Roddutmaningen dag 1

Roddmaskinen. Jag älskar den. Och jag hatar den.

I morse körde vi 4 intervaller á 2 minuter av 6 styrkefrivändningar, 8 boxhopp, 10 wallballs och resten av tiden rodd. Det finns verkligen ingenting som kan köra slut på mig som pass där man blandar in roddmaskin. När jag ser tillbaka på passet och funderar på vad som var jobbigast landar jag alltid i att det var rodden. Mina värsta nära-spya-upplevelser under träningspass har varit just i roddmaskinen. Rodden blir ju inte lättare heller efter de andra övningarna som också är ben- och armövningar. Vi hade också före intervallerna kört 5 set av frivändnings-thrusters, alltså djupa frivändningar som avslutas med en thruster – stången upp på raka armar.

Men jag älskar samtidigt roddmaskinen. Jag älskar sättet jag blir trött på efter ett roddpass. Helt slut. Så. Nu är min plan att lägga in mer rodd i min träning, även på mina egna pass. Jag måste ju för bövelen få till lite flås nu! Och jag tror att rodden är min väg att gå. Från och med nu – 30 minuter rodd efter varje muscle ups-pass!

I morse blev passet lite exra roligt. Det var till stor del samma personer som brukar vara med på fredagarnas 06.10-pass, vilket är garanterat skoj. Och dagens coach Javad gjorde det ännu roligare. En rätt rå men hjärtlig jargong som bara infinner sig när många känner varandra rätt väl. Hoppas bara att vi inte skrämde bort någon av de som inte känner oss så väl. Men det tror jag inte – det var mer hjärtligt än rått. Faktiskt bara hjärtligt, när jag tänker efter.

Så nu är det bara att ladda inför morgondagens rodd-krönta pass. Får se om jag tycker att det är lika bra idé efter det passet som jag tycker just nu.

---

Jag kräver inte av någon att vara vältränad. Däremot kräver jag att man gör något. För mig är det en skyldighet att alla gör det man kan för att ta hand om sig så bra man kan efter sin egen förmåga. Därför blev jag lite ledsen när jag var och tränade idag. Jag kom in i omklädningsrummet och det var bara jag och en till tjej där. Jag började byta om, hon var redan färdigtränad och skulle in i duschen. Hon såg obekväm ut när hon skulle ta av sig kläderna. Tjejen var överviktig och verkade inte vilja visa sig naken. Hur fel får det bli? Hon har ju verkligen INGENTNG att skämmas för. Hon ska ha tusen tummar upp för att hon var där och gjorde något bra för sig och sin kropp. Det är mer än man kan säga om många andra, smala som överviktiga, som bara ligger på soffan och äter skit och inte ens försöker. Jag ville ju säga det till henne – du är grym! Så om du läser det här, eller om du bara känner dig träffad så får du här världens största tumme upp! Var stolt! Keep it up!

Vad jag gjorde själv? Tja, det var biccar och triceps. Lite chins och lite rodd med skivstång. Sådär fint som bara jag kan.

---

Vissa pass känns som att man lika gärna kunde ha varit utan. Eller faktiskt hellre varit utan än att ha varit med om. Idag var jag på ett sånt pass. Ett pass som får en att känna sig kass. Det gör jag när det står pullups på tavlan när jag kommer in. Det är mitt sämsta. För att få göra kippade pullups, alltså hjälpa till med höften för att göra det lättare, måste man kunna göra några strikta pullups. Jag kan under pistolhot göra 1. En. En ful. Inga kippade alltså, utan det är bara att plocka fram GUMMIBANDET! Gummibandet som är för SVAGA! Så känns det i alla fall vissa dagar. Nu vet jag att jag började med ett betydligt tjockare gummiband än det jag har idag, som faktiskt är det tunnaste, MEN ÄNDÅ! Det känns inte ok. Coach Jakob säger att det kommer. Jojo… *fräs*

Efter pullups kom TOES TO FUCKING BAR! En annan av mina absolut sämsta. Jag vet inte ens riktigt vad som är fel. Jag tror inte att jag är SÅ svag i magen eller höftböjarna. Jag gör kanske fel. Skit samma! Idag gjorde jag inte ens några ärliga försök, för jag blev bara arg. Jag gjorde fällknivar i stället. SNYGGA fällknivar.

Sedan äntligen boxhopp! För bara ett år sedan var boxhopp min stora skräck (efter ett minst sagt misslyckat boxhopp på gymnasiet) men idag kändes det som guds gåva till mänskligheten. Och som final blev det armhävningar, som har blivit en av mina starka sidor. Snygga som attan!

Så egentligen var det bara halva passet som var dåligt, men det lämnade en dålig känsla efteråt. Nu när det är nytt år och allt. Ingen bra start. Kanske är det den lata julgrisen som bara inte är igång än. Nästa vecka blir det andra bullar. Eller rättare sagt inga bullar. Då blir det bot och bättring, och enligt Jakob, sista veckan innan vi vrider upp muscle up-passen en smula. Det blir kul!

---