jag inte uttryckte mig så på den tiden) fick mig att redan då börja föra in mina löppass i ett dokument. Känslan att få lägga till ett nytt pass i dokumentet, oavsett om det var bra eller dåligt, var nästan lika rolig som träningen i sig. Ett år senare (2006) började jag på ett nytt dokument där all träning (löpning, fotboll och innebandy) fanns med. Så här tolv år senare kan jag glatt konstatera att jag fortfarande för in alla träningspass i samma, knappt 7 000 rader långa, dokument. Här finns alla träningspass, alla intervalltider, snittpulser, kilometerantal per vecka, kommentarer till alla träningspass och så vidare.

Undvik skador med balanserad träning

Under varje träningspass registrerar jag sträcka, fart, puls och, om relevant, laktat. Allt detta för jag in i min träningsdagbok, där jag vill ägna relationen fart-sträcka lite extra fokus. Självklart är den totala löpdistansen på ett pass relevant, men jag har också valt att dela in sträckan i fem fraktioner baserade på fart. Dessa är distans, tröskel, tröskelintervall, intervall och intervall på bana. Detta utifrån den, inte på något sätt vedertagna, terminologi min coach och jag använder sinsemellan. Det kan vara värt att notera att intervall här syftar på träning som går snabbt (cirka 8 i laktat och uppåt), men inte på bana. Hur som helst, syftet är att skapa ett verktyg för att bevaka andelen kilometer i olika zoner, dels för att utvecklingen av olika fysiologiska system ska ske i den proportion till varandra vi önskar, dels för att undvika skador genom en balanserad träning.

Till detta registrerar jag ytterligare två parametrar: sömn och ett betyg. Sömnen går att läsa av från min klocka, men det är inte alltid jag sover med den och då uppskattas den. Vad gäller betygsdelen, så är den lite intressant i det avseendet att jag snarare försöker att gradera hur jag mår och hur passet känns än att ta hänsyn till puls, fart, distans och höjdmeter. På det här viset kan jag över lång tid se trender mellan hur mitt allmänna välbefinnande och min prestation på träningarna korrelerar. Dessutom ger relationen antal sömntimmar och medelbetyg över en vecka en indikation på om jag är redo att fortsätta träna på tungt, eller om jag kanske behöver en dag med lite lugnare träning.

En stor styrka med allt det här är det historiska perspektivet. En återblick och analys av fartzoner kan ge en vink om vilken distribution som tidigare varit mest framgångsrik för en viss tid på året. Likaså brukar jag före varje säsong titta tillbaka på tidigare somrar i ett försök att hitta gemensamma nämnare mellan träningsupplägg och formtoppar. Vilka intervallpass föranledde ett bra tävlingsresultat? Hur tävlade jag vad gäller distanser (800 eller 1 500 meter?) före ett PB? Och med vilken frekvens? Dessa frågor besvarar jag så mycket lättare om inte bara ett enskilt intervallpass med tillhörande intervalltider finns att tillgå, utan om detta ackompanjeras av information om sömn, väder, skadekänningar och intensitet på distansträningen dagarna före passet. En enskild mätpunkt säger lite, men satt i ett större sammanhang blir det ett viktigt vapen i min arsenal.

Helhetsperspektivet viktigt

Genom att ständigt bearbeta siffror i anknytning till träning skapar jag en uppfattning om hur kvantitativa mått bör tolkas utifrån helhetsperspektivet. Registrering av puls är ett bra exempel på det. Jag springer alla distanspass med pulsband, och får efter träningen därigenom direkt ett mått på hjärtats samlade belastning under passet. När det värdet sätts i relation till sömn, matintag, stress och allt annat som kan tänkas påverka får jag en ytterst ytlig uppfattning om kroppens status. Denna är varken en sanning eller ett resultat av en särskilt noggrann analys, men när samma analys nu gjorts mer eller mindre två gånger per dag över flera år kan jag tidigt avvärja en annalkande sjukdom eller överträning.

Datainsamling har helt enkelt skapat en undermedveten kunskap om vilka värden som är rimliga sett utifrån livet i sin helhet. Relevansen i de analyser jag gör årligen ändras kontinuerligt, varför det inte finns några tidlösa sanningar. Därför är det också viktigt att jag fortsätter insamlandet av data. För trots allt – mäter jag inte min träning är det svårt att utveckla den.

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

"Ända in i kaklet"-passen som ger effekt

"Ända in i kaklet"-passen som ger effekt


Fartlekspassen för elitlöparna vid det kenyanska träningscentret i Iten börjar snabbt – och avslutas snabbt. Hundratals löpare försöker hänga med ledarna. De springer så fort de kan och när de inte längre orkar så släpper de tätklungan. Det kan förvåna västerländska löpare som vant sig vid ett träningskoncept där man inte springer fortare än att man orkar hålla tempot uppe igenom hela träningspasset. Men för kenyanerna är det här ”ända in i kaklet”-passet ett sätt att testa och flytta fram sina fysiska och mentala gränser.

Försiktig tempohållning skapar förutsättningar för en jämn energiförbrukning, så att du orkar genomföra hela ditt planerade träningspass. Men det skapar också fasta ramar där huvudet bestämmer hur fort du ska springa, inte dagsformen. Kenyanerna däremot börjar all tempoträning med högt satta mål och försöker sedan hålla i så länge som möjligt. Det är högriskträning, men också starkt belönande träning som kräver att du in i det längsta ignorerar varningssignalerna från ben och lungor, vilket höjer din smärttröskel. Men klarar du av det så kommer du att vara bättre rustad för de krav som en tävlingssituation ställer – och ha lärt dig att verkligen ge allt ända in över mållinjen.

Löp fort
Löparna i Iten har alltid någon snabbare löpare att jaga framför sig, men träningsupplägget går också att genomföra ensam. Börja en intervall i ett tempo som är lite mer ambitiöst än vanligt – upp till fem procent snabbare. Som stoppsignal har du ett tempo som är två procent lägre än ditt vanliga tempo. Gör så många repetitioner som möjligt i ditt planerade tempo, och när du inte orkar hålla det utan hamnar på den lägre nivån så är det dags att stanna. Om du springer 400-meters-intervaller eller kortare och kanske missar att hålla tempot av misstag mer än trötthet, då kan du köra en intervall till. Men annars, ingen mer löpning när du märker att du inte klarar att hålla tempot. Om du fortsätter att ändå slita dig igenom intervallerna i ett allt långsammare tempo, så kommer återhämtningen att ta mycket längre tid.

Löp i nuet
Det är svårt att förhålla sig till ett löppass som man inte vet hur länge det kommer att pågå. Konventionell träning lär oss att hushålla med energi under givna distanser, men så fungerar det inte här – vilket gör de här ”ge allt”-passen till ett sådant användbart komplement. De simulerar tävlingssituationer där en medtävlare plötsligt kan höja tempot. Du vet inte hur länge tempohöjningen kommer att pågå, men om du vill vinna måste du hänga på. Så när du tränar, tänk inte för långt framåt – då kommer du lockas att försöka spara på energin. Se istället varje intervall som din sista desperata fajt. När du börjar bli riktigt trött så dela upp intervallen i mindre segment, och fokusera bara på att klara av delmålet.

Håll huvudet högt
Att ge allt innebär inte att du ska springa in i väggen. Om du följer kenyanernas exempel klokt och bromsar när du inte längre klarar att hålla tempot, så kommer du återhämta dig som från vilket hårt intervallpass som helst – förutsatt att du sätter gränsen vid ett till två så här hårda pass i månaden. Den mentala styrka passen ger är oskattbar, men värdelös om den inte kombineras med traditionella intervallpass i kontrollerad hastighet. En mix av båda varianter är optimalt. 

TESTA DE HÄR PASSEN
Byt ut den vanliga fartträningen mot de här ”ända in i kaklet”-passen, två gånger i månaden.

1. Löp 600 meter i ett tempo som du tror att du kan hålla i 6-8 repetitioner. Tempot ska vara cirka fem sekunder snabbare per kilometer än ditt vanliga femkilometerstempo. Vila i 90 sekunder efter varje repetition. Sluta när du märker att tempot sjunker mer än två sekunder under ditt planerade tempo.

2. Alternera 300-metersintervaller i femkilometersfart med 100-metersintervaller i halvmaratonfart. Räkna ut tempot i förväg och avrunda till närmaste sekund. Upprepa sedan intervallerna kontinuerligt tills du inte längre klarar att hålla ditt planerade tempo. När du missar med mer än en sekund under två intervaller i rad är det dags att lägga av för dagen. 

 

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"

"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"


Vem sa att svensk löpning saknar löpare av yppersta internationella kvalitet? Jo, jag vet att både jag själv och många andra har dryftat detta faktum otaliga gånger. Och det är väl egentligen inget fel i det påståendet, men det får sig en rejäl törn om man väger in svensk medeldistans i vågskålen. För när det gäller medeldistans är vi nämligen en nation som bubblar och bara väntar på att slå till mot de absolut bästa i världen. Och den löpare som kan komma att göra det snabbast, och som egentligen redan har gjort det, heter Andreas Almgren.

Tiden 1.45, som han gjorde på 800 meter i junior-VM i USA, är exceptionell. Egentligen räcker det med att titta på bilderna därifrån för att förstå hans potential. Det krävs rätt fysiska förutsättningar. Det krävs rätt mentala förutsättningar. Och det krävs en teknik i rörelsemönstret som andra bara kan drömma om. Alla dessa egenskaper har Andreas Almgren redan som 19-åring. Hans löpsteg är en studie i harmoni, kraft och yttersta noggrannhet i en och samma rörelse. Steget är helt enkelt fulländat.
– Jag är perfektionist och när det gäller löpningen så är jag redo att göra precis allt som står i min makt för att bli så bra som möjligt, säger Andreas.

Jag träffar honom efter att han har genomfört ett intensivt träningspass. Andreas och några andra medeldistansare håller som bäst på att vässa tävlingsformen inför en spännande inomhussäsong. En säsong där fokus framför allt ligger på inomhus-EM i Tjeckien i början av mars.

När jag hör honom berätta om hur hårt han satsar på löpningen, tänker jag omedelbart på Anders Gärderud och något han berättade för mig tidigare. Gärderud gjorde klart för mig att en talang – oavsett hur bra hen är – måste bestämma sig. Enligt Gärderud handlar allt om ett kompromisslöst ställningstagande. En kille som Andreas måste bestämma sig för att satsa 100 procent och ge löpningen precis allt, sett ur ett tioårsperspektiv. Endast på det sättet når man den definitiva framgången, menar Anders Gärderud, som själv tog OS-guld på 3 000 meter hinder vid OS i Montreal 1976.
– Jag håller med Anders Gärderud. Jag är själv inställd på att det är först om fem till tio år som jag kommer att vara som allra bäst. Jag vet att man måste ha en stark inre drivkraft och vara totalt hängiven löpningen för att kunna kapa de där sekunderna som krävs för att kunna tillhöra världseliten på 800 meter, säger Andreas.

Att förklara 800 meter och att förklara begreppet medeldistans är inte helt enkelt. Eller så är det just enkelt det är – så till vida att 800 meter är full jävla rulle från startpistol till målsnöre. Kroppen måste hantera mängder av mjölksyra och trots det måste hjärnan ha förmågan att kunna tänka klart och agera taktiskt. Att springa 800 meter är hårdare än det mesta. Och träningen som krävs för att nå resultat är brutal.
– Medeldistans är i princip bara smärta rakt igenom. Egentligen är det en blandning av allt inom löpningen. För att bli bra måste du ha både snabba och uthålliga muskelfibrer – du måste kunna springa såväl 200 meter som fem och tio kilometer riktigt fort. Det är en tuff gren som kräver tuff träning. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 3 2015 (i butik 10 mars).
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare


Tidigare studier har visat att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än andra. Nu har en grupp svenska forskare visat att längdskidåkare också blir mindre deprimerade.

Forskarna har följt 200 000 Vasaloppsåkare under åren 1989–2010 och har sett att dessa drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research, visade att samma mönster gällde för ångest och oro. Skidåkarna drabbades av ångestrelaterade sjukdomar hälften så ofta som befolkningen i stort. De här resultaten går också i linje med andra studier gjorda på människor som konditionsidrottar, inte minst löpare, som vi har rapporterat om tidigare i Runner’s World.

Forskarna drar slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil som är huvudorsaken till att risken för att drabbas av psykisk ohälsa halveras. De diskuterar även om andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen påverkar det mentala måendet. Faktor som det sociala umgänget och gemenskapen, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Det har man däremot inte kunnat påvisa i studien.

Skillnad mellan könen

Resultaten i studien visade att risken för depression bland Vasaloppsåkare minskade lika mycket hos båda könen. Forskarna upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression. Hos männen kunde de se att skidåkare som var snabbare också var mer skyddade mot depression än långsammare åkare. Här är det lätt att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg de tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Samtidigt understryker forskarna att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Andra orsaker bakom skillnad?

Studien förklarar inte varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i större utsträckning än de som åker långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan svaret till skillnaderna finnas någon helt annanstans, menar forskarna.

En amerikansk studie visade att kvinnor som berättade att de tränade för att de ville tappa i vikt eller trimma kroppen hade sämre livskvalitet än de som uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling. Där verkade anledningen till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras mentala hälsa.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i den nya svenska studien. Det kan vara så att den högre andelen depression hos de högpresterande kvinnliga skidåkarna bättre förklaras av de individuella skälen att träna än själva träningsnivån.

Vinterns bästa alternativträning

Vinterns bästa alternativträning


Vi löpare älskar löpning. Och vill träna löpning. Punkt. Men nu under vintersäsongen, när det är lite svårare att ge sig ut spontant och springa, är det perfekt att ägna sig åt alternativträning. Här är våra bästa tips.

Text: LG Skoog

Det är nyttigt för kroppen att testa andra träningsformer än löpning för att avlasta kroppen, hitta ny motivation och därmed kunna utvecklas som löpare. Hitta gärna träningsformer som är grenspecifika (så lika löpträning som möjligt). Till exempel är längdskidåkning bättre för löpare än simning.

Om du är skadad i exempelvis en fot så begränsas utbudet av alternativa träningsformer. Då gäller det att hitta något som inte gör ont eller förvärrar skadan. Sitter skadan i överkroppen så har du fler alternativ att välja på eftersom du kan belasta benen. 

Det bästa är att kombinera alternativ konditionsträning med styrketräning, det blir tidseffektivt när du ändå är på gymmet. Kan du behålla ett pass löpning under denna period så är det ännu bättre.

Längdskidåkning är en fantastisk träningsform som ger mycket bra effekt på syreupptagningen. Det är ingen hemlighet att skidåkarna ofta har de högsta testvärdena. Tyvärr är ju snötillgången på vintrarna inte alltid bra. Dessutom krävs teknik och vallakunskaper för att få full effekt av träningen.

Varvar du skidåkning med något löppass i veckan kommer du att vara i god form och förmodligen skadefri i vår. Rullskidor är också bra men kräver bra teknik. Det belastar inte hjärta och lungor lika bra som skidåkning på snö, men ger dig styrka i stakningen. Alla pass du använder under löpsäsongen går också att genomföra på skidor. Men huvudparten ska vara distanspass i varierad fart.

Här är fem andra alternativ till löpning väl värda att testa i vinter, och fyra roliga exempel på hur du kan kombinera dessa med varandra för att få ut maximal effekt – och glädje – av träningen:

Crosstrainer

Detta är en maskin som ger en blandning av löpstegets rörelse och rörelsemönstret vid längdskidåkning. Här väljer du om du vill använda handtagen eller bara jobba med benen. Maskinen går ofta att ställa in med lutning och motstånd.

Jag tycker du ska jobba med liten lutning. Då får du en bakåtpendel som belastar baksida lår och liknar löpning. Du jobbar med löparmuskulaturen men slipper stötarna mot underlaget. Skaderisken är nästan obefintlig och risken att göra fel är liten.

Alla typer av pass funkar på crosstrainer, som distanspass, tröskelpass och intervaller.

Roddmaskin

Roddmaskinen ger bra effekt på kondition, ben, bål och armar.

Roddmaskinen har rörlig sits och handtag för roddrörelsen. Du kan ställa in belastningen från 1–10, där de flesta tränar på nivå 6–10. De muskelgrupper som belastas är främst ben, rygg och armar – och hjärta och lungor tränas också rejält.

Det krävs lite teknikträning innan du får flyt; ta långa tag och låt benen göra grovjobbet. Displayen framför dig ger information om hastighet, tid och sträcka. Ro långa, lugna distanspass i början innan du testar trösklar och intervaller.

Cykel/spinning

Cykling inne eller ute ger bra och varierad träning. Spinningpassen är ofta tidsstyrda med olika farter under passet. Instruktören guidar dig i belastning och fart, ofta till musik. 

Cykling ger överlag bra träning för ben och hjärta/lungor. Att åka mountainbike på ett terrängspår är ett härligt sätt att uppleva naturen, avlasta benen från stötar och ändå få bra träningseffekt.

Börja med distanspass med medeltung belastning innan du provar intervaller. Om du cyklar mycket kan du bli kort i höftböjarmuskeln vilket hämmar löpsteget, det blir då viktigt att addera rörlighetsträning. 

Vattenlöpning

Det här är ett riktigt bra substitut till vanlig löpträning. Du utför samma rörelse och använder samma muskler som i löpning, men slipper stötchocken mot underlaget. Flera duktiga svenska löpare använder vattenlöpning regelbundet för att avlasta benen och samtidigt hålla en hög träningsvolym.

Du kan välja att använda ett flytbälte vilket gör att du ligger högre i vattnet. Det går att löpa i vatten utan flytbälte men då måste frekvensen vara högre. Med flytbälte kan du köra distanspass, trösklar och intervaller. Utan flytbälte är det svårt att köra distansträning. Då passar det bättre med kortare intervaller. 

Det krävs lite teknikträning i början så att du inte ligger för vågrätt i vattnet. Du måste hålla kroppen hyfsat upprätt och ta ut steget samtidigt som du driver på med armpendlingen.

Styrketräning

Styrka är perfekt att komplettera övrig träning med. Här kan du välja att jobba med fria vikter för att träna balans och koordination. Eller träna styrka med egen kroppsvikt, bollar och gummiband.

Träna gärna styrka med lätta vikter och många repetitioner, som ett slags cirkelträning. Kör till exempel 45 sekunder arbete och 30 sekunder vila innan du byter station/övning. Du kan också använda dig av crossfit-metoden där du väljer ut några övningar som du genomför ett visst antal varv, eller angivet antal repetitioner på tid. Alla dessa former går under samlingsnamnet ”pulsbaserad styrketräning” och ger både styrketräning och konditionsträning i samma pass.

Jag tror inte det viktigaste för en långdistanslöpare är att öka sin maximala styrka i benböj, bänkpress eller liknande. Be någon erfaren person kolla vad du behöver förbättra. Har du till exempel styrkeskillnader mellan höger och vänster sida så är det viktigt att träna upp den sämre sidan. Och försök tänka grenspecifikt, det vill säga att du tränar de muskelgrupper du behöver i din löpning. 

4 roliga och effektiva kombinationspass

Pass 1: Triathlon

Vad: 2 km roddmaskin + 5 km cykel + 3 km crosstrainer.

Hur: Genomför dessa moment utan vila. Lägg ihop totaltiden för alla tre momenten och försök slå den tiden nästa gång.

Pass 2: Ironman

Vad: 3,8 km roddmaskin + 18 km cykel+ 4,2 km löpning.

Hur: Det här är en tuffare variant jämfört med pass 1. Här är arbetstiden 80–90 minuter. Du kan byta ut löpningen mot 4,2 km crosstrainer.

Pass 3: Tröskelkombo 

Vad: 1 x 15 min medelhårt tempo, vila 2 min + 10 x 1 min hårt med 30 sekunder vila efter varje intervall.

Hur: Detta pass kan du köra på cykel, crosstrainer och roddmaskin.

Pass 4: Styrkeutmaning

Vad: Välj 3 styrkeövningar och kör dem med 10 reps första omgången, 9 reps andra omgången, 8 reps tredje omgången, och så vidare ned till 1 repetition. Välj lämpligen en benövning + en övning för bålen + en övning för överkroppen. Exempelvis djupa squats, mountainclimbers och pushups.

Hur: Du inleder med 10 reps av varje övning, sen 9 reps av varje övning, och så vidare. Det blir 55 reps per övning x 3 = 165 reps. Gör detta så fort du kan med bra teknik.


Nästa återhämtningstrend? Quorn!

Nästa återhämtningstrend? Quorn!


Det kanske är dags att uppvärdera quorn som återhämtningsföda. I varje fall om man får tro forskarna på Exeter University i Storbritannien. De fann nämligen att mycoproteinet i quorn stimulerar återuppbyggnaden av muskelvävnad efter träning bättre än vad mjölkprotein gör. (Quornprodukter består till största delen av mycoprotein, vilket kommer från svampen Fusarium venenatum.) 

Studien visade att de försökspersoner som åt mjölkprotein ökade återuppbyggnadstakten med upp till 60 procent. Men de som åt mycoprotein ökade muskeluppbyggnadstakten med mer än dubbelt så mycket – goda nyheter för alla som vill välja bort eller dra ner på animaliska produkter.