Nielsen ny åtta genom tiderna

Nielsen ny åtta genom tiderna


Inomhussäsongen har smugit igång. Under natten till söndagen debuterade Örgrytes Wilma Nielsen på 800 meter med ett superlopp. 

Wilma Nielsen, som bor och studerar i Chicago med sin tvillingsyster Julia, visade redan förra veckan att formen var god. Då sprang hon den udda distansen 600 meter på fina 1.29,78. Kanske skulle det ses som en varning inför vad som skulle ske denna vecka. 

För under nattens tävlingar i American Track League smällde Örgytelöparen till med 2.03,46. En tid som för in henne som åtta genom tiderna i Sverige. Två platser före en annan svensk som bor och tränar i USA, Yolanda Ngarambe. 

I samma lopp gjorde också systern Julia 2.07,3.

Även Malmös Maria Freij öppnade säsongen på 800 meter. På Täby vinterspel sololöpte 24-åringen in på 2.05,66, hennes snabbaste tid inomhus. 

David Nilsson – ständigt aktuell

Högbys David Nilsson har tävlat flera veckor på rad och årets tredje vecka var inget undantag. Denna vecka reste han till Kerkrade i södraste delen av Nederländerna för stadens terränglopp. På en snöig 10,5-kilometersbana tog svensken också hem segern på 34.43. Det var hans andra seger i Kerkrade. 

David Nilsson är ständigt intressant att följa. FOTO: DECA Text & Bild

Nilsson är dock inte den enda svensken som tävlat i terräng denna vecka. Sarah Lahti blev tvåa i den belgiska terrängtävlingen crosscup:s 8-kilometerslopp.

Hässelbys Sanna Mustonen och Sävedalens Linn Söderholm sprang halvmaratonloppet i Santa Pola, Alicante. För Mustonens del slutade det med 73.42, dryga minuten från hennes PB och tio minuter från den kenyanska segraren Beatrice Cheserek (67.49). Söderholm, som debuterade på sträckan, kom i mål på 77.00. 

Det som komma skall

Inomhussäsongen har nu dragit igång och redan nästa vecka samlas flera ur den svenska eliten i Sätrahallen för Folksam GP. Samma helg kommer också World indoor tour till Manchester, dit bland annat Spårvägens Emil Danielsson åker för att springa 3000 meter. 

Sanna Mustonen – från 400 meter till maraton

Sanna Mustonen – från 400 meter till maraton


Som junior reste hon till USA för att gå på college som 400-meterslöpare, i dag har hon sprungit EM i maraton. Runner’s World har pratat med Sanna Mustonen om hennes resa från sprinter till maratonlöpare.

”Jag vill absolut inte springa maraton.” Orden kommer från Sanna Mustonen och är till hennes dåvarande tränare Christian Mundt. Det är 2019 och 28-åriga Mustonen och Mundt har precis inlett sitt samarbete. Trots de bestämda orden så ska hon några månader senare stå på startlinjen i Valencia maraton, redo för sin debut på distansen. Och trots att det resulterar i både DNF och en ambulansfärd ska hon göra det igen. 

Som 10-åring kommer Sanna Mustonen i kontakt med den klassiska Södertäljeklubben Enhörna IF. Det är en inspirerande miljö att vara i som ung löpare. I och runt föreningen finns löpare som Erik Sjöqvist och Anna Rahm, båda två VM-löpare på 5 000 meter respektive maraton. 

– Det var häftigt att komma in i löpningen då, berättar Sanna Mustonen. 

Hon har flera roliga år i Enhörna och tävlar mycket på de olika stads- och terrängloppen. Hon söker sig sedan till löpargymnasiet i Sollentuna där hon börjar fokusera på att utveckla sin snabbhet. 

– Min tränares filosofi var att det var under de här åren man kunde utveckla sin grundsnabbhet. Så jag började tävla på 400 och 800 meter, berättar Mustonen. 

Till USA

Direkt efter gymnasiet åker hon som många andra till USA för att gå på college. Hon kommer in på en skola som 400/800-meterslöpare. 

– Jag tyckte aldrig riktigt om att springa så kort men förlitade mig ändå på att det var då jag skulle bygga min grundsnabbhet och att jag skulle ha nytta av det i framtiden. 

Efter ett tag i USA börjar hon så sin resa upp mot de längre distanserna. Sanna börjar tävla i terräng, på 5 000 meter och senare också 10 000 meter. 

– Det kändes väldigt naturligt att springa längre distanser. 

Sanna gör det bra och tillhör Sverige-eliten på 5 000 och 10 000 meter under de här åren. Men det är hösten 2019 som hon får sitt ordentliga genombrott.

Mustonen under terräng-NM 2018 FOTO: DECA Text & Bild

I Boulogne-Billancourt, utanför Paris, går det ett halvmaraton varje år. 2019 är Sanna Mustonen där. Hon har nu tagit sig från 400 meter upp till halvmaraton och till Frankrike reser hon med ett PB på 1.19. När hon kommer i mål har hon gjort den då nionde snabbaste tiden någonsin av en svenska, 1.12.24. Nu börjar också tankarna på maraton att komma.

– Jag började tänka att om jag bara dubblerar den här tiden och lägger på lite så är det ganska bra nivå. 

Men maraton är något man måste ha tålamod med, det har Sanna lärt sig den hårda vägen. Året därpå, 2020, åker hon till Valencia för att debutera på sträckan. 

– Jag och Carolina (Wikström) hade tränat bra ihop och satt alla pass. Den enda skillnaden var att Carolina hade sprungit ungefär sex maraton innan. 

Medan Carolina Wikström kommer i mål på kanontiden 2.26.42, tvingas Sanna Mustonen att bryta. Efter 30 kilometer klarar hon inte att springa längre, hon får kramp överallt och måste åka ambulans till sjukhuset. 

En upplevelse som det här skulle kunna avskräcka de flesta från att springa en till mara, men inte Sanna Mustonen. Året efter gör hon 2.35 i Málaga, en tid som tar henne till EM sommaren 2022. 

Nöjd med säsongen

Under sommaren som var mästerskapsdebuterar alltså Mustonen som senior. I EM i München sprang hon in som 41:a på 2.43.23.

Då Mustonen inte hade klarat kvaltiden till EM men kvalat in enligt rankingen var det länge oklart om det skulle bli något mästerskap för henne. Tre veckor innan loppet fick hon veta att hon skulle få springa.  

– Det var absolut inte optimalt. Jag och min tränare (Jeff Frydenlund) var väldigt frustrerade hela sommaren över att inte få något besked om jag skulle bli uttagen eller inte. Både jag och Camilla Elofsson hade kvalat via rankingen men vi hade inte fått okej från förbundet. Så det var en väldigt frustrerande sommar med flera olika bud. 

 Mustonen fortsätter: 

– Jag visste att jag inte skulle kunna komma i någon superform när jag hade så kort tid att förbereda mig. I stället fokuserade jag på att värmeträna så jag åkte ned till Spanien och sprang mitt på dagen. Jag kände att om det är någonting jag kan göra så är det att förbereda mig inför värmen som kommer vara under EM.

Mustonen i Hässelby-linnet FOTO: DECA Text & Bild

Trots hennes missnöje kring uppladdningen för EM är hon nöjd med säsongen och mästerskapet. Just nu ligger Sanna Mustonen i träning inför säsongen 2023, ett år med ytterligare mästerskap och nya lopp. Antagligen med längre förberedelser. 

Långloppen tillbaka i Europa & VM-kval för David Nilsson

Långloppen tillbaka i Europa & VM-kval för David Nilsson


I helgen var det halvmaraton i Berlin och Barcelona och maraton i Hannover. VM-kval och personbästan blandades med brutna lopp. 

I Berlin kom ett flertal svenskar till start för stadens halvmaratonlopp. Av resultaten är det Högbys David Nilsson som sticker ut lite extra. Nilsson gjorde 1.01.56 och blev 11:a i loppet. Tiden innebar att han gick under kvalgränsen för halvmaraton-VM med 4 sekunder. 

Även Kristofer Låås från Keep Up Running Club imponerade. Inför loppet hade 30-åringen ett två år gammalt personbästa på 66.20, nu smällde han till med 63.48. Fem sekunder efter Låås kom Turebergs Daniel Lundgren. För att ta en plats i laget på halvmaraton-VM krävs att samtliga löpare har ett snitt under 62.45. 

På damsidan blev Hanna Lindholm bästa svenska på en 12:e plats. Högbylöparen startade offensivt och gick för en tid under 71 min, vilket hade inneburit VM-kval. Hon stumnade mot slutet men kunde ändå komma i mål på 1.11.15, endast 15 sekunder från VM-kvalgränsen på halvmaraton.

I loppet sprang också Sanna Mustonen. Hässelbylöparen kom i mål på 1.13.18 vilket innebar nästpers. För att Sverige ska få ett lag till halvmaraton-VM krävs ett snitt under 1.11.45 för samtliga löpare. VM i halvmaraton går i November i Kina. 

Hanna LindHolm under tjejmilen 2021 FOTO: DECA Text & Bild

Ebba Tulu Chala, Keep Up Running Club, och Olle Walleräng, Spårvägen, bröt i Berlin. 

Tungt för Millán

I Barcelonas halvmaraton kom bland annat Eskilstunas Emil Millán de la Oliva, Ullevis Gabriel Steffensen och Hässelbys Linnea Sennström till start. För Millán de la Olivia blev det en tung dag, Eskilstunalöparen bröt loppet efter drygt 5 kilometer. För Steffensen gick desto bättre. Den flerfaldiga finnkampslöparen kom i mål på 64.55, nytt PB och första gången under 65 minuter. Hässelbys Linnea Sennström förbättrade även hon sitt personliga rekord med nästan en och en halv minut, nu 1.13.34. 

Tungt för Emil Millán de la Oliva i Barcelona FOTO: DECA Text & Bild

Spårvägens Archie Casteel var enda svensk i Hannovers maraton. Casteel såg länge ut att gå mot en tid runt 2.14, vilket hade kunnat innebära klarat EM-kval. Nu tröttnade Spårvägenlöparen lite mot slutet men hans 2.15.22 är ett litet personbästa och under lag-kvaltiden för EM i sommar. 

På startmilen i Örebro var Jonathan Gustafsson för första gången under 30 minuter. Gustafsson, som hade en fin vinter där han bland annat tog SM-brons på 3 000 meter, visar att formen fortsatt är god. 

Svenska hopp i spansk mara

Svenska hopp i spansk mara


På söndag avgörs elitversionen av Valencia Marathon med flera intressanta svenska löpare i de superstarka startfälten. Vi stämmer av läget i svensklägret med de svenska damernas coach Christian Mundt.

Som med alla storlopp under 2020 har det funnits en osäkerhet om erkänt snabba Valencia Marathon ens skulle kunna genomföras med en begränsad elitgrupp. Med bara några dagar kvar till start, som är på söndag 6 december, verkar det som att loppet verkligen kommer bli av.
För Sveriges del finns det stora förhoppningar på de fem svenska löpare som har fått startplatser i loppet. Kan David Nilsson eller Mikael Ekvall bli första svenskarna under 2.10?
Kan Carolina Wikström springa till sig en OS-plats? Får debutanten Sanna Mustonen sitt stora genombrott?

”Team Mundt” på plats i Valencia. Carolina, Christian & Sanna.

Christian Mundt, som vi skrivit tidigare om i Runner’s World, coachar flera svenska elitlöpare. Han är på plats med två av löparna i ”Team Mundt” i Valencia: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Vi ringde upp Christian för att stämma av läget i svensklägret.

Hallå Christian, hur har det gått för er under resan till Valencia med tanke på de restriktioner som råder?
– Vi kom ner i tisdags eftermiddag, och resan gick bra. Det har inte varit några större skillnader mer än att vi ska ha munskydd. Det krävdes även ett negativt coronatest inom 72 timmar innan man anlände till Spanien. Detta var däremot inget vi behövde visa när vi kom in i Spanien.

Hur är vädret och hur ser prognoserna ut inför loppsöndagen?
– Det är runt 15–16 grader och solen tittar fram, men det ska bli något kyligare på söndag. Prognosen säger runt 8 grader vid start och sedan efter hand ska det stiga till runt 11 grader. Så det är ganska ideala förhållanden för löpning. Sedan står det att det ska vara 7 sekundmeter i vind, men banan går inte vid vattnet i år så jag vet inte hur vindkänslig den är.

Det är alltså en annan bana i år?
– Ja, det är en tvåvarvsbana. Det går en elithalvmara innan helmaran, maratonlöparna springer två varv på samma bana som halvmaralöparna gör ett varv på.

Du har två aktiva på plats: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Hur lyckades ni få platser? Jag har förstått att startplatserna är oerhört eftertraktade eftersom det inte arrangeras så många lopp?
– Vi anmälde oss redan i januari och sen när loppets ”My best 42”-program öppnade i mars eller april anmälde vi oss även till det och kom in direkt. Sedan dess har det varit klart, och jag har hela tiden utgått från att det kommer bli av. Valencia har varit det stora målet som vi drivit träningen mot, både för Sanna och Carolina, under hela året.

Ni har varit väldigt öppna med den träning ni genomfört via sociala medier, vilket kanske inte alla elitlöpare är. Hur tänker du runt denna öppenhet?
– Om folk tycker att det är lite spännande att få se vad vi gör i träningen så visar jag gärna det, jag har inga hemligheter. Jag gillar själv att kolla vad andra gör. Om vår träning kan inspirera andra när det gäller upplägg på pass är det bra, även om det blir enskilda pass som tas ur en helhet. Träningen är individuellt upplagd för både Sanna och Carolina och den helheten kommer ju inte fram – det är ju mycket mer som påverkar än de enstaka pass vi redovisar.

Både Sanna och Carolina har tränat mot samma mål nu under en längre tid – har de ändå kört efter helt skilda upplägg?
– Ja, de har haft ganska olika upplägg även om jag tänker på maratonträning utifrån ett visst sätt. Så det finns många likheter i deras scheman men också tydliga skillnader. De har bland annat tävlat i olika lopp under året och de inslagen måste ju passas in i schemat. Sedan utgår jag mycket från farter i min träning, och eftersom deras tidsmål är olika skiljer det sig även där också. Men vi har synkat flera pass också, för att kunna utnyttja varandras sällskap och styrkor och få in den sociala biten också. Det är viktigt när man tränar så här hårt.

Kan du dela med dig av något enskilt pass inför loppet som Sanna och Carolina kört och som du tycker gått riktigt bra?
– Carolina körde ett 40 kilometer långt pass 3–4 veckor innan loppet. Hon sprang första 28 kilometerna med ett snitt runt 3.52 min/km, och de sista 12 kilometerna i maratonfart. Då låg hon på 3.27 min/km i snitt, inklusive lite kupering ute på Gärdet i Stockholm. Det var ett oerhört starkt pass.

– Sanna gjorde ett 25 kilometer långt pass med 16–17 dagar kvar till Valencia. Då sprang hon på 98 procent av sin maratonfart, snittet var 3.37 min/km, vilket var snabbare än planen. Jag fick bromsa henne efter halva passet för hon gick på så starkt, dessutom var det ganska mycket vind och bara precis över noll grader. Då såg vi att det finns fog för det mål vi siktar på.

Finns det ett tydligt tidsmål för både Carolina och Sanna?
– Jag tränar väldigt mycket utifrån vad vi har för tidsmål. För Carolina tror jag att det kanske krävs under 2.27 för att SOK ska vilja ta ut henne till OS, vilket finns med i målbilden. Så det är det tempot vi utgått från i träningen. Sedan vet vi inte hur farthållningen kommer se ut på söndag, vilka farter klungorna kommer hålla. Men det vore idealiskt att öppna den första halvan på 1.13.30 för Carolinas del.
– För Sannas del har vi tränat för att gå under 2.30, vilket innebär 3.33 min/km i fart. Där räknar jag med att det kommer finnas en grupp som satsar mot den internationella OS-kvalgränsen för damer (2.29.30). Så tanken är att gå med där för jag tycker att Sanna är redo för det. Det ska bli oerhört spännande att se om hon får ut allt på maran, som är en distans jag tror passar henne väldigt bra.

Sanna är debutant på maratonsträckan medan Carolina är något mer erfaren. Lägger du någon aspekt på det som coach?
– Nej, jag tänker inte så mycket på det. De sista åtta veckorna innan loppet är till för att förbereda dem både fysiskt och mentalt på hur det kommer att kännas. Passen är uppbyggda utifrån att de inte är rädda för sträckans utmaning. Känslan ska vara att de är tränade för det här och jag har gjort allt jag kan för att de ska nå dit.
– Så det är lika för de båda, även om oron för hur det verkligen känns efter 35 kilometer kanske infinner sig lättare om man är debutant. Det är ju något Sanna inte känt än, men som Carolina upplevt några gånger. I det avseendet är det kanske en liten skillnad när det gäller vilka mentala strategier de tar med sig in i loppet, att man som debutant har ett ännu större behov av en tydlig mental strategi.
– Sen är det andra saker som skiljer. Carolina går ju in i loppet med mycket större yttre förväntningar på sig än vad Sanna har. Sanna är lite mer ”underdog”.

Hur viktig är den mentala förberedelsen?
– Den är viktig. Jag tycker att man ska ha en ”gameplan” och en palett med strategier som man kan ta till för att tackla olika känslor och scenarier under loppet. Det kan vara allt från delmål till ord man kan ta fram för att trigga sig själv, eller rent tekniska delar i löpningen som man kan fokusera på. Man måste ha med sig att det får vara jobbigt, och det är ju en del i varför jag lägger upp så långa och tuffa pass i träningen mot loppet – man får känna att det är jobbigt men man klarar det ändå.

Kör ni några pass på plats i Valencia?
– Ja, vi startade i onsdags med ett lätt distanspass på morgonen för att jobba resan ur kroppen. På eftermiddagen åkte vi upp till arenan där de slog världsrekord nu under hösten på 5 000 och 10 000 meter. En maratonuppvärmning och sedan en 5:a i maratonfart stod på programmet. Torsdag, fredag och lördag blir det relativt kort distanslöpning i lugn till moderat fart, där vi lägger in några ”hundringar” under något av passen.

Har tjejerna samma energi- och vätskeplan för loppet?
– Nej, den skiljer sig lite åt. Carolina kör bara gel i kombination med vatten. Det gör det hela ganska enkelt eftersom hon kan ha med sig gelen själv och inte heller riskerar att missa någon flaska. För Sannas del har det varit en utmaning att hitta något som funkar bra med magen. Där har vi med oss gels, men försöker att hålla oss till sportdryck i den mån det går.

Vi ser med spänning fram mot att följa Carolina och Sanna, liksom Mikael Ekvall och David Nilsson på herrsidan, i Valencia på söndag!

TILL Maratón Valencia Trinidad Alfonso EDP

TOPPFOTO: Deca Text & Bild på Carolina Wikström