Loggande lätt! Gör som elitlöparen och Runner's Worlds expert, Johan Rogestedt, och logga din träning.

Loggande lätt!



Ett 7 000 rader långt dokument, där alla träningspass är loggade sedan 12 år tillbaka. Johan Rogestedt har byggt sin löparkarriär på att rigoröst och konsekvent skriva upp vad som görs under träningen. Häng med och lär av ett proffs!

”If you don’t measure it, you can’t improve it”. Som blivande civilingenjör kommer jag sällan i kontakt med citat från ekonomer, men detta från österrikaren Peter Drucker har etsat sig fast. Kanske för att innebörden snarare känns just naturvetenskaplig, kanske för att denna enda mening på många sätt konkretiserar mitt förhållningssätt till mycket jag företar mig. Om jag vill utveckla en egenskap (låt oss här hålla oss till löpning) lever jag i tron om att det mest effektiva är att använda sig av frekventa mätpunkter. Här kommer jag därför att dela med mig av hur jag arbetar med insamling och analys av data och därefter styr min träning.

Först en liten nostalgisk historia. När jag var 11 och precis hade börjat springa lite med såväl mamma som pappa på grusvägarna hemma i Stenungsund introducerade pappa mig till Excel. Retroaktivt kan man nog säga att tecknen på att det skulle bli någon form av ingenjör av mig fanns redan då, för jag var begeistrad. Inte så mycket av programmet i sig, men sättet jag strukturerat kunde organisera information (jag hoppas jag inte uttryckte mig så på den tiden) fick mig att redan då börja föra in mina löppass i ett dokument. Känslan att få lägga till ett nytt pass i dokumentet, oavsett om det var bra eller dåligt, var nästan lika rolig som träningen i sig. Ett år senare (2006) började jag på ett nytt dokument där all träning (löpning, fotboll och innebandy) fanns med. Så här tolv år senare kan jag glatt konstatera att jag fortfarande för in alla träningspass i samma, knappt 7 000 rader långa, dokument. Här finns alla träningspass, alla intervalltider, snittpulser, kilometerantal per vecka, kommentarer till alla träningspass och så vidare.

Undvik skador med balanserad träning

Under varje träningspass registrerar jag sträcka, fart, puls och, om relevant, laktat. Allt detta för jag in i min träningsdagbok, där jag vill ägna relationen fart-sträcka lite extra fokus. Självklart är den totala löpdistansen på ett pass relevant, men jag har också valt att dela in sträckan i fem fraktioner baserade på fart. Dessa är distans, tröskel, tröskelintervall, intervall och intervall på bana. Detta utifrån den, inte på något sätt vedertagna, terminologi min coach och jag använder sinsemellan. Det kan vara värt att notera att intervall här syftar på träning som går snabbt (cirka 8 i laktat och uppåt), men inte på bana. Hur som helst, syftet är att skapa ett verktyg för att bevaka andelen kilometer i olika zoner, dels för att utvecklingen av olika fysiologiska system ska ske i den proportion till varandra vi önskar, dels för att undvika skador genom en balanserad träning.

Till detta registrerar jag ytterligare två parametrar: sömn och ett betyg. Sömnen går att läsa av från min klocka, men det är inte alltid jag sover med den och då uppskattas den. Vad gäller betygsdelen, så är den lite intressant i det avseendet att jag snarare försöker att gradera hur jag mår och hur passet känns än att ta hänsyn till puls, fart, distans och höjdmeter. På det här viset kan jag över lång tid se trender mellan hur mitt allmänna välbefinnande och min prestation på träningarna korrelerar. Dessutom ger relationen antal sömntimmar och medelbetyg över en vecka en indikation på om jag är redo att fortsätta träna på tungt, eller om jag kanske behöver en dag med lite lugnare träning.

En stor styrka med allt det här är det historiska perspektivet. En återblick och analys av fartzoner kan ge en vink om vilken distribution som tidigare varit mest framgångsrik för en viss tid på året. Likaså brukar jag före varje säsong titta tillbaka på tidigare somrar i ett försök att hitta gemensamma nämnare mellan träningsupplägg och formtoppar. Vilka intervallpass föranledde ett bra tävlingsresultat? Hur tävlade jag vad gäller distanser (800 eller 1 500 meter?) före ett PB? Och med vilken frekvens? Dessa frågor besvarar jag så mycket lättare om inte bara ett enskilt intervallpass med tillhörande intervalltider finns att tillgå, utan om detta ackompanjeras av information om sömn, väder, skadekänningar och intensitet på distansträningen dagarna före passet. En enskild mätpunkt säger lite, men satt i ett större sammanhang blir det ett viktigt vapen i min arsenal.

Helhetsperspektivet viktigt

Genom att ständigt bearbeta siffror i anknytning till träning skapar jag en uppfattning om hur kvantitativa mått bör tolkas utifrån helhetsperspektivet. Registrering av puls är ett bra exempel på det. Jag springer alla distanspass med pulsband, och får efter träningen därigenom direkt ett mått på hjärtats samlade belastning under passet. När det värdet sätts i relation till sömn, matintag, stress och allt annat som kan tänkas påverka får jag en ytterst ytlig uppfattning om kroppens status. Denna är varken en sanning eller ett resultat av en särskilt noggrann analys, men när samma analys nu gjorts mer eller mindre två gånger per dag över flera år kan jag tidigt avvärja en annalkande sjukdom eller överträning.

Datainsamling har helt enkelt skapat en undermedveten kunskap om vilka värden som är rimliga sett utifrån livet i sin helhet. Relevansen i de analyser jag gör årligen ändras kontinuerligt, varför det inte finns några tidlösa sanningar. Därför är det också viktigt att jag fortsätter insamlandet av data. För trots allt – mäter jag inte min träning är det svårt att utveckla den.

Marsnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring fortare
  • 17 energikakor i test
  • I form för halvmaran
  • Trotsa din ålder
  • Sanningen om protein
  • Löpning ska vara Rock’n’ roll
  • Yoga för löpare

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

"Ända in i kaklet"-passen som ger effekt

"Ända in i kaklet"-passen som ger effekt


Fartlekspassen för elitlöparna vid det kenyanska träningscentret i Iten börjar snabbt – och avslutas snabbt. Hundratals löpare försöker hänga med ledarna. De springer så fort de kan och när de inte längre orkar så släpper de tätklungan. Det kan förvåna västerländska löpare som vant sig vid ett träningskoncept där man inte springer fortare än att man orkar hålla tempot uppe igenom hela träningspasset. Men för kenyanerna är det här ”ända in i kaklet”-passet ett sätt att testa och flytta fram sina fysiska och mentala gränser.

Försiktig tempohållning skapar förutsättningar för en jämn energiförbrukning, så att du orkar genomföra hela ditt planerade träningspass. Men det skapar också fasta ramar där huvudet bestämmer hur fort du ska springa, inte dagsformen. Kenyanerna däremot börjar all tempoträning med högt satta mål och försöker sedan hålla i så länge som möjligt. Det är högriskträning, men också starkt belönande träning som kräver att du in i det längsta ignorerar varningssignalerna från ben och lungor, vilket höjer din smärttröskel. Men klarar du av det så kommer du att vara bättre rustad för de krav som en tävlingssituation ställer – och ha lärt dig att verkligen ge allt ända in över mållinjen.

Löp fort
Löparna i Iten har alltid någon snabbare löpare att jaga framför sig, men träningsupplägget går också att genomföra ensam. Börja en intervall i ett tempo som är lite mer ambitiöst än vanligt – upp till fem procent snabbare. Som stoppsignal har du ett tempo som är två procent lägre än ditt vanliga tempo. Gör så många repetitioner som möjligt i ditt planerade tempo, och när du inte orkar hålla det utan hamnar på den lägre nivån så är det dags att stanna. Om du springer 400-meters-intervaller eller kortare och kanske missar att hålla tempot av misstag mer än trötthet, då kan du köra en intervall till. Men annars, ingen mer löpning när du märker att du inte klarar att hålla tempot. Om du fortsätter att ändå slita dig igenom intervallerna i ett allt långsammare tempo, så kommer återhämtningen att ta mycket längre tid.

Löp i nuet
Det är svårt att förhålla sig till ett löppass som man inte vet hur länge det kommer att pågå. Konventionell träning lär oss att hushålla med energi under givna distanser, men så fungerar det inte här – vilket gör de här ”ge allt”-passen till ett sådant användbart komplement. De simulerar tävlingssituationer där en medtävlare plötsligt kan höja tempot. Du vet inte hur länge tempohöjningen kommer att pågå, men om du vill vinna måste du hänga på. Så när du tränar, tänk inte för långt framåt – då kommer du lockas att försöka spara på energin. Se istället varje intervall som din sista desperata fajt. När du börjar bli riktigt trött så dela upp intervallen i mindre segment, och fokusera bara på att klara av delmålet.

Håll huvudet högt
Att ge allt innebär inte att du ska springa in i väggen. Om du följer kenyanernas exempel klokt och bromsar när du inte längre klarar att hålla tempot, så kommer du återhämta dig som från vilket hårt intervallpass som helst – förutsatt att du sätter gränsen vid ett till två så här hårda pass i månaden. Den mentala styrka passen ger är oskattbar, men värdelös om den inte kombineras med traditionella intervallpass i kontrollerad hastighet. En mix av båda varianter är optimalt. 

TESTA DE HÄR PASSEN
Byt ut den vanliga fartträningen mot de här ”ända in i kaklet”-passen, två gånger i månaden.

1. Löp 600 meter i ett tempo som du tror att du kan hålla i 6-8 repetitioner. Tempot ska vara cirka fem sekunder snabbare per kilometer än ditt vanliga femkilometerstempo. Vila i 90 sekunder efter varje repetition. Sluta när du märker att tempot sjunker mer än två sekunder under ditt planerade tempo.

2. Alternera 300-metersintervaller i femkilometersfart med 100-metersintervaller i halvmaratonfart. Räkna ut tempot i förväg och avrunda till närmaste sekund. Upprepa sedan intervallerna kontinuerligt tills du inte längre klarar att hålla ditt planerade tempo. När du missar med mer än en sekund under två intervaller i rad är det dags att lägga av för dagen. 

 

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Sponsrat inlägg
"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"

"Att springa 800 meter är hårdare än det mesta"


Vem sa att svensk löpning saknar löpare av yppersta internationella kvalitet? Jo, jag vet att både jag själv och många andra har dryftat detta faktum otaliga gånger. Och det är väl egentligen inget fel i det påståendet, men det får sig en rejäl törn om man väger in svensk medeldistans i vågskålen. För när det gäller medeldistans är vi nämligen en nation som bubblar och bara väntar på att slå till mot de absolut bästa i världen. Och den löpare som kan komma att göra det snabbast, och som egentligen redan har gjort det, heter Andreas Almgren.

Tiden 1.45, som han gjorde på 800 meter i junior-VM i USA, är exceptionell. Egentligen räcker det med att titta på bilderna därifrån för att förstå hans potential. Det krävs rätt fysiska förutsättningar. Det krävs rätt mentala förutsättningar. Och det krävs en teknik i rörelsemönstret som andra bara kan drömma om. Alla dessa egenskaper har Andreas Almgren redan som 19-åring. Hans löpsteg är en studie i harmoni, kraft och yttersta noggrannhet i en och samma rörelse. Steget är helt enkelt fulländat.
– Jag är perfektionist och när det gäller löpningen så är jag redo att göra precis allt som står i min makt för att bli så bra som möjligt, säger Andreas.

Jag träffar honom efter att han har genomfört ett intensivt träningspass. Andreas och några andra medeldistansare håller som bäst på att vässa tävlingsformen inför en spännande inomhussäsong. En säsong där fokus framför allt ligger på inomhus-EM i Tjeckien i början av mars.

När jag hör honom berätta om hur hårt han satsar på löpningen, tänker jag omedelbart på Anders Gärderud och något han berättade för mig tidigare. Gärderud gjorde klart för mig att en talang – oavsett hur bra hen är – måste bestämma sig. Enligt Gärderud handlar allt om ett kompromisslöst ställningstagande. En kille som Andreas måste bestämma sig för att satsa 100 procent och ge löpningen precis allt, sett ur ett tioårsperspektiv. Endast på det sättet når man den definitiva framgången, menar Anders Gärderud, som själv tog OS-guld på 3 000 meter hinder vid OS i Montreal 1976.
– Jag håller med Anders Gärderud. Jag är själv inställd på att det är först om fem till tio år som jag kommer att vara som allra bäst. Jag vet att man måste ha en stark inre drivkraft och vara totalt hängiven löpningen för att kunna kapa de där sekunderna som krävs för att kunna tillhöra världseliten på 800 meter, säger Andreas.

Att förklara 800 meter och att förklara begreppet medeldistans är inte helt enkelt. Eller så är det just enkelt det är – så till vida att 800 meter är full jävla rulle från startpistol till målsnöre. Kroppen måste hantera mängder av mjölksyra och trots det måste hjärnan ha förmågan att kunna tänka klart och agera taktiskt. Att springa 800 meter är hårdare än det mesta. Och träningen som krävs för att nå resultat är brutal.
– Medeldistans är i princip bara smärta rakt igenom. Egentligen är det en blandning av allt inom löpningen. För att bli bra måste du ha både snabba och uthålliga muskelfibrer – du måste kunna springa såväl 200 meter som fem och tio kilometer riktigt fort. Det är en tuff gren som kräver tuff träning. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 3 2015 (i butik 10 mars).
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Starkare tillsammans!

Starkare tillsammans!


Borta är tiden när elitlöpare tränade var och en för sig, utan att samarbeta. En stor anledning till att Sverige nu skördar framgångar på löparscenen är viljan att vara flexibel och träna tillsammans, samtidigt som man individanpassar.  Så vill du bli framgångsrik – gå ihop ett gäng och kör! menar Johan Rogestedt. 

Klockan är 09:15 en dag i januari. Ett nytt år står för dörren, och därtill förhoppningar om nya personliga rekord och medaljer. Gräset på gräsbanan i Belfast, Sydafrika, är nyklippt. Vinden fläktar en aning i en stekande sol och stämningen i den svenska delegationen är som den alltid brukar vara inför veckans tuffaste pass ömsom nervös, ömsom förväntansfull. I dag står det 400-metersintervaller på programmet, och förutom det femtontal svenskar som är på plats får vi sällskap av fem duktiga finnar, däribland Topi Raitanen – tvåfaldig Finnkampsvinnare på 1 500 meter och 3 000 meter hinder. Den äldre generationen (läs coacherna) drar snabbt paralleller till ett liknande pass 20 år tidigare då ”Musse”, Sjöqvist och EM-vinnaren på maraton – Janne Holmén – matade en-varvsintervaller på samma bana. Detta samarbete över landsgränserna, såväl då som nu, exemplifierar temat för den här artikeln – viljan och förmågan att träna tillsammans.

Hjälper varandra framåt

Här i Sydafrika finns i princip hela svenska seniorlandslaget på löpsidan och flera framstående juniorer. Tillsammans är vi här för att lägga grunden inför ett 2019 med inomhus-EM, utomhus-VM och två juniormästerskap på hemmaplan i Gävle och Borås. Svensk löpning har under flera år erfarit fina framgångar, och trenden för elitverksamheten är sett över tid på uppåtgående. Anledningarna är som alltid många. En sak är emellertid säker: Jämfört med tiden då jag kom in i seniorlandslaget (2011) åker eliten i dag i mycket större utsträckning på gemensamma träningsläger. Vi tränar tillsammans, vi bor tillsammans och vi hjälper varandra framåt, allt i Prestationscentrum för medel- och långdistans regi. Genom denna satsning, som är belägen i Göteborg, har eliten i svensk löpning fått en tydlig och organiserad möjlighet att träna tillsammans. En möjlighet många har tagit.

Att träna tillsammans innebär för mig så mycket mer än att försöka få ett gäng likvärdiga löpare att köra samma träningspass. Tvärtom så har jag märkt att förmågan att få ut maximalt från ett pass i grupp utifrån ett individuellt synsätt är en egenskap som sticker ut hos många världslöpare. För det är jätteviktigt att veta varför just du som individ utför ett träningspass och vilken bakgrund, såväl kort tillbaka i tiden som långt, du har inför varje typ av pass. Kanske har två andra i gruppen haft en lätt träningsvecka och är därmed redo för ett riktigt hårt pass. Kanske befinner du dig själv i en mängdvecka, där du snarare utvärderar just mängden sett över en vecka än snittet på detta pass. Utifrån den här sortens frågor är det viktigt att var och en skapar sig en uppfattning om hur passet ska utföras, och varför.

Låt mig därför återknyta till morgonen på gräsbanan i Belfast, när vi, 15 killar, kör 400-metare. Några av oss tänker springa 10 stycken 400-metare lite snabbare (plus ett 1 500-meterspass), några ska köra 15 stycken 400-metare och några (däribland jag själv) tänker köra 20 stycken (plus ett 5 000- eller ett 10 000-meterspass). Mitt fokus är alltså mängd snarare än fart, så det gäller att inte förivra sig när andra löpare, med färre intervaller på schemat, börjar trycka på. Därtill kommer fem tjejer (Bahta och Lindh bland andra) som har ett individuellt utformat pass men ämnar få hjälp av oss killar med dragjobbet. Genom att de alternerar mellan 400, 300 och 200 meter och lägger in lite extra vila här och där, kan de dra nytta av vår farthållning och ändå få ett individanpassat upplägg.

Norge – ett lysande exempel

Med andra ord finns det säkerligen åtta olika upplägg för de 20 löpare som deltar, men där den röda tråden att ”träna gemensamt” genomsyrar respektive deltagares schema. De som kör ett färre antal intervaller tar tillfället i akt att heja på övriga, och känslan att vi utför passet tillsammans är påtaglig.

”Framgång föder framgång” må vara en klyscha, men sanningshalten i denna mening tycker jag är odiskutabel. Tiden som de svenska och finska coacherna pratade om, då Mustafa Mohammed och Janne Holmén var lite av fanbärare för respektive land, drog med sig flertalet andra löpare från respektive land.

Ett annat lysande exempel är Norge. Landet har under de senaste åren producerat fem löpare av yttersta världselit (de tre bröderna Ingebrigtsen, samt Moen och Grövdal). Den hunger som lyser om tjugotalet övriga norska löpare på plats i Dullstroom tror jag är en konsekvens av det. Att i vardagen se landsmän träna, kämpa och slita för att sedermera ta medaljer på den internationella scenen tror jag skapar en känsla av verklighet och realism. ”Kan de så kan jag” är för mig så mycket mer konkret om det syftar på en person i min närhet än en amerikan eller spanjor. Det är på så sätt som jag tror att löpare som Bahta, Lindh och Fougberg genom sina EM-medaljer banade väg för Berglund och Kramer att ta sina.

Att träna gemensamt handlar dels om att ha en samordnare. För oss är det Prestationscentrum i Friidrottsförbundets och Göteborgs friidrottsförbunds regi. Dels om att ha insikt i att kollektivet stärker individen, vilket kräver en vilja att vara flexibel nog att hitta gemensamma lösningar. Till sist krävs även en förmåga att se möjligheter till individuell anpassning. Att träna tillsammans handlar inte om att vinna varje träningspass – det handlar om att nyttja sina kollegor för att maximera sin egen utveckling.

Så mycket protein behöver du som tränar

Så mycket protein behöver du som tränar


”Det är svårt att få i sig tillräckligt med protein från mat om du tränar”. Det här är en vanlig missuppfattning. Visst behöver du protein, men i de allra flesta fall räcker det med vanlig mat – och gärna vegetariskt eller en blandkost med mycket växtbaserad mat. Häng med när vi avfärdar de vanligaste påståendena kring protein och träning!
Om du tittar på proteinintaget hos de elitaktiva som jag har träffat i olika sporter, så får i stort sett alla i sig tillräckligt med protein (utan tillskott) även innan det får hjälp att optimera sin kosthållning av mig. Det räcker alltså oftast med vanlig mat och du behöver inte ta proteintillskott för att prestera eller bygga muskler som många tror. Det jag däremot ser är att vissa idrottare äter för stora mängder protein (över 3 gram per kilo kroppsvikt per dag).

Hur mycket protein som behövs när du tränar har inte varit utan diskussioner. Rekommendationen är 0,8–2,0 gram per kilo kroppsvikt per dag. Många forskare anser att tajming och att välja bra proteinkällor har större betydelse än den exakta mängden protein. Du kan inte lagra proteiner på samma sätt som du kan lagra fett och kolhydrater, därför bör du äta något proteinrikt vid varje måltid. Rekommendationen för optimal muskeluppbyggnad är att sprida ut proteinintaget under dagen, äta något proteinrikt var tredje till fjärde timme. Varje måltid bör innehålla 20–25 gram per måltid varav 8–10 gram bör vara essentiella aminosyror. (Se på nästa uppslag hur mycket du bör äta för att få i dig 25 gram protein.) Dessa mängder är inte svåra att få i sig, en normal kosthållning med frukost, lunch, middag och något mellanmål, där måltiderna innehåller en proteinkälla, brukar vara tillräckligt. De flesta får i sig mer än 20–25 gram protein vid lunch och middag och ofta för lite vid frukost och mellanmål. Du behöver således inte tillföra protein under träning.

Det finns emellertid ett undantag: om du håller på med ultradistanser. Då kan en mindre mängd protein hjälpa till att återuppbygga de muskler och vävnader som bryts ned under aktiviteten. Återhämtningsmål har varit ett hett ämne ett tag och många har hört talas om ”the window of opportunity” när det kommer till att äta efter träning/tävling. Du behöver återhämtningsmål om du tränar flera pass om dagen och har svårt att få i dig tillräckligt med energi eller om du har mer än 2 timmar till nästa måltid. Går du raka vägen hem till middagen efter passet fungerar detta som återhämtningsmål. Tränar du varannan dag så kan du lätt anpassa dina måltider utefter dina träningstider. Ett återhämtningsmål bör innehålla kolhydrater: cirka 1 gram per kilo kroppsvikt och protein: 15–25 gram (eller 0,3 gram per kilo kroppsvikt). Återhämtningsmålet bör rymmas i ditt totala energi- och proteinbehov.

Påstående: ”Du kan aldrig äta för mycket protein.”

Det här är ytterligare en vanlig missuppfattning. Risken med ett för högt proteinintag är att du blir så mätt (protein är ju mättande) att du inte får i dig tillräckligt med framför allt kolhydrater, vilka är väldigt viktiga för återhämtning, immunförsvar, samt när du tränar över ”joggfart”, då kolhydrater är kroppens främsta energikälla. Vid högt proteinintag ökar också risken att du får i dig mindre andel fett.

Du kan också lättare drabbas av vätskebrist, vilket kan bero på att du får en ökad utsöndring av kväve vilket ökar mängden urin. För mycket protein kan även leda till en positiv energibalans. Då omvandlas det extra proteinet till en energireserv i form av fett och du lägger på dig. Du kissar alltså inte ut för stora mängder protein som vissa tror.

Påstående: ”Mycket protein är bra för hälsan och miljön.”

Ett stort proteinintag är långt ifrån vad många tror det bästa för hälsan eller miljön. Livsmedelsverkets rekommendation är att begränsa intaget av rött kött, chark och vilt till högst 500 gram i veckan eftersom ett högt intag har kopplats till en ökad risk för tjock- och ändtarmscancer. Animaliska produkter har även en hög klimatpåverkan. Enligt en rapport som publicerats av medicintidskriften the Lancet och stiftelsen EAT bör du inte äta mer än cirka 100 gram rött kött i veckan för att rädda klimatet.

Viktiga proteinkällor från växtriket är spannmål och baljväxter, kombinerar du dessa får du i dig alla essentiella aminosyror, vilket betyder att det blir ett bra val.

Påstående:”Det är svårt för vegetarianer och veganer att få i sig tillräckligt med protein om de tränar.”

Proteinbrist är inte så vanligt hos friska idrottare men kan förekomma vid ätstörningar eller om man övergår till vegetarisk/vegansk kost utan att ha kunskap om var man hittar proteinalternativ. Du kan absolut få i dig tillräckligt med protein från vegetariska/veganska proteinkällor men du måste vara kunnig i hur du sätter ihop dina måltider så att du får i dig de essentiella aminosyrorna. Du måste kombinera dina måltider rätt eller få i dig alla essentiella aminosyror under dagen. Till exempel blir bönor + ris tillsammans ett fullvärdigt protein. Var även uppmärksam på mängden protein – innehåller en gryta några få bönor eller linser är det inte tillräckligt.

Protein – så funkar det

Protein är tillsammans med kolhydrater och fett de tre makronutrienter som kroppen behöver relativt mycket av för att prestera optimalt. Kroppen behöver även vitaminer och mineraler – som kallas mikronutrienter eftersom kroppen behöver mindre mängd av dessa. Protein är uppbyggt av cirka 20 aminosyror, varav 9 av dessa är essentiella vilket betyder att de måste tillföras med maten, resten kan kroppen tillverka själv från de essentiella aminosyrorna. Essentiella aminosyror kallas även EAA (kort för engelskans essential amino acids).

Vi kan använda protein som energi om vi inte har kolhydrater och fett tillgängligt men det är inte proteinets enda uppgift. Protein har många funktioner i kroppen, som till exempel att bygga upp och reparera vävnader (till exempel muskler) och bilda hormoner och enzymer. Protein spelar också en viktig roll för immunförsvaret. En bra proteinkälla innehåller alla essentiella aminosyror, dessa kallas fullvärdiga proteiner. Man kan även kombinera olika livsmedel som tillsammans har alla aminosyror som kroppen behöver. Livsmedel från djurriket är fullvärdiga och just därför är dessa livsmedel det ”lätta” proteinvalet.

Källa: Sport Nutrition 3ed. Asker Jeukendrup, Michael Gleeson. 2018. Human Kinetics.

Tänk på!

När det kommer till den perfekta kosten måste du titta på helheten, det räcker inte enbart att ha ett optimalt proteinintag. Du måste även ha energibalans och få i dig tillräckligt med kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler. Du bör även träna rätt, optimera din sömn och återhämtning, prioritera rätt i din vardag samt anpassa matintaget för att minska klimatpåverkan.

Så mycket protein behöver du:

Om du tränar några gånger i veckan: 0,8–1,0 gram per kilo kroppsvikt per dag.

Styrketräning 5–7 gånger i veckan: 1,6–1,7 gram per kilo kroppsvikt per dag.

Uthållighetsidrott 5–7 gånger i veckan: 1,2–1,8 gram per kilo kroppsvikt per dag.

Räkna ut ditt proteinbehov:

Proteinmängd: Exempelvis 1,5 gram per kilo kroppsvikt per dag. (Se ditt personliga proteinbehov i rutan ovan.)

Vikt: till exempel 70 kilo.

1,5 x 70 kilo = 105 gram protein

Äter du frukost, lunch, mellanmål och middag behövs cirka 25 gram protein per måltid.

Här hittar du 25 g protein

• 100 gram kött*/kyckling/fisk

• 2 dl köttfärs*

(* Livsmedelsverket rekommenderar att begränsa intaget av rött kött, chark och vilt till 500 gram i veckan).

• 4 ägg

• 300 gram tofu

• 170 gram quorn

• 150 gram oumph

• 4 dl blandade bönor

• 250 gram linser

• 200 gram sojabönor

• 2 dl cashewnötter (tänk på att nötter har mycket energi)

• Knappt 2 dl mandlar

• 1,5 dl pumpafrön

• 2 dl keso

• 7 dl mjölk/fil/yoghurt

• Ca 3 dl sojadryck (kontrollera förpackningen – varierar)

OBS! havremjölk och alternativa mjölkkällor har oftast låg proteinhalt.

Klimatsmart!

Kombinera olika spannmål (som exemplen nedan) med baljväxter, som till exempel bönor och linser, så får du ett fullgott, hållbart och näringspackat protein.

1 portion (180 g) ris innehåller ca 5 g protein.

1 portion (110 g) quinoa innehåller ca 6 g protein.

1 portion (170 g) pasta innehåller ca 7 g protein.

1 portion (175 g) glutenfri pasta innehåller ca 5 g protein.

1 portion (140 g) bulgur innehåller ca 6 g protein.

1 portion (1 dl havregryn) havregrynsgröt innehåller 3–4 g protein.

Effektivisera dina distanspass!

Effektivisera dina distanspass!


Under senare år har det propagerats starkt för högintensiv träning. Att det skulle vara mer tidseffektivt med korta intensiva pass än en hög träningsmängd med medelhög belastning. Ett drömscenario för den högpresterande människan med ett fullspäckat dagsprogram. Men är det så enkelt att vi kan ersätta träningsmängd med intensitet?

Sedan tidigt 1960-tal, då den legendariske nyazeeländska coachen Arthur Lydiard presenterade sin mängdträningsfilosofi, har långdistanslöpning i hög grad präglats av en tro på stor träningsvolym. Även medeldistanslöpare, som har en tävlingstid på några få minuter, tränar sedan dess 10–15 mil/veckan (varav merparten i måttligt distanstempo). Hur stämmer det med träningslärans specificitetsprincip (man blir bra på det man tränar!)? Borde inte fokus istället främst ligga på korta löpavsnitt i planerad tävlingsfart varvat med lämpliga återhämtningspauser?

De flesta studier som har gjorts på högintensiv träning visar de facto på klart positiva resultat. Försökspersonerna uppnår högst påtagliga förbättringar i såväl syreupptagningsförmåga som styrka. Notera emellertid att det handlar om relativt korta studier (oftast ett antal veckor), där man markant ökat intensiteten i träningen och fått en snabb respons på träningsstimuleringen. Att kartlägga effekten av stora träningsvolymer under lång tid är betydligt svårare.

Minskat återhämtningsbehov

Lutar vi oss mot praktiska erfarenheter, vittnar många löpare om att en längre period av relativt lugn distanslöpning gör att de bygger upp en sorts plattform, som gör att de i ett senare skede kan hantera snabbare tempopass på ett bättre sätt. De kan exempelvis lättare hålla sitt planerade löptempo i fartavsnitten under ett intervallpass och behöver oftast kortare vila mellan de intensiva inslagen. Behovet av återhämtning minskar helt enkelt.

En del av förklaringen till att en period med stor volym av distanslöpning i måttligt tempo ger bra förberedelser för snabbare tempoträning verkar vara en förbättrad löpekonomi. I klartext betyder det att vi kan hålla en viss bestämd löphastighet till en lägre ”energikostnad”, om vi har många löpkilometer i benen. Det handlar främst om att vi får en lokal träningseffekt i löpmuskulaturen, som inte uppstår på samma sätt vid kortvarig högintensiv träningsbelastning.

Dessutom ger stor träningsmängd kroppen en ökad hållfasthet och förebygger på så sätt skador. Just skaderisken är ett påtagligt problem vid högintensiv träning, om denna inte har förgåtts av en sorts inskolningsperiod, där man lärt sig rätt teknik och banat in effektiva rörelsemönster i långsamt kontrollerat tempo.

Ovan nämnda Lydiards träningsmodell förknippas i första hand med mängdträning. Faktum är emellertid att hans träningsupplägg också i högsta grad innehåller högintensiv löpning – men först efter att man byggt en gedigen grund med distanslöpning. Lydiard menar nämligen att det under en relativt kort period (läs ca 8 veckor) med intensiv tempoträning går att skapa en toppform. Hur väl man lyckas med att höja sin löpkapacitet under dessa veckor med fokus på högre löptempo, hänger dock i hög grad samman med den grund som man har byggt upp under en lång förberedelseperiod.

Den som vill utveckla sin löpning på bästa sätt bör följaktligen träna både mycket och med hög intensitet – men inte samtidigt. En hög träningsmängd och många pass i högt tempo är nämligen ingen lyckad kombination. Otillräcklig återhämtning mellan träningspassen gör då att bägge faktorerna påverkas negativt. Man får både svårt att orka med den planerade träningsmängden och att hålla uppe tempot i de snabba träningsinslagen. Lösningen är att först bygga upp sin träningsmängd och sedan minska den successivt, allteftersom intensiteten ökar.

Eftersom en formtoppningsperiod är relativt kort, gäller det att under senvintern och de tidiga vårveckorna prioritera sina distanspass för att skapa en så gedigen plattform som möjligt. Det gäller att ha tålamod och inte frestas till att markant öka tempot i träningen, vilket kan vara speciellt svårt att motstå, om man tränar i grupp.

Riktvärdet för intensiteten under distanspassen är 70–80 procent av maxpuls. Ju längre pass, desto lägre bör man ligga i pulsintervallet. Ett alternativ till att låta pulsen reglera intensiteten under distanspassen, är att använda den s.k. Borgskalan, som bygger på upplevd ansträngningskänsla (se figuren nedan). Under distanspassen bör man då ligga mellan 13 och 15.

Lätta på farten!

Generellt är det en god träningsstrategi att alltid lita mer på din upplevda känsla av ansträngning, än att du hela tiden försöker hålla ett visst förutbestämt löptempo under dina distanspass. Både yttre faktorer – såsom väder och vind – och din dagsform kommer nämligen att variera en hel del från dag till dag. När det känns extra trögt och motigt, vilket det då och då gör för alla löpare, är det därför helt okej att lätta något på farten. Du kommer ändå att få den eftersökta träningseffekten.

Effektiv träning handlar sällan om antingen eller utan är generellt en kombination av flera olika träningskomponenter. De snabba förbättringar som högintensiv träning kan ge, förfaller naturligtvis som ett attraktivt och tidsbesparande sätt att träna, men har långsiktigt sina begränsningar.

Den som vill utvecklas optimalt som löpare bör i princip först träna långt och länge i måttlig intensitet, för att skapa bra förutsättningar för att senare kunna tillgodogöra sig den högintensiva fartträningen. Varje årscykel kommer på så sätt att bestå av en lång förberedelseperiod med i huvudsak distanslöpning i måttlig intensitet, följt av en period med mer fokus på högintensiva träningsinslag, vilket samtidigt innebär att den totala träningsmängden bör reduceras. 

BORGSKALAN

RPE – Rating of Perceived Exertion

• 6 Extremt lätt

• 7 Extremt lätt 45% av max

• 8 Extremt lätt

• 9 Mycket lätt 55% av max

• 10 Mycket lätt

• 11 Lätt 65% av max

• 12 Lätt

• 13 Ganska ansträngande

• 14 Ganska ansträngande 75% av max

• 15 Ansträngande

• 16 Ansträngande 85% av max

• 17 Mycket ansträngande

• 18 Mycket ansträngande 92% av max

• 19 Extremt ansträngande

• 20 Maximalt ansträngande 95–100%