Bamse
Hallå!
Är sedan nån vecka tillbaka helt friskförklarad. Tack snälla mögelsläktet Penicillium för det!
Träning har återgått till det normala, nästan. Kortat ner distanserna 10-20% och hållt igen på intensiteten. Trots att fästet utomhus är allt annat än pålitligt så har de passen känts bäst. Det negativa med att träna inomhus på Bosön och Eriksdal är att där finns exakt utmätta distanser. Lite svårt att lura sig själv hur fort det går när den enklaste matematiken skvallrar om ens prestation.
Utomhus kan man lättare boosta självförtroendet. Eftersom GPS klockor aldrig fungerar som de ska så kan man ju själv runda av passen precis som man vill för att ge självfötroendet en kick.
Ganska harmlöst fusk med ett gott syfte om du frågar mig. Den enda som egentligen drabbas är en själv när man på tävling skjuter lite sämre än väntat.
Lustigt att man bara ifrågasätter sin klocka om det är uppenbart att det går för långsamt. Går det för fort enligt klockan så är det antagligen “ketchup effekten” som äntligen har infunnit sig eller “Jag är nog så här bra”. Att det är för bra för att vara sant vill man inte riktigt förstå.
I helgen var min coach Björn Andersson på besök. Fick äran att träna med honom samt se karln in action simmandes. För er som tror att han bara kan cykla så kan ni tänka om.
Inte för att jag kanske är snabbast i världen på att springa men när man springer 15 km i den här kylan och med det här fästet så är det ganska bra att kunna problemfritt lägga in 4st 1 kilometers höjningar i 3:30 fart då vilan är återhämtningsjogg i 4:30. Jag fick slita som ett svin för att hänga med medan han såg relativt bekymmersfri ut. På den sista flöt han dessutom iväg i 3:20 fart……
På söndagen när vår simtränare Micke Rosén delade ut 18×50 meters insim följt av 23×100 meters huvudpass såg det ut som om det gick att åka vattenskidor efter Björn & Daniel som han delade bana med. Jämna 1:15 splits med start 1:30 i Eriksdals 50:a kl 07:30 en söndagsmorgon är ruskigt stabilt. Jag själv fick nöja mig med 1:35:ish per 100:ing och starttid 1:55. Vekt!
Hörde ett kul uttalande i helgen på ämnet simma en IM distans på 1:10h……”det är väl ungefär var det tar för en död kropp att driva den sträckan på”. Älskar sånt trash talk.
En annan favorit som jag fått av en gamal finsk löpare är “gränsen mellan attt gå och springa går vid 4:00 min/km”. Det sade han när hans lätt korpulente son kom hem efter sitt första millopp som han klarade stolt på 43 minuter. Verkar som om den satt där den skulle för idag springer samme son på 36 minuter och är hyfsat rippad…. (och JA ni som letar efter saker som är politiska inkorrekta så sa han det med kärlek!).
Det verkliga skälet till Björns besök var för att hjälpa undertecknad samt flertalet andra med Bikefits. Jag gjorde visserligen en sådan nyligen för den mer erkände gurun Klas Johansson.
Men precis som när man ställer andra diagnoser så ska man skaffa sig en second opinion. Det var ett klokt beslut. Kom djupare ner och blev mer kompakt i min sittställning, dessutom sitter jag nu mer bekvämt än tidigare. Om ordet “bekvämt” är rätt ord eller inte när det kommer till 18 mils cykling. Mindre obekvämt kanske är rätt formulering. Tror alla som är klara med cyklingen på en tävling är redo att skänka bort sin cykel alt spränga skiten i bitar?! Hur i helvete är det annars möjligt att man kan längta till att få springa en efterföljande marathon??
Fick några bilder av Jojje som förevigade eländet….
Nu närmast i veckan revansch på 5 km. Förra gången bröt jag vid kilometer 4 då jag hade gått ut alldeles för hårt. 10:07 efter 3 km var lite för optimistiskt.
Ryktet säger att både Lisa och Jonas Colting ska vara gäster vid detta test så jag får försöka se cool ut när jag inombords håller på att avlida.
Nelker
Som vanligt fattar jag ingenting….
Före ingreppet.
