Blogg

Snälla, ta mig på allvar.


Jag vet. Vi är många som har skrivit, fräst och rutit i åt hur tjejloppen marknadsförs och vilken syn på tränande och tävlande kvinnor de visar. Men så länge inget förändras måste man fortsätta fräsa. Jag trodde nämligen att något hade hänt, att det hade blivit bättre av att många, både män och kvinnor, sagt ifrån och ifrågasatt, men så satt jag i helgen och slösurfade och ramlade in på Vätternrundans sajt.

 

Förlåt mig, men ”skratt och härlig gemenskap”, är det verkligen det som tusentals kvinnor lagt hundratals mil i cykelsadeln för att få uppleva? Inte den fysiska prestationen? Att tjejlopp per automatik ska vara betydligt kortare (i Vätternrundans fall en tredjedel av det fulla loppet) stör mig fruktansvärt. Det finns så vitt jag vet inga bevis för att kvinnor inte klarar långa distanser sämre än män, snarare tvärtom. (Därför är Tjejmaraton, som är längre än ett vanligt maraton ett kalasbra exempel på motsatsen.)  Men att loppen ska vara kortare och dessutom presenteras mer som en social happening än en faktisk tävling är att gå hundra steg för långt. Framför allt när hela loppet måste ramas in av rosa ballonger och goodiebags. Som om vi kvinnor inte vill springa annars!

Jag tror att kvinnor som vill skratta sig genom loppet kan göra det utan att det står i presentationen. Vi behöver ju inte berätta för männen att de ska ha roligt, de verkar kunna avgöra sin nivå på allvaret själva. Vätternrundan är ingalunda det enda lopp som förminskar kvinnors vilja att tävla på riktigt, som man uppenbarligen tror att män vill eftersom det inte står ett ord om glad gemenskap eller skratt i marknadsföringen av loppen där män också är välkomna.

 

Jag förstår att en del kvinnor inte är tävlingsgalningar som lägger timme ut och timme in i spåret för att träna inför Tjejmilen, och att sättet loppet presenteras kan sänka tröskeln för många att ställa upp i ett lopp överhuvudtaget, men så är det väl för en del män också? Men trots det skulle ett lopp där män springer aldrig presenteras så här.

 

Jag har hört skräckexempel på lopp där män som går i mål fått en ölkorv och kvinnor fått en röd ros. Det finns också lopp där det på tjejvarianten är tillåtet med såväl barnvagnar, stavar som hundar, och tjejlopp som inte ens är kontrollmätta. Det spelar ju ingen roll för vi kvinnor vill väl ändå bara springa runt och skratta bland hundar och bebisar tills vi går i mål och får vår goodiebag. Och vem som vinner spelar ju ingen roll, för vi tävlar ju ändå bara mot oss själva och för att få testa vår kondition. Eller hur!?

Nej. Det här förminskar tränande och tävlande kvinnors insatser. Och jag borde väl inte bry mig, jag springer ju inte ens lopp. Men jag blir tvärförbannad ändå. Det här handlar inte om löpning, utan är ett bevis på hur många ser på kvinnors träning. Den behöver man inte ta på lika stort allvar som mäns träning.

Missförstå mig inte nu, jag skrattar gärna i samband med att jag tränar. Jag kan lätt säga att jag aldrig har skrattat så mycket på passen som jag gör nu, på Crossfit Nordic. Men just när jag tränar är det blodigt allvar. Före och efter passen och till och med mellan seten kan jag garva läppen av mig, men när skivstången läggs på nacken eller det är dags för nästa omgång boxhopp blir jag svart i blicken och okontaktbar. Jag tar min träning på mycket stort allvar och jag vet att väldigt många andra kvinnor också gör det. Både de som springer och vi som tränar annat. Så, snälla förödmjuka oss inte med en röd ros vid målgången.


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem lekfulla sommarpass med fart!
Blogg

Fem lekfulla sommarpass med fart!


FALLANDE STEGAR
Den stora fördelen med fallande stegar är psykologisk; eftersom löpsträckan blir kortare för varje gång upplever du att ansträngningen minskar (vilket naturligtvis inte stämmer om du gör övningen rätt). Använd övningen för att utveckla din förmåga att hålla farten uppe trots tilltagande trötthet.

SÅ GÖR DU
Löp 1600 meter, 1200 meter, 800 meter, 400 meter på en 400-metersbana med tre minuters vilopaus mellan varje löpsträcka. Målet är att springa snabbt och att öka tempot med en eller två sekunder för varje varv under varje intervall, utan att spränga dig.

Bob Kennedy, den förste amerikanen att springa fem kilometer under tretton minuter, brukade löpa den här fallande stegen på tiderna 3.57, 2.56, 1.55 och 0.55. Ha som mål att genomföra ett sådant här träningspass var fjärde vecka inför ett femkilometerslopp.

STIGANDE STEGAR
Den här övningen hjälper dig hålla tävlingsfarten uppe genom repetitioner som gradvis blir längre, och därigenom hårdare, vilket liknar hur tävlingar utvecklas. Börja försiktigt: att löpa 1600 meter i maratonfart i början kommer att kännas lätt, och det kan sluta med att du springer 20-30 sekunder snabbare än planerad fart utan att du inser det. Det är ett vanligt misstag som kan straffa sig – både under träning och under tävling.

SÅ GÖR DU
Löp 1600 meter, jogga 800 meter, löp 3200 meter, jogga 800 meter, löp 4800 meter, jogga 800 meter, löp 6400 meter. Håll din maratonfart under varje intervall. Upprepa en gång i månaden som ett maratontempopass. Börja med att löpa upp till 4800 meter, tills du känner att du klarar av hela stegen.

PYRAMIDER
En kombination av stigande och fallande stegar utvecklar din förmåga att kunna växla mellan olika tempon under ett lopp. Variationen i tempo hjälper dig att få upp tävlingsfarten på tre månader.

SÅ GÖR DU
Löp intervaller på 1 minut, 2 minuter, 3 minuter, 2 minuter och 1 minut. Efter varje löpsekvens joggvilar du motsvarande tid. Löp sedan 1 minut i din 1500-metersfart, 2 minuter i din femkilometersfart och 3 minuter i din milfart. Utveckla passet genom att utöka pyramiden till 1-2-3-2-1-2-3 minuter eller 1-2-3-2-1-2-3-2-1 minuter.

ALTERNERA
Alla brukar ha någon särskilt tuff övning som ger självförtroende när det gäller formen. Här är ett exempel på ett intervallpass som stärker både kropp och pannben.

SÅ GÖR DU
Löp 800 meter i högt tempo, jogga 200 meter, löp 300 meter i hårt tempo, avsluta med 300 meter jogg. Upprepa övningen fyra till sex gånger. Spring de 800 meterna i din tävlingsfart på tio kilometer och de 300 meterna i din femkilometersfart. Löp också varje intervall något snabbare än den tidigare. Det här är en övning du kan göra regelbundet. Maximera antalet repetitioner två månader innan tävling, varpå du sedan minskar antalet repetitioner gradvis fram till tävlingen samtidigt som du ökar farten på dem. Ska du springa en mara eller halvmara kan du springa längre intervaller – till exempel 1600 meter/600 meter istället för 800/300.

TRÄNA SOM PRE
Gör som löparlegendaren Steve Prefontaine gjorde; spring en utmanande intervallkombination en gång i månaden för att utveckla fart och styrka.

SÅ GÖR DU
Löp 400, 600, 400, 200 meter i din 1500-metersfart eller snabbare, med 90 sekunders joggvila. Jogga sedan 1200 meter. Löp 600, 400, 300, 200, 100 meter – börja i din femkilometersfart och accelerera. Vila i en minut efter 600 och 400 meter, och därefter i 30 sekunder mellan varje intervall.


Antal kommentarer: 1


Toini Rydgren

Fallande stegar: hur många gånger ska sekvensen upprepas?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpare hjärta löpare = sant?
Blogg

Löpare hjärta löpare = sant?


Ända sedan jag startade löparbloggen Sofia Springer har jag fått olika slags läsarmail. Visst finns det löpare som hör av sig och undrar hur man erövrar olika distanser, men förvånande många vill ha hjälp med att få sina förhållanden med icke-löpare att fungera.

I min mailbox finns det ett stort antal rop på hjälp från löpare som blivit hånade av sin partner för att de tränar för mycket, och detaljerade mail om förhållanden som tagit slut för att det inte fanns plats för både sporten och kärleken.

Under mina sju år som löpare har jag dessutom träffat många människor som börjat springa för att kunna samla kraft för att göra slut, och löpare som sprungit sig starka efter havererade förhållanden. Jag tillhör den sistnämnda gruppen och ända sedan min första dag som löpare har jag varit fascinerad av hur löpning, relationer och kärlek hör ihop.

Precis som många andra singellöpare har jag frågat mig om det skulle bli enklare att hitta en partner att få en fungerande relation med, om jag bara sorterade bort alla icke-löpare. Kanske är det så att springförmågan är en egenskap som man som löpare bör prioritera hos en potentiell kärlek?

Vi befinner oss mitt i en löparboom och fler motionerar idag än för tjugo år sedan. I ett samhälle där det blivit status att motionera påverkas både arbetslivet och kärlekslivet.

Exempelvis väljer alltfler att nämna att de springer maraton i sina jobbansökningar såväl som på dejtingsidor. Och enligt Andrea Hjelmåker, idrottspsykolog och lärare på Bosön Idrottsfolkhögskola, påverkar motionstrenden vårt val av partner. Om vi själva identifierar oss som tränande är vi mer benägna att söka efter fysiskt aktiva personer. När fler springer blir det därför fler som spanar efter en löpande partner.

 – Att vara vältränad finns nog med på mångas kravlistor, säger Andrea som ändå vill framhålla att kravlistor är riskabla, eftersom de kan göra att man missar människor som man skulle passa bra ihop med.

Men även om ett exkluderande av icke-löpare kan begränsa urvalet finns det en rad tydliga fördelar med att hitta en partner som också springer. Det uppstår till exempel ett slags intimitet när man springer tillsammans med någon. Utmattad och nära ens egna fysiska och mentala gränser är man sårbar och närvarande.

– Vi-känslan blir dessutom starkare när man springer tillsammans, och när man lyckas med en fysisk utmaning som att klara ett lopp, menar Andrea.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 6 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Antal kommentarer: 1


Anna-Lena

Även jag började motionera efter att vi separerade. Även om det var jag som lämnade honom.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nu har vi utsett vinnaren av resan till Emelies smultronställen!
Blogg

Nu har vi utsett vinnaren av resan till Emelies smultronställen!


Stort grattis till Robin Arnefjord som vann resan till Emelies Smultronställen.
Med sig på resan tar han sin vän Johan Nyman.

Har du varit i området innan eller gjort någon liknande vandrings- eller löparresa?
– Nope, aldrig varit i Jämtlandsfjällen innan. Jag springer mycket, men inte så mycket fjäll eftersom jag bor i södra delen av Sverige för tillfället. Så det blir inte mycket mer än lite backträning då och då. Enda erfarenheten av fjällvandring kan man säga är någon dagstur runt fjället i Kvikkjokk för ett par år sedan. Så det är ett nytt och spännande område som jag ser fram emot att utforska!

Vad är du mest nyfiken på med just Jämtlandstriangeln?
– Jag är riktigt taggad på att se området kring Jämtlandstriangeln och det ska bli inspirerande att springa i samma område som Emelie började! I mitt huvud har jag målat upp någon slags bild av en grym frihetskänsla att springa på så stora öppna ytor. Känns som man får spring i benen bara av att tänka på det!

Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?
– En vanlig träningsvecka har under våren varit 4-5 löppass och 2-3 pass styrketräning. Kortare intervallpass och liknande i veckorna och sen 1-2 längre rundor på helgerna. Brukar hamna kring 4-6 mil i veckan.

Ditt nästa stora träningsmål?
– Just för tillfället är nästa stora träningsmål att komma igång mer med trail running och eventuellt kunna ställa upp i Swiss Alpine nästa sommar. Det hade varit riktigt mäktigt!

Vi ser fram emot att höra mer om Robins och Johans resa i slutet av sommaren!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Tävla om en startplats till Ultravasan 45
Blogg

Tävla om en startplats till Ultravasan 45


Premiärupplagan av UltraVasan springs i två olika tävlingsklassser över 90 km respektive 45 km lördag 23 augusti 2014. Fulltecknade UltraVasan 90 går från Sälen till Mora och underlaget är varierat med allt från små stigar och spänger till större grusvägar och asfalt i mindre omfattning.

UltraVasan 45 startar däremot i Oxberg och följer i stort sett HalvVasans sträckning längs Oxbergssjön bort till Vasslan, innan den ansluter till UltraVasan 90-banan.

UltraVasan 45 är en perfekt sträcka för dig som vill testa något bortom maratondistansen men ännu inte är redo för den fulla distansen från Sälen till Mora. Du kommer garanterat att hinna bli trött även på 45 km och samtidigt få en helt annan upplevelse än av en vanlig asfaltsmara!

Nu kan du alltså tävla om att vinna en startplats till UltraVasan 45 genom att fylla i formuläret och svara på vår fråga här nedanför.

Vi vill ha ditt svar senast onsdag 18 juni. Mer information om loppet hittar du på Ultravasans hemsida.

Lycka till!

[form code=162]

All ev. vinstskatt betalas av vinnaren. Vinsten inkluderar endast startplats till UltraVasan 45 och inte resa, boende, logi etc.


Antal kommentarer: 5


Malin Bolte

Kanske nästa utmaning….


Daniel

Gustav Vasa kröntes egentligen ett senare år än vad som ligger i alternativen. Är det en kuggfråga?! 🙂


Nina Nyström

Hej Daniel. Vi utgår från det år som går att finna i tillförlitliga och erkända uppslagsverk.


LarsHenningsson

det är roligt med ultralöpning


Mats Stegenberg

Lättvallat, skönt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Någon som har ett par explosiva höfter att avvara?


Jaha, i morse var det dags för ytterligare ett av mina ”På väg mot en muscle up”-pass signerat coach Jakob. Efter många månader av styrkefokus har jag nu börjat få leka lite med ringarna igen. Det är jättekul och idag kändes det riktigt bra. Sedan bad jag hovfotograf Rikard att filma för att jag skulle få se själv hur högt jag kommer, och då kändes det inte lika bra längre. Ok, ni får se.

Jag kommer upp helt ok och ligger åtminstone nästan parallellt med golvet, som jag ska. Men herregud så segt det går! Så där långsam höft kan jag ju inte ha om jag ska kunna göra en muscle up! Då kommer jag ju aldrig upp! Dessutom måste jag komma fram längre med överkroppen i det nedre läget så att jag får lite förbannad fart! Hm. Där fick jag i alla fall uppleva hur nyttigt det är att filma sig ibland. För det kan bevisligen vara så att man tror att man är rena rama superhjälten, men så visar det sig att man istället kan tävla i Södermanlands segaste höft. Och den där förbannade höften går som en röd tråd i mycket av det jag gör i träningen. I mina ryck, frivändningar och pushpressar. Det händer liksom inget! Så om du känner att ”Men jag har ju ett par jädrigt snärtiga höfter som jag inte använder”, kan jag få köpa dem då? Jag betalar bra!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*